Som tidigare konstaterats var huvuddelen av de svenska scoutlägren av det tillfälliga slaget, där deltagarna sov i tält. I det tillfälliga lägret ingick förstås att själva lägret skulle uppföras av scouterna själva. ”Att komma till ett i detalj färdigordnat läger är förkastligt” förkunnade
Handbok för flickscouter 1930.107 Scoutledarnas uppgift var att i förväg planera lägret och välja ut en lämplig plats, men upprättandet av läg-rets värld var scouternas uppgift. På så sätt blev de delaktiga i skapan-det av ett miniatyrsamhälle, där de förvandlade naturen till en plats där medborgarskapet kunde iscensättas.
Genom att konstruera sitt boende markerade scouterna sin plats och tog kontroll över naturen. Detta kom starkast till uttryck i den uppsjö av lägerarbeten som scouterna förväntades färdigställa under en längre lägervistelse. Till kategorin nödvändiga lägerarbeten räkna-des den sorts konstruktioner som ansågs oumbärliga för ett ordnat liv i fält: latriner, kokgropar, matplatser och förråd samt lägerbålsplats. Som önskvärda men ej nödvändiga lägerarbeten sågs sådant som solur, hängbroar, vakttorn och portaler.108
Lägerarkitekturen skapade en ordnad plats, men sökte samtidigt bevara upplevelsen av naturlighet. Därigenom kan lägerplatsens hetero-topi beskrivas som eftersträvande transparens genom att den sökte för-ändra platsen utan att upplevelsen av natur försvann ur sikte. Känslan av natur var viktig, den bidrog till att förstärka kontrasten mot vardag och samhälle och skapade därigenom förutsättning att upprätta en plats där lägerdeltagarna behövde reda sig själva och ta ansvar för sin egen tillvaro bortom civilisationens bekvämligheter. Bodil Formark skriver att det på flickscouternas lägerplatser upprättades ett rum som ”existe-rade tämligen frikopplat från civilisationen och som utgjorde ett rum, primärt definierad i relation till den omgivning som lägret slagits fram ur.”109 Men lägerplatsen uppvisade i själva verket en hybriditet. Genom att upprättas i naturen sökte lägret vara något annat än det etablerade samhället från vilket scouterna kom, men byggprocessen reproducerade
79 skapandet av ett samhälle. Byggandet betonade därför kontrasten mel-lan natur och samhälle.
Att försöka förstå scoutlägren med utgångspunkt i den byggande verksamheten illustrerar hur platsen upprättades som heterotopi. Processen där lägret uppfördes innebar att scouterna blev delaktiga i skapandet av ett nytt, tillfälligt samhälle och kan ses som en direkt återspegling av rörelsens ambition att fostra aktiva medborgare. Den omfattande tiden under lägren som avsattes till lägerarbeten vittnar om byggandets betydelse.110 För en utomstående kunde det kanske uppfattas som en självmotsägelse att scouter begav sig ut i naturen i syfte att bygga upp något som efterliknade den civilisation de läm-nat bakom sig, men i själva verket kan just detta förhållande ses som en central aspekt i förståelsen av hur friluftsliv bidrog till fostran i medborgarskap.
Gemensamt för alla lägerarbeten var att de fyllde någon funktion och inte endast var dekorativa. Den värld scouterna byggde upp skulle nämligen framstå som rationell och ändamålsenlig. I den ideala läger-geografins centrum återfanns ofta flaggstången. Vid förbundsläger och andra storläger var flaggstången nästan alltid placerad nära lägrets mitt. Kring den samlades scouterna för invigning och avslutning av lägren, och de högtidliga aktiviteterna markerades med flagghissning respektive flagghalning. Även lägrets dagliga rytm markerades genom hissande och halande av flaggan varje morgon och kväll. I scouternas klassprov ingick kunskap om svenska flaggans proportioner samt hur den skulle hanteras (se bilagan i slutet av boken). Det flitiga använ-dandet av den svenska flaggan kan givetvis ses som ett uttryck för en medborgarfostran genom förmedling av medborgarskapets aspekt av kollektiv identifikation, i detta fall nationell identitet. Men flaggandet handlade inte bara om att förmedla fosterlandskärlek, utan kan också ses som ett symboliskt tillägnande av naturens territorium, på ungefär samma sätt som en flagga på månen eller Sydpolen inte bara repre-senterar nationstillhörighet utan också markerar en dominans över naturen.111
Längst bort från lägrets tänkta mittpunkt övergick lägerområ-det i den omgivande naturen. Denna gräns var i regel inte utmärkt. Tvärtom sökte det ideala lägret förmedla upplevelsen av att vara omgi-vet av vacker natur. Närmare bestämt beskrevs en idealisk lägerplats i
scoutlitteraturen regelmässigt som omgiven av skog och vatten: ”Den ideala lägerplatsen ligger högt och torrt, i närheten av skog och sjö. [– – –] Helst bör den också ligga ’fjärran från civilisationen’, men icke så långt att rese- och transportkostnader bli för höga.”112
Sökandet efter en naturnära upplevelse hindrade dock inte att gränsen mellan lägrets bebodda område och den kringliggande natu-ren markerades symboliskt. Detta gällde till en början framför allt poj-karnas storläger, där pampiga lägerportaler var vanliga. Portalen för-stärkte givetvis upplevelsen av att kliva över en tröskel, att passera från ett rum till ett annat, trots att lägrets plats endast tillfälligtvis utmärkte sig i förhållande till det kringliggande landskapet. Tillvaron i lägerli-vets heterotopi innebar att naturen framstod både som en plats där det aktiva medborgarskapet kunde iscensättas och en fond som kontraste-rade mot det samhälle som upprättats.
