Beprövad erfarenhet verkar vara ett begrepp vars innebörd ännu inte i någon större utsträckning har fått en konsistent artikulering. Detta bekräftas av de många olika sätt att beskriva och tolka begreppet som förekommer i policy-dokument, rapporter och andra texter om högre utbildning. En gemensam utgångspunkt är att beprövad erfarenhet skiljer sig från vetenskaplig grund, men när det gäller på vilket sätt och i vilken utsträckning är variationerna stora. Till skillnad från vetenskaplig grund som är ganska utförligt och samstämmigt beskrivet är de beskrivningar jag funnit av beprövad erfarenhet kortfattade och vaga. Begreppet är inte omnämnt eller använt i någon större omfattning i texter under perioden mellan 1993 och år 2000 trots att det skrevs in i högskolelagen 1993 (se SFS 1992:1434). Från år 2000 och framåt börjar det dock förekomma bland annat i anslutning till kvalitetsbedömning av högre utbildning (jfr Prop 2000/01:1; Franck, 2000; SOU 2001:107; HSV 2005:19, del 1) men också i texter om högre utbildning.
I 2001 års lärarutbildningsreform (Prop. 1999/2000:135) och Lärarutbildnings-kommitténs betänkande (SOU 1999:63) framträder en kvalitetsdiskurs som den dominerande diskursen i relation till begreppet beprövad erfarenhet. Begreppet används för att skriva fram utbildningens uppdrag, organisation och genom-förande, samt för att markera en ideologisk och samhällsekonomisk utgångspunkt. Det används också i relation till en strävan att öka utbildnings-kvaliteten i såväl lärarutbildning som utbildningsväsendet93. Beprövad erfarenhet förekommer också i skrivningar om lärarutbildningens kunskapsteoretiska grund ur ett kvalitetsperspektiv. Det tydliga fokuset på kvalitetsdiskurs förekommer
92 För ett konkret exempel på hur erfarenhet kan bli till beprövad erfarenhet i mötet mellan erfarenhet och teoretisk kunskap och hur detta kan bli avgörande för handlingen i den konkreta situationen, se Josefson (2005).
93Att det skett en förändring i innehållet i policydokument över tid framgår av t.ex. Mulderrigs (2003) studie som visar att diskurser om utbildningsområdet har blivit alltmer sammanlänkade med den samhällsekonomiska sfären.
”…praktikern blir forskare i sina egna erfarenheter – vilket leder till beprövad erfarenhet”. Svenning (2004, s. 183) beskriver att studenter kan utveckla beprövad erfarenhet genom att ”…skriva om upplevelser och reflektera över och problematisera detta och ånyo reflektera kan vara ett sätt att utveckla sin erfarenhet till beprövad erfarenhet”. Även Josefson (2005) lyfter fram skrivandet som ett redskap för utveckling av erfarenhet till beprövad erfarenhet, men betonar också att det krävs att det skrivna utsätts för kritisk reflektion tillsammans med andra för att vara verksamt92.
Sammanfattande reflektion
Beprövad erfarenhet verkar vara ett begrepp vars innebörd ännu inte i någon större utsträckning har fått en konsistent artikulering. Detta bekräftas av de många olika sätt att beskriva och tolka begreppet som förekommer i policy-dokument, rapporter och andra texter om högre utbildning. En gemensam utgångspunkt är att beprövad erfarenhet skiljer sig från vetenskaplig grund, men när det gäller på vilket sätt och i vilken utsträckning är variationerna stora. Till skillnad från vetenskaplig grund som är ganska utförligt och samstämmigt beskrivet är de beskrivningar jag funnit av beprövad erfarenhet kortfattade och vaga. Begreppet är inte omnämnt eller använt i någon större omfattning i texter under perioden mellan 1993 och år 2000 trots att det skrevs in i högskolelagen 1993 (se SFS 1992:1434). Från år 2000 och framåt börjar det dock förekomma bland annat i anslutning till kvalitetsbedömning av högre utbildning (jfr Prop 2000/01:1; Franck, 2000; SOU 2001:107; HSV 2005:19, del 1) men också i texter om högre utbildning.
