Trots att lägerlivet i Unga Örnar till de yttre formerna påminde om ett försök att återskapa en arkadisk livsform är det viktigt att påpeka att den sortens bakåtblickande inte rymdes i Unga Örnars retorik. I stäl-let präglades Unga Örnars samhällssyn av ett starkt framtidsperspektiv. Samtidigt tog organisationen under efterkrigstiden tydligare än tidigare avstånd från ett av de viktigaste inslagen i friluftslivets liberala styrning: formandet av självreglerande individer. I detta sammanhang blev ”vild-marksromantik” ett negativt laddat begrepp inom Unga Örnar.
Våren 1949 deltog Unga Örnars ordförande Sven-Arne Stahre i en radiosänd debatt om scoutidealet med Bengt Junker från Sveriges Scout-förbund. Tillsammans med några andra örnledare bjöds Stahre senare
195 samma år in till en kurs för scoutledare, där han ombads ”anlägga en kritisk syn på scouting”. Enligt Örnledarens referat från diskussionen koncentrerade Stahre kritiken i form av fyra punkter: ”det militära dra-get i scoutrörelsen”, ”odlandet av vildmarksromantiken”, ”den kristet-religiösa propagandan” samt ”systemet med märken och prov”.56
Militarismen, kristendomen och systemet med prov och märken var inslag i scouting som under lång tid hade kritiserats av örnrörel-sen. Angreppet på ”vildmarksromantiken” var däremot nytt. Stahre inledde detta resonemang med en hänvisning till scoutrörelsens grun-dare Robert Baden-Powell och hans påstående att ”Män som växer upp i ett civiliserat land får aldrig lära sig att klara sig i vildmarken”.57 Stahre uttryckte det i stället i termer av verklighetsflykt och knöt vildmarks-roman ti ken till en ovilja att engagera sig för samhället:
Jag hävdar, att det har föga intresse att veta, hur man hittar vatten i en öken. Jag finner det vara en välsignelse, att inte var och en behöver bygga sitt eget hus, göra sängar, kläder och skor. Jag kan inte alls vara upprörd över det, som BP tycks vara och med honom scoutrörelsen av i dag.
Däremot tycker jag, att det är mycket upprörande, att många människor har långt och besvärligt att gå för att hämta vatten, så dåliga hus att bo i, obe-kväma sängar, så fattiga kläder och skor. I stället för att leda ungdomen ut för att söka föreställa sig strapatserna i en vildmark, som inte längre finns och därmed tillfredsställa deras kärlek till äventyr och romantik, vill jag hävda, att det gäller att få dem att upptäcka spänningen, tjusningen och romantiken i att lära känna och verka i den civilisation, där de ska leva. Vad kan vi göra, för att husen ska bli bättre, skorna och kläderna gedignare? [– – –] Vildmarks-romantiken är ägnad att konservera bristerna i det nuvarande samhällssyste-met genom att avleda intresset från frågor av denna art. [– – –] Ingenting kan vara mera spännande, fantasieggande och tjusigt än att gå rätt in i den dagliga verkligheten och söka förstå, vad som är rätt och vad som är vrångt i den och bli en medarbetare i kampen för att forma den bättre framtiden.58
I Stahres ögon var scoutrörelsen inte ointresserad av samhället, utan syftade snarare till att konservera en bristande samhällsordning. När örnarnas verksamhet ställdes i relation till scouting framkom enligt Stahre skillnaderna tydligt. I ett framträdande för Eskilstunas Unga Örnar några år senare sa han:
