Hemlig dataavläsning vid särskild

utlänningskontroll

Regeringens förslag: Ett tillstånd till hemlig dataavläsning ska få be- viljas i fråga om en utlänning som omfattas antingen av ett utvisnings- beslut enligt 1 § 2 lagen om särskild utlänningskontroll eller av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut enligt 8 eller 8 a kap. utlänningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser och det finns sådana omständig- heter i fråga om utlänningen som avses i 1 § 2 lagen om särskild utlän- ningskontroll och som Migrationsverket, regeringen eller en domstol har beslutat att 19–22 §§ den lagen samt lagen om hemlig dataavläsning ska tillämpas på. Det förfarande och de förutsättningar som gäller för ett beslut om att 19–22 §§ lagen om särskild utlänningskontroll ska tillämpas i fråga om utlänningen ska också gälla för ett beslut om att hemlig dataavläsning ska få beviljas i fråga om utlänningen.

Ett tillstånd ska få beviljas endast om det finns synnerliga skäl och det är av betydelse för att utreda om utlänningen eller en organisation eller grupp som han eller hon tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder terroristbrott. Ett tillstånd till hemlig dataavläsning i sam- band med särskild utlänningskontroll ska dock inte få avse kamera- övervaknings- eller rumsavlyssningsuppgifter.

I lagen om särskild utlänningskontroll ska det tas in en upplysning om att rätten kan bevilja Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten tillstånd till hemlig dataavläsning.

131 Prop. 2019/20:64 Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen

föreslår dock inte att det ska tas in en upplysning i lagen om särskild utlänningskontroll.

Remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt. Migrations-

verket anför dock att det behövs en översyn av lagen om särskild utlän-

ningskontroll och att eventuella slutsatser från denna kan vara värdefulla även när det gäller hemlig dataavläsning.

Skälen för regeringens förslag: Åtgärder enligt lagen om särskild utlänningskontroll syftar bl.a. till att förebygga terroristbrott. De hemliga tvångsmedlen i den lagen har begränsats till hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Tvångsmedlen enligt lagen om särskild utlänningskontroll (LSU-fallen) får endast användas mot en utlänning som omfattas av ett utvisningsbeslut grundat på att det med hän- syn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han eller hon kommer att begå eller med- verka till terroristbrott eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott. Beslut om hemliga tvångsmedel kräver vidare att det är av betydelse för att utröna om utlänningen eller en organisation eller grupp som han eller hon tillhör eller verkar för planlägger eller förbereder terroristbrott. Det finns inte något krav på brottsmisstanke för att tvångsmedlen ska få användas. Det måste dock finnas synnerliga skäl för åtgärden (20 §).

Som anges i avsnitt 10.2.1 är en utgångspunkt för regeringen att hemlig dataavläsning ska få användas även i underrättelseverksamhet och i avsnitt 8.2 och 8.3 konstateras att det finns behov av att läsa av eller ta upp både uppgifter som i dag kan kommas åt med befintliga tvångsmedel och nya slags uppgifter. Hemlig dataavläsning bör av samma skäl få användas även vid särskild utlänningskontroll. Hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning är inte tillåtet enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Därför bör hemlig dataavläsning vid förhållanden som kan leda till tvångs- medelsanvändning enligt lagen om särskild utlänningskontroll inte om- fatta kameraövervaknings- eller rumsavlyssningsuppgifter.

Det sagda innebär att ett tillstånd till hemlig dataavläsning bör kunna ges när det har beviljats ett utvisningsbeslut med stöd av 1 § 2 LSU och Migrationsverket, regeringen eller en domstol har bestämt att reglerna om tvångsmedel och hemlig dataavläsning ska tillämpas på utlänningen (jfr 11, 14 och 15 §§ LSU). Även i de fall då en utlänning omfattas av ett beslut om avvisning eller utvisning enligt 8 eller 8 a kap. utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser och det finns sådana omständigheter som avses i 1 § 2 LSU bör tillstånd till hemlig dataavläs- ning kunna beviljas om Migrationsverket, regeringen eller en domstol har bestämt att reglerna om tvångsmedel och hemlig dataavläsning ska tillämpas på utlänningen (jfr 11 a, 14 och 15 §§ LSU).

Det förfarande och de förutsättningar som gäller för ett beslut om att tvångsmedel enligt 19–22 §§ LSU ska tillämpas i fråga om utlänningen bör gälla också för ett beslut om hemlig dataavläsning.

En upplysning om att rätten kan bevilja Säkerhetspolisen eller Polis- myndigheten tillstånd till hemlig dataavläsning bör tas in i lagen om sär- skild utlänningskontroll.

Det bör ställas höga krav på när åtgärden ska få användas. Åtgärden bör, precis som enligt lagen om särskild utlänningskontroll, förbehållas utred- ningar om potentiella terroristbrott. Regeringen anser därför att ett tillstånd

Prop. 2019/20:64

132

till hemlig dataavläsning i LSU-fallen bör få beviljas endast om det finns synnerliga skäl och det är av betydelse för att utreda om utlänningen eller en organisation eller grupp som han eller hon tillhör eller verkar för plan- lägger eller förbereder terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Utredningen om utlänningsärenden med säkerhetsaspek- ter (Ju 2018:08) har i uppdrag att göra en sådan översyn som Migrations-

verket efterfrågar. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31

mars 2020.

