ska kunna tillämpas mera noggrant är det vik- tigt att de centrala kriterierna för respektive kategori utvecklas mera i detalj. Detta arbete ryms inte inom ramen av denna rapport, utan måste bli en uppgift för en annan och mera uttalat konstruktiv undersökning.
Elitidrottsformer i kvantitativ belys-
ning
Det är dags att gå över till det andra steget i den schematiska presentationen, nämligen en profilering av olika elitidrottsformer uti- från rent kvantitativa mått. För många är det intressant att få veta kvantitativa siffror på hur många elitidrottare det finns överlag och hur dessa fördelar sig mellan olika idrotter. Utifrån det resonemang jag fört hittills blir det varken lätt eller entydigt att få fram några som helst siffror, åtminstone inte sådana som man enkelt kan jämföra olika idrotter med. Däremot kan jag utifrån mitt empiriska material ge några belysande exempel på sambandet mellan ut- övare och elitidrottare i olika former, och hur ett sådant samband belyser förutsättningarna för olika slags elitidrotter.
I mitt material räknar jag endast med två mycket stora idrotter, räknat utifrån antalet utövare som respektive SF utgår från i sin verksamhet. Dessa är fotboll och golf. Båda dessa idrotter är på elitnivån karaktäristiska professionsidrotter och därmed intressanta att jämföra sinsemellan. Fotbollen utgår från att man är elitspelare om man spelar i landslag, de två högsta serierna i herrfotboll och i den högsta serien i damfotboll, en definition som används av många lagidrotter med en orga- nisationsform i regelbundet seriespel med en geografisk agenda. På seniornivå kan man då räkna med ungefär 1 100 elitspelare och med juniorlandslagen kan cirka 500 juniorspelare räknas till. Eftersom antalet licenserade utö-
vare är cirka 550 000, får vi en korrelation att ungefär 0,25 procent av licenserade spelare räknas som elitutövare. Av dessa räknar man med att ungefär 350-400 är professionsspelare i Sverige.
I golf definierar man elitspelare genom att man ingår i någon form av landslag eller spelar på Telia Tour/Skandia Tour eller på olika interna- tionella tourer. Den använda definitionen utgår mest från en kommersiell agenda med mindre inslag av en blandad agenda. Man räknar då med ungefär 5 000 elitutövare, fördelade på 2 400 juniorer och 2 600 seniorer. Eftersom man utgår från 525 000 aktiva utövare, utgör elitspe- larna 0,95 procent av dessa. Eftersom golf har en tydlig professionskaraktär kan man tillägga att antalet professionsidrottare är ungefär 500, varav uppskattningsvis 100 spelar på den högsta internationella nivån. Korrelationssiffrorna för dessa kategorier blir då cirka 1 promille pro- fessionsidrottare och en femtedels promille som är det på högsta internationella nivå.
Dessa korrelationssiffror säger framför allt något väsentligt om hur lång vägen är från utövare till högsta internationella elit. För båda dessa professionsidrotter är vägen mycket lång och konkurrensen oerhört stor. Karaktäristiskt för professionsidrotter som fotboll och golf är att man kan vara professions-idrottare utan att tävla på högsta internationella nivå. En karak- täristisk grafisk profil på en professionsidrott ser följaktligen ut på följande sätt:
MEGA- STJÄRNA INTERNATIONELL ELITNIVÅ PROFESSIONELLA IDROTTARE TÄVLINGSIDROTTARE
Går vi till de stora förbunden med över 100 000 medlemmar har vi friidrott, skididrotter, rid- sport, gymnastik, innebandy, simning, orien- tering, tennis, basket, handboll, segling, bil- sporter och motorcykelsporter. Dessa idrotter är betydligt svårare att jämföra med varandra rakt av.
Friidrott är i vissa former en typisk utövar-
elitidrott, men har i vissa aspekter utvecklats till en åskådar-elitidrott. Man räknar med mellan 50 och 100 utövare på elitnivå, vilket av Svenska Friidrottsförbundet definieras som landslagsuppdrag. Av dessa är fyra eller fem professionsidrottare, vilket mot ungefär 300 000 medlemmar ger en tydlig anvisning av elitens karaktär.