Vi anser vår verksamhet betydligt mer befruktande för moderna stadsbarn än att lära sig hur man gör upp eld med hjälp av träbitar, vilket är fullständigt meningslöst. Människorna har ju som bekant uppfunnit tändstickorna.59
Ur Stahres synvinkel förmedlade Unga Örnar kunskaper och färdighe-ter av värde i ett modernt samhälle – till skillnad från indianlekar eller att lära sig överlevnad i vildmarken.60 ”Vi drömmer oss inte bort från samhället och dess livsyttringar, inte till ett primitivt vildmarksliv”, sa Stahre enligt referatet. Att simulera överlevnad i syfte att mejsla fram ett aktivt, självreglerat och självdisciplinerat subjekt ansågs inte moti-verat. Unga Örnars samhällsprojekt skulle i stället fokusera på en aktiv medborgare förberedd för föreningsliv, partiverksamhet och liknande organisationsformer. Lägerlivet hos Unga Örnar skulle enligt detta synsätt erbjuda frisk luft och fostran i självständighet, men inte simu-lera överlevnad. Vi har i tidigare kapitel sett hur örnarna uppmanades anlägga en social och reforminriktad blick när de studerade lägerplat-sens omgivningar, men nu framstod en motsättning mellan friluftsli-vets vildmarksideal och Unga Örnars medborgarfostran. Stahre kon-staterade: ”Lägerlivet skall ge dem frisk luft och lära dem ta vara på sig själva, men därmed bör det få räcka.”61
Argumentationen kan läsas mot bakgrund av formuleringen i Unga Örnars målparagrafer om ”måttfullt friluftsliv”. Att friluftslivets inslag av vildmarksromantik enligt Unga Örnar hotade att föra bort barnens intresse från samhället och dess utmaningar hjälper oss att för-stå varför Unga Örnar intog en måttfullhet i relation till friluftsliv och naturumgänge.62 Varför just vildmarksromantik formulerades som ett problem blir särskilt tydligt om konfliktlinjen sätts i relation till örn-rörelsens förhållande till friluftsliv som teknologi för medborgarskap. Medan scoutrörelsen sökte åstadkomma medborgarfostran genom att reglera beteenden och vanor, vilka bland annat uttrycktes i scoutlagen, strök Unga Örnar vid denna tid sin särskilda örnlag.63 Fokus förefaller ha flyttats från individens vanor och vardagliga beteenden till kunskap om sociala orättvisor och redskap för politisk förändring.
Vid den träff där Stahre bjudits in att diskutera med pojkscoutle-dare svarade de senare på anklagelserna om scoutings samhällsfrån-vända karaktär bland annat med att även deras rörelse hade en demo-kratisk karaktär och att det romantiska draget i vildmarkslivet ”ger en praktisk utlösning för ett inneboende behov” hos pojkarna. Att leka i naturen var ett sätt att träna samarbete, menade en av scoutledarna. Diskussionen visade att scouting och Unga Örnar stod långt ifrån varandra i flera avseenden, trots att de i fråga om verksamhet hade
197 åtskilligt gemensamt. Unga Örnar beskrev mötet som resultatlöst: ”I varje fall var det ingen av de närvarande örnrepresentanterna, som på grundval av debatten kände sig benägen att tillstyrka någon ändring av våra verksamhetsformer i riktning mot scoutrörelsens.”64 En liknande uppfattning uttrycktes av de närvarande pojkscoutledarna.65 Emeller-tid är det viktigt att påpeka att representanter för flick scout rörel sen saknades i diskussionen.
