Vid vilka brott ska hemlig dataavläsning

användas?

Regeringens förslag: Ett tillstånd till hemlig dataavläsning ska få be- viljas vid förundersökning om brott som kan leda till tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Ett tillstånd till hemlig data- avläsning för att läsa av eller ta upp rumsavlyssningsuppgifter ska få beviljas endast vid en förundersökning om brott som kan leda till till- stånd till hemlig rumsavlyssning.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna kommenterar inte förslaget. Åklagarmyndigheten tillstyrker förslaget och anser att av- gränsningen till vilka brott hemlig dataavläsning bör få användas är rimlig.

Datainspektionen anser att förslaget omfattar möjlighet till tvångsmedel

för brott som inte är tillräckligt allvarliga. Datainspektionen anser att ut- redningen borde ha prövat behovet och proportionaliteten för vart och ett av de brott som kan aktualisera hemlig dataavläsning. Vidare anser Data- inspektionen att det som utgångspunkt endast bör bli aktuellt med hemlig dataavläsning för mycket allvarliga brott, t.ex. terroristbrott och mycket grov organiserad brottslighet, som kan påverka rikets säkerhet. Svenska

stadsnätsföreningen och Civil Rights Defenders är av samma uppfattning

och anser att tillämpningsområdet för hemlig dataavläsning bör begränsas och att det inte är tillräckligt att ange ett minimistraffvärde på två år för att få använda tvångsmedlet. Sveriges advokatsamfund och Dataskydd.net redovisar en liknande uppfattning. Sveriges advokatsamfund anser dess- utom att hemlig dataavläsning bör vara förbehållet Säkerhetspolisen och komma i fråga endast vid mycket allvarlig brottslighet som utgör hot mot rikets säkerhet och som har som straffminimum eller förväntat straffvärde fängelse på fyra år eller mer. Även Stiftelsen för Internetinfrastruktur

(Internetstiftelsen) och Svenska stadsnätsföreningen är av samma uppfatt-

ning.

Skälen för regeringens förslag: Som redogörs för i föregående avsnitt bör utgångspunkten för vilka krav som ska vara uppfyllda för att hemlig dataavläsning ska få användas för att läsa av eller ta upp uppgifter som får hämtas in med befintliga hemliga tvångsmedel motsvara de som gäller för de bakomliggande hemliga tvångsmedlen. I samma avsnitt görs också be- dömningen att kraven för att få använda hemlig dataavläsning för att ta upp eller läsa av lagrade uppgifter och uppgifter om hur ett informations- system används bör motsvara de som ställs för hemlig avlyssning av elek- tronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning. Detta medför att de strafftrösklar som är föreskrivna för dessa tvångsmedel också som utgångspunkt ska tillämpas för hemlig dataavläsning.

Vissa remissinstanser, bl.a. Datainspektionen och Sveriges advokat-

115 Prop. 2019/20:64 bilda utgångspunkt för när hemlig dataavläsning ska kunna tillåtas utan att

kravet för att få använda hemlig dataavläsning bör sättas högre så att tvångsmedlet endast kan användas vid mycket allvarlig brottslighet. De förordar en uppräkning, eller i vart fall en individuell prövning för vart och ett av de brott som kan bli aktuella att tillämpa hemlig dataavläsning för. Det kan hävdas att viss brottslighet, t.ex. terrorist- eller narkotikabrottslig- het i allmänhet kräver mer kommunikation än annan allvarlig brottslighet, t.ex. en synnerligen grov misshandel utan föregående planering, och att behovet av åtgärder för att komma åt krypterad information i meddelanden därför är större i de förra fallen än i de senare. Emellertid avsätter en större andel av den totala brottsligheten i dag digitala spår. Det innebär att det kan vara av yttersta vikt att även vid ett brott som det senare kunna ta del av den misstänktes kommunikation eller annan information för att kunna knyta denne till brottet. Vikten av att kunna följa sådana spår kan inte anses mindre därför att det kan förväntas finnas färre uppgifter att hämta in. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att behovet av hemlig data- avläsning inte i något avgörande avseende kan anses mindre för vissa brottskategorier än andra. Det är dessutom i enlighet med sedvanlig lag- stiftningsteknik på det straffprocessuella tvångsmedelsområdet att ange en strafftröskel för en viss tvångsåtgärd. Sådana trösklar finns vid en lång rad av möjliga åtgärder under en förundersökning; inte bara vid hemliga tvångsmedel utan också vid t.ex. häktning.

