Det är viktigt att rätt ingående lyfta fram de effekter professionsidrotten för med sig, efter- som dessa är en stor del av lockelsen för andra idrotter att kunna utvecklas vidare. Med pro-
fessionsidrotter avser jag sådana former av elitidrott som har en mycket stabil massmedial förankring, sponsoravtal som garanterar stort inkomstflöde och stora åskådarsiffror i regel- bundna tävlingsformer som möjliggör en så ekonomiskt bärkraftig verksamhet att antalet professionella utövare klart överstiger antalet utövare som konkurrerar på den högsta inter- nationella nivån.
Ur den idrottsliga utvecklingens perspektiv är långt utvecklad kapitalisering av vissa profes- sionsidrotter en förutsättning för att ens kunna vara med i konkurrensen på den högsta interna- tionella nivån. Det handlar då om idrotter som i ett internationellt perspektiv är verkligt stora idrotter med många utövare och väl etablerade professionella tävlingsformer. Ett exempel på en sådan idrott är fotboll. Inom Svenska Fot- bollförbundet är man väl medveten om denna förutsättning och man har tvingats till nya tankemodeller, där den idrottsliga utvecklingen måste gå hand i hand med ett ekonomiskt sätt att tänka och styra. Idrottens kapitalisering är i detta perspektiv endast en naturlig konsekvens av den idrottsliga viljan att utvecklas, menar Göran Aral på Svenska Fotbollförbundet – en förutsättning för att till exempel svensk elit- klubbfotboll på framför allt herrsidan skall kunna närma sig den europeiska toppen.135
Detta sammanhänger helt enkelt med att större ekonomiska förutsättningar också ger bättre idrottsliga förutsättningar, exempelvis bättre redskap, bättre träningsförhållanden, bättre kunskap, bättre tränare, större medial uppmärksamhet, större sponsorer, större belö- ningar och så vidare. När det ligger i idrottens egen inneboende logik att ständigt sträva efter utveckling, att göra sitt yttersta och ständigt försöka nå bättre resultat, är elitidrottens pro- fessionalisering egentligen ett naturligt steg i denna logik. Det handlar om det slags mediala och kommersiella logik som i slutändan av varje process utformas till en pyramidmetafor. På ett individplan behöver det inte finnas större idrottsliga och kompetensmässiga skillnader mellan till exempel en manlig landslagsspelare i fotboll och en elitidrottande kvinna i kulstöt-
ning eller judo, men de nödvändiga omstän- digheterna som omger och är en del av själva elitidrottandet kan göra en märkbar skillnad i varför den manliga fotbollsspelaren får större uppmärksamhet för sin kompetens.
Men när jag inför begreppet professionsidrott är det viktigt att uppmärksamma en aspekt som på ett märkbart sätt bryter mot pyramidmetafo- rens grundidé. Att vara en professionsidrottare innebär nämligen inte att man är högst upp i en tänkt elitpyramid. I en enkel jämförelse är alltså sambandet mellan professionsidrott och internationell toppnivå inte enkel eller entydig. Ser man på situationen i ett svenskt nationellt perspektiv är de stora inhemska professions- idrotterna fotboll och ishockey på herrsidan, men detta innebär inte att nivån på denna verksamhet håller hög internationell nivå. En professionsidrottare på denna nivå är med stor sannolikhet inte till exempel aktuell för lands- lagsspel i ett EM- eller VM-slutspel. Snarare har de idrottsliga framgångarna lyst med sin frånvaro i till exempel svensk klubbfotboll på herrsidan, något man på Svenska Fotbollför- bundet både medger och arbetar hårt på att kunna förändra på längre sikt.136