Spänningsfältet mellan vildmarksromantik och samhällsengage-mang diskuterades även i andra sammanhang inom Unga Örnar. Redan 1946 hade tidningen Örnledaren ägnat ett nummer åt samhälls-kunskap. I en artikel på temat ”Uppfostran bör vara samhällsinriktad” konstaterades det: ”Skall man själv finna sig tillrätta i det demokratiska samhället bör man känna det och trivas där.”66 Eller med andra ord: demokratisk medborgarfostran var ett socialisationsprojekt. Det Sven-Arne Stahre skulle beteckna ”vildmarksromantik” fick sig i detta sam-manhang en rejäl känga:
En stor del av ungdomsarbetet har också som pedagogiskt tema bilder som står helt främmande för det moderna samhället. Bilder från den indiska djungeln och boerkriget i Afrika är säkerligen i många avseenden ägnade att fånga de ungas intresse och har säkerligen sitt värde för att göra ungdoms-ledar skapet bekvämt, men ger sannolikt inte mycket orientering om hur livet är inom ramen av det moderna samhället.67
Friluftslivet – åtminstone i den tappning scouterna bedrev det (eller uppfattades bedriva det) – hamnade då på kollisionskurs med Unga Örnars ambition att vara en samhällsinriktad organisation. Denna inställning till friluftslivets fostrande möjligheter innebar dock inte att örnrörelsen såg obekymrat på ungdomens fritid. Förklaringen ska i stället sökas i att örnrörelsen sökte kollektiva lösningar på de soci-ala problemen. Ungdomens utmaningar löstes inte genom att förmå de enskilda att reglera sitt beteende, utan genom att skänka dem ett socialt sammanhang och en meningsfull tillvaro genom föreningslivet. Den sociala gemenskapen presenterades som den sammanhållande kraften i samhället och styrningen tog sig därmed en annan inriktning. I stället för att primärt rikta sig mot beteenden och vanor sökte med-borgarfostran forma medlemmarna i solidaritet. Grunden till det goda medborgarskapet skulle läggas genom kollektivt handlande, kamrat-skap och solidaritet. Det innebär att medborgarfostran som styrning
riktades från kroppen och de vardagliga handlingarna till att bli aktiva medborgare i politisk mening, med orientering i viktiga samhällsfrå-gor. Att förbereda barnen på ett liv som aktiva medborgare var för Unga Örnar att försöka skapa gott kamratskap och samhörighet. Att det goda medborgarskapet förstods som politiskt deltagande var också centralt.68 Den självdisciplinerade medborgaren utmärktes inte genom kroppslig reglering så mycket som genom demokratisk disciplin.
Detta förhållningssätt märktes också i lägerlivet. Som en av de främsta utgångspunkterna för Unga Örnars lägerverksamhet fram-hölls vikten av att främja gemenskap och upplevelse av tillhörighet, inte bara mellan individer utan också mellan människa och samhälle. Rekreation var enligt detta synsätt ett nödvändigt inslag inte bara för individen, utan också för samhället. Däri blev lägergemenskapen ett uttryck för samhällsfostran.
I stället för att som scouterna utgå från individens reformbehov fokuserade organisationen på sociala strukturer. I det avseendet tog Unga Örnar avstånd från friluftslivets kroppsligt orienterade subjekt-produktion. Därigenom togs naturen inte heller i bruk som en plats för upplevelsen av personlig autonomi. Det är ur detta perspektiv vi bör betrakta Unga Örnars förändrade förhållningssätt till friluftslivet, vilket innebar att organisationen fortsatte bedriva frilufts- och lägerliv som tidigare samtidigt som den distanserade sig från vildmarksroman-tikens subjektsproducerande friluftskultur. Förändringen kan sättas i samband med den idéhistoriska omorientering i Sverige under tidig efterkrigstid som Johan Östling kallat 1945 års idéer. Mot bakgrund av erfarenheterna från andra världskriget och den tyska nazismen kunde en rationalistisk kulturradikal strömning flytta fram sina positioner på bekostnad av romantik och idealism. Till exempel upplöstes i princip den idealistiskt präglade linggymnastiken, som under tidigt 1900-tal haft en särställning i svensk kroppskultur, under dessa decennier.69
Eftersom inslagen av kroppslig praktik och självreglering tonades ner till förmån för medborgarfostran som politiskt deltagande kom vissa av de praktiker som ansågs viktiga i scoutrörelsens lägerfostran att ta en annan form vid Unga Örnars läger. Ett exempel som kan lyf-tas fram är matlagningen vid lägren. Eftersom individens förmåga att klara sig själv och överleva på egen hand inte ingick i Unga Örnars föreställning om den goda medborgaren fick tillredningen av mat inte