Framför allt är det hos de yngre åldersgrupperna som vi finner avsevärda regionala skillnader i facklig anslutning. I själva verket är klyftan mellan storstäderna och övriga landet till stor del koncentrerad till de yngre. Under perioden 1975–86/87 genomgick de yngre arbetarna (16–29 år) en extremt olikartad utveckling i storstä-derna jämfört med landet i övrigt. Det gäller både kvinnor och män om än på lite olika sätt: de unga arbetarkvinnorna genom en betydligt svagare facklig tillväxt i storstäderna än i övriga landet (ca +11 resp. +29 procentenheter; tabell 10), de unga männen genom en facklig tillbakagång i denna regiontyp samtidigt som det skedde
en ungefär lika stor uppgång utanför storstäderna (ca -8 resp. +8 procentenheter;
tabell 10). Den olikartade utvecklingen för könen hänger framför allt samman med kvinnornas överrepresentation i den offentliga sektorn och männens i den privata.
Inom privat sektor kännetecknades storstädernas unga arbetarkvinnor (16–29 år) ännu 1988/89 av en ungefär lika låg facklig anslutning som 1975 (ca 50–55 pro-cent), medan den ökat kraftigt hos åldersgruppen 45–64 år (tabeller ej redovisade här). Utanför storstäderna skedde däremot en stark facklig expansion också hos den yngsta åldersgruppen kvinnor (ca 20 procentenheter). Den tilltagande regionala olikheten hos de yngre arbetarna inom privat sektor kan också illustreras med att andelen fackanslutna i storstäderna sjönk med ca 10 procentenheter 1975–86/87 (avser män och kvinnor sammantaget) medan det skedde en ungefär lika stor upp-gång utanför storstadsområdena.
Hos de yngre arbetarna är den betydande regionala klyftan – precis som för arbe-tare genomsnittligt – ett relativt nytt fenomen. Den högst begränsade regionala variation som förekom vid 1970-talets mitt var rentav minst hos de yngre arbetar-grupperna (tabell 10 nedan). Från att 1975 ha varit endast ca 3 procentenheter hade differensen mellan storstäderna och övriga landet vid 1980-talets mitt vuxit till ca 20 enheter inom åldersgruppen 16–29 år (avser offentlig +privat sektor;
tabell 10). Enligt AKU uppgick denna klyfta till 21 procentenheter 1990, vilket minskat till 16 enheter 1995, dvs. en fortsatt betydande regional olikhet hos unga arbetare trots den fackliga återhämtningen i storstadsområdena under 1990-talet.
Istället för att tala om regionala klyftor av varierande storlek hos olika ålders-grupper kan man uttrycka samma sak genom att tala om åldersmässiga klyftor av olika djup hos olika regioner. Som exempel kan nämnas att organisationsgraden för 16–29-åriga arbetare i storstäderna är 28 procentenheter lägre än 45–64-åringar-nas, medan motsvarande differens utanför storstäderna uppgår till 17 enheter (1995).
Inom privat sektor var organisationsgraden hos 16–29-åriga arbetare 24 procent-enheter lägre i storstäderna än i övriga landet 1990/91, en klyfta som 1995 minskat till 18 enheter (tabell ej redovisad här). Vi såg ovan att mäns och kvinnors fackliga återhämtning under 1990-talet varit olika stor, inte minst hos unga privatanställda arbetare i storstadsområden (tabell 11 och 12 nedan, sidorna 79 resp. 81). Perioden 1990/91–1993 steg organisationsgraden med 6 procentenheter hos de unga män-nen (8 enheter i Stor-Stockholm), varefter en viss nedgång ägt rum. Hos de unga kvinnorna var uppgången betydligt kraftigare och av något längre varaktighet: hela 13 enheter 1990/91–94 (i Stor-Stockholm 21 enheter). Följden blev att den regi-onala klyftan hos kvinnorna krympte kraftigt: från 27 procentenheter till 14 (med avseende på Stor-Stockholm från 38 enheter till 17).
Tabell 10. Facklig organisationsgrad för manliga och kvinnliga arbetare efter ålder och region 1975–95 (ULF och AKU)
Anm. Utan parentes = urval minst 200, (parentes) = urval 100–199.
