Ett sätt att försöka förstå begreppet beprövad erfarenhet var att börja med att undersöka vad orden stod för var för sig. Enligt Nationalencyklopedin (2005) och Nordstedts Svenska ordbok, (1996, s. 72) står begreppet beprövad för något ”…som har prövats med framgång under tillräcklig tid”, och enligt National-encyklopedin kan det handla om metoder, medel etc. Erfarenhet beskrivs i termer av ”…att ha utövande av någon (praktisk) verksamhet bakom sig” till exempel chefs- eller lärarerfarenhet (Nordstedts Svenska ordbok, 1996, s. 222). Utifrån dessa förklaringar skulle beprövad erfarenhet kunna röra sig om en handling som prövats med gott resultat över tid inom ramen för en verksamhet. Med utgångspunkt i denna mer allmänt hållna förklaring framstod det också som viktigt att analysera begreppet ur ett utbildningsperspektiv, varför följande analys huvudsakligen är baserad på texter och policydokument som rör lärarutbildning eller högre utbildning från 2000 och framåt. I texterna om högre utbildning
och handlandet i praktiken utvecklas så att praktisk kunskap växer fram78. (SOU 1999:63, s. 101)
I betänkandet används begreppet beprövad erfarenhet också i anslutning till att kommittén lyfter fram reflektion som en förutsättning för att lärare och lärarstuderande ska kunna förstå och skapa kunskap omkring det egna arbetet. Den bild som lyfts fram är en bild av en lärare som förutsätts inta ett vetenskapligt förhållningssätt till såväl yrkesverksamhet som forskning och där reflektion och växelverkan beskrivs som redskap i processen att nå en djupare förståelse för pedagogisk verksamhet (jfr Erlandsson, 2007).
Ett vetenskapligt förhållningssätt i lärarutbildningen innebär att studentens tänkande om och handlande i undervisning, liksom lärarens övriga arbete, skall bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Å ena sidan kan den vetenskapliga kunskapen beskrivas med utgångspunkt i hur olika teorier, perspektiv och metoder kan tillämpas i den pedagogiska yrkesverksamheten. Å andra sidan kan lärares yrkespraktik vara utgångspunkt för teoretisering och kunskapsbildning. Att reflektera över yrkespraktiken med utgångspunkt i olika teorier kan ge perspektiv som bidrar till en djupare förståelse för den pedagogiska verksamheten. (SOU 1999:63, s. 66f)
Förutom i ovanstående exempel tas begreppet beprövad erfarenhet också upp i betänkandet i anslutning till ett jämställdhetsperspektiv samt i examens-förordningen för idrotts och slöjdlärarexamen.
Beprövad erfarenhet i texter om högre utbildning och
policydokument
Ett sätt att försöka förstå begreppet beprövad erfarenhet var att börja med att undersöka vad orden stod för var för sig. Enligt Nationalencyklopedin (2005) och Nordstedts Svenska ordbok, (1996, s. 72) står begreppet beprövad för något ”…som har prövats med framgång under tillräcklig tid”, och enligt National-encyklopedin kan det handla om metoder, medel etc. Erfarenhet beskrivs i termer av ”…att ha utövande av någon (praktisk) verksamhet bakom sig” till exempel chefs- eller lärarerfarenhet (Nordstedts Svenska ordbok, 1996, s. 222). Utifrån dessa förklaringar skulle beprövad erfarenhet kunna röra sig om en handling som prövats med gott resultat över tid inom ramen för en verksamhet. Med utgångspunkt i denna mer allmänt hållna förklaring framstod det också som viktigt att analysera begreppet ur ett utbildningsperspektiv, varför följande analys huvudsakligen är baserad på texter och policydokument som rör lärarutbildning eller högre utbildning från 2000 och framåt. I texterna om högre utbildning
förekommer problematiseringar och försök till preciseringar och definitioner med några få undantag först från 200085. Inledningsvis presenteras olika beskrivningar av begreppet och därefter lyfts de kriterier fram som beskrivs som förutsättningar för utveckling av beprövad erfarenhet.
