Efter att ha redovisat motiven för fackligt medlemskap resp. icke-medlemskap är avsikten att här närmare granska de viktigaste motivtyperna, dvs. nyttomotiven och de sociala motiven och hur de förhåller sig till varandra. Därefter (avsnitt 5:11) diskuteras individuella och kollektiva nyttomotiv, i synnerhet förekomsten av indi-viduella nyttokalkyler kontra upplevda gemensamma intressen.
En första iakttagelse utifrån Stockholmsundersökningen är att de intervjuade framför allt anger nyttomotiv som viktigaste skäl till varför man idag är fackmedlem resp. oorganiserad. Som vi såg i avsnitt 5.5 anför ca 80 procent av de vanliga med-lemmarna – arbetare såväl som tjänstemän – nyttomotiv som huvudskäl till varför de idag är med i facket (tabell 29 samt tabell 5:1 i tabellbilagan). Detsamma gäller närmare 40 procent av de fackligt aktiva. Nyttomotivens dominans hos de vanliga medlemmarna gäller inom samtliga åldersgrupper (tabell 30) och hos båda könen.
På motsvarande sätt anger den stora majoriteten oorganiserade bristande nytta av fackligt medlemskap som huvudskäl till varför de idag står utanför facket. Det gäller minst 3/4 av såväl de oorganiserade på de undersökta arbetsplatserna som specialurvalen till a-kassa direktanslutna samt både arbetare och tjänstemän resp.
män och kvinnor (tabell 43–45).
I och för sig är det inget märkligt att fackliga organisationer av såväl medlemmar som icke-medlemmar främst betraktas ur nyttosynpunkt när man frågar om vikti-gaste skälet till att idag vara med i resp. stå utanför facket. I egenskap av intresseor-ganisationer är ju fackföreningars uppgift att söka tillvarata medlemmarnas intres-sen som löntagare, eller med andra ord att åstadkomma resultat eller ”göra nytta” i olika avseenden. Hit hör hela spektrumet av traditionella och ”nya” fackliga frågor som lön, arbetstid, anställningstrygghet, arbetsmiljö, arbetsorganisation, kompe-tensutveckling m.m. Utan en sådan inriktning – att söka tillfredsställa medlem-marnas behov – har fackliga organisationer knappast något existensberättigande.
Praktiskt taget ingen är idag fackmedlem av tvångsskäl och endast en liten minori-tet av ”vana” eller av principiella skäl. Ca 80 procent av de vanliga medlemmarna anför olika nyttomotiv för sitt fackliga medlemskap. I vid mening ser även en klar majoritet av de fackligt aktiva sitt medlemskap ur en resultat- eller nyttoaspekt. Till de närmare 40 procent som explicit anför nyttoskäl kan nämligen läggas den tred-jedel som motiverar medlemskapet med att de därigenom ges en kanal att påverka
3. Om man likväl adderar 10+11+13 procentenheter hos kategorin arbetare m fl blir det 34 procentenheter av totalt 152 eller ca vart fjärde-femte motiv; hos de högre tjänstemännen blir det mer än vart fjärde uppgivet motiv. I tabell 43 motsvaras denna motivgrupp närmast av kategorierna ”motvilja” och ”facket sämre” vilka av samtliga intervjuade oorganiserade totalt angavs av 12 procent som viktigaste skäl att idag inte vara fackansluten.
olika förhållanden. Mindre än var tredje fackligt aktiv är fackmedlem av principi-ella skäl.4
Icke-medlemmarna kan indelas i två olika kategorier med avseende på bristande nytta av fackligt medlemskap. För det första de som är missnöjda med eller besvikna på facket – ofta till följd av en specifik händelse eller för att medlemsav-giftens storlek inte anses stå i proportion till nyttan av medlemskapet. De har såle-des haft – eller har – vissa förväntningar på facket som inte infriats.
