Först definitioner av ett par centrala begrepp. Termerna etik och moral98 har
ursprungligen samma innebörd: sed, sedvänja. I vardagligt tal brukar de också användas synonymt men inom nutida moralfilosofi skiljer man mellan begreppen på så sätt att etiken syftar på teorin och moralen på praktiken. Handlingar och ställningstaganden är moraliska medan reflexionen över dessa är etiken.99 I föreliggande avhandling använder jag begreppen på dessa
sätt, även om distinktionen inte har någon avgörande betydelse i detta sam- manhang.
Avsikten med detta avsnitt, att ta upp praktisk filosofi här, är tudelad. Först vill jag motivera etiken och moralen ur individuellt och samhälleligt perspektiv, och därmed motivera studiet av konstruktionen av moraliska ställningstaganden i dagspressen. För det andra vill jag visa på några sätt att rättfärdiga handlingar och ställningstaganden då dessa sätt att resonera före- kommer i tidningstexterna. Det är därmed inte de specifika filosoferna, filo- sofiska skolor, inriktningar eller tanketraditioner som är det viktiga utan sätten att argumentera och för att kunna beskriva detta behövs några begrepp ur den praktiska filosofins vokabulär.100
Vad moral egentligen är och vad den ska vara bra för finns åtskilliga upp- fattningar om. En av dessa står moralfilosofen Harald Ofstad för, vilken definierar moral som ”Moral är att ta det allvarliga på allvar”.101 Jag kommer
använda denna definition. Men vad som är allvarligt spänner över ett vitt och brett fält, såväl det privata som det offentliga. Därmed uppstår moraliska problem vilka vi inte kan förhålla oss likgiltiga till. ”De kräver engagemang av oss”.102 Kravet att vi lever engagerat, att vi inte förhåller oss likgiltiga till
dem, har under lång tid förts fram av religiösa och filosofiska personligheter men under modern tid kanske särskilt av företrädare för existentialismen,
98 Grekiskans ethos respektive latinets moralis.
99 Collste, G (1996) Inledning till etiken. Lund: Studentlitteratur, s 12f.
100 Sätten att resonera eller argumentera kan i rättvisans namn inte påstås vara förbehållna etik eller praktisk filosofi utan spänner över ett mycket vidare fält. För att avgränsa och hålla diskussionen inom hanterliga ramar diskuterar jag dock endast dessa sätt att resonera i förhållande till moraliska ställningstaganden. De filosofer som tas upp nämns mycket kortfat- tat och endast i den mån de har relevans för detta avsnitts syften. Vissa som nämns kanske snarare skulle sorteras in under den politiska filosofin men det förhindrar inte att de refereras till inom den praktiska filosofin. Jag gör alltså inte anspråk på att göra dessa filosofer full rättvisa, lika lite som jag gör anspråk på att utförligt beskriva filosofiska skolor eller tanketra- ditioner. Det finns, givetvis, mycket mer att säga om detta men det lämnar jag åt avhandlingar i idéhistoria eller filosofi.
101 Ofstad, H (1982) citerad i Collste, G (1996) s 8. 102 Collste, G (1996) s 8.
såsom Kirkegaard och Sartre. Dess tes om att friheten är utmärkande för människan har dessutom nått långt utanför den akademiska världen och kan sägas ligga väl i samklang med den människosyn som råder inom samhällen präglade av individualism och liberalism. Men med friheten kommer kraven på att välja och att ta ansvar för dessa val. Människan formar själv sitt liv och den som vill leva autentiskt måste låta sig beröras och engagera sig, annars stelnar hon. Jean-Paul Sartres ofta citerade tes att existensen föregår essensen innebär att människan, till skillnad från andra djur, existerar innan hon fått en natur. ’Människan i allmänhet’, som begrepp, går inte att säga något om då det bara existerar enskilda människor vilka var och en väljer ett innehåll (essensen) för sitt liv.103 Att ”ta det allvarliga på allvar” skulle där-
med kunna sägas vara ett sätt att leva autentiskt, att fylla existensen med essens och leva som en hel människa. På individnivå kan man på så sätt mo- tivera etik och moral som en väsentlig del av att vara människa.