Eftersom verkställighet av hemlig dataavläsning i sig kan anses innebära en ökad risk för den personliga integriteten finns det dock skäl att i vissa delar höja kraven för när hemlig dataavläsning får användas. När det gäller avläsning eller upptagning av kommunikationsövervaknings- och plats- uppgifter, dvs. uppgiftstyper som i dag får hämtas in genom hemlig över- vakning av elektronisk kommunikation, bör kravet för hemlig dataavläs- ning sättas högre än vad som gäller för inhämtning av uppgifterna enligt nuvarande regler. Avläsning eller upptagning av sådana uppgifter bör, i enlighet med utredningens förslag, komma i fråga först vid sådana brott som kan föranleda tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommu- nikation. När det gäller kommunikationsavlyssningsuppgifter och kamera- övervakningsuppgifter samt lagrade uppgifter och uppgifter som visar hur ett informationssystem används anser emellertid regeringen, i likhet med utredningen, att det inte finns skäl att göra avsteg från den ovan redovisade principen. Dessa åtgärder bör alltså kunna komma i fråga vid sådana brott som kan föranleda tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommu- nikation. Det ska noteras att de formella rekvisiten för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation avseende brottets allvar är desamma som för hemlig kameraövervakning.

Samma princip gör sig gällande när det gäller hemlig dataavläsning för att läsa av eller ta upp rumsavlyssningsuppgifter. Åtgärden är i allt väsentligt är att jämställa med hemlig rumsavlyssning. Just när det gäller hemlig rumsavlyssning har det i förarbetena till införandet av tvångs- medlet ansetts att det med hänsyn till tvångsmedlets särskilt ingripande karaktär finns starka skäl för att vara synnerligen restriktiv med när tvångs- medlet ska få användas (prop. 2005/06:178 s. 51). Det finns inte skäl att avvika från denna hållning när rumsavlyssningen verkställs genom hemlig dataavläsning, varför kraven beträffande vilka brott som kan föranleda åtgärden bör sättas lika högt.

Prop. 2019/20:64

116

Vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation finns en s.k. straffvärdeventil som anger att tillstånd får ges till tvångsmedlet om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde över- stiger fängelse i två år (27 kap. 18 § andra stycket RB). Det är enligt regeringen viktigt att det finns förutsättningar att använda hemlig dataav- läsning även i dessa fall. Hemlig dataavläsning skulle då kunna aktuali- seras vid misstanke om ett brott som inte har två års fängelse som minimi- straff men som ändå i det enskilda fallet bedöms ha ett straffvärde på mer än fängelse i två år. Det kan t.ex. röra sig om mycket grova skattebrott, grova systematiska stölder, grov misshandel av allvarligt slag och rån som inte är att bedöma som grovt men med ett straffvärde över två år.

Vilka brott som bör kunna föranleda hemlig dataavläsning varierar således beroende på vilken åtgärd som tvångsmedlet avser. De straffnivåer som bestämmer när respektive tvångsmedel kan aktualiseras är enligt regeringens mening ändamålsenliga och tar hänsyn till tvångsmedlets in- gripande karaktär samtidigt som kraven för användning av det inte ställs för högt. Om lagstiftningen skulle utformas på så sätt att endast Säkerhets- polisen skulle ha möjlighet till hemlig dataavläsning eller att strafftröskeln skulle sättas lika högt som för hemlig rumsavlyssning, som bl.a. Data-

inspektionen, Sveriges advokatsamfund och Civil Rights Defenders anser,

skulle tillämpningsområdet begränsas på ett sätt som inte stämmer med behovet av tvångsmedlet. Det skulle innebära att det vid mycket allvarliga brott som faller utanför Säkerhetspolisens verksamhetsområde fortfarande skulle saknas möjlighet att läsa av t.ex. krypterad trafik. Det skulle i för- längningen kunna leda till att vissa brott inte kan utredas. Det är inte acceptabelt.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen, i likhet med utredningen, att hemlig dataavläsning ska få användas vid förundersökning om sådana brott som kan aktualisera hemlig avlyssning av elektronisk kommuni- kation. När det gäller hemlig dataavläsning för att läsa av eller ta upp rums- avlyssningsuppgifter bör dock hemlig dataavläsning endast få användas vid förundersökning om sådana brott som kan föranleda hemlig rums- avlyssning.