Anda från början har ett framträdande mål for svensk biståndsverksamhet varit att bidra till en samhällsutveckling i demokratisk riktning. Detta mål har ingått i raden av huvudmål - tillsammans med ekonomisk och social utveck- ling, jämlikhet och fördelning, och med tiden också oberoende - något som klart framgår av föregående
Det karakteristiska med detta mål ar att det varken har blivit konkretiserat eller diskuterat, trots att det finns goda grunder både till att definiera innehållet och till att diskutera hur biståndet skall utformas for att ett sådant mål skall kunna nås. Detta har inte skett, och inte heller har någon diskussion rum om hur de enskilda länderna, som ar huvudmottagare av svenskt bistånd, förhåller sig till målet, eller vilka åtgärder som Sverige speciellt har stött med detta mål i sikte, och resultaten av dessa åtgärder. Endast undantagsvis har målet blivit preciserat, utöver hänvisningar till "demokrati" eller "demokratisk samhällsutveckling", eller har det knutits till ett konkret sam- manhang som kan ge det ett vidare innehåll. I ett fall har det knutits till frihetsbegreppet - biståndet borde bidra till ökad frihet for hela
I ett annat sammanhang framgår det av premisserna for målet att ar att
ge folkmajoriteten möjligheter att påverka I ett tredje fall har
det knutits till det internationella samarbetet - med hänvisning till en "demo-
kratisk Dessutom har det knutits till samhällsutvecklingen i
Portugal och Och slutligen har det i ett sammanhang talats om
åtgärder for att nå målet - det "befordras genom att möjligheter skapas till utveckling och arbete och genom att befolkningstillväxten hålls tillbaka så att
en snabbare standardhöjning Utöver detta finns det litet eller
intet som ar agnat att kasta ljus över mål, åtgärder for att nå målet, svenska insatser i sammanhanget, eller resultat av svenska insatser. Detta kan bero på
att statsmakterna - i sin egen omgivning - finner målet så självklart, att någon ytterligare definition eller förklaring inte betraktas som nödvändig, Det kan också bero på att målet ingår i en ritual som de svenska statsmakterna har då de utformar sin politik - utan att man lägger någon särskild vikt vid det utöver
programförklaringarna. Någon motsättning mellan dessa forklaringsmönster behöver inte heller nödvändigtvis finnas.
Oberoende
Svenskt utvecklingsbistånd skall bidra till att främja oberoende i den tredje världen. Detta har efter hand inkluderats bland huvudmålen for svensk bi- ståndsverksamhet, något som framgått av foregående avsnitt. I mitten av 1970-talet framstod oberoende och social fördelning som de två allra främsta biståndsmålen.
Man refererar till "oberoende" på samma höga generaliseringsnivå som till "samhällsutveckling i demokratisk riktning", men i motsats till
let ingår i mer konkreta sammanhang. På en hög
ringsnivå ä r det knutet till sådana övriga mål som demokrati, politisk och ekonomisk frihet och självständighet, och sociala och ekonomiska
mål. Det är emellertid också knutet till konkreta multilaterala och bilaterala hjälpinsatser och stödobjekt. Målet har också knutits till stödet av befrielserö- relserna, forst och främst i södra Detta stöd kommer emellertid att behandlas i ett separat avsnitt eftersom det har sin egen problematik, medan däremot stödet till Sydafrikas randstater tas med i detta avsnitt.
Redan i slogs det fast att Sverige genom sin biståndspolitik
ville stödja de nya nationernas Målet upprepades och preci-
serades ytterligare i där det bl a att "vi med all kraft
vill befordra" politisk oavhängighet "for de alltjämt undertryckta
Detta mål belystes - och konkretiserades - bl a genom urvalet av aktiviteter som inte skulle falla under koncentrationsprincipen for det bilaterala svenska Stödet till Sydafrikas randstater och till flyktingar från de vita minoritetsstaterna i södra Afrika utgör här prioriterade uppgifter tillsam-
mans med stöd till offren for kriget i Först på 1970-talet
emellertid detta biståndsmål ett vidgat innehåll.
I statsverkspropositionen 1972 frainhölls således att d e flesta
ringar uppfattade strävandena att påskynda utvecklingsarbetet som "en både ekonomisk och politisk nödvändighet. Endast genom social frigörelse internt och ekonomisk självständighet utåt kan en fast grund läggas for politiskt Regeringen förutsåg att u-länderna skulle komma att betona denna dimension av utvecklingen ännu starkare - något som slog val in efter hand som kraven på en ny ekonomisk världsordning kom i fokus under de
åren. I 1972: 1 pekades det på någon av grunderna till dessa krav.
Man hänvisade till att ekonomiska kommission for Afrika (ECA) hade
beräknat, att den utländska sektorn i de afrikanska u-länderna svarade for mer
än av bruttoinkomsterna; att den snabbt ökande skuldbördan och därtill
hörande krav på rantor och amorteringar innebar allt mer kännbara restriktio-
ner for den ekonomiska politiken att u-länder tvingades av
enlighet med i-ländernas intressen a n efter egna nationella önskemål. Rege- ringen framhöll vidare, att d e u-länder som söker bryta sig ur detta beroende- förhållande utsätts for svårigheter i sina utvecklingsanstrangningar. Detta ar bakgrunden till att vissa u-länder de sista åren har vidtagit en rad åtgärder för att stärka de ekonomiska och politiska styr- och planeringsinstrumenten, for att få större inflytande över de egna naturtillgångarna, vidgad kontroll över den utlandsägda sektorn, m m. U-landernas fortsatta ansträngningar att frigöra sig från ekonomiska bindningar, kommer att medföra krav på en förändring av den rådande internationella maktstrukturen, framhöll regeringen, och hänvisade till att stöd "åt u-landernas oberoende och frigörelse utgör ett väsentligt led i svensk utrikespolitik".