En motivering för moralen på samhällelig nivå finner vi i Collstes definit- ion av etik och moral som ”samhällets kitt”.104 För att ett samhälle skall fun-
gera behövs vissa regler och normer. Rättsväsendet och juridiken har till uppgift att kodifiera dem i lagar samt straffa dem som inte följer reglerna. Detta är den s k positiva rätten eller nomos.105 Andra normer och regler är
outtalade men ändå kända och (ofta) accepterade i vårt vardagliga liv. En del argumenterar även för att vissa moraliska övertygelser och beteenden är så grundläggande att de snarare kan hänföras till människans biologiska kon- stitution än det kulturella sammanhang inom vilket människan existerar. Att vissa moraliska beteenden haft ett evolutionärt värde och därför bestått.106
Oavsett moralens ursprung förutsätter dock samhället som gemenskap tillit, förtroende och förväntningar på att de gemensamma men ofta outtalade normerna följs. Trygghet är en förutsättning för att människor skall fungera optimalt och särskilt för att vi skall ha modet att interagera och agera som samhällsmedborgare. Men trygghet förutsätter i sin tur en viss grad av förut- sägbarhet. Vi måste kunna ha förväntningar på, och kunna lita på, våra medmänniskor och samhället i stort (på gott och ont).107 Moralens roll blir
här att utgöra grunden för denna tillit och förutsägbarhet. Samtidigt kan även samvetet och de individuella moraliska uppfattningarna fungera som en kor- rigerande kraft i förhållande till nomos, så som beskrevs i avsnitt 2.4 och 2.7.
I religiösa gemenskaper är det Guden som levererar etiken vilken med- lemmarna i gemenskapen har att följa och omsätta i moraliska handlingar. Under antiken var det begreppet dike som beskrev denna högre, gudomliga
103 Sartre, J P (1986 sv. översättning efter 1:a upplagan 1946) Existentialismen är en human-
ism. Stockholm: Askelin & Hägglund Förlag, s 35ff.
104 Collste, G (1996) s 12. 105 Jfr avsnitt 2.7 ovan. 106 Singer, P (1981) kap 2.
lag.108 Med sekulariseringen av (åtminstone) västvärlden har dock religiösa
budord i viss mån förlorat sin kraft och övertygelse. Även om vissa politiska ledare, partier och rörelser än idag hänvisar till Gud måste moralens garanter i högre utsträckning än för bara något sekel sedan finnas hos människan. Människan är, eller skall enligt autonomiprincipen vara, moraliskt autonom och har därmed moraliskt ansvar. Zygmunt Bauman menar till och med att det moraliska ansvaret är jagets första realitet och som sådant en utgångs- punkt för samhället, inte en produkt utav det: ”det finns inget jag före det moraliska jaget, eftersom moralen är den yttersta, icke-bestämda närva- ron”.109
Att vakna upp till att vara för den Andre är ett uppvaknande för jaget, som är jagets födelse. Det finns inget annat uppvaknande, inget annat sätt att upp- täcka mig som det unika jaget, det absolut enda jaget, det som skiljer sig från alla andra jag, det oersättliga jaget, inte ett exemplar av en kategori.110
Men den som vaknat kan också somna om varför det inte finns någon nöd- vändighet i att vara moralisk. Att vara moralisk är, enligt Bauman, en möj- lighet som kan tas till vara eller förspillas men om den förspills medför det även ”jagets förlorade möjlighet”.111 Och det finns hinder för ansvarstagan-
det. Beredskapen att lyssna till och följa auktoriteter kan vara ett sådant hin- der. ’Jag lydde bara order’ är en replik som nog använts i åtskilliga samman- hang för att hänskjuta ansvaret till högre ort. Hanna Arendt har exempelvis beskrivit hur just frånvaron av moralisk autonomi och ifrågasättande kan ligga till grund för ondskans banalitet.112
Collste pekar ut tre tendenser i det västerländska samhället som han me- nar försvårar individens moraliska ansvarstagande: svårbegriplighet, svårö- verblickbarhet, förtingligande. Svårbegripligheten är en följd av teknikut- vecklingen inom, snart sagt, tillvaron i stort. I samhällets alla beståndsdelar har tekniken blivit allt mer avancerad vilket innebär att allt färre behärskar den till fullo. Risken är då, menar Collste, att tekniken upplevs som en själv-
108 I det antika Grekland var Nomos lagens gud medan hans dotter Dike var rättvisans gudinna. I romarriket kallades hon Justicia. Nomos vakade således över lagarna medan Dike/Justicia vakade över den högre rättvisan (justice) och straffade respektive belönade människor beroende på huruvida de handlade i enlighet med rättvisan. www.theoi.com (0812) 109 Bauman, Z (1995) s 22.
