Elitidrott och dess organisering är emellertid inte längre ett fenomen som hålls inom de ramar som den tidigare internationella olym- piska rörelsen lade grunden för, det vill säga de ramar som gäller för de nationella idrotts- organisationerna. Den formas numera allt star- kare av andra aktörer än sådana som är knutna till en nationalistisk dagordning. De former av elitidrott som lätt kan anpassas till massmedi- ernas utpräglat dramaturgiska logik, och som har stort allmänintresse och stora åskådar- siffror under tävlingar, spel eller matcher blir givetvis intressanta för kommersiella krafter och nya massmediala logiker. I detta läge sker en rätt radikal förändring som inte i sig behöver vara ett hot mot den nationalistiskt orienterade organiseringen av elitidrott, men som ändå öppnar en dörr mot en annan form av organisering.
Förändringen handlar givetvis om att en del idrottsgrenar med väl organiserad utveckling kan övergå från ett brett utbud av utövar-eliti- drott till att också bli åskådar-elitidrotter121
och mediaidrotter, och utveckla starka själv- ständiga organisationer med elitsatsningar som dels kan fungera på andra premisser än de som de nationella idrottsorganisationerna står för. I en precisering kan man säga att en åskådar-
elitidrott är en idrott som utöver de drag som varje elitidrott har också har underlag för och kapacitet att utvecklas ekonomiskt med hjälp av det offentliga intresse som uppkommit kring idrotten ifråga och som därför inte endast är beroende av offentliga bidrag för idrottens utveckling. I många sådana idrotter innebär detta att de utövare som når en hög internatio- nell elitnivå har möjlighet att utöva idrott på professionell basis.
Denna beskrivning innebär att enskilda indivi- der inom en åskådar-elitidrott kan vara profes- sionsidrottare, men idrotten som helhet vill jag inte benämna professionsidrott, utan reserverar andra markörer för en sådan beteckning.
Det spänningsfält som uppstår i korsdraget mellan framgång och medial exponering är den enskilt tydligaste aspekt som bidrar till olika idrottsgrenars olikartade utveckling. Ett bra exempel på en idrott som i grund och botten är en karaktäristisk utövar-elitidrott, men som gör mycket för att komma vidare till att bli en åskådar-elitidrott är orientering. De mass- mediala förutsättningarna är inte de bästa. Särdragen och tjusningen med orientering är inte så lätta att bevara traditionsenliga och samtidigt exponera för massmedial bevakning. Thomas Hjert på Svenska Orienteringsförbun- det bekräftar rätt långt bilden av orientering som en utövar-elitidrott genom att exempelvis betona att orienteringen har sådana grundläg- gande värden (natur, miljö, motion, hälsa och social samvaro) att idrotten till och med skulle överleva gott och väl utan framgång bland elit- orienterarna. Han ger bilden av den ultimata njutningen att som utövare känna av oriente- ringens grundläggande ”väsen”:
Också i orientering är tävlingen liksom kittet, det som håller ihop det hela./.../ Det kan handla om att bekräfta inför andra, men det kan också vara att bekräfta inför sig själv, att man lyckas med någonting. I orientering har man den unika möjligheten att tävla med de bästa eller med sina kompisar, men man kan också tävla med sig själv också. Man kan försöka få till det där perfekta loppet, och du kan få känslan att springa i skogen i ”flow”, som man säger, man bara glider fram i skogen och hittar kontrollerna på ett pärlband och få en enorm tillfredställelse av det. Det är nästan att vara ett med naturen på något sätt. Det är en fantastisk känsla.122
Det som Thomas Hjert beskriver som kärnan i orienteringens fascination kan säkert på det stora hela delas av många andra idrotter som själva kärnverksamheten, det vill säga möj- ligheten att pröva sina idrottsliga gränser och passionerat utveckla sig själv som idrottare. Man kunde tala om ett slags utövarglädje och i likhet med SOK-chefen Stefan Lindeberg förstå detta som idrottens egentliga egenvärde.123