ULF AKU
1975 1980 1986 1988 1990 1990 1990 1991 1993 1994 1995
Region m.m. -81 -87 -89 -91 -91
MÄN 16–29 ÅR
Storstad (76) 72 (68) (52) (62) 55 56 54 64 61 59
Ej storstad 76 82 84 83 80 77 77 76 78 77 77
Hela riket 76 79 79 77 75 70 71 69 73 72 72
MÄN 30–44 ÅR
Storstad (83) (85) (84) (81) (75) 78 77 79 79 78 77
Ej storstad 87 92 92 92 90 90 89 90 91 90 91
Hela riket 86 90 90 89 86 87 86 87 87 87 87
MÄN 45–64 ÅR
Storstad (91) (86) (89) (89) (89) 85 85 85 86 86 85
Ej storstad 94 92 93 94 91 93 92 93 92 92 92
Hela riket 93 90 92 93 91 91 90 91 90 90 90
KVINNOR 16–29 ÅR
Storstad 53 62 64 62 (60) 55 55 55 62 63 60
Ej storstad 59 80 88 84 81 75 76 75 79 78 74
Hela riket 57 74 80 76 74 69 69 69 74 73 69
KVINNOR 30–44 ÅR
Storstad 67 75 82 87 (84) 80 80 80 86 88 87
Ej storstad 72 84 92 92 92 90 89 90 93 93 93
Hela riket 70 81 90 90 90 87 87 87 91 92 91
KVINNOR 45–64 ÅR
Storstad 71 79 88 86 (84) 84 84 84 90 89 90
Ej storstad 75 86 91 92 92 89 89 90 93 93 94
Hela riket 73 84 90 90 90 88 88 88 92 92 93
BÅDAKÖNEN 16–29 år
Storstad 67 67 66 62 62 55 55 55 63 62 60
Ej storstad 70 81 86 83 80 76 76 76 78 77 76
Hela riket 69 77 79 77 75 70 70 69 74 73 71
BÅDAKÖNEN 30–44 år
Storstad 76 80 83 84 80 79 78 80 82 83 82
Ej storstad 81 89 92 92 91 90 89 90 92 92 92
Hela riket 80 86 90 90 88 87 86 87 89 89 89
BÅDAKÖNEN 45–64 ÅR
Storstad 81 82 88 88 87 85 84 85 88 87 88
Ej storstad 86 89 92 93 92 91 90 91 92 93 93
Hela riket 85 87 91 91 90 89 89 90 91 91 92
Tabell 11. Facklig organisationsgrad för manliga arbetare med avseende på ålder och region (privat sektor)
Anm. Utan parentes = urval minst 200, (parentes) = urval 100–199. Källa: AKU
De unga privatanställda arbetarkvinnorna i Stor-Stockholm är den löntagargrupp som uppvisar den i särklass kraftigaste fackliga expansionen under 1990-talets början (drygt 20 procentenheters uppgång 1990/91–94), varefter en stagnation dock inträffade 1994–95 (från 51 procent till 43 procent). I och för sig är den kraftiga uppgången kanske inte så märklig med tanke på den ytterst låga organisationsgra-den i initialskedet (endast 30 procent 1990/91).
Förändring 1990-91 1992 1993 1994 1995 90-94 90-95 STOR-STOCKHOLM
16–29 år 46 51 54 50 50 +4 +4
därav: 16–24 år 40 43 41 40 43 0 +3
25–29 år (58) 63 68 63 59 (+5) (+1)
30–44 år 69 67 67 67 69 -2 0
45–64 år 77 78 76 78 80 +1 +3
summa 16–64 år 60 63 64 64 65 +4 +5
STORSTÄDER
16–29 år 55 61 61 59 59 +4 +4
därav: 16–24 år 48 52 50 48 51 0 +3
25–29 år 66 72 74 72 69 +6 +3
30–44 år 75 75 76 75 75 0 0
45–64 år 83 85 84 84 85 +1 +2
summa 16–64 år 68 72 73 72 72 +4 +4
UTANFÖRSTORSTAD
16–29 år 77 79 78 77 78 0 +1
därav: 16–24 år 71 72 71 73 68 +2 -3
25–29 år 86 87 85 93 87 +7 +1
30–44 år 89 89 90 90 90 +1 +1
45–64 år 92 92 91 91 91 -1 -1
summa 16–64 år 85 86 86 86 86 +1 +1
HELARIKET
16–29 år 70 73 73 71 72 +1 +2
därav: 16–24 år 64 66 64 61 63 -3 -1
25–29 år 81 82 82 83 82 +2 +1
30–44 år 85 86 86 86 86 +1 +1
45–64 år 89 90 89 89 90 0 +1
summa 16–64 år 80 82 82 82 82 +2 +2
De manliga arbetarna inom privat sektor i Stor-Stockholm uppvisar en betydligt svagare facklig tillväxt under 90-talets första hälft än deras kvinnliga kollegor (5 resp. 13 procentenheter – tabell 11–12). De yngre männen visar en svag tillväxt 1990/91–95 (tabell 11). Däremot ökade fackanslutningen påtagligt hos samtliga ålderskategorier kvinnliga arbetare inom privat sektor i Stor-Stockholm (avser hela perioden 1990/91–95).