110 Bauman, Z (1995) s 98. Här kan man ana ett visst inflytande hos Bauman från Sartres filosofi. Människan väljer sig själv inte bara för sin egen skull utan för hela mänskligheten. Varje val är således ett val för alla människor vilket innebär ett totalt ansvar och som, i sin tur, ligger till grund för den existentiella ångesten. Sartre (1946/1986) s 39ff.
111 Bauman, Z (1995) s 98.
112 Arendt, H (svensk rev. upplaga 1996, 1:a upplagan 1964) Den banala ondskan. Eichmann
i Jerusalem. Göteborg: Daidalos. Erich Fromm har diskuterat hur autonomin kan bli en
förbannelse för den enskilda individen som i flykt från friheten och vanmakten låter andras förväntningar styra det egna beteendet eller anammar någon ny auktoritär rörelses principer. Fromm, E (1993 sv. översättning efter 4:e upplagan, 1:a upplagan 1943) Flykten från friheten. Stockholm: Natur och kultur. Se även Bauman (1995) s 26ff.
gående kraft vilken endast expertisen kan kontrollera varmed övriga reduce- ras till passiva användare. Svåröverblickbarheten beskriver Collste som en följd av storskaligheten. Av tekniska och kostnadseffektiva skäl slås institut- ioner samman till större enheter varmed de enskilda individerna riskerar uppleva sig som kuggarna i ett jättemaskineri. Avståndet mellan handlingar- na och konsekvenserna blir då större varmed konsekvenserna dels blir svå- rare att överblicka, dels blir allt avlägsnare från det egna ansvaret. Förtingli- gandet blir i sin tur en följd av den beskrivna teknikaliseringen och rational- iseringen av samhället. När teknisk och ekonomisk rationalitet blir styråran även för mellanmänskliga relationer (exempelvis inom vården) är risken att denna relation förtingligas, menar Collste.113
Collstes tendenser kan också beskrivas med Baumans tes om teknikens splittring av det moraliska jaget. Det tekniska samhällets ideologiska grund är strävan efter förbättring, först i avsikt att kuva och ordna den oordnade naturen därefter för att ordna den oordning mänskligheten åstadkommit. Men för att genomföra tekniska förbättringar krävs att problemen sönderde- las i mindre uppgifter som kan lösas ett i sänder genom processer av ”skil- jande/söndrande/fragmenterande/atomiserande”114 vilka, förhoppningsvis,
löser lokala problem men gör så utan hänsyn till helheten. Lokal reda riske- rar således att också medföra global oreda. Än viktigare, hos Bauman, är att fragmentiseringen också drabbar individernas förmåga att uppleva sig som ”helheter större än en samling fragment”.115
Det moraliska jaget är det mest uppenbara och framträdande offret för tekni- ken. Det moraliska jaget kan inte överleva och överlever inte fragmentering. I den värld som stakats ut av behoven och markerats av hindren för deras ome- delbara tillfredsställelse, finns det rikt utrymme för homo ludens, homo eco-
nomicus och homo sentimentalis; för spelaren, entreprenören och hedonisten
– men inte för det moraliska subjektet.116
Fragmenterade jag kan givetvis engagera sig kollektivt för gemensamma angelägenheter men det sker på ett sätt som förstärker fragmenteringen och splittringen av jaget, menar Bauman och pekar ut nutida sociala rörelser som typexempel. Eftersom de oftast är enfrågerörelser upprätthåller de visionen om problemens autonomi på bekostnad av det systemiska perspektivet på världens beskaffenhet.117 Till detta kan man även lägga att nutida rörelser
oftast har nätverkskaraktär vilket också bidrar till splittringen. Dessutom menar Bauman att ”De ojämförligt flesta bland de sociala proteströrelser som moderniteten alstrar är sådana som kräver omfördelning av vinsterna, inte revidering av vinstdefinitionen eller avskaffande av den vinstskapande
113 Collste, G (1996) s 10f. 114 Bauman, Z (1995) s 242. 115 Bauman, Z (1995) s 244. 116Bauman, Z (1995) s 245. 117 Bauman, Z (1995) s 246.