Gymnastiken är en stor idrott med 240 000
medlemmar. På elitnivån är gymnastik en karaktäristisk utövar-elitidrott. I Sverige finns inga professionsidrottare i gymnastik, men man räknar med att cirka 50-60 gymnaster tävlar på högsta internationella nivå. Gymna- stiken är redan utifrån dessa siffror en karak- täristisk utövar-elitidrott.
Skidförbundets elitutövare fördelar sig på tio
olika grenar och de räknar sammantaget med ungefär 200 skidåkare på landslagsnivå. Av dessa deltar cirka 100 skidåkare på den högsta internationella nivån, varav ungefär 60 perso- ner är professionsidrottare. Korrelationen på dessa olika nivåer kan uträknas från 193 000 medlemmar.
På denna punkt är några jämförelser mycket belysande. Om man nu också gör en enkel jämförelse med golf, kan man notera att anta- let personer som tävlar på högsta internatio- nella nivån beräknas vara ungefär lika. Den stora skillnaden kommer i antalet professions- idrottare. I golf är antalet professionsidrottare nästan tio gånger flera än inom skidsporten. Denna skillnad kan åtminstone delvis förkla- ras utifrån olika organisationsform för tävlan- det, av respektive idrotts globala spridning och längd på tävlingssäsongen. Medan golf har en kommersiell agenda som bas för tävlingsorga-
nisationen och en tävlingssäsong som pågår året runt, präglas skidsporten som helhet av en relativt kort tävlingssäsong, begränsad global spridning och blandad agenda, som dessutom inom skidsporten har varierande betoningar mellan de olika grenarna.
Skillnaden mellan idrotterna golf och skidor är skillnaden mellan en professionsidrott och en stor åskådar-elitidrott. I en stor åskådar- elitidrott kan enskilda individer vara profes- sionsidrottare, men idrotten som sådan är inte en professionsidrott i min språkliga indelning. Om man uttrycker detta mot bakgrund av den profil professionsidrotten har, kommer en åskådar-elitidrott att ha följande profil:
Jämförelsen mellan gymnastik och profes- sionsidrotten golf ger också ungefär samma korrelation mellan antalet medlemmar och elitidrottare på högsta internationella nivå, men när skillnaden i kategorin professions- idrottare är 0–500 till golfens fördel i Sverige, är det uppenbart att det finns stora skillnader i både förutsättningar och organisationsformer mellan dessa idrotter. Sådana skillnader måste synliggöras om man vill göra rättvisa åt de olika idrotternas verklighet och interna, kon- textrelaterade förutsättningar för elitidrottsut- övningen. Pro- fessionel l aid Internationell elit-idrottare Tävlingsidrott are PROFESSIONELL INTERNATIONELL ELITIDROTTARE TÄVLINGSIDROTTARE
Uttryckt i grafisk profil ser en utövar-elitidrott som gymnastik följaktligen ut på följande sätt. Att jag grafiskt markerar utrymme för profes- sionsidrott innebär att jag kan tänka mig att den internationella konkurrensen innefattar professionella utövare också i sådana idrotter som i Sverige är karaktäristiska utövar-elit- idrotter.
Jag går vidare och plockar upp några andra exempel. Ridsporten med 193 000 medlemmar och innebandyn med 185 000 medlemmar, varav 140 000 licenserade tävlingsidrottare, är utifrån medlemsantal ungefär lika stora som skididrotterna. Antalet professionsidrottare i ridsport är ungefär som i friidrott, men där- till finns ett relativt stort antal professionella elitutövare som får sin huvudsakliga utkomst från businessverksamheten kring själva häst- sporten. I detta specifika avseende påminner ridsporten i Sverige om de professionsidrotter, där antalet professionsidrottare är betydligt flera än antalet elitidrottare på högsta interna- tionella nivå. Innebandyn räknar däremot som andra serieorganiserade lagsporter med ett relativt stort antal elitutövare och har relativt snabbt också kommit in på professionsnivån. Man räknar med att ungefär 20 personer är professionsidrottare i innebandy.