Beskrivningar av beprövad erfarenhet i lärarutbildnings- och högskolesammanhang
När beprövad erfarenhet beskrivs i relation till universitets- och högskole-utbildning handlar beskrivningarna oftast om att den beprövade erfarenheten är mer ”omfattande”, och på något sätt ”överstiger” eller har en ”djupare innebörd” än erfarenhet. Franck (2000) menar att just användningen av ordet beprövad i sig tyder på att det rör sig om något utöver erfarenhet, eftersom ordet beprövat annars vore överflödigt. Det förekommer många olika tolkningar, vilket förmodligen hänger samman med att begreppet inte har preciserats i samband med att det skrevs in i högskolelagen (jfr Franck, 2000; Josefson, 2003, 2005).
Några markanta skillnader i de beskrivningar jag funnit kan relateras till följande områden; beskrivningar som avser någon form av systematisk prövning respektive beskrivningar som inte ställer dessa krav, beskrivningar där beprövad erfarenhet lyfts fram som en typ av individuell eller kollektiv erfarenhet och kunskap. Det förekommer också att beprövad erfarenhet beskrivs som genererad ur teoretisk kunskap eller praktisk erfarenhet och färdighet, eller ur en kombination av dessa, liksom beskrivningar där beprövad erfarenhet relateras till vissa former av kunskap (jfr SOU 1999:63; Prop. 1999/2000:135). I texter med fokus på att utveckla beprövad erfarenhet lyfts reflektion fram som en förutsättning. I det följande citatet ges exempel på beskrivningar av beprövad erfarenhet utifrån ovanstående områden.
Ett exempel på beprövad erfarenhet som systematiserad och förankrad såväl i praktisk handling som i yrkeskunskap finns i Bronäs (2006).
Beprövad erfarenhet utgörs av systematiserad och ibland dokumenterad erfarenhet. En erfarenhet som har uppkommit genom handling. Den beprövade erfarenheten utgör en del av den yrkeskompetens som en lärare besitter. Lärare besitter även en mer specifik och vardagsnära kunskap som inte lika lätt kan föras vidare. /…/ Det är just i den verksamhetsförlagda delen av utbildningen
85 Till undantagen hör Lindberg (1995), som gör en typ av precisering av begreppet i relation till lärarutbildning, Rolf, Ekstedt och Barnett (1993) i relation till högre utbildning generellt, och Johansson (1992, 1994), som använder begreppet i relation till lärarutbildning men inte preciserar det.
förekommer problematiseringar och försök till preciseringar och definitioner med några få undantag först från 200085. Inledningsvis presenteras olika beskrivningar av begreppet och därefter lyfts de kriterier fram som beskrivs som förutsättningar för utveckling av beprövad erfarenhet.
Beskrivningar av beprövad erfarenhet i lärarutbildnings- och högskolesammanhang
När beprövad erfarenhet beskrivs i relation till universitets- och högskole-utbildning handlar beskrivningarna oftast om att den beprövade erfarenheten är mer ”omfattande”, och på något sätt ”överstiger” eller har en ”djupare innebörd” än erfarenhet. Franck (2000) menar att just användningen av ordet beprövad i sig tyder på att det rör sig om något utöver erfarenhet, eftersom ordet beprövat annars vore överflödigt. Det förekommer många olika tolkningar, vilket förmodligen hänger samman med att begreppet inte har preciserats i samband med att det skrevs in i högskolelagen (jfr Franck, 2000; Josefson, 2003, 2005).
Några markanta skillnader i de beskrivningar jag funnit kan relateras till följande områden; beskrivningar som avser någon form av systematisk prövning respektive beskrivningar som inte ställer dessa krav, beskrivningar där beprövad erfarenhet lyfts fram som en typ av individuell eller kollektiv erfarenhet och kunskap. Det förekommer också att beprövad erfarenhet beskrivs som genererad ur teoretisk kunskap eller praktisk erfarenhet och färdighet, eller ur en kombination av dessa, liksom beskrivningar där beprövad erfarenhet relateras till vissa former av kunskap (jfr SOU 1999:63; Prop. 1999/2000:135). I texter med fokus på att utveckla beprövad erfarenhet lyfts reflektion fram som en förutsättning. I det följande citatet ges exempel på beskrivningar av beprövad erfarenhet utifrån ovanstående områden.
