Datainsamling

Jag har använt två metoder för datainsamling; kvalitativ halvstrukurerad livsvärldsintervju (Kvale & Brinkmann, 2014) och en fokusgruppintervju (Wibeck, 2010). I ett arbete om relationer kändes det passande att välja intervjun som datainsamlingsmetod. Kvale och Brinkman anser att intervjun är ”en aktiv process där intervjuare och intervjuperson

producerar kunskap genom sin relation” (2014, s. 34). En halvstrukturerad livsvärldsintervju

24 är varken ett vardagssamtal eller en strikt intervju, utan man har ett fokus och förberedda frågor som riktar intervjun mot forskningsämnet. Intervjuguiden är som som ett manuskript som ger struktur åt intervjun. Den ger riktning och stöd under samtalets gång och samtidigt är man öppen för nya och oväntade vändningar under intervjun. Man är intresserad av

intervjupersonens upplevelse av sin livsvärld och man strävar till att erhålla nyanserade deskriptioner med olika aspekter av specifika situationer, inte allmänna åsikter. Man strävar till att förstå teman i den levda vardagsvärlden ur undersökningspersonens eget perspektiv och redan under intervjun kan det uppstå en första tematisering av intervjuprojektet (Kvale &

Brinkman, 2014)

En kvalitativ intervju kräver noggrann förberedelse. När man förbereder intervjun skall man tänka både på det mellanmänskliga och på kunskapsproduktionen kring de tema man har valt i sin forskning. (Kvale & Brinkman, 2014)Med tanke på det mellanmänskliga valde jag att inleda intervjun med en tankekarta. Det medför ett lite oväntat och kreativt sätt att börja samtalet. De enskilda intervjuerna följde en semi-strukturerad intervjuguide. Jag följde därefter upp de enskilda intervjuerna och ställde nya frågor i en så kallad fokusgrupp.

Fokusgruppintervju

En fokusgrupp är en annan kvalitativ forskningsmetod som ger möjligheter till upptäckande och djup i förståelsen. Istället för ett dyadiskt samtal mellan två personer är fokusgruppen ett samtal med flera deltagare där det finns ett tydligt fokus och en struktur. Denna metod är lämplig för mera explorativa studier eftersom man strävar till livlig gemensam interaktion och man kan få fram andra dimensioner än i en individuell intervju. Deltagarna kan både

ifrågasätta varandra och förklara för varandra och då kan diskussionen bli mera än summan av separata individuella intervjuer. (Wibeck, 2010) (Seidman, 2006) Det kan vara lättare att tala om svåra saker och känsliga ämnen om man kan inspireras av de andra och få gruppens stöd.

(Guest, Namey, Taylor, Eley , & McKenna , 2017) En fokusintervju har en moderator som introducerar ämnet och leder samtalet vid behov. Hon skall se till att det blir en sådan

atmosfär där deltagarna vågar ge uttryck för sina personliga åsikter och erfarenheter. Målet är inte att uppnå samförstånd utan att få igång ett meningsbyte. (Wibeck 2010)

Man talar om epistemologisk tystnad då vi möter något som är svårt att beskriva, outsägligt eller tabubelagt. Det finns också så kallad tacit knowledge, tyst kunskap som vi inte vet att vi har. (van Manen, 2016) De mentala modellerna i ett yrke är sällan medvetna eller lätta att

25 uttala eftersom handlingar och förhållningssätt bygger på underförstådda och delade

uppfattningar om hur saker och ting förhåller sig. Modellerna finns mera införlivade som en slags yrkesmässigt arv. (Tjärnstig, 2020) Men det som är som är bortom någons språkliga kompetens kan ibland kläs i ord genom en annan person, så att hon eller han kan sätta ord på det vi bara kunde ana i våra tankar. Därför har jag valt att genomföra en fokusgruppontervju.

