Hemlig dataavläsning i Sverige

Regeringens förslag: En ansökan om hemlig dataavläsning i Sverige ska handläggas av åklagare. Av ansökan ska det framgå under vilken tid åtgärden önskas och sådana uppgifter som behövs för att åtgärden ska kunna genomföras. Åklagaren ska genast pröva om det finns förut- sättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd till åtgärden eller, när så får ske i motsvarande nationellt fall, själv besluta om åtgärden.

Upptagningar och uppteckningar som avser hemlig dataavläsning behöver inte granskas.

Om åklagaren har fattat beslut om hemlig dataavläsning ska återredo- visning ske först sedan rätten fattat beslut om hemlig dataavläsning. Upptagningar och uppteckningar får bevaras efter det att ärendet om rättslig hjälp har avslutats och återredovisning skett endast om det är tillåtet i motsvarande nationellt fall.

I fråga om underrättelse till en enskild ska det som gäller vid rättslig hjälp med hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation tillämpas på motsvarande sätt vid hemlig data- avläsning.

Verkställighet av ett beslut om hemlig dataavläsning genom omedel- bar överföring av meddelanden eller uppgifter om meddelanden samt tekniskt bistånd och tillstånd till gränsöverskridande hemlig dataav- läsning ska endast få avse kommunikationsavlyssnings- och kommuni- kationsövervakningsuppgifter. Vidare ska de regler som gäller för hem- lig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation i motsvarande situation tillämpas vid hemlig dataavläsning. I stället för hänvisningar till vissa bestämmelser i rättegångsbalken, ska hänvis- ningar göras till lagen om hemlig dataavläsning.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att verkställighet av ett beslut om hemlig dataav- läsning genom omedelbar överföring av uppgifter samt tekniskt bistånd med och tillstånd till gränsöverskridande hemlig dataavläsning även ska omfatta platsuppgifter.

Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag: I 2 kap. LIRB finns – utöver de allmän- na förutsättningarna för att lämna rättslig hjälp (se föregående avsnitt) – bestämmelser om rättslig hjälp i Sverige, t.ex. om förfarandet och när en ansökan ska avslås. Dessa regler kommer att bli tillämpliga även vid hem- lig dataavläsning och något behov av ändringar finns inte (se dock nedan om tillägg till 2 kap 4 § om ansökans innehåll.)

I lagens fjärde kapitel finns särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp. De hemliga tvångsmedlen behandlas i 25–28 b §§. Det fram- står som naturligt att införa nya bestämmelser om hemlig dataavläsning i direkt anslutning till dessa regler.

Prop. 2019/20:64

192

Det finns skäl att i så stor utsträckning som möjligt låta de gällande bestämmelserna om rättslig hjälp i Sverige med hemliga tvångsmedel bilda utgångspunkt vid utformningen av reglerna om rättslig hjälp med hemlig dataavläsning. Enligt samtliga dessa gäller att ansökan om rättslig hjälp avseende någon som befinner sig i Sverige handläggs av åklagare. Bestämmelserna anger även vilka uppgifter som ska framgå av ansökan. Det finns ingen anledning att avvika från detta vid hemlig dataavläsning. Samma skyndsamhetskrav som finns beträffande åklagarens prövning, vad en ansökan bör innehålla och överlämnande till rätten som gäller för de övriga tvångsmedlen bör gälla vid hemlig dataavläsning. Det bör därför föreskrivas att åklagaren genast ska pröva om det finns förutsättningar för åtgärden och i sådant fall ansöka om rättens tillstånd. När det gäller åklagarens möjlighet att besluta om åtgärden interimistiskt, vilken alltså finns för hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kom- munikation och hemlig kameraövervakning under de förutsättningar som gäller enligt rättegångsbalken, bör en hänvisning göras till bestämmelsen om sådant beslut i lagen om hemlig dataavläsning. Av en sådan hänvisning klargörs bl.a. att interimistiska beslut inte får avse hemlig dataavläsning för att läsa av eller ta upp rumsavlyssningsuppgifter. Förslagen medför behov av en komplettering i 2 kap. 4 §.

För samtliga hemliga tvångsmedel enligt lagen om internationell rättslig hjälp gäller vidare att upptagningar eller uppteckningar inte behöver grans- kas i Sverige. Det ligger nämligen i sakens natur att svenska myndigheter, som på begäran av en annan stat genomför åtgärderna, inte vid en gransk- ning av materialet kan bedöma vad som är av intresse för den andra statens brottsutredning, se propositionen Internationell rättslig hjälp i brottmål (prop. 2004/05:144 s. 170). Samma bör gälla vid rättslig hjälp med hemlig dataavläsning.

Det bör vidare, liksom enligt 4 kap. 25 och 27 §§, framgå att om åklaga- ren har fattat beslut om hemlig dataavläsning får återredovisning till det ansökande landet inte ske förrän domstol fattat beslut att tillåta åtgärden. Dessutom bör det av bestämmelsen framgå att upptagningar och upp- teckningar endast får bevaras när ärendet avslutats och återredovisning skett om det är tillåtet i motsvarande inhemska förfarande.

När det gäller underrättelse till enskilda bör samma sak gälla vid rättslig hjälp med hemlig dataavläsning som gäller vid rättslig hjälp med övriga hemliga tvångsmedel enligt lagen. Det kan enklast åstadkommas genom en direkt hänvisning till vad som gäller för hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 4 kap. 25 § tredje stycket.

För hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommu- nikation finns vissa särskilda åtgärder som är specifika för det internatio- nella samarbetet. De åtgärder som avses är verkställighet av ett beslut om hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunika- tion genom omedelbar överföring av meddelanden eller uppgifter om med- delanden samt tekniskt bistånd med och tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation. Reg- lerna grundar sig ursprungligen på 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater. Kon- ventionen genomfördes genom propositionen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års EU-konvention m.m. (prop. 2004/05:144).