Som redovisats ovan förekom bland tjänstemännen – till skillnad från bland arbetarna – en betydande regional klyfta i facklig anslutning redan vid 1970-talets mitt (tabell 8 ovan samt 3:6 i tabellbilagan). Den var emellertid relativt liten hos de äldre manliga och kvinnliga tjänstemännen (45–64 år) under perioden 1975–89 (tabell 3:6 i tabellbilagan). Å andra sidan har den regionala klyftan vanligen varit betydande inte bara hos den yngsta utan också hos den mellersta åldersgruppen (30–44 år).
Inom privat sektor uppgick den regionala klyftan 1990/91 till ca 20 procenten-heter hos både manliga och kvinnliga tjänstemän. 1995 hade den minskat till ca 16–17 procent. Största reduceringen har skett hos de manliga tjänstemännen i åldersgruppen 16–29 (från 29 till 21 enheter; hos motsvarande åldersgrupp kvin-nor från 27 till 21 enheter – se tabell 13–14).
Hos tjänstemännen har däremot de unga männen under samma period uppvisat en något starkare facklig tillväxt än de unga kvinnorna inom storstadsområdenas privata näringar 1990/91–95 (i övriga åldersgrupper är dock de kvinnliga tjänste-männens uppgång störst). Bland de 16–29-åriga männen steg organisationsgraden med 9 procentenheter (1990/91–94 med hela 11 enheter: från 37 till 48 procent), i Stor-Stockholm med 11 enheter (1990/91–94 med 13 enheter: från 30 till 43 procent). Näst efter de privatanställda arbetarkvinnorna i Stor-Stockholm är det dessa manliga unga tjänstemän i huvudstadsområdet som hittills genomgått den kraftigaste fackliga expansionen under 1990-talet.
Tabell 12. Facklig organisationsgrad för kvinnliga arbetare med avseende på ålder och region (privat sektor)
Anm. Utan parentes = urval minst 200, (parentes) = urval 100–199, [hakparentes] = urval 50–99.
Källa: AKU
Förändring 1990–91 1992 1993 1994 1995 -90–94 -90–95 STOR-STOCKHOLM
16–29 år 30 38 44 51 43 +21 +13
därav: 16–24 år (23) 30 37 42 31 (+19) (+8)
25–29 år [46] 54 55 64 64
30–44 år (64) 65 65 72 73 (+8) (+9)
45–64 år (67) 71 76 77 82 (+10) (+15)
summa 16–64 år 47 53 58 63 60 +16 +13
STORSTÄDER
16–29 år 41 46 48 54 50 +13 +9
därav: 16–24 år 33 36 40 45 38 +12 +5
25–29 år (58) 63 62 68 72 (+10) (+14)
30–44 år 73 73 73 79 80 +6 +7
45–64 år 74 78 82 82 84 +8 +10
summa 16–64 år 59 62 65 68 67 +9 +8
UTANFÖRSTORSTAD
16–29 år 68 67 69 68 65 0 –3
därav: 16–24 år 59 58 59 55 52 -4 -7
25–29 år 87 86 86 88 87 +1 0
30–44 år 82 86 87 86 86 +4 +4
45–64 år 82 86 87 88 87 +6 +5
summa 16–64 år 77 79 81 80 79 +3 +2
HELARIKET
16–29 år 59 60 62 63 60 +4 +1
därav: 16–24 år 50 51 52 52 47 +2 -3
25–29 år 77 78 78 81 81 +4 +4
30–44 år 80 82 83 84 84 +4 +4
45–64 år 80 84 86 87 88 +7 +8
summa 16–64 år 72 74 76 77 76 +5 +4
Tabell 13. Facklig organisationsgrad för manliga tjänstemän med avseende på ålder och region (privat sektor)
Anm. Utan parentes = urval minst 200, (parentes) = urval 100–199. Källa: AKU
Förändring 1990–91 1992 1993 1994 1995 -90–94 -90–95 STOR-STOCKHOLM
16–29 år 30 39 42 43 41 +13 +11
därav: 16–24 år (21) 27 24 26 31 (+5) (+10)
25–29 år (35) 44 49 51 44 (+16) (+9)
30–44 år 56 56 57 58 57 +2 +1
45–64 år 68 65 66 69 69 +1 +1
summa 16–64 år 55 56 57 59 58 +4 +3
STORSTÄDER
16–29 år 37 42 47 48 46 +11 +9
därav: 16–24 år (29) 30 31 32 38 (+3) (+9)
25–29 år 42 48 55 56 50 +14 +8
30–44 år 63 63 63 65 64 +2 +1
45–64 år 72 70 70 75 74 +3 +2
summa 16–64 år 60 61 63 65 64 +5 +4
UTANFÖRSTORSTÄDER
16–29 år 66 70 66 68 67 +2 +1
därav: 16–24 år 60 63 55 55 57 -5 -3
25–29 år 72 74 72 74 73 +2 +1
30–44 år 79 80 79 80 81 +1 +2
45–64 år 85 85 85 85 85 0 0
summa 16–64 år 79 80 80 80 80 +1 +1
HELARIKET
16–29 år 52 56 56 58 57 +6 +5
därav: 16–24 år 46 48 43 43 48 +3 +2
25–29 år 56 61 63 65 61 +9 +5
30–44 år 72 72 72 73 73 +1 +1
45–64 år 79 79 79 81 80 +2 +1
summa 16–64 år 71 72 72 74 73 +3 +2
Tabell 14. Facklig organisationsgrad för kvinnliga tjänstemän med avseende på ålder och region (privat sektor)
Anm. Utan parentes = urval minst 200, (parentes) = urval 100–199. Källa: AKU.