10.2.5

Kopplingen mellan en enskild och ett

informationssystem vid särskild

utlänningskontroll

Regeringens förslag: Hemlig dataavläsning ska vid särskild utlän- ningskontroll få avse avläsning eller upptagning av uppgifter i ett avläs- ningsbart informationssystem som används, eller som det finns särskild anledning att anta har använts eller kommer att användas, av en utlän- ning som kan bli föremål för hemliga tvångsmedel vid särskild utlän- ningskontroll.

Hemlig dataavläsning ska också få avse avläsning eller upptagning av kommunikationsavlyssnings-, kommunikationsövervaknings- och platsuppgifter i ett avläsningsbart informationssystem som det finns synnerlig anledning att anta att utlänningen under den tid som tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna kommenterar inte förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I lagen om särskild utlänningskontroll finns inget uttryckligt krav på koppling mellan person och det telefon- nummer, adress eller kommunikationsutrustning som de hemliga tvångs- medlen ska användas för att avlyssna eller övervaka. Hänvisningen i 20 § LSU till 27 kap. RB innebär dock att tvångsmedelsanvändningen ska följa samma systematik och är underkastad samma krav som tvångs- medelsanvändningen enligt rättegångsbalken, där krav på en sådan kopp- ling finns. Eftersom hemlig dataavläsning så långt som möjligt bör an- passas till det bakomliggande tvångsmedlet bör samma förutsättningar som gäller enligt lagen om särskild utlänningskontroll gälla även när hem- lig dataavläsning används i sådana fall. Det innebär således att hemlig dataavläsning bör få avse uppgifter i ett avläsningsbart informationssys- tem som används av eller det finns särskild anledning att anta har använts eller kommer att användas av person som kan bli föremål för hemliga tvångsmedel enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Om det är fråga om ett annat informationssystem än som nu sagts bör det krävas att upp- gifterna finns i ett informationssystem som det finns synnerlig anledning att anta att en sådan person har kontaktat eller kommer att kontakta.

För att åstadkomma överensstämmelse med gällande bestämmelser bör det också föras in en möjlighet att bevilja tillstånd till hemlig dataavläsning för att läsa av eller ta upp uppgifter i ett avläsningsbart informationssystem det finns synnerlig anledning att anta att utlänningen, under den tid som tillståndet avser, har kontaktat eller avser att kontakta. Sådan möjlighet

133 Prop. 2019/20:64 finns i lagen om särskild utlänningskontroll (jfr 20 § och 27 kap. rätte-

gångsbalken). Även utredningen föreslår en sådan möjlighet – dock anser regeringen, till skillnad från utredningen, att det bör föras in en särskild bestämmelse som reglerar den situationen. Som Lagrådet påpekar bör ett tillstånd till hemlig dataavläsning i dessa fall endast kunna avse kommu- nikationsavlyssnings-, kommunikationsövervaknings- och platsuppgifter, dvs. uppgifter som motsvaras av hemlig avlyssning och hemlig övervak- ning av elektronisk kommunikation. Detta stämmer med bakomliggande regelverk som endast tillåter hemlig avlyssning och hemlig övervakning i dessa situationer.

10.2.6

Hemlig dataavläsning i inhämtningslagsfallen

Regeringens förslag: Ett tillstånd till hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsövervaknings- eller platsuppgifter ska få beviljas om åtgärden är av synnerlig vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brottslig verksamhet som anges i inhämtningslagen. Vid sådan hemlig dataavläsning ska meddelanden inte få hindras att nå fram. Ett tillstånd till hemlig dataavläsning för kommunikationsövervaknings- uppgifter ska endast få avse uppgifter i förfluten tid.

Regeringens bedömning: Det behöver inte anges att en åtgärd för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet inte får avse ett avläsningsbart informationssystem som tillhör någon som tillhanda- håller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommu- nikationstjänst.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen föreslår att hemlig dataavläsning för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet inte får avse ett informationssystem som tillhör någon som tillhandahåller elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna kommenterar inte förslaget eller lämnar det utan invändning. Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen är kritiska till kravet på att åtgärden ska vara av synnerlig

vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka den brottsliga verksam- heten och anser att kravet bör vara detsamma som enligt inhämtnings- lagen, nämligen särskild vikt. Ekobrottsmyndigheten konstaterar att hem- lig dataavläsning inte kommer att kunna användas i myndighetens under- rättelseverksamhet och påtalar vikten av att det införs en straffvärdeventil i inhämtningslagen för att det ska bli möjligt. Säkerhets- och integritets-

skyddsnämnden och Civil Rights Defenders avstyrker förslaget eftersom

det saknar krav på koppling mellan informationssystemet och den enskil- de. Nämnden anser att den bakomliggande regleringen i inhämtnings- lagen, som förvisso inte heller ställer krav på en sådan koppling, inte utan närmare analys kan läggas till grund för i vilka situationer hemlig dataavläsning ska få användas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I inhämtningslagen regleras vilka uppgifter som de brottsbekämpande myndigheterna får hämta in från telekomoperatörer. Uppgifter som får hämtas in enligt in- hämtningslagen (inhämtningslagsfallen) är samma sorts uppgifter som får

Prop. 2019/20:64

134

hämtas in efter beslut om hemlig övervakning av elektronisk kommuni- kation under förundersökning för att utreda vem som skäligen kan miss- tänkas för brottet.

