Tillsammans med blivande riksdagsmannen Hernfrid Bark utforma-des Unga Örnars idéprogram till stor del av utforma-dess första riksledare Nils Goude.60 I linje med tidigare formuleringar från Framtidens Ungdom och Värtans Unga Örnar ansåg Bark och Goude att verksamheten borde kretsa kring två huvudsakliga områden: lägerliv och studie-verksamhet.
Det mål Framtidens Ungdom i Lund hade formulerat 1928 var: ”att samla barn och ungdom i åldern fr.o.m. 12 år till friluftsliv och intel-lektuell förströelse för att söka dana dem till andligen och kroppsligen goda samhällsmedborgare”.61 Ambitionen att andligen och kroppsli-gen dana framtida medborgare kroppsli-genom friluftsliv låg som synes helt i linje med scoutrörelsens idéer. Däremot går det att utläsa en mer posi-tiv syn på ”intellektuell förströelse” och boklig bildning än vad som uttrycktes av scoutrörelsens företrädare. Framtidens Ungdom presen-terades samma år i en artikel i sagostundernas tidning Solglimten. Att de nya verksamhetsformerna motiverades negativt – som ett svar på scoutrörelsens och pionjärernas verksamhet – blev tydligt:
Mot söndagsskoleväsendet ha arbetarna sökt bilda en motvikt i sagostunds-rörelsen, utan att göra denna direkt antikyrklig eller socialistisk. Mot vissa strävanden att vinna ungdom i en något mognare ålder ha arbetarna först på sistone börjat inskrida. De nationella och kyrkliga scoutrörelserna ha vunnit en rätt stor utbredning även inom arbetarnas led. Deras framgång beror emel-lertid inte enbart på arbetarnas likgiltighet utan även på en viss förmåga hos dessa rörelser att ”ta” ungdom, särskilt unga pojkar. Man söker inte enbart samla pojkarna till psalmsång och bibelstudium eller Karl XII-dyrkan; man är vida mer psykologisk. Man appellerar till pojkarnas naturliga böjelse för även-tyr, för friluftsliv à la indianer och för organiserat slagsmål. Givet är att det i sådana former är ytterst lätt att ingjuta ett militaristiskt innehåll.
Kommunisterna äro kanske de första som insett vilken stor betydelse en ”scout”-rörelse har för en organisation, och ha inrättat sina pionjäravdelningar.
Med sin militära drill och sitt kommunistkatekesplugg äro de emellertid lika osympatiska som scoutrörelsen.62
Av formuleringen framstår inriktningen på friluftsliv kanske i första hand som en taktisk manöver: ett ungdomspsykologiskt grepp för att liksom scoutrörelsen fånga pojkars intresse för indianlekar och även-tyr. Vid denna tid hade dessutom intresset för ”camping” tagit fart i Sverige och intresset för både naturumgänge och kroppslig hälsa växte snabbt.63 Att även arbetarrörelsens barn- och ungdomsverksamhet inkorporerade element av friluftsliv och sommarläger i sin verksamhet låg med andra ord i tiden.
Sålunda kom Framtidens Ungdom att anamma scoutrörelsens fri-luftsverksamhet: ”Vid diskussion om arbetssättet har man varit fullt medveten om att vad som är sunt och tilltalande inom scoutrörelsen måste bibehållas. Sålunda kommer ett fullt planmässigt frilufts- och lägerliv att bedrivas under sommaren.”64 Fysisk och praktisk fostran skulle kompletteras med studiearbete inomhus, företrädesvis under vinterhalvåret.
Liksom Framtidens Ungdom inkorporerade senare Unga Örnar i sin friluftsverksamhet element från scouting, om än med viss reserva-tion. Även fortsättningsvis varvades utomhusvistelser under sommar-halvåret med studieverksamhet under höst- och vinter. I Unga Örnars målparagraf fastslogs att organisationen skulle idka ”härdande, mått-fullt friluftsliv”.65 Det var en formulering som signalerade en viss skep-sis till friluftslivets möjligheter att ensamt dana karaktärer och fostra medborgare.