mekanismen.” Och de underprivilegierade ”kräver en ny giv, inte ett nytt spel. De klandrar inte spelet, bara motståndarens starkare hand.”118
Utifrån Baumans perspektiv skulle man kunna säga att nutida sociala rörel- ser tenderar bidra till upprätthållande av systemen dels genom de sätt pro- blem framställs och angrips på, dels genom de lösningar som föreslås. Jag anser dock att detta är en lite väl förenklad syn på rörelserna. Vissa ligger närmare, eller inom, systemet medan andra ligger längre ifrån, vilket även gäller de olydiga som studeras i denna avhandling. Alla rörelser och beteen- den som studeras här är avvikande och/eller olagliga beteenden men de är inte avvikande och/eller olagliga i samma grad. Snarare rör de sig på en skala från ’kanske olagligt men moraliskt försvarbart’ till ’såväl olagligt som omoraliskt’ och min hypotes är att dessa skillnader spelar roll för hur medi- erna och övriga parter i spelet förhåller sig till dem.
Jag återkommer nedan till Baumans teorier om den teknisk-ekonomiska rationaliteten och fragmenteringen samt vad de betyder för denna avhand- lings kontext, medierna och moralen. Först skall jag visa på några sätt att rättfärdiga handlingar.
Vad är en rätt handling? Moraliska problem och krav hör, som sagt, till den mänskliga existensen och frågan om hur vi kan förhålla oss till dessa problem och krav hör till den normativa etiken. Hur kan man på ett genom- tänkt sätt ta ställning samt motivera de ställningstaganden och handlingar som görs? Här går åsikterna isär. Jag ska inte referera alla teorier och me- ningsskiljaktigheter som uppstått under historiens gång men ta upp några grundläggande tanketraditioner och begrepp vilka har relevans för den kommande analysen.
Konsekvensetiska, eller teleologiska, teorier hävdar att det enda som kan
avgöra en handlings moraliska kvalitet är dess konsekvenser. Den mest kända konsekvensetiska teorin, eller snarare teorierna, är utilitarismen vilken ursprungligen formulerades av 1700-talsfilosofen Jeremy Bentham och vida- reutvecklades av John Stuart Mill. Dess grundläggande idé är att alla männi- skor skall behandlas lika och att en handling endast skall ta hänsyn till kon- sekvenserna för mänskligheten i stort. Den skall även kunna universaliseras, det vill säga att en handling för att vara rätt just nu och här också skall vara rätt i varje likvärdig, jämförbar situation. Vem som agerar gentemot vem är således irrelevant. Vissa inbegriper dock även andra djur än människorna i hänsynstagandet, exempelvis moralfilosofen Peter Singer vars teori behand- las utförligare nedan, i avsnitt 2.9. Målet för utilitarismen är att maximera lyckan och minimera lidandet i världen varför varje handling bedöms i för- hållande till detta mål för att avgöra vilken handling som är rätt respektive fel. Lycka definieras vanligtvis som upplevelser av lust, välbefinnande eller
välbehag. Hur man ska avgöra vilka handlingar som leder till lycka råder det, åter igen, delade meningar om.119
De deontologiska teorierna om ’det som bör göras’ har den gemensamma nämnaren att de menar att annat än en handlings konsekvenser också måste iakttas för att avgöra dess moraliska kvalitet. Här finns bland annat pliktetik,
kontraktsteorier och rättighetsteorier.120 Kants pliktteori, formulerad på
1700-talet, har haft mycket stort inflytande på det västerländska moraliska tänkandet, exempelvis hans kategoriska imperativ.121 Tanken med Kants