Simningen med sina cirka 108 000 medlem-
mar är en idrott som på den högsta elitnivån uppvisar drag av åskådar-elitidrott, men som i
en genomsnittlig överblick av eliten har flera aspekter som tillkommer utövar-elitidrott. Liksom i friidrott har simningen en mycket smal topp som håller högsta internationella elitnivå och dessa är också professionsidrot- tare. Inom svensk simning räknar man med tre professionssimmare, medan antalet elitsim- mare på internationell nivå uppgår till cirka 30 simmare och nationell SM-nivå till ett par hundra simmare.
Orienteringen med cirka 100 000 medlemmar
och sportskytte med cirka 94 000 medlemmar har många gemensamma drag med gymnas- tiken. Antalet utövare är relativt stort, men antalet professionsutövare visar i båda förbun- den på 0. Orienteringen räknar med att cirka 20-25 personer tävlar om 8-10 årliga platser för tävlingar på högsta internationella nivå. Inom sportskytte räknar man med ungefär lika många, det vill säga ett tjugotal personer som tävlar på högsta internationella nivå.
Tennisen har däremot igen en helt annan profil.
Medlemmarna, cirka 100 000 är ungefär i klass med orienteringen, men antalet utövare beräk- nas vara fem gånger flera, det vill säga ungefär 500 000. Däremot är antalet personer med täv- lingslicens bara kring 8 000. Antalet elitspelare beräknas vara ungefär 100 personer, varav de flesta kan sägas vara mer eller mindre profes- sionsidrottare redan från juniorålder. 20-25 av dessa spelar på högsta internationella nivå. Tennisen uppvisar således en lite annorlunda profil för en professionsidrott, där gränsen mellan internationell elitidrottare och profes- sionsidrottare flyter ihop.
Basket är också i samma storlek visavi antalet
medlemmar. De räknar, intressant nog, med att antalet elitutövare på seniornivå är detsamma som professionsidrottare. Antalet beräknas vara ungefär 120 personer. Då räknar man nämligen inte med att alla spelare i de högsta serierna är elitidrottare. I detta avseende avvi- ker Svenska Basketbollförbundets definition av elitidrott från motsvarande andra lagidrotter. Därtill kommer ännu 10 elitutövare i rullstols-
0 INTERNATIONELL ELIT-IDROTTARE NATIONELL ELIT-IDROTTARE TÄVLINGSIDROTTARE
basket, varav häften är professionsidrottare. Siffran är intressant, för den säger att antalet professionsidrottare är lika stor i rullstolsbas- ket som i friidrott och ridsport, hur olika dessa idrotter än är på annat sätt.
Basket kan med fördel jämföras med handbol- len. De är ungefär lika stora i antalet med- lemmar, elitutövare och professionsidrottare.
Handbollen räknar däremot alla sina spelare
i de högsta serierna till elitidrottare. Därtill räknar man med cirka 30 professionsidrottare utomlands. Till skillnad från de flesta andra lagidrotter fördelas antalet professionsidrot- tare i svensk handboll könsmässigt ganska jämt. Handboll för damer är nämligen mycket populärt i grannländerna Norge och Danmark och har möjliggjort denna könsmässigt jämna professionella utveckling.