I ljuset av detta har analyser av Unga Örnars ursprungliga program tenderat att se friluftslivet som en eftergift för den metod scoutrörelsen drev med framgång, det vill säga som ett medel för att locka barn och ungdomar till rörelsen genom att appellera till deras böjelser för även-tyr eller ”friluftsliv à la indianer”. Det är emellertid viktigt att påpeka att Unga Örnars ledare inte bara betraktade friluftsverksamheten som ett nödvändigt ont eller en anpassning till ett borgerligt friluftspro-gram. Även inom arbetarrörelsen fanns under tidigt 1900-tal ett livak-tigt intresse för naturumgänge och kroppskultur. Liksom scoutrörel-sens företrädare ansåg Nils Goude att lägerverksamheten erbjöd ”det största och betydelsefullaste greppet över barnen”.66 Det innebar att
119 barnen i denna miljö kunde anses mottagliga för de impulser rörelsen sökte förmedla. Däremot påpekade Goude att friluftslivet inte skulle få ta överhanden. En balans mellan studiearbete och friluftsliv ansågs nödvändig.67
I en av Unga Örnars tidiga programskrifter formulerades lägerverk-samhetens målsättning på ett sätt som påminde mycket om scoutrö-relsens. Läger och utflykter skulle lära barnen att uppskatta ”ett sunt friluftslivs stärkande betydelse, samtidigt som kärlek till naturen och vilja att skydda och bevara densamma inympas.” Genom fysiska akti-viteter som lek och idrott ”skola de lära sig kraftanspänning och kon-centration förutom att de jämväl skola fostras till ett sunt livsdugligt släkte.”68
Kroppslig hälsa var ett viktigt motiv till Unga Örnars frilufts- och lägerverksamhet. Örnlagens starka betoning av fysisk hälsa bör betrak-tas i ljuset av mellankrigstidens hälsokultur och vad som beskrivits som en kroppslig revolution, kanaliserad i ett växande intresset för gymnastik, folkhälsa och den hälsosamma kroppen. Det demokratiska samhället ställde enligt etnologen Jonas Frykman nya krav på medbor-garna, vilket innebar att även kroppen införlivades i det medborgerliga projektet. Parallellt med att socialdemokratin ersatte begreppet klass med folk skulle de nyinflyttade stadsborna enligt Frykman ”hygienise-ras, moderniseras och gymnastiseras loss ur de gamla kollektiven” för att i stället bli moderna svenskar.69 Enligt Frykman skedde detta inte bara genom förmedling av idéer utan genom förkroppsligande prak-tiker och etablering av nya rörelsemönster – i vilka friluftsliv kan ses som en betydelsefull beståndsdel. Det stora intresset för naturumgänge under 1930-talet förändrade därför förhållandet till den svenska natu-ren. Sekelskiftets främmande, storslagna och mystiskt färgade natur hade på 1930-talet gjorts hanterlig, verklig och mänsklig. Naturen spe-lade enligt Frykman därför inte bara en viktig roll i skapandet av det svenska välfärdssamhällets självbild utan bidrog även till formandet av rörelsemönster och beteenden.70
I det tidiga 1900-talets nationella föreställningsvärld, där den mänskliga kroppen sågs som en del av samhällskroppen och därmed i behov av att formas hälsosamt, sågs befolkningens fysiska hälsa som ett direkt uttryck för nationens tillstånd och vice versa. Idéhistorikern Karin Johannisson har visat att den socialistiska rörelsen tidigt ställde
sig avvisande till folkhälsoarbetets utpräglade uppifrånperspektiv, lik-som den borgerliga idrottsrörelsens nationalism, elitism och individua-lism.71 Men de socialister som menade att sjukdomar bäst bekämpades genom klasskamp snarare än kroppskultur och hälsoarbete lyckades aldrig rubba skötsamhetsidealet. Under mellankrigstiden anammade arbetarrörelsen idrotten på bred front.72
Kroppen spelade en betydelsefull roll i Unga Örnars medborgar-fostran. Idrott och friluftsliv, bedrivna med måtta, skulle verka för att åstadkomma ett ”livsdugligt släkte”. Det vittnar om att gymnastik och idrott ytterst var metoder för att stärka folkhälsan. Intresset för idrott varierade, men vissa örngrupper förefaller ha varit synnerligen aktiva i idrottssammanhang. Av verksamhetsberättelser från Lunds Unga Örnar framgår att gruppen ofta tävlade i friidrott, handboll eller fotboll i möten med andra lokala örngrupper.73 I Stockholm hölls även regel-bundna idrottstävlingar för örnavdelningar inom distriktet. På lägren och utflykterna tycks det också ha varit mycket vanligt att barnen roade sig med att spela fotboll och handboll – så till den grad att en hand-bok påpekade att fotboll inte borde tillåtas dominera ett läger.74 Om bollsporter av det slaget förekom på scoutläger så framhölls de inte som ideala praktiker i linje med rörelsens målsättning. Där skulle aktivite-terna och övningspassen syfta till att stärka scouaktivite-ternas fostran i linje med scoutlagen och klassproven. Ofta handlade det inom scouting om lekar som uppövade uppmärksamhet, samarbete eller händighet. Däre-mot ansågs det inte lämpligt med förströelse – vilket förefaller ha varit betydligt mer accepterat inom örnrörelsen.
I lägerverksamheten gjordes inom Unga Örnar ambitiösa försök att sammanlänka kroppslig aktivitet med rörelsens bildningsideal. Kon-kret tog sig detta uttryck i särskilda mångkamper, ofta i form av en sex- eller tiokamp, där idrottsliga och intellektuella grenar fick lika stort utrymme. Vid rikslägret i Motala 1933 omfattade tävlingen fem andliga grenar (naturkunnighet och geografi, historia, samhällskun-skap, huvudräkning samt deklamation) och fem fysiska grenar (slung-boll, valfritt hopp, löpning 100 meter, terränglöpning, samt simning 50 meter).75
121