Av Lena Aulin-Gråhamn
Förutom det konkreta samarbetet med partnerskolan Backaskolan före- kom under projekttiden arbete med film och andra medier också i andra sammanhang på lärarutbildningen vid Malmö högskola, integrerat med den vanliga undervisningen. Det har handlat om filmföreläsningar, filmvisningar, skolbiobesök, videoproduktioner och videodokumentationer. Flera fristå- ende kurser kring film och andra medier har givits. Kulturarbetare som gått en kulturpedagogisk utbildning har arbetat ute i skolor som handledare för både elever och personal kring till exempel animerad film.
Helena Malm och Kalle Blomberg är två bildlärare som länge aktivt uppmuntrat lärarstudenterna att arbeta med rörliga bilder. På lärarutbild- ningen finns också andra lärarutbildare som regelbundet använder sig av film och medier i sin undervisning utan att se det som särskilda insatser.
Kalle Blomberg lyfter fram filmen som ett integrerande medium. Film- mediet knyter samman olika sorters form och innehåll. Det knyter också samman människor. Inom den nya lärarutbildningen startade en av kur- serna för 70 studenter hösten 2001 med en gemensam filmvisning av Allt
börjar i dag, en fransk film om en skola och konflikterna kring den. Det
blev en gemensam upplevelse, en gemensam referenspunkt, som betydde mycket för det fortsatta arbetet. Den här gruppen drog också nytta av erfarenheter av filmarbete i den gamla utbildningen och fick skildra sina egna skolminnen genom att göra egna videofilmer. Flera av dessa studen-
ter valde rörlig bild som redovisningsform senare i kursen. Det blev ”resul- tat på nolltid”, den gemensamma reflektionen blir så tydlig och kommer kanske igång snabbare än om man startar i skrivandet.
Helena Malm har varit involverad i ett annat arbetslag inom den nya lärarutbildningen där studenter med utgångspunkt från litteratur fått arbeta i projektgrupper kring ”Barn, stad och land”. Studenterna var ute och fil- made, gjorde dokumentationer och spelfilmer. De fick en snabb genom- gång av grundläggande tekniker av Helena Malm innan de gick ut. I sam- band med det här arbetet fick de också praktisk filmanalys. En del kunde mycket, många kunde ingenting.
Det blir allt tydligare att de lärarstudenterna inte är rädda för film- mediet längre. Förr kunde de vara nervösa. Nu vågar de, de hade bara inte tänkt på att möjligheten fanns. Studenterna har också fått syn på andra saker än själva filmmediet genom att med kameran i hand komma utanför lärarutbildningens hus. Många hade förutfattade meningar som de fått re- videra. De hittade ”trevlig stämning”, samtalande människor och grönska i Rosengård och såg att landsbygden inte alltid är så idyllisk, till exempel rörde sig befolkningen mindre där, alla körde bil.
Under samma tidsperiod som filmprojektet pågick förändrades hela lärarutbildningen vid Malmö högskola. Förutsättningarna för ett medvetet arbete med film och andra medier har ökat. I kursplanerna för alla student- ers första termin, som innehåller kurserna Utveckling och lärande och
Att bli lärare, finns målskrivningar om att studenterna ska:
•
ha kunskap om olika kommunikationsformers samband med lärande•
kunna dokumentera, beskriva och reflektera över situationer och miljöerI innehållsbeskrivningen för den första kursen, Att bli lärare, heter det: Studenterna ska under kursen pröva olika kommunikationsformer som t.ex. skrivande, muntligt berättande, arbete med bild och form, rörlig bild, sång, musik, dramatisk gestaltning och rörelse och reflek- tera över deras samband med lärande.
I innehållbeskrivningen för den andra kursen, Utveckling och lärande, finns det en skrivning som man kan tolka på olika sätt beroende på hur man definierar begreppen:
Särskilt belyses språkliga sammanhangs betydelse för utveckling och lärande med utgångspunkt från barns, ungas, förskolans och skolans samtalskulturer och texter.
I det vidgade textbegrepp som man använder sig av inom lärarutbildningen är film och andra medier naturligtvis ”text”. Men som i all undervisning hänger det på lärarlaget och studenterna hur undervisningen gestaltas och tar konkret form.
Ovanstående skrivningar berör runt 4.000 studenter. Våren 2002 star- tade studierna inom de olika huvudämnena i lärarutbildningen vid Malmö högskola. Det har redan blivit ett ökat tryck på de lärare som håller i medie- arbetet från de studenter som under sin första termin fått använda sig av film och andra medier i sitt undersökande och gestaltande arbete. Studen- ter kommer och vill låna kameror för att lösa olika uppgifter. De har sett möjligheterna det ger.