Men i dagens elitidrottskultur är dessa och liknande utövarvärden inte längre så attraktiva
att man kan nöja sig med fascinationen i att vara utövare. För samtidigt framhåller Thomas Hjert nämligen hur man inom Svenska Orien- teringsförbundet arbetat oerhört målmedvetet de senaste fyra till fem åren för att skapa bättre förutsättningar för att orientering skall kunna göras mera medialt intressant:
Modern teknik går att använda till vår fördel i detta avseende. Exempelvis kan vi göra mycket intressant orientering genom webb-tv och vi kan redan nu producera dramaturgiska tävlingar på ett sätt som för fem till sex år sedan var otänkbart. Förr var vi egentligen en ganska trist idrott. Vi kan, om allt går väl, bli lika stora och populära som till exempel skidskytte, och om vi bara får fram en motsva- rande Magdalena Forsberg, så...124
Till den medvetna strävan att komma vidare från att endast vara en aktiv utövar-elitidrott hör också att påverka för att orientering i fram- tiden ska kunna bli en olympisk idrott. Det är ett stort steg till att uppmärksammas mera, men det steget är inte så lätt att ta. Svenska Orienteringsförbundet föreställer sig i alla fall att det kunde vara lättare att komma med som vinteridrott. Därför väljer man i första hand att föra fram skidorienteringen som den första orienteringsformen till OS-familjen – strategiskt väl medvetna i förbundet om att konkurrensen inte är så hård i denna form av orientering som i de flesta andra.125
I mitt enkätmaterial finns det flera andra idrot- ter som ser samma slags utmaningar framför sig som orienteringen. Skiljelinjen går inte alltid vid om man är en olympisk idrott eller inte. Tendensen kommer lätt till uttryck hos idrottsgrenar som antingen inte får särskilt mycket tid i medierna eller som möjligen får det i samband med till exempel OS, men som inte förmår utvecklas till någon åskådar-elit- idrott eller professionsidrott eller locka stora skaror utövare. Ett gott exempel på det förra är sportskytte och på det senare konståkning, ett litet förbund med cirka 15 000 medlem- mar men som ändå ligger på 15:e plats i tv-tid (2005).126 Sportskyttet lyfter av naturliga skäl
elitsatsningar och menar att detta stöd i princip bör vara lika oberoende av om en idrott är en typisk utövar-elitidrott (som sportskytte) eller professionsidrott (som till exempel fotboll).127
Konståkningens syn på vad som utvecklar svensk elitidrott överlag utgår från att största möjliga variation i det massmediala utbudet av åskådar-elitidrott kan locka flest antal barn och ungdomar till att utöva idrott och motion i någon form.128 Trots det relativt sett stora
utrymmet i tv är konståkning, liksom de flesta andra små idrottsgrenar som knappt alls får någon tv-tid, mer eller mindre beroende av stöd från RF och SOK för sina elitsatsningar. Ett exempel som däremot kan sägas ha lyckats med att övergå från att endast vara en utövar- elitidrott till att bli en mera karaktäristisk åskådar-elitidrott är ridsporten. Deras erfaren- het är att internationella framgångar har lett till medial uppmärksamhet och det i sin tur har skapat förutsättningar för att bli en åskådar- idrott med stabil massmedial förankring.129 På
ett ganska självklart sätt menar till exempel verksamhetsledaren på Svenska Ridsport- förbundet, Thomas Torgersen, att ”den sport som inte syns, den finns inte heller”. Man betonar gärna hur ridsporten medvetet satsat på att försöka förklara ridsportens finesser i samband med tv-sändningar, men också på att marknadsföra ridsportens särarter som en livs- stilsidrott i en mängd olika medier.130
Vägen över från utövar-elitidrott till åskå- dar-elitidrott handlar givetvis om idrottens
kapitalisering som grund för fortsatt idrottslig
utveckling. När tillgång till offentlig upp- märksamhet kvantitativt sett blir tillräckligt stor, skapar den ökade kommersialiseringen förutsättningar för mer professionell elitidrott, varmed den idrottsliga utvecklingen givetvis också får bättre förutsättningar.
