I sin undersökning av svenskt friluftslivs fostrande ambitioner under tidigt 1900-tal betonade Klas Sandell och Sverker Sörlin dess betydelse i ett kulturellt nationsbyggande. Inte minst inom scoutrörelsen togs naturen i bruk för att förmedla känslor av nationell gemenskap, och friluftslivet skulle göra det möjligt för människor av olika klassbak-grund och regional härkomst att mötas i den svenska naturen.53
Trots skillnader i medborgarfostran mellan den tidiga flick- och pojkscoutrörelsen ägnade sig båda grupperna tidigt åt dags- och helgutflykter bortom staden. I termer av fostran lyftes lydnad, aktivitet
och prestation fram som centrala element i denna friluftspraktik. Men det förelåg också skillnader i både innehåll och retorik kring dessa fri-luftsaktiviteter. Några rapporter från de första årgångarna av tidningen
Scouten kan tjäna som illustration av hur pojkars och flickors
frilufts-aktiviteter formulerades.
I januarinumret 1913 berättade pojkscouttroppen Vikingen från Norrköping om en söndagsvandring de genomfört runt sjön Glan – med en uppgiven sträcka på 6,5 mil.54 Genom att betona ”skarp marsch” i ”vildaste terräng” lyfte författaren (med signaturen ”En av de sex”) fram det äventyrliga och krävande i företaget. Vid dagens slut döpte de om Glan till ”Pölen”. Även om en dagsmarsch på 6,5 mil knappast var representativ för dylika utflykter är rapporten belysande för centrala inslag i den tidiga pojkscoutrörelsens friluftsideal. Rörelsens motto – ”Alltid redo!” – märktes i början av färden, när gruppen upp-gav att de passerade de rykande ruinerna från ett hus som brunnit. De skyndade genast fram för att se om de kunde hjälpa till, men det fanns inget de kunde göra. För det andra framhävdes moment av inbördes tävlan, i rapporten berättas att troppen delade upp sig i två lag som tävlade om att komma först till platsen där de skulle stanna för att äta. För det tredje återfanns inslag av militär jargong, i form av ordergiv-ning: ”Plötsligt ljödo kommandoorden: Manöver, avd. höger om halt, korum”.55 För det fjärde: det religiösa inslaget i form av korum. För det femte: tillägnande av naturen genom att behärska den, illustrerat genom det skämtsamma namnbytet på Glan till Pölen. Samt avslut-ningsvis: en naturupplevelse präglad av aktivitet och effektivitet, där scouterna beskrivs som ständigt i rörelse eller sysselsatta (”På 10 min. eller en kvart var frukosten undanstökad”; ”[p]å mindre än 5 min. spra-kade en härlig eld under våra kokkärl.”)
Samma år publicerade tidningen Scouten rapporter från en skidfärd till Dalarna56 och en fjällresa.57 Båda resmålen kan beskrivas som exem-pel på det Sverker Sörlin kallat nationallandskapet.58 Här framhölls också kopplingen mellan å ena sidan natur och historia och å andra sidan ingjutandet av fosterlandskärlek hos scouterna. Skidresenärerna fick exempelvis uppleva ”en sällsynt mäktig stämning med rik uppfatt-ning av, huru storslaget vårt gamla Sverge är.”59 I rapporten från fjällre-san utvecklade skribenten detta resonemang:
69
Är det icke något mer än blott nya krafter och ett uppfriskat sinne, du för med dig från fjället?