Ett exempel på beprövad erfarenhet som systematiserad och förankrad såväl i praktisk handling som i yrkeskunskap finns i Bronäs (2006).
Beprövad erfarenhet utgörs av systematiserad och ibland dokumenterad erfarenhet. En erfarenhet som har uppkommit genom handling. Den beprövade erfarenheten utgör en del av den yrkeskompetens som en lärare besitter. Lärare besitter även en mer specifik och vardagsnära kunskap som inte lika lätt kan föras vidare. /…/ Det är just i den verksamhetsförlagda delen av utbildningen
85 Till undantagen hör Lindberg (1995), som gör en typ av precisering av begreppet i relation till lärarutbildning, Rolf, Ekstedt och Barnett (1993) i relation till högre utbildning generellt, och Johansson (1992, 1994), som använder begreppet i relation till lärarutbildning men inte preciserar det.
som studenter kan få tillgång till lärares beprövade och vardagsnära erfarenhet. (Bronäs, 2006, s. 125)
En liknande beskrivning finns i Högskoleverkets rapport om kvalitetsgranskning av pedagogikämnet (HSV, 2005:19, s. 54). Där beskrivs den beprövade erfarenheten på följande sätt:
Utbildningen ska också vila på beprövad erfarenhet och relatera till praktiken. Beprövad erfarenhet är dock mer än enbart erfarenhet. Det är erfarenhet som prövats i praktisk verksamhet och som hämtar näring från forskningsresultat och teorier. Den kan också emanera ur praktiken och ha prövats genom reflektion gentemot olika slag av tolkningar och andra erfarenheter.
Gemensamt för beskrivningarna är att beprövad erfarenhet går utöver erfarenhet. I det första fallet verkar dock kraven på systematisk prövning vara högre än i det andra. I båda fallen relateras begreppet till en kombination av praktisk och vetenskaplig kunskap och erfarenhet.
Ett annat sätt att betrakta den beprövade erfarenheten återfinns i Hartman (2005), där den beskrivs som både person- och situationsbunden, det vill säga en typ av tyst kunskap vars intuitiva karaktär resulterar i intuitivt styrda handlingar som i sig är odiskutabla. Han betonar att den är svår att formulera, vilket medför att den också är svår att utsätta för rationella bedömningar. Den beprövade erfarenheten är inte generaliserbar och Hartman lyfter fram faran i att ”pedagogiska praktiker” kan dra generella slutsatser om utbildning ur den egna beprövade erfarenheten, vilket han menar att inte denna erfarenhet ger underlag för.
Gustavssons (2004)86 beskrivning av beprövad erfarenhet kan till viss del sägas handla om en form av intuition, eller med Gustavssons uttryck, en sorts ”praktisk klokhet” (jfr Svenning, 2004) där det personliga utgör ett betydelsefullt inslag. Gustavsson (2004, s. 18f) lyfter fram den praktiska klokheten som en kunskap som har kommit att stå ”…för den kunskap som inte omedelbart kan relateras till vetenskapen”. Den beskrivs också i termer av att ”…veta vad som är bäst att göra i olika konkreta situationer, en illustration till praktisk klokhet, fronesis”. Gustavsson lyfter fram den beprövade erfarenheten ”som en kunskap om det komplexa”, en kunskap i vilken både människo- och kunskapssyn och det personliga är av stor betydelse.