Den andra kategorin utgörs av dem för vilka fackligt medlemskap helt enkelt framstår som irrelevant:
(a) för att de tycker att de klarar sig bra på egen hand (vilket kan hänga samman med goda möjligheter att på egen hand påverka anställningsvillkoren), innehar led-ningsfunktion eller att deras nuvarande arbete är av tillfällig karaktär
(b) för att den fackliga organisationen är för avlägsen eller svag för att vara till någon större nytta (fackklubb saknas, låg facklig anslutning och aktivitet, till fackligt med-lemskap negativ arbetsgivare) – jämför tvåstegsmodellen i avsnitt 2.3.2, enligt vil-ken förekomst eller inte av en facklig organisation på arbetsplatsen utgör en grund-läggande omständighet för individens ställningstagande till fackligt medlemskap.
De ovan åsyftade icke-medlemmarna utgörs således av tre grupper: de som blivit besvikna på facket, de som inte anser sig behöva facket (klarar sig själva) samt de som under andra omständigheter sannolikt skulle varit fackmedlemmar men som med ett icke existerande eller svagt fack på arbetsplatsen anser fackligt medlemskap vara meningslöst. Gemensamt för alla tre grupperna är att facklig anslutning betraktas ur ett nyttoperspektiv. Sammantaget omfattar de närmare 90 procent av de i specialurvalen till a-kassa direktanslutna samt 3/4 av de oorganiserade på inter-vjuarbetsplatserna (tabell 43 ovan). Övriga icke-medlemmar hyser antingen en principiell motvilja mot fackliga organisationer eller hänvisar till att de aldrig kon-taktats av någon facklig företrädare resp. fått otillräcklig facklig information.
Fackmedlemmarnas resultatinriktning understryks av att förväntningarna i hög grad riktas mot den fackliga organisationen på arbetsplatsen. Omkring 80 procent av de vanliga medlemmarna är nöjda med hur fackklubben fungerar; de har valt något av svarsalternativen ”tillfredsställande”, ”bra” eller ”mycket bra” på frågan Hur tycker du att den fackliga organisationen på din arbetsplats fungerar? (avser endast klubbarbetsplatser). Endast ca 60 procent väljer något av dessa svarsalternativ när samma fråga ställs om facket i sin helhet, dvs. inkl. avdelning, förbund,
centralorga-4. Tabell 29. Av fackligt aktiva arbetare 30 procent och av fackligt aktiva tjänstemän 17 procent –tabell 5:1 i tabellbilagan.
nisation m.m., medan ca 20 procent svarar dåligt/mycket dåligt och ytterligare ca 20 procent har svårt att ta ställning. Så mycket som 4 av 10 medlemmar uppfattar således facket som något negativt eller diffust om de fackliga instanser som befinner sig ovanför arbetsplatsnivå inkluderas.
Medlemmarnas och icke-medlemmarnas nyttoorientering är dock inte den enda väsentliga dimensionen för individens förhållande till fackliga organisationer.
Även sociala relationer på och utanför arbetsplatsen är av stor vikt. På frågan varför man idag är medlem av en fackförening är det naturligt att nyttoskäl och princi-piella skäl kommer i förgrunden och sociala faktorer i bakgrunden. Dagens fack-medlemmar vill som individer stå för sitt medlemskap (få hänvisar till vana eller tvång) och framställa det som baserat på ett självständigt ställningstagande. I det avseendet har en förändring ägt rum i riktning mot ett minskat kollektivt tryck på den enskilde att vara med i fackföreningen. Även den höjda utbildningsnivån har sannolikt främjat en självständig, kritiskt värderande hållning till fackliga organi-sationer.
Icke desto mindre spelar fortfarande sociala faktorer en väsentlig roll när indivi-den går med i en fackförening. För ca hälften av arbetarna och tjänstemännen på intervjuarbetsplatserna var således samtal med arbetskamrater, fackrepresentanter eller föräldrar eller annan social påverkan avgörande när man gick med i den nuva-rande fackföreningen.5 Sannolikt rörde samtalen, diskussionerna och uppmaning-arna i hög grad olika nyttoaspekter av fackligt medlemskap. Vad intervjusvaren framför allt visar är att individens överväganden att ansluta sig till en fackförening ofta försiggår inom ramen för en social process på och/eller utanför arbetsplatsen och således inte i något socialt vakuum.