Tankekartor

Före den enskilda intervjun bad jag läraren göra en tankekarta. Tankekartor, idékartor eller mindmapping, är en kreativ och logisk metod för att göra anteckningar som kartlägger ens idéer. En tankekarta kan befrämja öppen kommunikation och mera klarhet i en komplicerad fråga. Intervjupersonen får ett papper eller mindre lappar och ombeds att skriva ner det som är viktigt i den givna frågan (Arvidson, 2002) När man skriver eller ritar sina tankar kan man få fram oväntade infallsvinklar och förståelse för hur saker är relaterade till varandra. Det är lätt att överblicka en tankekarta och man kan återkomma till den under intervjuns gång, detta gäller både den som intervjuar och den som berättar. En annan aspekt med tankekartan är att den är till hjälp för forskaren då hon skall koda och kategorisera sitt empiriska material. Via sin tankekarta har intervjupersonen redan skapat ett ramverk och ett innehåll kring sin syn på ämnet. (Wheeldon & Faubert 2009)

3.2.2 Urval

För att studera hur lärare i waldorfskolan jobbar med det relationella valde jag att intervjua fyra klasslärare. Jag har använt mig av att ett medvetet urval, sk puposive sampling, för att få så rikt data som möjligt om min frågeställning. (Bloomberg & Volpe, 2019). Jag har avsiktligt valt lärare som aktivt jobbar med relationer som ett viktigt arbetsredskap, tre kvinnor och en man. Jag ville intervjua också en manlig klasslärare för att få med en mans synvinkel på frågorna om omsorg och kärleksfullhet.

Ett mindre antal intervjupersoner gör projektet praktiskt hanterbart, man får man mera tid för analysen och man kan göra noggranna tolkningar. Nackdelen är att studien kan förlora i trovärdighet. Enligt Seidman (2006) kan det finnas fördelar med få deltagare från en liknande bakgrund:

26

”The method of in-depth, phenomenological interviewing applied to a sample of participants who all experience similar structural and social conditions gives enourmous power to the stories of the relatively few participants” (Seidman, 2006, s. 55)

De fyra lärarna är alla erfarna klasslärare som har jobbat länge, över 20 år. De har jobbat med yngre och äldre barn och sammanlagt har de erfarenhet från fem olika Waldorfskolor i

Norden. Jag kände till alla de fyra personerna i forskningen och det kan vara en fördel för att kunna prata om svårare allvarliga saker, men också en nackdel då man lätt tar saker för givet.

Detta diskuteras mera ingående i kapitel 3.4.

3.2.3 Förberedelser och genomförande av intervjuer och fokusgrupp

Jag kontaktade mina informanter per email och telefon och kom överens om intervjuerna.

Alla blev informerade om hur jag använder och förstör data, att allting skrivs anonymt samt att de när som helst får dra sig ur forskningen. De fick underteckna en samtyckesblankett (bilaga 1) och jag gav dem möjligheten att tillägga något efteråt. Två av personerna återkom efter intervjuerna med några saker de ville tillägga.

Två av intervjuerna gjordes på en skola, en lärare besökte mitt hem och en intervju gjordes i ett stillsamt cafe. Fokusgruppen samlades i ett lärarrum på veckoslutet. Jag valde medvetet att inte skicka frågorna på förhand till mina intervjupersoner men jag berättade att det handlade om relationerna i klassen, mellan lärare och eleven samt andra relationer. Jag gjorde en pilotintervju med en kollega och det var nyttigt. (Bloomberg & Volpe, 2019, s. 318) Det framkom oväntade vändningar och vissa av mina frågor var otydliga. Efter pilotintervjun gjorde jag om några frågor och jag var också förberedd på uppföljande frågor för att nå personens egna upplevelser.

Jag började intervjun med att ge personerna tre papperslappar och de fick frågan: ”Vad är det viktigaste på första klassen, förutom att lära sig läsa, skriva och räkna?” Läraren fick god tid på sig att skriva sina svar och sen startade intervjun så att de fick berätta om vad de skrivit. På detta sätt öppnade jag upp med inställningen att deras subjektiva upplevelse är intressant och värdefull.