86 Gustavssons beskrivning återfinns i en antologi med titeln ”Kunskap i det praktiska”, i vilken olika författare beskriver den praktiska kunskapen i relation till ett yrkesområde eller en yrkesutbildning.
som studenter kan få tillgång till lärares beprövade och vardagsnära erfarenhet. (Bronäs, 2006, s. 125)
En liknande beskrivning finns i Högskoleverkets rapport om kvalitetsgranskning av pedagogikämnet (HSV, 2005:19, s. 54). Där beskrivs den beprövade erfarenheten på följande sätt:
Utbildningen ska också vila på beprövad erfarenhet och relatera till praktiken. Beprövad erfarenhet är dock mer än enbart erfarenhet. Det är erfarenhet som prövats i praktisk verksamhet och som hämtar näring från forskningsresultat och teorier. Den kan också emanera ur praktiken och ha prövats genom reflektion gentemot olika slag av tolkningar och andra erfarenheter.
Gemensamt för beskrivningarna är att beprövad erfarenhet går utöver erfarenhet. I det första fallet verkar dock kraven på systematisk prövning vara högre än i det andra. I båda fallen relateras begreppet till en kombination av praktisk och vetenskaplig kunskap och erfarenhet.
Ett annat sätt att betrakta den beprövade erfarenheten återfinns i Hartman (2005), där den beskrivs som både person- och situationsbunden, det vill säga en typ av tyst kunskap vars intuitiva karaktär resulterar i intuitivt styrda handlingar som i sig är odiskutabla. Han betonar att den är svår att formulera, vilket medför att den också är svår att utsätta för rationella bedömningar. Den beprövade erfarenheten är inte generaliserbar och Hartman lyfter fram faran i att ”pedagogiska praktiker” kan dra generella slutsatser om utbildning ur den egna beprövade erfarenheten, vilket han menar att inte denna erfarenhet ger underlag för.
Gustavssons (2004)86 beskrivning av beprövad erfarenhet kan till viss del sägas handla om en form av intuition, eller med Gustavssons uttryck, en sorts ”praktisk klokhet” (jfr Svenning, 2004) där det personliga utgör ett betydelsefullt inslag. Gustavsson (2004, s. 18f) lyfter fram den praktiska klokheten som en kunskap som har kommit att stå ”…för den kunskap som inte omedelbart kan relateras till vetenskapen”. Den beskrivs också i termer av att ”…veta vad som är bäst att göra i olika konkreta situationer, en illustration till praktisk klokhet, fronesis”. Gustavsson lyfter fram den beprövade erfarenheten ”som en kunskap om det komplexa”, en kunskap i vilken både människo- och kunskapssyn och det personliga är av stor betydelse.
86 Gustavssons beskrivning återfinns i en antologi med titeln ”Kunskap i det praktiska”, i vilken olika författare beskriver den praktiska kunskapen i relation till ett yrkesområde eller en yrkesutbildning.
Enligt Gustavsson (2004) kräver praktisk klokhet både gott omdöme och praktiskt handlag, det vill säga en förmåga att handla omdömesgillt. När det gäller lärarutbildningen betonar han att den beprövade erfarenhet som blivande lärare möter hos sina vfu-lärarutbildare ska kombineras med den på vetenskap grundade kunskap som de möter på universitetet. Gustavsson liksom Bronäs relaterar organisatoriskt denna typ av erfarenhet till lärarutbildare och lärare i förskole- och skolverksamheten.
Till skillnad från Hartmans och Gustavssons beskrivning av beprövad erfarenhet som mer eller mindre personlig, betonar Lindberg (1995)87, Franck (2000)88, Selander (2006)89 och Bronäs (2006) att det snarare handlar om en form av kollektiv erfarenhet som delats av flera. Lindberg skriver att det inte finns någon färdig beprövad erfarenhet (jfr Kallos, 1995) i form av en enhetlig kunskaps-massa som lärarutbildare kan utgå från, men att beprövad erfarenhet kan lyftas fram i samtal. Han är skeptisk till att betrakta enskilda lärares personliga erfarenhet som en beprövad erfarenhet.