Huvudämnet Kultur, medier och estetiska uttrycksformer har tagit emot ungefär 70 studenter. Det är här den riktigt rejäla kunskapsutvecklingen kring kultur och medier i barns och ungas liv kan ske. Det är inte tekniken eller uttrycksformerna som står i fokus. Det är istället hela sammanhanget barn och unga, deras frågor inför livet, de kunskaper de ska utveckla och de villkor de utvecklas under som står i fokus för huvudämnet. Men utan
konkret och praktiskt arbete med kameror och annan utrustning ignorerar man betydelsen av att koppla samman sinnliga och praktiska erfarenheter med möjligheterna att reflektera över olika sorters innehåll, kunskaper och kunskapsprocesser.
Redan i den första kursen Estetiska uttrycksformer och läro-
processer i detta huvudämne finns det flera redigeringstillfällen inlagda för
att ge studenterna möjlighet att skaffa sig de praktiska redskap de behöver för att lösa sina uppgifter. Sedan följer flera kurser med fokus på audiovisuella uttrycksformer där arbete med ljud, bild, musik, rörelse, drama och berättande samspelar med de kunskaper om barn och unga, kultur och medier som studenterna ska utveckla. Utmaningen för lärarutbildningen blir att se till att detta hålls ihop till en helhet.
De 70 studenternas tredje termin inom huvudämnet heter Iscensätt-
ning och produktion. Då har de en lång sammanhängande praktikperiod
mot slutet av terminen där de har möjlighet att arbeta med film och medier tillsammans med barn och unga ute på partnerskolorna.
Gemensam utveckling
Det projekt som genomförts med stöd av Svenska Filminstitutet skulle pröva möjligheterna i samarbetet mellan partnerskolor och lärarutbildning. Partnerskoleverksamheten berör hela Skåne och involverar över 4.000 stu- denter. Strukturen ska förankras från kommunledningar till skolledningar och framför allt hos personalen i förskolor, fritidshem och skolor. Studenter ska växa in i sammanhangen, lyssna in sig och ta plats. Lärare ska se vad de kan få i utbyte både av studenterna och av lärarutbildningen i form av kompetensutveckling och forskningsresultat. Lärarutbildare och yrkes- verksamma lärare, studenternas mentorer, ska arbeta sig samman i det gemensamma ansvaret för studenternas utbildning. Rektorer och
skolledningar är viktiga i det sammanhanget. Det som till en början är fyllt av diskussioner kring studenters placeringar och möjligheter att trivas och utvecklas kommer mer och mer att handla om innehållsfrågor och gemen- sam utveckling.
Men hur får man reda på vad som händer på lärarutbildningen och i verksamheterna? De flesta skolor är dåliga på att dokumentera sin verk- samhet, det är lärarutbildningen också. Undervisningen står i centrum. Man vill finnas till för studenterna, här och nu, hela tiden. Att lärarutbildare för loggbok eller i skriven text reflekterar fortlöpande över kursmoment ver- kar det sällan finnas tid till. Om man frågar så kan man få reda på en hel del, men det är i efterhand och det blir mer av en uppräkning än levande bilder av verksamheten. Med fler dokumenterade berättelser om arbetet, från lärarutbildningens studenter, från lärarutbildare och från lokala och regionala aktörer, hade vi haft större möjligheter att resonera kring hur det praktiska arbetet med skolbio och filmskapande hänger samman med teo- retiskt arbete, hur det estetiska arbetet hänger samman med reflekterande arbete och så vidare. Vi hade också kunnat följa upp hur studierna på lärarutbildningen hänger samman med yrkesverksamheten. Kanske är det så utvecklingsmedel ska användas? Till tid för dokumentation och reflek- tion så att det verkligen blir gjort och så att man ser att det är en nödvändig del av det vardagliga arbetet och den teoriutveckling lärarutbildningen ska borga för. Backaskolans personal har visat oss hur det är möjligt att i den vardagliga praktiken ge utrymme åt de nödvändiga tankarna om vad det är man gör, och varför.
Vi är övertygade om att det inte finns någon annan väg att gå än att utveckla ett mycket nära samarbete mellan lärarutbildningen och de verk- samheter vi utbildar för, vare sig det gäller arbete med rörliga bilder eller något annat. Det radikala scenbytet gör att de pyttesmå ändringarna i bil- den blir synliga.