idrott – en summering
Det är dags att samla undersökningens cen- trala tankegång i några avslutande punkter. Jag sammanfattar genom att kortfattat peka ut de argumentativa steg som resonemanget i sin helhet är uppbyggt på:
En enhetlig definition:
Redan inledningsvis argumenterar jag för det missriktade i att eftersträva en enhetlig definition för elitidrottsbegreppet. I stäl- let för att söka efter minsta gemensamma nämnare för olika slags elitidrott, valdes alternativet att peka på mångfalden i modern elitidrott och försöka förklara de centrala faktorer som ligger bakom denna mångfald.
Tävlingsidrottens logik:
Tävlingsidrottens logik utgår från att all idrott byggs på frivillig och regelbestämd verksamhet som skapar en kontextuell förankring för idrott. Man får en konstrue- rad verklighet som i första hand förenklar den normala verkligheten till en hanterlig verklighet, i vilken man entydigt kan mäta idrottsliga prestationer och utse vinnare. Den idrottsliga tävlingslogiken bygger på ideal om rättvisa och ett seriöst förhåll- ningssätt att göra sitt yttersta för att vinna inom de ramar som reglerna tillhandahål- ler. En självklar följd av denna logik är att en naturlig elit uppkommer inom olika idrotter utifrån förutsättningarna att eliten formas uteslutande i relation till accepte- rade idrottsliga prestationer och till den kontext i vilken de gjordes. Därtill måste prestationerna kunna upprepas för att idrottarna ska kunna kvarstå i den idrotts- ligt kontextuella eliten.
Geografisk elit:
Spänningar skapas när den prestations- baserade och idrottsligt kontextuella eliten ställs i relation till en så kallad traditionell organisationsform som bygger på förän- derliga geografiska och tidsbundna mar- körer för idrottslig elit. Beroende på hur snävt eller öppet till exempel de geogra- fiska markörerna definieras som grund för tävlingen får man en distriktselit, nationell elit, snävare eller öppnare internationell elit.
Pyramidmetaforen:
All elitidrott utifrån det interna idrottsligt kontextuella perspektivet kan karaktäri- seras med beskrivningen utövar-elitidrott. Samtidigt aktualiserar en sådan beskriv- ning av elitidrott en bestämd relation mellan elitidrott och andra former av idrott, nämligen den så kallade pyramidmeta- foren. I vilken mening pyramidmetaforen fortfarande är användbar i beskrivningen av idrottskulturen som helhet och särskilt med hänsyn till elitidrottens plats i denna helhet prövas kritiskt i detta arbete. Jag gör gällande att pyramidmetaforen fortfarande är en fungerande beskrivning av verklighe- ten när det gäller rekrytering till elitidrott och föreställningar om föredömlighet, men att den är betydligt mera tveksam när det gäller många föreställningar som tidigare kunnat legitimera samhällets stöd för eliti- drott, exempelvis uppmuntran till hälsa, välmående, motion och sunt liv. Snarare pekar tydliga tendenser mot att elitidrottens underhållningsvärde numera är det cen- trala värdet och att ökad idrottskonsumtion är en naturlig följd av detta. Den särskilda fråga som därför ställdes i centrum berör pyramidmetaforens fortsatta användning. Vad har skapat den utveckling som gjort att den kontextuellt idrottsliga logiken inte längre förmår bära upp pyramidmetaforens trovärdighet?
Kapitaliseringens följder:
Jag riktar blicken mot hur idrottens ökade kapitalisering och massmediala faktorer påverkar elitidrottens utveckling. Resone- manget utmynnar i ett behov att markera hur olika förutsättningarna för elitsats- ningar faktiskt är mellan olika idrotter. Modern elitidrott är ett mycket komplext fenomen och förutsättningarna för att göra en elitsatsning varierar oerhört mycket från gren till gren, mellan individuella idrottsgrenar och lagidrotter, mellan män och kvinnor, mellan massmedialt fördelak- tiga idrottsgrenar och mindre fördelaktiga sådana. Variationen beror på såväl ekono- miska som strukturella skillnader och leder till ett direkt behov att också begreppsligt skilja på olika former av elitidrott.
Olika former av elitidrott:
Jag förslår en tregradig glidande skala, där polerna utgörs av utövar-elitidrott, åskådar-elitidrott och professionsidrott. En utövar-elitidrott är alla former av elitidrott
som genom själva idrottsutövningen utkris- talliserar en viss grupp utövare som genom sin kompetens och upprepade prestationer framstår som elitidrottare inom sin idrott.
En åskådar-elitidott är en idrott som utöver
de drag som varje elitidrott har också har underlag för och kapacitet att utvecklas ekonomiskt med hjälp av det offentliga intresse som uppkommit kring idrotten ifråga och som därför inte endast är bero- ende av offentliga bidrag för idrottens utveckling. I många sådana idrotter inne- bär detta att de utövare som når en hög internationell elitnivå har möjlighet att utöva idrott på professionell basis.