I 2001 års lärarutbildningsreform (Prop. 1999/2000:135) och Lärarutbildnings-kommitténs betänkande (SOU 1999:63) framträder en kvalitetsdiskurs som den dominerande diskursen i relation till begreppet beprövad erfarenhet. Begreppet används för att skriva fram utbildningens uppdrag, organisation och genom-förande, samt för att markera en ideologisk och samhällsekonomisk utgångspunkt. Det används också i relation till en strävan att öka utbildnings-kvaliteten i såväl lärarutbildning som utbildningsväsendet93. Beprövad erfarenhet förekommer också i skrivningar om lärarutbildningens kunskapsteoretiska grund ur ett kvalitetsperspektiv. Det tydliga fokuset på kvalitetsdiskurs förekommer
92 För ett konkret exempel på hur erfarenhet kan bli till beprövad erfarenhet i mötet mellan erfarenhet och teoretisk kunskap och hur detta kan bli avgörande för handlingen i den konkreta situationen, se Josefson (2005).
93Att det skett en förändring i innehållet i policydokument över tid framgår av t.ex. Mulderrigs (2003) studie som visar att diskurser om utbildningsområdet har blivit alltmer sammanlänkade med den samhällsekonomiska sfären.
också i andra policydokument, men inte i texterna om högre utbildning där fokus snarare ligger på att försöka precisera, beskriva eller ringa in vad beprövad erfarenhet är eller kan vara.
Även beskrivningarna av den process i vilken erfarenhet blir beprövad varierar. Ibland framhävs det systematiska prövandet som ett sätt att uppnå beprövad erfarenhet (jfr HSV, 2005:19; Bronäs, 2006; Nationalencyklopedin, 2005; Nordstedts svenska ordbok, 1996), ibland framhålls reflektionen som ett viktigt redskap (Carlgren, 2005; HSV, 2005:19; Josefson, 2001). Ytterligare en variation är att beprövad erfarenhet i några texter relateras till personliga egenskaper eller förmågor som tyst kunskap, intuition och praktisk klokhet. I andra lyfts kollektiv erfarenhet och samtal fram som förutsättning för att erfarenhet ska kunna ses som eller bli beprövad. Beskrivningarna av beprövad erfarenhet framstod utifrån Liedmans (2001) resonemang om att det för det flesta verkar finnas en naturlig gräns mellan teori och praktik så länge detta förhållande inte görs till föremål för reflektion, som applicerbart även på begreppen beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund.
Begreppet beprövad erfarenhet har kritiserats för att vara problematiskt. Från flera håll (Prop. 2000/01:1; Franck, 2000; Josefson, 2001; SOU 2001:107) har det hävdats att det behövs kvalitetskriterier för att kunna utvärdera den beprövade erfarenheten. Något som är viktigt att peka på i detta sammanhang är att beprövad erfarenhet i 2001 års proposition (Prop. 1999/2000:135) och Lärarutbildningskommitténs betänkande (SOU 1999:63) skrivs fram som situerad hos vfu-lärarutbildare inte som något de studerande förväntas utveckla under utbildningen. Detta förhållningssätt skiljer sig exempelvis från det som beskrivs i SOU 2001 (s. 218), där kvalitetskriterier för beprövad erfarenhet relateras till ett student-perspektiv och ”…att se i vilken mån studenterna erhållit förmågan att omvandla erfarenhet till beprövad erfarenhet genom kritisk analys”. En typ av utvärdering som kräver både granskning av utbildningens form, innehåll och hur studenterna tillägnar sig kunskap och erfarenhet.
Kritik har också rört den beprövade erfarenhetens bedräglighet, dess förmåga att leva kvar just på grund av att den prövats vid flera tillfällen, vilket inte är någon garanti för att den är positiv. Att en erfarenhet är beprövad kan snarare hindra än öppna för nya berikande erfarenheter och möjligheter till lärande och utveckling (jfr Dewey, 1997a; Emsheimer, 2000). En annan problematik som lyfts fram i Högskoleverkets rapport om kvalitetsgranskning (HSV, 2005:19) rör svårigheten att balansera förhållandet mellan beprövad erfarenhet och vetenskapligt innehåll
också i andra policydokument, men inte i texterna om högre utbildning där fokus snarare ligger på att försöka precisera, beskriva eller ringa in vad beprövad erfarenhet är eller kan vara.