De förbättrade idrottsliga förutsättningarna måste därför ställas i proportion till antalet professionella utövare i respektive idrott på den internationella arenan. I ett sådant per- spektiv blir det exempelvis mycket belysande att svensk basket i ett internationellt perspek- tiv konkurrerar på en global arena, där det på herrsidan finns över 100 professionella ligor och där motsvarande siffra för damer är unge- fär 40. När det likaså globalt finns uppskatt- ningsvis 450 miljoner basketutövare, varav det bara i Kina finns 200 miljoner basketspelare på olika nivåer, är det svårt att nå den fram- gång som i ett nationellt tvärsnitt lätt låter sig föreställas, åtminstone i media.137
De idrottsliga förutsättningarna är alltså bättre för professionsidrotter än för idrotter som inte är det, men fortsättningsvis kan man av detta inte säga något entydigt rättvist om förhållan- det till internationell toppnivå. Snarare förefal-
ler det mera rättvist att dra den slutsatsen att professionsidrotter rent generellt har högre underhållningsvärde än andra idrotter, men detta möjliggör inte en jämförelse mellan olika idrotter när det gäller idrottslig kompetens. Konkurrens- och tävlingslogiken är givetvis inte nöjd med detta utan pekar ut följande steg för den hierarkiska utvecklingen. Inom den professionella idrotten sker nämligen också förskjutningar så att de mest populära idrot- terna blir proportionerligt sett ännu större och får ännu mera kommersiellt styrt massmedialt intresse. Man kan se det som symptomatiskt att Svenska Spel, som den största aktören på den svenska sponsormarknaden, sedan år 2000 endast har ett stabilt och tätt samarbete med fem stora idrotter, samtliga manliga lagidrotter, nämligen fotboll, ishockey, hand- boll, bandy och innebandy. Av dessa upptar dessutom fotbollen den största delen av den ekonomiska satsningen.138 Dessa fem idrotter
är också de fem största lagidrotterna i Sverige när det gäller antalet åskådare på läktarna och, bortsett från bandyn, också när det gäller anta- let utövare i tävlingssammanhang.139
Samtidigt sker det inom dessa få åskådar-elit- idrotter och professionsidrotter en ökad foku- sering på några individer. De blir massmediala personligheter som kan upprätthålla ett eget varumärke som elitidrottare. De stora stjär- norna i de största kommersiella idrotterna blir inte enbart elitidrottsstjärnor utan megakändi- sar som kan leva i en stjärnglans och medial uppmärksamhet långt bortom de idrottsliga utgångspunkter som deras kompetens har sin bas i. Också inom den största och populäraste professionsidrotten i Sverige, fotbollen och dess herrlandslag, märks detta fenomen i det att sponsorerna är i proportion mycket mera intresserade av de få megastjärnor som finns i laget än laget som helhet. Detta utnyttjas också direkt i de situationer, där landslaget som pro- dukt säljs ut till sponsorer.140
Sponsorverksamhet vill dessutom allt oftare ner på individnivå, där man kan lyfta fram de mest intressanta personligheterna som är
verkliga elitstjärnor eller elitidrottare som har potential att bli stjärnor eller har andra egenskaper som passar i ett medialt koncept, exempelvis ett särdeles fördelaktigt yttre och karisma.141
Den professionella tävlings- och elitidrott som styrs upp av denna logik blir med stenhård konsekvens ytterst smal, men mycket media- fokuserad och i de flesta fall extremt kommer- sialiserad. Utvecklingen från utövar-elitidrott till högt prioriterad professionsidrott kommer i slutändan att hamna i en extrem pyramid- formation, och därtill ofta ytterst fixerad vid några fåtal individer.
En viktig sammanfattande synpunkt i detta avsnitt är att elitidrottens förutsättningar kan se väldigt olika ut beroende på hur en idrotts-
gren placerar sig i den glidande skalan mellan utövar-elitidrott, åskådar-elitidrott och pro- fessionsidrott. Och det säger sig självt att det
i en sådan skillnad i miljö blir helt orimligt att jämföra olika idrotters elitverksamhet utan att ta hänsyn till denna utvecklingslogik. Den enskilda elitidrottaren är alltid på olika sätt beroende av faktorer och förutsättningar som inte direkt har eller behöver ha något att göra med den egna talangen eller motivationen.