193 Prop. 2019/20:64 Verkställighet genom omedelbar överföring av meddelanden eller upp-

gifter om meddelanden innebär att meddelandena eller uppgifterna om meddelandena överförs direkt till den ansökande staten (4 kap. 25 a § LIRB). Någon upptagning eller uppteckning görs inte i Sverige. En förut- sättning är att en överföring kan göras under betryggande former. Genom tekniskt bistånd överförs meddelanden eller uppgifter om meddelanden omedelbart som ovan men skillnaden gentemot omedelbar överföring enligt 4 kap. 25 a § är att den avlyssnade telefonen finns i den ansökande staten eller en tredje stat (4 kap. 25 b §). Det är alltså inte fråga om någon avlyssning av en utrustning i Sverige. Tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning eller övervakning av elektronisk kommunikation inne- bär att Sverige tillåter en annan stat – som har kapaciteten – att avlyssna eller övervaka en kommunikationsutrustning som finns i Sverige (4 kap. 26 a och 26 b §§).

EU-konventionen tar visserligen sikte på avlyssning av telemeddelan- den men avsikten är att begreppet ska tolkas brett och utifrån hur kommu- nikationstekniken utvecklas (prop. 2004/05:144 s. 93). Eftersom hemlig dataavläsning i praktiken kommer att vara ett nytt sätt att verkställa hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation bör motsvarande gälla för hemlig dataavläsning beträffande verkställighet av ett beslut om hemlig dataavläsning genom omedelbar överföring av uppgifter om meddelanden samt tekniskt bistånd med och tillstånd till gränsöverskridande hemlig dataavläsning.

När det sedan gäller tillämpningsområdet för bestämmelserna om verk- ställighet genom omedelbar överföring av meddelanden eller uppgifter om meddelanden samt tekniskt bistånd med och tillstånd till gränsöver- skridande hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunika- tion omfattade hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, vid tid- punkten för genomförandet, endast uppgifter motsvarande platsuppgifter (lokaliseringsuppgifter) i samband med kommunikation. Möjligheten till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § första stycket 2 och 3 rättegångsbalken för att hämta in uppgifter om vilka elektroniska kommunikationsutrustningar som har funnits inom ett visst geografiskt område eller i vilket geografiskt område en viss elektronisk kommunikationsutrustning finns eller har funnits existerade inte då. Genom propositionen De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation (prop. 2011/12:55) infördes möjligheten att inhämta dessa specifika uppgiftstyper genom hemlig över- vakning av elektronisk kommunikation. I det internationella regelverket fick detta dock endast genomslag i huvudregeln i 4 kap. 25 § LIRB, som reglerar att rättslig hjälp kan ges med hemlig avlyssning och hemlig över- vakning av elektronisk kommunikation av någon som befinner sig i Sveri- ge. Uppgifterna kan då hämtas in på sedvanligt sätt och lämnas över till den ansökande staten. Några ändringar gjordes emellertid inte i 4 kap. 25 a och 25 b §§ om verkställighet genom omedelbar överföring av meddelan- den och uppgifter om meddelanden respektive tekniskt bistånd med hem- lig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. Dessa bestämmelser omfattar, vad avser hemlig övervakning av elektro- nisk kommunikation endast uppgifter enligt 27 kap. 19 § första stycket 1 rättegångsbalken

Prop. 2019/20:64

194

Inte heller bestämmelserna om tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ändra- des i samband med att hemlig övervakning av elektronisk kommunikation utvidgades till att omfatta nya typer av platsuppgifter. Visserligen preci- seras inte i 4 kap. 26 a § LIRB att tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation endast kan avse meddelanden eller uppgifter om meddelanden, vilket däremot gjordes i den omvända situationen, dvs. när svenska åklagare i en annan stat begär tillstånd till gränsöverskridande hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (se 4 kap. 26 c §). Anledning- en till detta var att i förhållande till en annan stats regler om hemlig avlyss- ning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ha en mer teknikneutral reglering. Dessutom kan påpekas att dessa bestämmelser baserar sig på en och samma artikel i EU-konventionen (artikel 20) och ska hanteras reciprokt, dvs. svenska åklagare ska inte ha färre möjligheter till gränsöverskridande åtgärder i nu aktuellt avseende än myndigheter i andra stater. Tillämpningsområdet för 4 kap. 26 a § får därför endast anses omfatta, vad gäller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, uppgifter om meddelanden enligt 27 kap. 19 § första stycket 1 rättegångs- balken. Eftersom platsuppgifter enligt 27 kap. 19 § första stycket 2 och 3 rättegångsbalken inte omfattas av gällande bestämmelser om verkställig- het genom omedelbar överföring av uppgifter om meddelanden eller tek- niskt bistånd med eller tillstånd till gränsöverskridande hemlig övervak- ning av elektronisk kommunikation, bör dessa uppgifter inte omfattas när motsvarande åtgärder blir aktuella vid hemlig dataavläsning.

Regeringen anser därför till skillnad från utredningen att verkställighet av ett beslut om hemlig dataavläsning genom omedelbar överföring av uppgifter eller tekniskt bistånd med eller tillstånd till gränsöverskridande hemlig dataavläsning, endast bör få avse kommunikationsavlyssnings- och kommunikationsövervakningsuppgifter. I stället för hänvisningar till rätte- gångsbalken bör hänvisningar göras till motsvarande bestämmelser i lagen om hemlig dataavläsning. Det ska dock påpekas att de uppgifter som nu är aktuella, dvs. hemlig dataavläsning som gäller platsuppgifter, kan den andra staten få tillgång till genom att uppgifterna tas upp i Sverige för att sedan överlämnas till den andra staten.