Även beskrivningarna av den process i vilken erfarenhet blir beprövad varierar. Ibland framhävs det systematiska prövandet som ett sätt att uppnå beprövad erfarenhet (jfr HSV, 2005:19; Bronäs, 2006; Nationalencyklopedin, 2005; Nordstedts svenska ordbok, 1996), ibland framhålls reflektionen som ett viktigt redskap (Carlgren, 2005; HSV, 2005:19; Josefson, 2001). Ytterligare en variation är att beprövad erfarenhet i några texter relateras till personliga egenskaper eller förmågor som tyst kunskap, intuition och praktisk klokhet. I andra lyfts kollektiv erfarenhet och samtal fram som förutsättning för att erfarenhet ska kunna ses som eller bli beprövad. Beskrivningarna av beprövad erfarenhet framstod utifrån Liedmans (2001) resonemang om att det för det flesta verkar finnas en naturlig gräns mellan teori och praktik så länge detta förhållande inte görs till föremål för reflektion, som applicerbart även på begreppen beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund.
Begreppet beprövad erfarenhet har kritiserats för att vara problematiskt. Från flera håll (Prop. 2000/01:1; Franck, 2000; Josefson, 2001; SOU 2001:107) har det hävdats att det behövs kvalitetskriterier för att kunna utvärdera den beprövade erfarenheten. Något som är viktigt att peka på i detta sammanhang är att beprövad erfarenhet i 2001 års proposition (Prop. 1999/2000:135) och Lärarutbildningskommitténs betänkande (SOU 1999:63) skrivs fram som situerad hos vfu-lärarutbildare inte som något de studerande förväntas utveckla under utbildningen. Detta förhållningssätt skiljer sig exempelvis från det som beskrivs i SOU 2001 (s. 218), där kvalitetskriterier för beprövad erfarenhet relateras till ett student-perspektiv och ”…att se i vilken mån studenterna erhållit förmågan att omvandla erfarenhet till beprövad erfarenhet genom kritisk analys”. En typ av utvärdering som kräver både granskning av utbildningens form, innehåll och hur studenterna tillägnar sig kunskap och erfarenhet.
Kritik har också rört den beprövade erfarenhetens bedräglighet, dess förmåga att leva kvar just på grund av att den prövats vid flera tillfällen, vilket inte är någon garanti för att den är positiv. Att en erfarenhet är beprövad kan snarare hindra än öppna för nya berikande erfarenheter och möjligheter till lärande och utveckling (jfr Dewey, 1997a; Emsheimer, 2000). En annan problematik som lyfts fram i Högskoleverkets rapport om kvalitetsgranskning (HSV, 2005:19) rör svårigheten att balansera förhållandet mellan beprövad erfarenhet och vetenskapligt innehåll
bland annat i lärarutbildningen. I rapporten ställs frågor om vad som händer med utbildningens karaktär och kvalitet när den inlemmas i en starkt vetenskapligt präglad kunskapstradition.
Frågor jag reflekterar över i anslutning till denna analys är vad beprövad erfarenhet är i ett lärarutbildningssammanhang, och om det snarare är studenters mentala kognitiva förmåga än den praktiska erfarenheten som fokuseras och värderas, det vill säga om yrkesutövandet och den praktiska erfarenheten kommer att underordnas teori, vetenskap och kognition. Det väcker också frågor om i vems intressen tudelningen mellan beprövad erfarenhet och vetenskaplig kunskap har skett, och hur lärarutbildningen skulle framträda om inte denna tudelning görs.
bland annat i lärarutbildningen. I rapporten ställs frågor om vad som händer med utbildningens karaktär och kvalitet när den inlemmas i en starkt vetenskapligt präglad kunskapstradition.
Frågor jag reflekterar över i anslutning till denna analys är vad beprövad erfarenhet är i ett lärarutbildningssammanhang, och om det snarare är studenters mentala kognitiva förmåga än den praktiska erfarenheten som fokuseras och värderas, det vill säga om yrkesutövandet och den praktiska erfarenheten kommer att underordnas teori, vetenskap och kognition. Det väcker också frågor om i vems intressen tudelningen mellan beprövad erfarenhet och vetenskaplig kunskap har skett, och hur lärarutbildningen skulle framträda om inte denna tudelning görs.