pliktetik var att formulera en sorts moralisk lag baserad på förnuftet (inte känslan) och formulerad av den moraliskt medvetna människan. Kontrakts- teorierna har, liksom pliktetiken och utilitarismen, sin filosofiska grund hos tänkare under 1600-1700-talen. Samtliga har således sin grund i en tidsepok, ofta kallad upplysningen, där traditionella auktoriteter som adeln och kyrkan ifrågasattes starkt samtidigt som tron på förnuftet som ledstjärna för mänsk- lighetens välgång var stark. Teorierna är därmed mycket förnuftsorienterade och antropocentriska. De är även kopplade till idéer om människans natur, vad människan är i ’naturtillståndet’ och vad som behövs för att få männi- skor att fungera optimalt i en gemenskap.122 Detta kan i stora drag sägas gälla
även för senare varianter av teorierna. Av 1900-talets kontraktsteorier är nog John Rawls A Theory of Justice samt Robert Nozicks Anarchy, State and
Utopia de mest välkända och inflytelserika. Båda lägger stor vikt vid indivi-
den. Rawls vid individens frihet såsom möjligheter att utvecklas och påverka sitt liv och samhället i sig. Nozick lägger istället betoningen på individens rättigheter och brukar därför ibland kallas rättighetsteoretiker.123
119 Ett par inriktningar är preferensutilitarismen respektive behovsutilitarismen där den första menar att det är individens önskningar som avgör huruvida en viss handling leder till lycka eller ej. Behovsutilitarismen kopplar istället teorier om fysiologiska, psykologiska och sociala behov till utilitarismen och pläderar för en moral som syftar till tillfredsställelse av dessa behov. Exempelvis G H von Wright enligt Collste (1996) s 32. Mackie, J L (1990) Ethics.
Inventing Right and Wrong. London: Penguin Books, kap. 6.
120 Collste, G (1996) s 36ff.
121 Ung. du skall endast handla så att din handling och motiven för denna, din maxim, kan upphöjas till allmän lag. En alternativ formulering av det kategoriska imperativet lyder ”Handla så, att du behandlar mänskligheten såväl i din egen som i varje annan person aldrig blott såsom medel utan tillika såsom ändamål”. Höffe, O (ed) (1995) De stora filosoferna. Stockholm: Forum, del 2 s 210f. Citat s 212.
122 Hampson, N (1993) Upplysningen. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion. 123Exempelvis Collste, G (1996). Rawls teori om rättvisa inbegriper bland annat en idé om att den rättvisaste fördelning av begränsade resurser sker under ’okunnighetens slöja’. Okun- nigheten gäller den egna sociala positionen i samhället för, menar Rawls, om man skall fördela förnödenheter i en situation där man inte vet vilken position man själv skulle ha så skulle var och en rimligtvis se till att fördelningen sker på ett sätt så att den tar störst hänsyn till dem som har det sämst ställt. Den personen kan ju teoretiskt vara jag själv. Resurs- fördelningen sker därmed enligt en ’maximin - princip’ där de som har det sämst ställt får störst utdelning, vilket kan motiveras dels av ren medmänsklighet dels av att det i längden kommer att gynna samhället som helhet. Rawls, J (1999 1:a rev upplagan, 1:a upplagan 1973)
A Theory of Justice. Oxford: Oxford University Press. Nozicks teori tillåter däremot inte
I det följande kommer jag att använda begreppen nomos och dike, konse-
kvensetik, utilitarism, deontologi, plikt och kontraktsteori som verktyg i ana-
lyserna av hur texter argumenterar och konstruerar ställningstaganden. Jag kommer däremot inte hänvisa begreppen till någon särskild filosof eller filo- sofisk skola. Jag utgår inte ifrån att journalister och andra aktörer i texterna har läst filosofi och tillämpar exempelvis konsekvensetiska resonemang på ett teoretiskt grundat sätt men som nämnts har dessa sätt att resonera varit tämligen inflytelserika i västvärlden. Och som allmänt tankegods menar jag att de går att spåra i texterna, de utgör några sätt att resonera på, eller utifrån, gällande moraliska och politiska spörsmål. Därmed utgör de delar av journa- listikens ställningstagande i förhållande till de sakfrågor och värden som står på spel samt aktioner som genomförs.124