Hela den byggnadsprocess som omgärdade scoutlägren – till en början huvudsakligen pojkscoutlägren men under mellankrigstiden också i allt högre grad flickscouternas läger – hjälper oss också att förstå varför det tillfälliga lägret ansågs överträffa det permanenta. Genom att upprätta en egen livsvärld fick scouterna möjlighet att göra sig hemma-stadda i naturen och skapa en plats där medborgarfostran kunde prak-tiseras. De konstruerade ett samhälle i miniatyr, vilket förväntades göra dem till bättre framtida medborgare genom att scouterna fick känna delaktighet i en socialt formativ process. Byggandet av lägret – och den känsla av ansvar och glädje som förknippades med aktivt deltagande i denna process – förväntades göra scouterna till aktiva medborgare, men inte med utgångspunkt i ett ideal för politiskt deltagande utan genom civila samhällsinsatser och självansvar.
I scoutlitteraturen knöts detta också till ett utvecklingspsykologiskt perspektiv, enligt vilket scouten gradvis anpassades till ett liv i sam-hället från ett ursprungligt tillstånd i naturen. I skriften Scoutrörelsen beskrev pojkscoutförbundets vice ordförande Elis Andersson pojk-scou tens ideala utveckling som en civiliseringsprocess genom lägerli-vet. De yngsta pojkarna, vargungarna, förväntades leva med sin flock ”ute i djungeln”, i en tillvaro präglad av lekar. Naturen utgjorde där en bekymmersfri, romantisk värld, som närmast kunde beskrivas som en fantasivärld befolkad av romanen Djungelbokens karaktärer (med flockledaren som Akela, ledarvargen i Kiplings roman). Patrull scou ten
81 ansågs mognare: ”Nu vill pojken behärska miljön, bygga upp en civili-sation, organiserar och värderar och formar naturen efter sina behov.” Här kom alltså byggandet i naturen in som en konkret aspekt av fost-ran enligt ett aktivt och civilt deltagande medborgarskap. Slutstadiet, vandrarscouten, hade sedan med naturens hjälp blivit en fullvärdig medlem av samhället:
När han hunnit till vandrarscoutstadiet, är han på ett helt annat sätt införli-vad med samhället. Han är den skapande unga mannen, som tillämpar sina kunskaper i den samhälleliga kretsen och söker göra sig alltmer hemmastadd där. Djungeln och skogen äro alltjämt hans rekreationskällor, och han driver ett kraftigt vildmarksliv. Men han är bofast i samhället, och hans organisation, vandrarscoutlaget, är upptagen av samhällets konstruktion och utveckling.113
Scouter förväntades lära sig klara sig själva i naturen, göra upp eld och slå läger, men inte för att just dessa färdigheter skulle komma dem till nytta som medborgare. I stället var det förhållningssättet – att reda sig själv och inte vara utlämnad åt omgivningens nyckfullhet – som läger-livet riktades mot. Vildmarksläger-livets ideal bestod i att lösa problem på egen hand eller i grupp, att möta motgångar och lära sig bemästra sin omgivning genom att i den upprätta ett eget rum. Den tältstad som växte fram i landskapet under scouternas läger och sedan avvecklades vid lägrets slut, var ett uttryck för en styrningsteknologi som sökte forma självreglerande och självdisciplinerade subjekt.