27 I tillägg till att beakta faktorer som gör intervjusituationen smidig och givande måste man förstås tänka på sitt ämne och på den analys man skall göra med intervjumaterialet. Redan när man gör upp sina frågor kan man göra en reflekterad tematisering av det man ämnar

undersöka. (Kvale & Brinkman, 2014) Utgående från mina forskningsfrågor skapade jag en intervjuguide enligt följande teman: Vardag i klass ett som stöd för relationsbildning och tillit, klingande relation, hur vet man?, utmanande relationer, pedagogisk kärlek/omtanke som del av läraruppgiften, självreflektion och meditativt arbete. Intervjufrågorna finns i en mera detaljerad form i bilaga 2.

Tanken med mina intervjuer var att få spontana beskrivningar av den levda världen. Jag önskade att lärarna beskriver sin praktiska vardag i all sin enkelhet, mera som en prereflektiv upplevelse, så att jag sedan senare kan se på materialet mera analytiskt (van Manen, 2016).

Jag strävade till att skapa ett flytande samtal där intervjupersonen talar om sina upplevelser och känslor. Det är viktigt med en känsla av förundran och att möta varje person öppet och därför hade jag berättat bara lite om vad forskningen handlar om. Först i slutet av intervjuerna frågade jag specifikt om begreppet pedagogisk kärlek. Enligt Kvale och Brinkman (2014) får man mera oväntade svar från sin intervjuperson om intervjuprocessen är mera spontan.

Under samtalets gång var jag uppmärksam på spår och öppningar som kunde föra samtalet vidare i en oväntad riktning. Ibland var det svårt för lärarna att inte föreläsa om hur de gör och varför de gör så, och då måste jag ställa en följdfråga. Enligt Kvale och Brinkman (2014) är det också bra att utnyttja tystnad för att föra intervjun vidare. Då får intervjupersonen gott om tid att associera och reflektera och kanske komma fram till betydelsefull information. När jag lyssnade på mina intervjuer efteråt märkte jag att det några gånger hänt att jag har varit för snabb att gå vidare och två gånger avbröt jag till och med den andras mening. Jag hade dock sinnesnärvaro att ställa en ny fråga så att personen kunde fortsätta där hen blivit. Jag blev under intervjuernas gång bättre på att ge rum och låta tystnad råda.

Samtalen under intervjuerna kan vidga och förändra ens egen uppfattning om ämnet. Frågorna i en explorativ studie kan och får förbättras i takt med att forskaren lär sig mera. (Kvale &

Brinkman, 2014) Jag märkte att jag blev bättre på att ställa relevanta tilläggsfrågor under processens gång. Det var mycket värdefullt att få träffa intervjupersonerna en gång till i fokusgruppen och hela studien fick en ny dimension. Syftet med fokusgruppen var att klargöra, utveckla och komplettera information från de individuella intervjuerna, samt att få

28 svar på frågor som väckts och få fram sådant som fallit bort. När vi alla samlades i ett

lärarrum en lördag, följde jag först upp de tidigare frågorna, sedan hade jag några nya frågor.

Jag lät samtalet bölja ganska fritt för det var tydligt att lärarna inspirerade varandra. Under samtalet i fokusgruppen uppstod det ett helt nytt tema som blev ett tillägg till mina

ursprungliga teman. Det kom fram väldigt tydligt hur kollegernas stöd och lärarnas samarbete har en mycket stor inverkan på hur en lärare inspireras och motiveras i sitt arbete.

Varje intervju räckte ungefär en timme. Alla intervjuer blev bandade med två olika apparater, för säkerhets skull och efter intervjuerna blev allt som sagts nerskrivet ordagrant. De

transkriberade intervjuerna utgör cirka 90 sidor skriven text. I transkriptionsprocessen gav jag de fyra intervjupersonerna nya namn: Nadja, Karin, Rakel och Arvid.

I detta avsnitt har jag regogjort för mitt val av en pragmatisk kvalitativ ansats, min

datainsamling genom kvalitativa livsvärldsintervjuer och fokusgruppintervu, mitt urval och hur jag i praktiken genomförde dessa. Jag kommer i följande kapitel att presentera min analysmetod.