En professionsidrott är sådana former av
elitidrott som har en mycket stabil mass- medial förankring, sponsoravtal som garanterar stort inkomstflöde, och stora åskådarsiffror i regelbundna tävlings-
former som möjliggör en så ekonomiskt bärkraftig verksamhet att antalet profes- sionella utövare klart överstiger antalet utövare som konkurrerar på den högsta internationella nivån.
Orimliga jämförelser:
Förutsättningar för att utöva och organisera elitidrott kan se väldigt olika ut beroende på hur en idrott placerar sig i den glidande skalan mellan utövar-elitidrott, åskådar- elitidrott och professionsidrott. Därför är det helt orimligt att jämföra olika idrotters elitverksamhet utan att ta hänsyn till den utvecklingslogik som idrottens kapitalise- ring för med sig. Den enskilda elitidrot- taren är alltid på olika sätt beroende av faktorer och förutsättningar som inte direkt har eller behöver ha något att göra med den egna talangen eller motivationen.
Organisatoriska förändringar:
Idrottens kapitalisering har också förändrat tävlingsidrottens organisationsformer. Vid sidan av den idrottsliga elit som traditio- nellt formats utifrån geografiska markörer, finns numera tävlingsformer som frångått den traditionella formen och i stället driver den interna idrottsliga prestationslogiken på en strikt eller blandad kommersiell agenda.
Kategoriseringsmöjlighet:
Undersökningen utvecklar också ett schematiskt analysinstrument, där olika idrotter kan kategoriseras utifrån de nya förutsättningar som idrottens kapitalise- ring medfört. Detta tydliggörande görs också kvantitativt, där statistiska siffror från olika SF visar på skillnaderna i skalan mellan utövar-elitidrott, åskådar-elitidrott och professionsidrott och hur dessa skill- nader utfaller för de idrotter som deltagit i denna undersökning.
Olika strategier:
Undersökningen uppmärksammar de olika centrala aktörer som påverkar de förutsätt- ningar som modern elitidrott utgår från idag och noterar hur olika aktörer kan ha helt olikartade strategier. I den delen av resonemanget lyfts olika förhållningssätt till att nå internationell framgång fram och olikartade förhållanden för olika idrotter att kunna konkurrera på högsta interna- tionella nivå. Medan vissa idrotter inte har så hård internationell konkurrens och man kan nå till den högsta nivån utan profes- sionell satsning, är professionsperspektivet en given förutsättning för andra idrotter att över huvud taget ta sig an uppgiften att konkurrera på den högsta internationella nivån.
Förändrade betydelser:
Idrottens ökade kapitalisering medför också bestämda förändringar i elitidrottens samhälleliga betydelse. Undersökningen uppmärksammar först det identifikations- mönster som traditionell elitidrott haft och fortfarande har, men pekar därefter på nya former av identifikationsmönster i den alltmer flexibla verklighet och post- moderna identitetskonstruktion som pro- fessionsidrotten är en del av. I anslutning härtill uppmärksammas också en vänd- ning i representationslogiken. Numera sker professionsidrotten inför människor som lever i en viss stad eller region till skillnad från den tidigare logiken som utgick från att spelarna representerar en viss region genom sitt lag. Verkligheten är givetvis inte entydig, utan många spänningar finns kvar, ett faktum som i sig också understry- ker behovet att korrekt återge mångfalden i den föränderliga elitidrottskulturen.
Elitismens utmaning:
Undersökningen aktualiserar också frågan om elitismen genom att närmare undersöka om elitidrott i sig och med sin elitistiska
framtoning kan sägas utgöra ett hot mot våra allmänt accepterade demokratiska värderingar. I en diskussion med filosofen Torbjörn Tennsjö diskuteras risken med ett alltför abstrakt föreställning om absolut fascination för den bländande idrottshjäl- ten och i stället lyfts den positiva identi- fikationen som elitidrott möjliggör fram som en motvikt mot nedvärderande och nedlåtande elitism. Argumentet byggs på en central distinktion mellan metodologisk och ontologisk människosyn som möjlig- gör en moraliskt nödvändig relativisering av vinnarkulturen i elitidrotten.
Elitidrott som underhållning:
Idrottens kapitalisering leder oundvikligen mot ett accepterande av tanken att elit- idrott i första hand är underhållning, men inte vilket slags underhållning som helst. Genom att lyfta fram elitidrott som identi- tetsskapande underhållning kan man göra rättvisa för mångfalden inom modern elit- idrott och samtidigt peka på möjligheter att bevara tävlingsidrottens inre samband med idrottstraditionens kärna utan att idrottens kapitalisering gör all professionsidrott till ett anonymt medel för finansekonomi.