Inledningsvis beskrev jag hur begreppet civil olydnad myntades under 1800- talet och sedan har anammats för disparata ändamål. De mest kända är troli- gen frihetskamperna under ledning av Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Civil olydnad har kommit att förknippas med dessa individer och de mål de strävade för vilket skänkt metoden vissa positiva, heroiska konnotat- ioner. Men vad är egentligen civil olydnad? För det första är det en mångty- dig och komplex företeelse vars definition är under ständig strid. Hugo Adam Bedau skriver att "the discription of an act as civil disobedience is likely to be ambiguous and controversial not only for the general public and the government but even in some cases for the protesters themselves."78
75 Mathiesen, T (1982) s 83. 76 Mathiesen, T (1982) s 101. 77 Mathiesen, T (1982) s 108. 78 Bedau H A (1991) s 49.
Detta dels till följd av de olika synsätten på vad civil olydnad är, dels till följd av de många gånger dunkla omständigheterna kring den civila olydna- den vad gäller motiv och konsekvenser – och huruvida dessa aspekter över- huvud taget skall ha någon betydelse för om handlingarna skall definieras som civil olydnad eller ej. Några grundläggande aspekter torde dock de flesta kunna enas om som oumbärliga i en definition. Civil olydnad är för det första en handling som:
a) förutsätter lagbrott.
b) skall vara politisk, det vill säga rikta sig till individer i egenskap av med- borgare, ej privatpersoner, och skall utföras i en fråga som är en kollektiv angelägenhet.
c) syftar till att påverka samhället, den ämnar öppna för en dialog genom att adressera den allmänna opinionen och eventuellt direkt påverka identifierade missförhållanden79 genom direktaktion, det vill säga en handling som är
omedelbar i sina konsekvenser och utförd i ett politiskt syfte: målet blir med- let. Direktaktioner kan vara, men behöver ej vara, olagliga respektive i över- ensstämmelse med övriga principer för civil olydnad.80
Ytterligare aspekter som vissa vill lägga till definitionen är öppenhet och beredskap att ta sitt straff samt en ickevåldsprincip. Om dessa aspekter råder dock stor oenighet mellan olika teoretiker och praktiker på området. Exem- pelvis Bedau kräver åtminstone öppenhet och beredskap att ta straffet, Hern- gren kräver öppenhet samt ickevåldsprincipen medan Månssons definition endast inbegriper ett lagbrotts-, ett motiv- och ett ickevåldskriterium.81
Civil olydnad bygger, vidare, på en tanke att det finns en högre rätt än la- gen: lagen och moralen betraktas som två begreppsligt skilda normsystem. Likaså skiljer man mellan rättens och det politiska systemets legalitet – att ett politiskt beslut tillkommit i laga ordning – respektive legitimitet – att beslutet motsvarar rådande grundläggande moraliska principer. Ett politiskt beslut kan vara legalt (juridiskt korrekt) men sakna legitimitet om det inte överensstämmer med de grundläggande värderingar ett samhälle säger sig stå för och då har vi en juridisk skyldighet att följa det politiska beslu- tet/lagen men en moralisk skyldighet att bryta den.82 På så sätt kan den civila
79 Bedau H A (1991) s 5ff.
80 Herngren, P (1990) Handbok i civil olydnad. Stockholm: Bonnier, s 24ff.
81 Bedau H A (1991) s 8. Se även Rawls, J (1991) Definition and Justification of civil disobe- dience. I Bedau H A (1991) samt Morreall, J (1991) The Justifiability of Violent Civil Diso- bedience. I Bedau H A (1991). Herngren, P (1990) s 22, 34f. Även Herngren, P (1999) Civil
olydnad. En dialog. Göteborg: Lindelöws, s 20f. Månsson, T (2004) Olydnad. Civil olydnad som demokratiskt problem. Stockholm: Thales, s 29ff. För en genomgång av olika teoretikers
ståndpunkter i frågan om våld/ickevåld se Hanqvist, D (1993) Civil olydnad. Om staten, lagen
och moralen. Lund: Juristförlaget, kap 9.
82 Bedeau H A (1991) s 9, Hebert, N & Jacobsson, K (1999) s 27, Herngren, P (1990) s 30f, Hanqvist, D (1993) s 35ff.
olydnaden, enligt Hanqvist, "fungera som ett försvar för den legala ordning- ens legitimerande principer".83 Å andra sidan kan givetvis all olydnad avfär-
das som kriminalitet, vilket bör förhindras då lagen är till för att försvara staten och dess medborgare. Utifrån ett sådant perspektiv är lagbrott aldrig legitimt.
