Ett av de viktigaste inslagen i scoutfostran var det så kallade patrull-systemet, som tillämpades bland både pojk- och flickscouter. En patrull utgjordes av 6–8 pojkar eller flickor, som leddes av en jämnårig patrull-ledare och vice patrulpatrull-ledare. Patrullen var tänkt att utgöra en källa till gemenskap där barnen och ungdomarna skulle lära av varandra och
65 bidra till gruppens bästa. Patrullerna förväntades också ha en uppsätt-ning identitets- och gemenskapsformande markörer såsom ett eget rop eller läte, flagga med mera. I Sverige tog patrullerna ofta namn från djurriket. En scoutkår eller avdelning bestod av ett antal sådana patrul-ler, vars arbete övervakades av en vuxen ledare.
Scouter i patrullåldern passerade olika stadier genom att avlägga så kallade klassprov. Nya medlemmar, ibland kallade ”ömfotingar”, fick utföra prov för att kunna titulera sig tredje klassens scout. Senare avla-des prov för andra och till slut första klassens scout. Träning för avla-dessa prov, liksom provtagningen, utgjorde en stomme i det löpande arbetet i kårerna. Proven innefattade färdigheter som spårning, olika knopar, att kunna resa tält med mera (se bilagan i slutet av boken).
Av Scouting for boys framgick att woodcraft – till svenska ofta översatt som ”förtrogenhet med naturen”45 – var det medel genom vilket scout-rörelsen skulle verka för att skapa bättre medborgaranda bland ung-domen. Baden-Powells intresse för woodcraft hade kopplingar till den amerikanske författaren Ernest Thompson Seton, som år 1902 grun-dat Woodcraft Indians, ett initiativ där pojkar skulle fostras till goda medborgare genom att lära sig färdigheter förknippade med Nord-amerikas ursprungsbefolkningar.46 Baden-Powell tog starkt intryck av Setons vildmarksromantiska idéer, som betonade ett civilisationskri-tiskt ideal. Enligt Klas Sandell sammansmälte i Baden-Powells scout-program två huvudsakliga inspirationskällor: dels arvet från Seton i form av vildmarksromantik, enkelt friluftsliv samt karaktärsutveckling genom naturkontakt och dels arvet från Baden-Powells mer nyttoin-riktade och kolonialt eller militärt präglade natursyn.47
Den scouthistoriska forskning som utgått från rörelsens discipli-nära agenda har sett den brittiska privatskoleideologin – lydnad, loja-litet, renhet och måttfullhet – som det ideal vilket genom (pojk-) scoutrörelsen skulle föras ut till arbetarklassens pojkar.48 Men resone-manget uttrycker en paradox, eftersom de förnäma internatskolorna kanske inte i första hand syftade till att fostra lojala undersåtar utan en manlig samhällselit som skulle lära sig att styra både över sig själva och andra.
Utan tvekan fanns det tydliga disciplinära inslag i scoutrörelsens program. Den scoutlag Baden-Powell formulerade för rörelsen beto-nade tydligt plikten mot kung och fosterland och vikten av lydnad.
Ändå bör de disciplinära elementen inte överbetonas. Den scouthisto-riska forskning som fokuserat på lydnad och disciplin i Baden-Powells pojkscoutprogram har nämligen tenderat att förbise friluftsverksam-heten. Om scoutrörelsens program ensidigt syftade till passiv under-kastelse, hur kommer det sig att den lade så stor vikt vid upplevelser av frihet i naturen? Varför utmålades nybyggaren och indianen som idealtyper? Likaledes får den som i scouting endast ser en passivise-rande rörelse för konformitet och lydnad svårt att förklara varför just friluftsliv – med dess tonvikt på personligt ansvar och självverksamhet – utgjorde en så viktig del av det fostrande programmet.
Scoutrörelsens program skulle huvudsakligen bedrivas utomhus, i form av läger och vandringar. Men de problem Baden-Powell identi-fierade var som tidigare nämnts inte direkt relaterade till naturen. Vis-serligen ville han förbereda brittiska pojkar på tjänstgöring i kolonierna genom att lära dem klara sig bortom ”civilisationen”, men natur-umgänget syftade i första hand till att fostra goda medborgare. Barnen och ungdomarna ansågs behöva komma bort från samhället för att lära sig bemästra livet i civilisationen. Ytterst handlade det om individens förmåga att bemästra sin egen tillvaro. Scouting for boys beskrevs som ”en handbok i ’självuppfostran’”.49 Genom att leva vildmarksliv fördes scouterna bort från dagliga rutiner, men genom att träna överlevnad i naturen skulle denna tillvaro samtidigt lära scouterna att hantera en uppsättning friheter. Vildmarkslivet kan därför betraktas som ett medel för att tydliggöra vikten av samarbete och självverksamhet för att skapa en ordnad tillvaro, vilket kommer att behandlas mer utförligt i följande avsnitt. Syftet var inte bara att kunna reda sig själv, exempelvis genom att kunna laga mat och ordna tak över huvudet, utan också att vänja sig vid att göra det.
Trots inslag av konservativ, nationalistisk retorik inkorporerade scoutprogrammets fostran med andra ord ett antal moment som kan knytas till den liberala styrningens tekniker. Sett ur ett styrningsper-spektiv blir scoutrörelsens fostrande strävanden inte en fråga om dis-ciplin eller frihet. Den frihet och det ökade handlingsutrymme som skulle skapas genom friluftsliv riktades mot den enskildes handlande i en självreglerande process. I stället för disciplinering betonades själv-disciplinering. Som framhållits tidigare skulle medborgaren på så sätt styras genom frihet.
67 Även scoutlagens utformning blir begriplig ur detta perspektiv. De disciplinära inslagen, lydnad och pliktuppfyllelse, kompletterades med bud som rörde den dagliga tillvaron: att vårda sin hälsa, vara spar-sam och nyttig, vårda naturen och hjälpa andra. I en reviderad scout-lag som infördes av både pojk- och flickscoutförbunden efter Baden-Powells eget tillägg tillkom punkten ”En [scout/scoutflicka] är ren i tanke, ord och gärning”.50 I Baden-Powells vision skulle den ideala scouten reglera sin kropp i detalj, allt från sexuell självbehärskning till att lära sig andas genom näsan (för att undvika smitta) eller att röra sig effektivt i ”scouttakt” (gång varvat med löpning).51 Till skillnad från Bibelns budord, som uttrycktes i termer av förbud, formulerades scoutlagens levnadsregler i positiva termer. Bodil Formark har upp-märksammat att scoutlagens levnadsregler uttryckte mål som gällde hela tillvaron, inte endast scoutarbetet, och formulerade karaktärsda-ning som ett projekt utan slut. Till skillnad från scouternas klassprov kunde inte lagens bud avklaras, utan syftade till ett pågående arbete.52
Som styrningsteknik för medborgarskap uttryckte scoutlagen därför en brygga mellan värderingar och handlingsmönster, men dess yttersta målsättning var att bidra till att forma beteenden förknippade med det goda medborgarskapet.
Formandet av självrådiga, aktiva medborgare genom liberal styr-ning kan ses som en viktig aspekt av den tidiga scoutrörelsens fost-ran i medborgarskap och nära relaterad till dess ideal av samhällsnytta genom civilt deltagande. Därmed bidrar också styrningsperspektivet till att förklara hur och varför just friluftsaktiviteter fick en så bety-dande ställning inom scouting.