Även hos de privatanställda kvinnliga tjänstemännen är expansionen under 1990-talets första hälft mest framträdande i storstäderna och bland de yngre, men den når inte upp till de unga manliga tjänstemännens fackliga frammarsch i dessa områden (6 resp. 9 procentenheter), medan det råder omkastade förhållanden på arbetarsi-dan (4 enheters uppgång hos unga män, 9 hos unga kvinnor). För Stor-Stockholms del är denna utveckling ännu mer markant på arbetarsidan men något svagare hos
Förändring 1990–91 1992 1993 1994 1995 -90–94 -90–95 STOR-STOCKHOLM
16–29 år 38 45 46 47 45 +9 +7
därav: 16–24 år (26) 40 41 34 32 (+8) (+6)
25–29 år (50) 49 50 55 54 (+5) (+4)
30–44 år 59 63 65 62 61 +3 +2
45–64 år 66 67 69 72 70 +6 +4
summa 16–64 år 55 59 61 62 60 +7 +5
STORSTÄDER
16–29 år 45 52 53 52 51 +7 +6
därav: 16–24 år 33 45 46 40 38 (+7) (+5)
25–29 år 57 58 58 60 59 +3 +2
30–44 år 64 68 70 68 67 +4 +3
45–64 år 70 72 73 74 74 +4 +4
summa 16–64 år 60 65 66 66 65 +6 +5
UTANFÖRSTORSTÄDER
16–29 år 72 75 76 75 72 +3 0
därav: 16–24 år 64 66 64 62 58 -2 -6
25–29 år 80 84 87 85 82 +5 +2
30–44 år 83 85 83 83 83 0 0
45–64 år 84 86 86 87 87 +3 +3
summa 16–64 år 80 83 83 83 82 +3 +2
HELARIKET
16–29 år 58 63 64 63 61 +5 +3
därav: 16–24 år 49 56 55 51 47 +2 -2
25–29 år 69 70 71 72 70 +3 +1
30–44 år 74 77 77 75 75 +1 +1
45–64 år 77 79 80 81 81 +4 +4
summa 16–64 år 70 74 74 74 74 +4 +4
tjänstemännen. Motsvarande förändringar ser där ut som följer: +11 manliga tjäns-temän, +7 kvinnliga tjänstjäns-temän, +4 manliga arbetare, samt +13 kvinnliga arbetare (facklig tillväxt i procentenheter hos 16–29-åringar inom privat sektor 1990/91–
95). Om jämförelsen inskränks till den egentliga expansionsfasen, dvs. 1990/91–
94, men fortfarande endast avser Stor-Stockholms yngre tjänstemän och arbetare fås följande tal: +13 manliga tjänstemän, +9 kvinnliga tjänstemän, +4 manliga arbetare, samt +21 kvinnliga arbetare.
Vad som nu sagts om yngre manliga och kvinnliga tjänstemäns fackliga tillväxt under 1990-talet gäller inte nödvändigtvis för storstädernas manliga och kvinnliga privattjänstemän i genomsnitt. Om samtliga åldersgrupper inkluderas är männens fackliga återhämtning inte starkare än kvinnornas utan ungefär lika stor (+4 resp.
+5 procentenheter i storstadsområdena; i Stor-Stockholm +3 resp. +5).
Ungdomsgruppernas begränsade betydelse för tjänstemännens genomsnittliga organisationsgrad hänger samman med att de utgör en förhållandevis liten del av de sysselsatta tjänstemännen, till skillnad från hos arbetarna där åldersgruppen 16–
29 år svarar för en betydande andel av sysselsättningen inom privat sektor. Hos både arbetare och tjänstemän har ungdomarnas sysselsättningsandel avtagit under 1990-talet, vilket i sig bidragit till att den genomsnittliga organisationsgraden sti-git. Enligt AKU utgjorde ungdomarna 1990/91 hela 41 procent av de privatan-ställda arbetarna (36 procent 1:a halvåret 1995) men endast 25 procent av tjänste-männen inom privat sektor (20 procent 1:a halvåret 1995; allt avser hela riket).