Om man med beprövad erfarenhet skall mena någonting utöver den till den enskilde läraren knutna erfarenhetsbildningen måste detta någonting rimligtvis referera till en kollektiv reflektionsprocess, i vilken den individuella erfarenhetens personliga och kontextuella begränsningar överskrids. (Lindberg, 1995; s. 165)
Detta kan tolkas som att Lindberg (1995), till skillnad från Hartman (2005), menar att ett kriterium för att något ska kunna ses som beprövad erfarenhet måste det överskrida det personliga och situationsbundna och att erfarenheten kommuniceras personer emellan. Att erfarenhet kommuniceras lyfter Franck (2000) fram som ett av tre kriterier för att den ska kunna betraktas som beprövad (jfr Selander, 2006). De två övriga kriterierna är att erfarenheten skall vara kritiskt granskad utifrån yrkesrelevanta kriterier och vara värderad med utgångspunkt i både samhälleliga-, yrkesrelaterade-, och etiska normer. Kritisk granskning som ett kriterium framhålls också av Rolf, Ekstedt och Barnett (1993) och Josefson (2001), eftersom de menar att det är just detta som skiljer erfarenhet från beprövad sådan.
Stoltz (2005-10-19, personlig kommunikation) beskrivning av beprövad erfarenhet verkar vara en kombination av de tidigare. Den har inslag av
87 Lindberg (1995) skriver om beprövad erfarenhet i relation till ett lärarutbildningssammanhang. 88När Franck (2000) skriver om beprövad erfarenhet utgår han från ett kvalitetsperspektiv på högskoleutbildning.
89 Selander (2006) lyfter fram beprövad erfarenhet ur ett lärarutbildningsperspektiv.
Enligt Gustavsson (2004) kräver praktisk klokhet både gott omdöme och praktiskt handlag, det vill säga en förmåga att handla omdömesgillt. När det gäller lärarutbildningen betonar han att den beprövade erfarenhet som blivande lärare möter hos sina vfu-lärarutbildare ska kombineras med den på vetenskap grundade kunskap som de möter på universitetet. Gustavsson liksom Bronäs relaterar organisatoriskt denna typ av erfarenhet till lärarutbildare och lärare i förskole- och skolverksamheten.
Till skillnad från Hartmans och Gustavssons beskrivning av beprövad erfarenhet som mer eller mindre personlig, betonar Lindberg (1995)87, Franck (2000)88, Selander (2006)89 och Bronäs (2006) att det snarare handlar om en form av kollektiv erfarenhet som delats av flera. Lindberg skriver att det inte finns någon färdig beprövad erfarenhet (jfr Kallos, 1995) i form av en enhetlig kunskaps-massa som lärarutbildare kan utgå från, men att beprövad erfarenhet kan lyftas fram i samtal. Han är skeptisk till att betrakta enskilda lärares personliga erfarenhet som en beprövad erfarenhet.
Om man med beprövad erfarenhet skall mena någonting utöver den till den enskilde läraren knutna erfarenhetsbildningen måste detta någonting rimligtvis referera till en kollektiv reflektionsprocess, i vilken den individuella erfarenhetens personliga och kontextuella begränsningar överskrids. (Lindberg, 1995; s. 165)
Detta kan tolkas som att Lindberg (1995), till skillnad från Hartman (2005), menar att ett kriterium för att något ska kunna ses som beprövad erfarenhet måste det överskrida det personliga och situationsbundna och att erfarenheten kommuniceras personer emellan. Att erfarenhet kommuniceras lyfter Franck (2000) fram som ett av tre kriterier för att den ska kunna betraktas som beprövad (jfr Selander, 2006). De två övriga kriterierna är att erfarenheten skall vara kritiskt granskad utifrån yrkesrelevanta kriterier och vara värderad med utgångspunkt i både samhälleliga-, yrkesrelaterade-, och etiska normer. Kritisk granskning som ett kriterium framhålls också av Rolf, Ekstedt och Barnett (1993) och Josefson (2001), eftersom de menar att det är just detta som skiljer erfarenhet från beprövad sådan.