Seglingen har en profil som på många sätt
liknar basket, handboll och innebandy trots att den inte primärt är en lagidrott. Närmaste liknande profilen med ungefärligt likartade proportioner finns i jämförelse med Skidför- bundet. Utifrån 145 000 medlemmar räknar man med cirka 100 elitidrottare. Dessa fördelar sig så att ungefär 40 tävlar på högsta interna- tionella nivå och uppskattningsvis 20 personer beräknas vara professionsidrottare. Det ger en karaktäristisk åskådar-elitidrottsprofil. I denna kategori kan man slutligen säga att
motorsporterna (bil och motorcykel) uppvisar
ungefär likartade profiler sinsemellan och är profilmässigt jämförbara med ovan nämnda segling. Bägge räknar med ett 30-tal profes- sionsidrottare som tävlar på högsta interna- tionella nivå och en allmän bedömning på elitutövare som rör sig kring ett hundratal per- soner i respektive förbund. Karaktäristiskt för de flesta motorsporter är att det krävs relativt stora sponsorinkomster som en förutsättning att överlag göra en elitsatsning, en aspekt som egentligen hör ihop med profilen hos en pro- fessionsidrott.
I de mindre förbunden med under 100 000 medlemmar blir spridningen i förutsättning-
arna för elitidrott ännu större. Bland dessa förbund finns exempelvis Svenska Ishockey- förbundet som hamnar i denna kategori för att man endast noterar licenserade spelare, ungefär 66 000 till antalet. Skillnaden till exempelvis ridsporten kan synliggöras med att ridsporten räknar med 23 500 tävlingslicenserade ut- övare, men 193 000 medlemmar. Innebandyn är jämförelsevis mycket större än ishockeyn, men ishockey är ändå en av de verkligt stora mediaidrotterna och möjligen den största professionsidrotten i Sverige. Följande siffror ger upphov till professionsidrottens profil: Av 10 500 licenserade seniorspelare är ungefär 800 elitspelare. Därtill räknar man med cirka 300 elitsatsande juniorer. Den tydliga professi- onskaraktären kommer från det faktum att av dessa sammanlagt 1 100 elitutövare beräknas nästan 1 000 vara professionsidrottare. Det säger sig självt att av dessa 1 000 professions- idrottare i svensk ishockey är endast en liten minoritet sådana som spelar på den högsta internationella nivån. En någotsånär trovärdig gissning skulle troligen landa i cirka 100 spe- lare på den nivån.
Skillnaden till andra ”mindre” förbund i mitt empiriska material är markant. Inom bord-
tennis, volleyboll, konståkning, tyngdlyft- ning, dövidrott, curling, bågskytte, base- och softboll räknas antalet elitidrottare mellan 50
och 200 personer i respektive idrott, och av dessa beräknas i stort sett antalet elitidrottare på högsta internationella nivå vara mellan 5 och 20 personer. Samtliga av dessa idrotter saknar professionsidrottare. Det enda egentliga undantaget bland dessa mindre idrotter är vol-
leybollen. Trots betydligt färre medlemmar,
det vill säga 15 000, uppvisar den för övrigt en profil som är rätt lik basketens och hand- bollens. Antalet elitidrottare beräknas vara 240 spelare som fördelas så att 200 av dessa är inom volleyboll och 40 inom beachvolley. Professionsidrottarna är cirka 40, varav 8 inom beachvolleyn.
I mitt resonemang är dessa kvantitativa siffror talande exempel på hur olika elitidrottsverklig- heten ser ut i de olika idrotterna i Sverige. Det
är inga absoluta siffror och jag har inte gjort någon som helst statistisk analys av de siffror som kommer fram i mitt empiriska material. Däremot har jag använt dessa siffror för att understryka hur man med kvantitativa mått kan peka på hur karaktäristiska profiler för katego- rierna utövar-elitidrott, åskådar-elitidrott och professionsidrott kan se ut. För mitt explicita syfte att peka på den faktiska verklighetens mångfald och karaktäristiska drag i denna mångfald räcker detta. Därmed inte sagt att vare sig analysinstrumentet är färdigt utvecklat eller att de kvantitativa måtten inte med fördel kunde föras vidare. Snarare tvärtom tänker jag mig att båda aspekterna bör kunna utvecklas för att ge en mera djuplodande beskrivning av mångfalden i svensk elitidrott, men det får som sagt bli en uppgift i ett senare skede och/eller för någon annan att vidareutveckla.