Inhämtningslagen uppställer som krav att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. In- hämtning får också ske om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksam- het som innefattar även viss annan i lagen uppräknad samhällsfarlig brotts- lighet, vars straffskalor föreskriver lindrigare straff än två års fängelse.

Regeringen gör i avsnitt 10.2.1 bedömningen att hemlig dataavläsning bör få användas i underrättelseverksamhet. Sådana uppgifter som faller inom tillämpningsområdet för inhämtningslagen är inget undantag. Rege- ringen anser, i likhet med utredningen, att hemlig dataavläsning därför bör få användas för att hämta in sådana uppgifter. Eftersom kraven för hemlig dataavläsning enligt regeringen ska motsvara kraven för tillstånd för det bakomliggande tvångsmedlet, bör hemlig dataavläsning i inhämtnings- lagsfallen endast få avse avläsning eller upptagning av historiska kommu- nikationsövervakningsuppgifter och platsuppgifter, såväl historiska som realtidsuppgifter. Hemlig dataavläsning bör vidare endast få vidtas för sådant ändamål som anges i inhämtningslagen, dvs. för att förebygga, för- hindra eller upptäcka viss allvarlig och samhällsfarlig brottslig verksam- het. Hemlig dataavläsning bör vidare följa samma systematik som inhämt- ningslagen varför det inte, som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och Civil Rights Defenders anser, bör krävas en koppling mellan en enskild och ett informationssystem (se vidare nästa avsnitt).

Det bör krävas att åtgärden är av synnerlig vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka den brottsliga verksamheten. Liksom utredningen anser regeringen att det är lämpligt att införa detta strängare krav när hemlig dataavläsning ska användas i inhämtningslagsfallen, framför allt med hänsyn till att det kravet föreslås för hemlig dataavläsning i övrigt. Regeringen gör därmed en annan bedömning än Polismyndigheten och

Säkerhetspolisen.

Regeringen ifrågasätter inte att en sådan ändring i inhämtningslagen som

Ekobrottsmyndigheten efterfrågar, dvs. en straffvärdeventil, skulle kunna

effektivisera myndighetens arbete i vissa underrättelsefall. Det finns dock en svårighet med en straffvärdeventil i underrättelseverksamhet eftersom det är svårt att bedöma straffvärdet av den brottsliga verksamheten i ett så tidigt skede. I vart fall är det en fråga som behöver ses över i ett större sammanhang och kan inte hanteras inom ramen för detta lagstiftnings- arbete.

Slutligen bedömer regeringen, till skillnad från utredningen, att det inte behövs en bestämmelse om att hemlig dataavläsning ska vara förbjuden gentemot ett informationssystem som tillhör någon som tillhandahåller elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikations- tjänst. Övervägandena i denna del är desamma som redogörs för i avsnitt 10.1.5.

135 Prop. 2019/20:64

10.2.7

Kopplingen mellan en enskild och ett

informationssystem i inhämtningslagsfallen

Regeringens bedömning: Det behövs inte några regler om koppling mellan den enskilde och det avläsningsbara informationssystem som hemlig dataavläsning ska avse i inhämtningslagsfallen.

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med reger- ingens. Utredningen lämnar dock inte någon uttrycklig bedömning i frågan.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna kommenterar inte frågan. Civil Rights Defenders anser att det måste ställas ett krav på koppling mellan informationssystem och person för att Sverige ska anses leva upp till sina internationella åtaganden. Säkerhets- och integritets-

skyddsnämnden har liknande synpunkter.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns inte några krav på att ett tvångsmedel enligt inhämtningslagen ska rikta sig mot en viss person. Det innebär att tvångsmedlet i princip kan riktas mot vem som helst, även personer utan anknytning till den brottsliga verksamheten (Gunnel Lind- berg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, 4 uppl. 2018 s. 753).

Regeringen bedömer mot den bakgrunden att det för hemlig dataav- läsning inte heller bör införas ett uttryckligt krav på en koppling mellan informationssystemet och en enskild person. På samma sätt som övriga tvångsmedel i inhämtningslagen riskerar en sådan koppling att försvåra underrättelsearbetet väsentligt (prop. 2011/12:55 s. 84). Regeringen in- stämmer därför inte i den synpunkt som framförs av Säkerhets- och inte-

gritetsskyddsnämnden och Civil Rights Defenders. Vid tillståndspröv-

ningen av hemlig dataavläsning i inhämtningslagsfallen sätter propor- tionalitetsbedömningen gränser för vilka uppgifter som får hämtas in och om inhämtning över huvud taget får äga rum.

In document Hemlig dataavläsning (Page 130-135)