Stoltz (2005-10-19, personlig kommunikation) beskrivning av beprövad erfarenhet verkar vara en kombination av de tidigare. Den har inslag av
87 Lindberg (1995) skriver om beprövad erfarenhet i relation till ett lärarutbildningssammanhang. 88När Franck (2000) skriver om beprövad erfarenhet utgår han från ett kvalitetsperspektiv på högskoleutbildning.
systematik och ska vara prövad av en eller flera personer en eller ett antal gånger, men skiljer sig från vetenskap genom att inte vara insatt i en systematik eller en förklaringsmodell. Hit hör också att den består en kombination av praktisk och vetenskaplig kunskap (jfr Bronäs, 2006: HSV, 2005: 19R). Stoltz lokaliserar den beprövade erfarenheten till skärningspunkten mellan att utöva en konst och att tillämpa en vetenskap, eller som ett fält mellan erfarenhet och vetenskap. Den ingår i praktikerkunskapen, som också innefattar yrkesreflektion, pedagogik, cooping och konstutövningskompetens (Stoltz, 2003)90. Till skillnad från Hartman tolkar jag det som att Stoltz menar att den beprövade erfarenheten kan närma sig den vetenskapliga kunskapen och vara både personlig, i likhet med Hartmans (2005) och Gustavssons (2004) beskrivning, och kollektiv, som den beskrivs av Lindberg (1995), Franck (2000), Selander (2006), Bronäs (2006) och Josefson (2001).
Reflektion som en förutsättning för utveckling av beprövad erfarenhet
Ytterligare ett sätt att försöka förstå begreppet beprövad erfarenhet var att söka kunskap om hur beprövad erfarenhet utvecklas. Både i rapporter, propositioner och av forskare lyfts reflektion eller kritisk reflektion fram som en förutsättning för att erfarenhet ska kunna omvandlas till beprövad erfarenhet. Josefson (2001, s. 241) förordar kritisk reflektion91 eftersom hon menar att det är just kritisk granskning eller prövning som gör erfarenhet beprövad och pekar på att ”Erfarenhet utan reflektion är bara händelser”. Det är genom kritisk reflektion som studenten erhåller förmågan att utveckla den egna erfarenheten till beprövad erfarenhet. Josefson betonar att studenter för att kunna utveckla beprövad erfarenhet antingen måste ha en förmåga att reflektera kritiskt eller utrustas med redskap för att kunna utveckla denna förmåga under utbildningen. Det senare menar hon även ställer krav på lärares förmåga att kunna tydliggöra vad kritisk reflektion eller kritisk granskning innebär. Som jag tolkar Josefson menar hon att det just är den beprövade erfarenheten som är viktig i såväl yrkesutbildning som yrkesutövande där det just handlar om förena teori och praktik.
När det gäller utveckling av beprövad erfarenhet förs liknande resonemang av Carlgren (2005) och Svenning (2004). Carlgren (2005, s. 13) skriver att
90 Stoltz (2003) tar sin utgångspunkt i exempel hämtade från det medicinska och vårdvetenskapliga området.
91Enligt Josefsson (2005) kommer kritiskt från grekiskans criticos som betyder urskillnings-förmåga/omdöme.
systematik och ska vara prövad av en eller flera personer en eller ett antal gånger, men skiljer sig från vetenskap genom att inte vara insatt i en systematik eller en förklaringsmodell. Hit hör också att den består en kombination av praktisk och vetenskaplig kunskap (jfr Bronäs, 2006: HSV, 2005: 19R). Stoltz lokaliserar den beprövade erfarenheten till skärningspunkten mellan att utöva en konst och att tillämpa en vetenskap, eller som ett fält mellan erfarenhet och vetenskap. Den ingår i praktikerkunskapen, som också innefattar yrkesreflektion, pedagogik, cooping och konstutövningskompetens (Stoltz, 2003)90. Till skillnad från Hartman tolkar jag det som att Stoltz menar att den beprövade erfarenheten kan närma sig den vetenskapliga kunskapen och vara både personlig, i likhet med Hartmans (2005) och Gustavssons (2004) beskrivning, och kollektiv, som den beskrivs av Lindberg (1995), Franck (2000), Selander (2006), Bronäs (2006) och Josefson (2001).
Reflektion som en förutsättning för utveckling av beprövad erfarenhet
Ytterligare ett sätt att försöka förstå begreppet beprövad erfarenhet var att söka