Den massmediala bevakningen av elitidrott har ökat explosionsartat de senaste tio åren. När exponeringen är större finns det flera aktörer och det finns naturligt en större arena
som är öppen för synlighet. Samtidigt uppstår en konkurrenssituation mellan idrotterna, och mellan medierna. Alla idrotter kan inte nå samma synlighet eller vara lika massmedialt intressanta. Även i den tävlingen finns det vin- nare och förlorare.
Den massmediala kvantitativa ökningen mot- svaras, intressant i sig, av att utbudet blivit betydligt smalare.Den förändringen är mycket tydlig och återspeglar både en samhällelig förändring och en motsvarande journalistisk förändring.113 Detta är en generell iakttagelse
samtidigt som man måste påvisa en liten balansering, eftersom alla medier inte fungerar på samma sätt, med samma målsättning eller villkor. De helt kommersiella massmedierna har en mera tillspetsad tendens än till exem- pel statsägda SVT som medvetet strävar efter bredare och mera allmän public service bevak- ning av elitidrott. SVT sänder i dagsläget från EM eller VM-nivå i cirka 15 idrottsgrenar. Det utgör ungefär 22 procent av de idrotter som finns representerade och organiserade i RF, och de flesta av dessa har elitsatsningar. För att inte bilden ska bli alltför missvisande måste man tillägga att under ett OS, både vinter- och sommar dito, bevakas flera idrotter än de cirka 15 som bevakas utanför OS-bevakningarna. 114
Albert Svanberg på SVT-sporten är mån om att betona deras ansvar för att svensk elitidrott ska kunna presenteras i ett någorlunda brett ansvarsformat, men han är minst lika mån om att framhålla den journalistiska integriteten i verksamheten. Till hans vardag hör att ständigt uppvaktas av olika idrotter och deras SF som vill ha mera medial synlighet, och han medger att det skulle finnas journalistiskt utrymme för några idrottsgrenar till som följs på den högsta internationella nivån. Antalet idrotter som bevakas aktivt måste ändå anpassas till resurserna och det allmänna intresset, men bevakningen behöver och får inte heller vara traditionsbunden och statisk. Också ur den massmediala breddbevakningens perspektiv måste det få finnas utrymme för bedömning av det sportsliga nyhetsvärdet i de förändringar som sker i elitidrottsvärlden.
Svanberg ger därför sex olika kriterier som är avgörande för hur SVT-sportens redaktion väljer hur man bevakar svensk och internatio- nell elitidrott. Dessa kriterier är:
• Hur stor är idrotten i Sverige mätt i antalet utövare?
• Hur stor är den internationella kon- kurrensen i världen i denna idrott? • Hur stort intresse har idrotten på
idrottsarenorna där tävlingen pågår? • Hur stora och viktiga är de svenska
framgångarna i den idrotten? • Hur stort är tittarintresset för idrot-
ten ifråga (tittarsiffror)?
• Vad står på spel i den tävlingen som ska bevakas?115
Svanberg betonar vidare att man utifrån dessa kriterier menar sig kunna bedöma olika idrot- ter och kvalificera dem som medialt intres- santa. Det breda perspektivet tillhandahåller en möjlighet att presentera de sportsliga höjd- punkterna i många idrotter och att man kan utgå från att olika idrotters sportsliga och nyhetsmässiga betydelse är jämförbara med varandra.