Andra mer positiva sätt att se på civil olydnad är att betrakta den som ett försvar för individuella rättigheter mot övergrepp från det poli- tiska/moraliska systemet, eller som ett försvar för den demokratiska vilje- bildningen, alternativt som en kritik av den representativa demokratins sty- relseskick och en verkan för ett direktdemokratiskt styre.
Det vill säga, som antytts ovan, betrakta den civila olydnaden som en vik- tig aspekt i samhällets demokratiseringssträvanden. Hebert och Jacobsson argumenterar med bl a Melucci för att sociala rörelsers existens och verk- samhet handlar om "symbolisk kamp – en kamp om definitioner, kunskap och symboler"84 – varigenom de pekar på alternativ, på att saker och ting
skulle kunna vara annorlunda liksom på dolda maktförhållanden. "De ifråga- sätter samhället och etablerade normer på ett fundamentalt sätt: vem etable- rar normer för vad som är normalt?"85 Därmed bidrar de till att initiera en
"offentlig måldiskussion".86 De "tvingar samhället att konfronteras med
grundläggande värden. De pekar på det som samhället egentligen står för eller vill stå för – och att praktiken ser annorlunda ut. Såtillvida står de för ett sökande efter äkthet."87
På liknande sätt har olika teoretiker argumenterat för att civil olydnad skall ses som en kollektiv, symbolisk handling och ett element i sociala pro- cesser där demokratins former och samhällets mål definieras. Enligt Thörn har civil olydnad sedan 1950-talet använts för att:
• ”försvara demokratiska rättigheter och procedurer”
• ”peka på motsägelser i förhållandet mellan samhällets teori och praktik”
• ”påverka politiska beslutsprocesser” • ”synliggöra dolda maktförhållanden”
• ”initiera skapandet av nya former för demokratiskt inflytande”88
Då är civil olydnad utomparlamentarisk men inte antiparlamentarisk: den förutsätter demokratiska institutioner och vänder sig delvis till dessa.89
83 Hanqvist, D (1993) s 17.
84 Hebert, N & Jacobsson, K (1999) s 20. 85 Hebert, N & Jacobsson, K (1999) s 20. 86 Hebert, N & Jacobsson, K (1999) s 21. 87 Hebert, N & Jacobsson, K (1999) s 21. 88 Thörn, H (1999) s 447.
Det innebär dock att civil olydnad använts, och används, för en mängd dis- parata ändamål. För att komplicera bilden ytterligare så kan den, givetvis, tillämpas av olika typer av aktörer, såsom enskilda individer, sociala rörelser av olika slag, såväl traditionella folkrörelser och formella organisationer som de nyare nätverksbaserade rörelserna.
Civil olydnad kan dessutom utföras från såväl höger som vänster på den politiska skalan, men enligt Thörn så har de ideologiska skillnaderna mellan de mest inflytelserika företrädarna för 'höger' respektive 'vänster' minskat under de senaste decennierna. Och många av de nya politiska diskurserna (t ex djurrätts- och miljöfrågan) som uppkommit låter sig svårligen placeras på skalan. Han ställer därför frågan om den nya skiljelinjen är 'framstegsbe- greppet' på så sätt att de etablerade politiska diskurserna företräder ett slags 'produktivitetsparadigm', knutet till industrisamhället, där tillväxt och fram- steg är överordnade mål (det modernistiska framstegsbegreppet) medan till exempel den ekologiska diskursen hävdar global överlevnad och reprodukt- ion. Oavsett vilket går det inte att på ett självklart sätt placera in de nyare rörelserna på höger- vänsterskalan: de måste ses "som nya, självständiga politiska kategorier med sina egna historiska tillblivelseprocesser, med spe- cifika politiska teman och med sina höger- och vänsterflyglar".90
Exempel på civil olydnad, med relevans för denna avhandling, finner vi i Månsson. Trädkramande eller sittdemonstrerande miljöaktivister som hind- rar motorvägsbyggen, eller som tar sig in på miljöfarliga anläggningar alter- nativt ”hindrar transporter med miljöfarligt gods”. ”Fredsaktivister som olag- ligen uppehåller sig på kärnvapentestområden” eller som ”avrustar/förstör stridsflygplan med hammare”. Här inkluderas även ”Frihetsfronten som säl- jer sprit på öppen gata utan tillstånd” samt ”Militanta feminister som blocke- rar eller förstör en porrbutik”.91 Ytterligare intressant är att även militanta
veganer här definieras in i den civila olydnadens domän:
Militanta veganer som blockerar eller förstör en pälsaffär, eller blockerar el- ler förstör laboratorier där det pågår djurförsök, eller olagligen befriar bur- höns.92
I mitt avhandlingsmaterial ingår samtliga ovan nämnda exempel på civil olydnad. Men som vi ska se inklderas även gömmande av flyktingar i mina studerade tidningstexter, vilket Månsson definierar bort med hänvisning till att gömmandet inte är brottsligt i Sverige.93 Definitionsfrågan, vad som är
eller inte är civil olydnad, är onekligen komplex och jag kommer inte att stipulera någon definition. Istället undersöker jag hur journalistiken definie-