En jämförelse mellan olika åldersgrupper tyder på att social påverkan alltmer håller på att ge vika till förmån för uttalade nyttomotiv när man går med i en fack-förening (tabell 37). Tre anmärkningar bör dock tillfogas. För det första anger en icke ringa andel (1/3) också av den yngsta åldersgruppen (-29 år) social påverkan som utslagsgivande för inträdet i senaste fackföreningen (avser samtliga intervjuade fackmedlemmar). För det andra har behovet av trygghet hos denna åldersgrupp helt kommit att dominera nyttomotiven och överhuvudtaget prägla den samlade motivbilden hos de unga. Trygghetsmotivens starka frammarsch hos dem får ses mot bakgrund av övergången från en extrem högkonjunktur i Stockholmsregionen till massarbetslöshet (1993) hos framför allt just unga människor. För det tredje är
5. För tjänstemännen var social påverkan avgörande för ca 45 procent av de vanliga medlemmarna vid inträdet i den nuvarande fackföreningen; motsvarande andel hos arbetarna är ca 35 procent. Om det särskilda urvalet nya Handelsmedlemmar exkluderas (inom vilket arbetarna är överrepresenterade och konjunktur- och trygg-hetsskäl intar en framträdande plats) sker en utjämning mellan tjänstemän och arbetare: för 55 resp. 48 procent var social påverkan av avgörande betydelse (tabellerna 5:4 och 5:5 i tabellbilagan).
social påverkan av betydelse hos mer än den tredjedel som åsyftas ovan. Om inte endast dominerande motiv att gå med i facket beaktas utan allt uppgivet inflytande från andra, kan det noteras att ca 40 procent av de unga fackmedlemmarna anger påverkan från föräldrar vid inträdet i nuvarande fackföreningen, lika många kon-takter med fackrepresentanter samt 15 procent samtal med arbetskamraterna (observera att dessa procenttal inte är adderbara).
Beträffande frågan om viktigaste skäl till att idag vara med i facket lyser hänvis-ningar till påverkan från andra med sin frånvaro hos samtliga åldersgrupper. Det får dock inte tolkas som att den sociala miljön är betydelselös, utan understryker istället att frågorna om varför man gick med i facket och varför man idag är med har helt olika karaktär. I det förra fallet ligger det nära till hands för den svarande att ta upp sociala omständigheter och processer som föranledde denne att gå med i facket, i det senare skall intervjupersonen motivera varför denne kvarstår som fackmedlem.
Såvida individen inte upplever det som ett tvång att tillhöra facket (vilket f.ö. inga gör på intervjuarbetsplatserna) är det genomgående att man inte vill hänvisa till andra som avgörande för sitt ställningstagande, utan själv stå för det. Det hindrar inte att den sociala miljön ändå kan vara utomordentligt betydelsefull. Det framgår till exempel tydligt när påtagliga förändringar av omgivningen äger rum. Vid anställ-ning på en ny arbetsplats är det således ofta utslagsgivande om arbetskamraterna på det nya stället är med i facket eller inte, om det finns fackliga representanter/fack-klubb eller inte, samt relationen anställda – arbetsgivare (inte minst i småföretag) och då i synnerhet den senares inställning till att de anställda organiserar sig fackligt.
Det kan nämnas att en tydlig social dimension fanns med i bilden vid utträdet ur facket hos inte mindre än varannan av de till a-kassa direktanslutna som någon gång tidigare varit med i en facklig organisation (specialurvalen direktanslutna; se tabell 40B). Även svaren på frågan varför man idag inte är med i facket hos specialurvalen till a-kassa direktanslutna pekar i denna riktning: inom Metall, SIF- och HTF -områ-dena kan en social dimension urskiljas hos vardera drygt 1/3 av de intervjuade (av dem hänvisar samtliga metallarbetare till arbetsplatsens karaktär; tabell 5:6 i tabell-bilagan). I övrigt hänvisas till avsnitt 5.8 ovan om de oorganiserades profil där det framgår att många befinner sig på arbetsplatser med låg organisationsgrad och där fackklubb saknas, i småföretag med arbetsgivare negativa till facklig organisering etc.