Går man över till den kommersiella idrotts- journalistiken kan man, något förenklat, säga att endast kriterierna fyra och fem är de utslagsgivande och intressanta. Bilden blir mycket mera tillspetsad. Exempelvis TV3 och TV4 bevakar tre till fem idrottsgrenar på den nivån. Detsamma gäller också för de mera tydligt kommersiella sportbilagorna i Expres- sen och Aftonbladet.116 Man går efter vad man
bedömer och vet att de flesta människor vill läsa och höra om. Man är samtidigt medveten om att man är en viktig del av det maskineri som styr elitidrotten och dess utveckling, framför allt när det gäller det ständigt ökade fokuseringen på ett fåtal idrotter. Enligt Pontus Carlgren, nyhetschef för sportavdelningen på Aftonbladet, handlar upp till 90 procent av deras bevakning om fotboll och ishockey för
herrar. Detta perspektiv innebär att man verk- ligen kan gå på djupet i de reportage man gör i dessa idrotter. Och därtill några andra idrotter, där Sverige har stora världsstjärnor, men för övrigt har man inget intresse för utövar-eliti- drott eller ens åskådar-elitidrott i allmänhet. Det måste handla om idrotter som det går att skapa mycket drama kring, också utöver själva jakten på resultat i matcherna. Då blir det ofta skandaler, rykten, stora pengar, övergångar mellan klubbar under den så kallade ”silly season” när transferövergångar är möjliga, upptrappningar inför viktiga matcher etc.117
Också hos medier i ett läge mellan public- service uppdraget och de mest kommersiella medierna kan man notera en tydlig förändring mot att spetsa bevakningen. Exempelvis är elit- idrottsbevakningen i Dagens Nyheter rätt lik både Expressens och Aftonbladets bevakning när det gäller antalet idrottsgrenar. Nils Palm- gren, sportchef på DN, menar att detta beror på den allt hårdare konkurrensen från alla möjliga håll, kvällspressen, internet, gratis- tidningar, och behovet att hitta sin egen nisch. Den stora journalistiska frågan numera är hur man ska vinkla sina bevakningar. En sådan är att man valt så snävt att man inom fotboll till exempel i första hand och på allvar bevakar fotbollslagen med bas i Stockholm. DN kan säga sig att ha ett bredare bevakningsuppdrag, ett ansvar om det som också händer utanför tävlingsarenorna, men överlag kan man även på DN notera en spetsning:
Vår bevakning präglas av att vara elitistisk, det har blivit en stor förändring genom att vi är numera väldigt tydliga med att det är elitidrott vi i allra högsta grad bevakar, och det har också spetsats till några få idrotter. Tidigare kunde vi bevaka allt möjligt, men numera är det framför allt sådana idrotter, och där Sverige är bra och där svenska elitidrottare har internationella framgångar.118
Här finns ett visst slags nationellt perspektiv kvar, men även det perspektivet är annorlunda än det som de nationella idrottsorganisatio- nerna utgår från. Det nationella perspektivet består i att man har ”respekt för”, det vill säga vet att det säljer mera att uppmärksamma sådana idrotter där Sverige klarar sig bra i internationell konkurrens om det är en idrott som har högt massmedialt genomslag. Det lönar sig därför att sätta fokus på svenska stjärnor inom de stora idrotterna, eftersom det berör läsarna/tittarna mera, och endast i undantag fokusera på sådana gränsöverskri- dande stjärnor, där härkomstaspekten inte längre spelar någon roll, exempelvis i fall som David Beckham eller Tiger Woods.119
Pontus Carlgren på Aftonbladet nämner exempelvis hur cykeltävlingen Tour de France var intressant så länge som en storstjärna som Lance Armstrong deltog. Avsaknaden av en sådan stjärna gör helt enkelt tävling- arna ointressanta i ett svenskt perspektiv. På ett motsvarande sätt är hans bedömning av NHL-ishockey. Fokuseringen blir oftast på de svenska stjärnorna och inte på samtidens kanske största hockeystjärna, Sidney Crosby, eftersom ”han inte ännu har den karisma som fordras”.120 Alternativt sker en rätt stor foku-
sering på sådan elitidrott som når framgångar överlag, och då kan också damelitidrotten få en stor synlighet, enligt logiken i det massme- diala resonemanget.
Det explosionsartade, men samtidigt riktade massmediala intresset, skapar naturligtvis en centrifugal kraft, där vissa idrotter blir satta i centrum och där andra strävar efter att komma allt närmare detta centrum. I denna explicita mening kommer olika idrotter att konkurrera med varandra och de kommer att jämföras med varandra i förmågan att utveckla kombi- nationen av idrottsliga framgångar och mass- medialt intresse. Det räcker inte endast med framgång. Den måste kunna kombineras med medial exponering för att ha en chans att klara sig i den moderna konkurrensen.