90 Thörn, H (1999) s 440. 91 Månsson, T (2004) s 41. 92 Månsson, T (2004) s 41.
93 Månsson, T (2004) s 42. Även Herngren, P (1990) s 30, problematiserar gömmande av flyktingar som civil olydnad, men på basis av att gömmandet strider mot öppenhetsprincipen.
rar in eller ut olika aktioner i den civila olydnadens domän och då är Måns- sons exempel intressanta att jämföra med.
Ovan nämndes några argument för/mot civil olydnad men det finns givet- vis fler argument, såväl för som emot civil olydnad. Månsson har i sin av- handling i praktisk filosofi diskuterat demokratibaserade argument för och emot civil olydnad, det vill säga vad som ”talar för att det är demokratiskt respektive odemokratiskt att utöva civil olydnad i representativa demokra- tier”.94 De argument som diskuteras är olaglighetsinvändningen, majoritets-
invändningen, hinderinvändningen, undermineringsinvändningen, genera- liseringsinvändningen, rättighetsbaserade argument samt civil olydnad och röstprincipen respektive maktprincipen.95
Det viktigaste resultatet, enligt Månsson, ”är att de demokratibaserade skälen har svag normativ kraft och/eller liten räckvidd (…) och att de därför med vissa reservationer kan avfärdas från den generella diskussionen om det är moraliskt rätt eller fel att utöva civil olydnad”.96 Han har inte funnit något
skäl som både har stark normativ kraft och stor räckvidd. De demokratibase- rade skälen för eller mot civil olydnad är således inte tillräckliga för att för- svara eller avfärda en partikulär aktion, enligt Månsson. För detta krävs också svar på tämligen komplicerade moraliska och empiriska frågor, utöver de demokratiska skälen.97 Det är således inte bara definitionsfrågan som är
komplex utan även den normativa frågan. Jag har dock inte för avsikt att avgöra denna fråga utan avser, liksom med definitionsfrågan, studera hur journalistiken förhåller sig i frågan. För att kunna studera detta behövs några ytterligare grunder i praktisk filosofi, vilket följer i nästa avsnitt.
94 Månsson, T (2004) s 9.
95 Olaglighetsinvändningen menar att civil olydnad är brott mot en lag de folkvalda stiftat, vilket är odemokratiskt. Majoritetsinvändningen säger att de som utövar civil olydnad försöker ersätta majoritetsviljan med en minoritetsvilja, vilket är odemokratiskt. Hinderinvä- ndningen syftar på att den som utövar civil olydnad för att hindra genomförandet av ett beslut fattat av styrande politiker de facto hindrar de folkvalda att utöva sitt ämbete, vilket är odem- okratiskt. Månsson, T (2004) s 50ff. Med underminering avses att civil olydnad riskerar un- derminera hela den representativa demokratin så att den ersätts av ett statslöst samhälle eller ett odemokratiskt system. Generaliseringsinvändningen syftar på att civil olydnad inte kan generaliseras, det vill säga påståenden som att om alla bröt mot lagen när de själva ansåg det vara rätt så skulle det demokratiska samhället raseras. Månsson, T (2004) s 138ff. Argumen- ten mot civil olydnad baserade på röstprincipen, maktprincipen eller demokratiska rät- tighetsprinciper menar att civil olydnad bryter mot dessa principer (såsom att var och en har en röst, varje medborgare skall ha lika mycket politisk makt). Månsson, T (2004) s 94ff, 116ff.
96 Månsson, T (2004) s 12. Ett arguments normativa kraft varierar mellan polerna maximal respektive minimal kraft och kan ungefär beskrivas som argumentets relevans. Vissa normer kan vara så grundläggande att man i princip alltid måste ta hänsyn till dem, då har de maximal kraft, medan andra kan ha en mer underordnad betydelse. Begreppet räckvidd syftar på argu- mentets omfattning och lägst räckvidd har det argument som endast omfattar handlingar som inte har utförts eller kommer att utföras (såsom hypotetiska, orimliga handlingar). Månsson, T (2004) s 17f.