Att frågan om fackligt medlemskap är något som diskuteras arbetskamrater emellan framgår av svaren på den andra av följande båda intervjufrågor: Är dina närmaste arbetskamrater med i facket? Har ni pratat om denna fråga (dvs. om att vara med i facket eller inte)? Mer än varannan vanlig medlem, liksom av de oorganiserade (inkl. specialurvalen till a-kassa direktanslutna), svarade jakande på den senare frå-gan. Av de nya Handelsmedlemmarna gjorde drygt 80 procent detsamma. Svaret
på den förstnämnda frågan antyder den sociala närmiljöns betydelse för individens ställningstagande. Trots att flera arbetsplatser med relativt låg organisationsgrad ingår i arbetsplatsurvalet anger hela 3/4 av de vanliga medlemmarna att deras när-maste arbetskamrater är med i facket (därtill kommer ytterligare 1/10 som uppger att ca hälften av arbetskamraterna är med). Återigen uppvisar de nya Handelsmed-lemmarna en hög andel (drygt 80 procent).
Hos specialurvalen till a-kassa direktanslutna är däremot motsvarande andel endast ca 1/4. I de föregående avsnitten har vi betraktat låg facklig anslutning och aktivitet på arbetsplatsen främst som ett nyttomotiv (bristande nytta av fackligt medlemskap) när intervjupersonen uppgivit det som skäl till att inte gå med i facket. Men häri ligger också en social miljödimension: om inga eller endast ett fåtal av de närmaste arbetskamraterna är fackmedlemmar minskar den enskildes incita-ment att ansluta sig till en fackförening även till följd av den annorlunda sociala miljön. Inte desto mindre har ca 1/4 av de intervjuade i specialurvalen direktan-slutna funderat på att gå med i facket.6 På de utvalda arbetsplatserna är denna andel ännu högre (37 procent). Det är något förvånande med tanke på att så mycket som ca 60 procent av de oorganiserade intervjupersonerna på dessa arbetsplatser anger missnöje/motvilja mot facket som huvudskäl att inte vara fackligt ansluten. Å andra sidan finns det fackklubbar på samtliga dessa arbetsplatser, vilket rymmer en nyttoaspekt men också en social dimension. Ännu större social betydelse har san-nolikt det förhållandet att de närmaste arbetskamraterna är fackmedlemmar hos varannan oorganiserad på de utvalda arbetsplatserna men endast hos ca var fjärde inom specialurvalen till a-kassa direktanslutna.
Sociala miljöfaktorer visar sig influera de utanför facket stående på fler sätt än vad gäller inställningen till fackligt medlemskap. Inte mindre än 2/3 av de till a-kassa direktanslutna uppger att tanken på denna anslutningsform väcktes av perso-ner i deras närhet, antingen på arbetsplatsen (54 procent, varav 45 arbetskamrater och 7 arbetsgivare) eller i familje- och vänkretsen (12 procent).7 Endast 1/3 beteck-nar det som en egen tanke. Utan att direkt tillfrågats om det, omtalar så mycket som var fjärde direktansluten (specialurvalen) att minst ytterligare en arbetskamrat gick med i a-kassan vid samma tillfälle.
Inte heller hos fackmedlemmarna är det ovanligt att tala med arbetskamraterna om direktanslutning till a-kassan. Praktiskt taget alla vanliga medlemmar som intervjuats känner till att man kan vara direktansluten till a-kassan. Ca 30 procent har övervägt att lämna facket men stanna kvar i a-kassan, varav arbetskamraterna väckt tanken hos mer än varannan (57 procent; övriga 43 procent betecknar det som egen tanke).
6. Frågan lyder: Har du funderat på att gå med i facket?
7. Frågan lyder: Varifrån kom tanken på direktanslutning till a-kassan?
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att nyttomotiv spelar en dominerande roll för varför den enskilde individen idag är medlem eller inte av en facklig organisa-tion. Beslut om förändringar – att gå med i eller ut ur en fackförening resp. om direktanslutning till a-kassa – kan samtidigt i hög grad ses som ett resultat av sociala processer på och/eller utanför arbetsplatsen.