Jo, för visso. Det är ett stycke av mitt fosterland, som införlivats med mitt eget jag; det är en trakt, som jag måste älska, när jag blott en gång varit där. Det är känslan av att nya, starka band hålla mig kvar vid fosterlandet, att intet i världen kunna locka mig från detsamma. En sådan uppfattning får man ej genom att sitta stilla i sin koja och säga: ”Jag älskar fosterlandet”. – Nej, ut och res, I alla unga, vilkas framtid hägrar ljus och förhoppningsfull, lären känna ert land grundligt genom många ”upptäcktsresor”; först då kan man tala om sitt fosterland som det bästa av allt. – Det är ett mycket viktigt moment i scouternas uppfostran: kännedom om sitt fosterland.60
Redan under 1800-talet hade romantikens tänkare förespråkat natur-upplevelser som en inskolning i fosterlandskärlek. Idén att man kunde ”vandra sig svensk” hängde samman med föreställningen att landets geografi format folkets karaktär. Genom att upptäcka och vistas i natu-ren – särskilt nationallandskapet – skulle människor bli mer svenska. Enligt etnologen Orvar Löfgren formades dessa lokala landskap som ”en kulturell förtätning av det nationella”.61
Förutom att erbjuda fysisk aktivitet i en miljö som ansågs hälso-sam, fjärran från stadskvarteren, knöt friluftslivet i den tidiga pojk-scout rörelsen an till föreställningar om nationalism som utgjorde ett betydande inslag i rörelsens idéinnehåll. Friluftslivet sågs som ett sätt att praktisera scoutlagens bud om fosterlandskärlek. Genom att lämna klassamhället bakom sig och klä sig i enhetliga uniformer skulle poj-karna framstå som lika inför varandra, oavsett bakgrund.62
Som fostran i medborgarskap skulle pojkscouternas friluftsliv å ena sidan bidra till formandet av en gemensam, nationell identitet, å andra sidan fostra aktiva samhällsmedlemmar i sunda kroppar. Genom fri-luftslivets praktiker konkretiserades ett medborgarideal som visser-ligen betonade kulturell gemenskap och identitet, men också fram-höll individens skyldighet att sköta sin kropp och anlägga ett aktivt beteendemönster.
För flickornas vidkommande var förutsättningarna till en bör-jan annorlunda. Under rörelsens första år fanns ett utbrett tvivel om scoutmetodens lämplighet för fostran av flickor.63 Visserligen varnade medicinska experter vid denna tid för att flickors ohälsa var ett resultat av för lite fysisk aktivitet och motion. I denna framväxande folkhälso-diskurs blev kvinnors kroppar en nationell angelägenhet.64
Utomhus-vistelser och praktiska färdigheter framhävdes i denna debatt paradox-alt nog både som botemedel mot den så kallade flicksjukligheten och som orsak till densamma, eftersom flickscoutprogrammet bland rörel-sens motståndare befarades leda till överansträngning. Att friluftsliv skulle verka hälsofrämjande för flickor var inte ett oomstritt påstående och utmanade rådande föreställningar om vad som ansågs vara lämp-liga aktiviteter och miljöer för flickor att vistas i.65
Även flickscouterna gjorde tidigt utflykter i skog och mark, men de längre lägervistelserna (motsvarande 1–2 veckor) hade inlednings-vis en annan karaktär än pojkscouternas. Hajker och ”vildmarksläger” ansågs inte lämpliga, inte heller att sova i tält. Liksom pojkarna ägnade sig flickorna åt olika övningar och praktiskt arbete. Långt senare berät-tade Gerda ”Ludde” Bäckström att flickscouterna vid Wallinska skolan genomförde sitt första läger våren 1911. Det låg i linje med program-förklaringen om att öva flickorna i praktiskt arbete. De åkte då till ”ett sommarställe för att kratta löv och gräva i trädgården”.66 Några avan-cerade vildmarksövningar var det inte fråga om.
Flickscoutrörelsens betonande av praktiskt arbete i hem och träd-gård hängde samman med rådande föreställningar om hur flickor skulle fostras. För flickscouterna formulerades naturumgänget därför inledningsvis som ett komplement till fostran i praktiskt hushållsnära arbete. Vistelsen i naturen skedde trots att flickorna var flickor. Följden blev att flickscouterna agerade i en offentlig miljö som var omstridd. En annan av de ursprungliga flickscoutledarna, Emmy Grén-Broberg, skrev senare:
Det var inte klass- eller märkesprov eller sådant där, som var största stöteste-nen, utan det var allmänhetens oförstående för att inte rent av säga motstånd. Redan pojkarna hade det i början svårt nog med detta, men vi hade det trefalt värre, för ”det kunde ju för all del vara bra för pojkar att komma ut i skog och mark, men se för flickor var det då alldeles onödigt, de skulle bara bli pojkak-tiga av sig.” Ja, så hette det då, och ni må tro det varit en segsliten dragkamp för att övervinna det hindret, men det har lyckats, åtminstone i stort sett, tack vare flickornas säkra, lugna arbete.67
Att flickscouterna och deras ledare tvingades arbeta mot ”allmänhe-tens oförstående” och därmed bedrev ett friluftsliv med färre inslag av överlevnadsträning och strapatser innebar också att flickscouterna under denna tid inte i lika stor utsträckning anammade friluftslivet
71 som en styrningsteknik, enligt vilken utövarna skulle fostras till själv-verksamhet och reda sig själva. Detta skulle emellertid förändras under kommande decennier.