Med fortsatt utökad kapitalisering uppkom- mer särartade professionsidrotter med ett ännu smalare utbud och där den massmediala logiken och de kommersiella krafterna har ett självklart större företräde. Den logiken strävar dessutom efter att göra de redan stora idrot-
terna ännu större, eftersom den ekonomiska potentialen är större i den ekvationen. Tenden- sen går dessutom mot att utnyttja den ekono- miska potentialen hela tiden mera, sprida ut matcher så att följetongen fortsätter oavbrutet och se till att de ekonomiska maximeringarna blir allt större.131
I svensk idrott finns några idrotter som har mycket hög självfinansiering, mycket tv-tid och som av denna anledning utvecklats tydligt till åskådar-elitidrotter och professionsidrotter. Exempel på sådana är givetvis de stora lag- sporterna fotboll och ishockey för herrar, men också av tradition starka ekonomiskt självstän- diga idrotter som olika bilsporter och motor- sporter samt stora idrotter på den individuella sidan som golf, skidor, alpint, tennis, ridsport och till en viss del friidrott. Dessa idrotter har en lite annan syn på både elitidrottens funk- tion och dess finansiering. I mitt enkätmaterial kan man nämligen hos dessa idrotter se en ten- dens att till exempel elitidrottens finansiering allt mer borde vara den egna verksamhetens attraktionskraft i form av åskådare och spon- sorintäkter. Perspektivet får exemplifieras av Svenska Innebandyförbundet som är ett stort förbund och en utpräglad utövaridrott, men en rätt ung idrott som snabbt också blivit en åskådaridrott och som kanske är på väg mot en allt högre grad av professionell verksamhet. De betonar i sitt enkätsvar att
[v]arje specialförbund torde ju själva avgöra om de ska vara huvudsakligen en utövaridrott eller en åskådaridrott, och om valet blir att satsa på åskådare, ja då torde ju en elitsatsning vara nödvändig. Åtminstone som tv och övrig riksmedia styr./.../Elitidrotten bör huvudsak- ligen finansieras av sig själv, det vill säga till exempel via sponsorer och åskådare./.../ Eliti- drott är till för åskådaren och idrott är att anse som vilken annan upplevelse [som helst].132
Attityden utgår rätt oproblematiskt från att alla idrotter är i likartad situation och att man kan välja hur man prioriterar sin utveckling. Nu är det både orimligt och orealistiskt att tänka sig att alla idrotter är eller borde vara i en jämlik situation. Det kanske inte ens är önskvärt, men framför allt kommer olika idrotter att attrahera
olika mängder och olika slags människor på ett sådant sätt att det omöjliggör ett entydigt val om och hur man vill prioritera. I mitt material finns inget exempel på någon idrott som skulle vilja avstå från att vara en åskådaridrott. Sna- rare är logiken den motsatta, nämligen att alla strävar efter att ständigt utvecklas och det sker i dagens läge genom strävan mot åskådar-elit- idrott och i nästa steg mot professionsidrott. Ett mycket tydligt och karaktäristiskt utslag för denna strävan kommer till uttryck i Svenska Simförbundets enkätsvar. På en fråga om vilka idrotter de har mest att lära sig av för att utveckla den egna idrotten, är svaret fotboll, ishockey, tennis och golf.133 Med andra ord de
idrotter i Sverige som har en profil som endast tillkommer professionsidrotter.
Hur utvecklingen sker framöver är väldigt svårt att förutse. Utvecklingen formas näm- ligen inte i ett svenskt nationellt perspektiv, utan utifrån den högsta internationella nivån och relateras också till hur stort antalet utö- vare på denna nivå är i ett globalt perspektiv. Detta innebär till exempel att stor massmedial synlighet i Sverige eller i samband med stora tävlingar (EM, VM, OS) inte i sig garanterar förutsättningar för ekonomiskt hållbar profes- sionsidrott i Sverige. Mycket beror också på hur tävlingsformen är organiserad och hur att- raktiv idrotten helt enkelt upplevs i ett globalt perspektiv. Ett talande exempel från svensk elitidrottsverklighet är att antalet professions- idrottare i friidrott för tillfället (2007) är fyra eller fem personer, medan antalet är likartat i rullstolsbasket. Det finns nämligen ungefär lika många svenska professionella rullstols- basketspelare som spelar i olika serier ute i Europa.134 Detta exempel är mycket avslöjande
för dels hur olika idrotter organiseras tävlings- mässigt helt olika, dels hur olika idrotter utövas i globalt perspektiv.