Regeringen framhöll vidare att politiskt oberoende och frihet från inbland- ning från d e rika ländernas sida återstår ännu att uppnå för många av de fattiga folken. "Denna frigörelseprocess måste följas av ökat ekonomiskt oberoende och det a r naturligt att Sverige utformar sin u-landspolitik som ett stöd för denna utveckling. Svenskt utvecklingsbistånd kan i ökad utsträckning bidra till u-landernas strävanden att utforma samhallsbyggandet på egna
Dessa teman kom regeringen tillbaka till i senare statsverkspropositioner. I
heter det bl a att inom det internationella utvecklingsarbetet "fullföljs den svenska politiken till förmån för ett ökat u-landsinflytande. Detta galler såväl Sveriges politik i mellanstatliga organisationer som i vårt direkta samarbete med enskilda u-länder. Sverige stöder u-landernas uppfattning att varje stat har ratt att fritt förfoga över de egna naturresurserna. Med skarpa har Sverige vant sig mot att internationellt utvecklingsbistånd, i synnerhet sådant som förmedlats av de multilaterala organisationerna, undanhålls länder som sökt uppnå ett minskat beroende av utländska ekonomiska
Samtidigt betonades det att Sveriges direkta samarbete med enskilda u-länder "utformas så att mottagarländerna får ett vidgat reellt inflytande över de
resurser som ställs till förfogande. Genom har samar-
betsformer utvecklats med sikte på att möjliggöra mottagarlandet att ange
inriktningen av samarbetet inom givna finansiella U-landernas an-
strängningar till oberoende - och större social rättvisa - möter starkt motstånd både inom det enskilda landet och utifrån, och ibland samarbetar utländska
intressen med privilegierade grupper i denna bakgrund har
innehållet i den svenska biståndspolitiken preciserats så, att Sverige i det bilaterala utvecklingsprogrammet i första hand samarbetar med länder "vilkas utvecklingsansträngningar är inriktade på oberoende och social och ekonomisk rättvisa. I det multilaterala arbetet verkar Sverige för att FN-strategin på motsvarande sätt skall praktiska uttryck i de internationella organisationer- nas bistånd."
Oberoendemålet har knutits till de fattiga länderna i men
uppmärksamheten har i Övervägande grad riktats mot utvecklingen i södra Afrika, med sikte på att bistå Sydafrikas randstater att uppnå större
ighet av apartheidregimen - eller mer generellt av de vita minoritets- och kolonialregimerna i denna region. Det har också knutits till stödaktioner inom
speciella sektorer med ett både generellt och avgränsat mål i sikte. I flera sammanhang uppträder oberoendemålet i anslutning till bistånd inom
industrisektorn - industriutbyggnad och av teknologi - där avsikten
är att göra u-landerna oberoende av tidigare ekonomiska bindningar från kolonialtiden. Detta har framhållits som en målsättning från regeringens sida,
men också från Folkpartiet och Moderata Regeringen har
också kopplat ihop det med problemet med u-ländernas ökande skuldbörda - som "har blivit ett allvarligt hinder for åtskilliga u-länders utveckling och
strävan efter Regeringspartiet har framhävt bl a nationalisering
av strategiskt viktiga företag i u-landerna som en föredömlig politik for att
uppnå Humanitärt bistånd till Angola har också motiverats ut-
ifrån och detsamma gäller utbildningsstödet till
Statsmakterna har som nämnts också knutit oberoendemålet till det stöd som utgått till olika regeringar i södra Afrika - Zambia, Botswana, och Uttalandena har varit direkta, utan den bomull som lindas kring beskrivningar av relationer till andra stater i officiella dokument. Zam-
bias situation har ägnats särskild uppmärksamhet. I framhöll
regeringen att "Zambias utsatta och strategiska i södra Afrika har motive- rat en utbyggnad av det svenska stödet till landets ansträngningar att öka sitt
ekonomiska Innan Angola och blev suveräna sta-
ter, var det i synnerhet Smith-regimen i Rhodesia och det portugisiska nialstyret som hotade Zambias oberoende, enligt de svenska statsmakternas
bedömning av Mittenpartierna hade tidigare pressat på for att
öka biståndet till Zambia med just den Liknande motiveringar
har också givits for biståndet till enklavstaterna Botswana, och
land. Regeringen framhöll i 1975: att den gjorde en väsentlig insats for
att stödja Botswanas "strävanden till ökat ekonomiskt och politiskt oberoende,
i hand i förhållande till Sydafrika och Också i detta fall
stödde mittenpartierna förslag om ökat svenskt bistånd med samma
och speciella situation i södra Afrika har utgjort ett
viktigt motiv for svenskt bistånd också till dessa Ar 1973 gjorde
mittenpartierna en framstöt for att göra och till svenska
programländer, bl a med den motiveringen att detta skulle "bidra till att öka for större självständighet gentemot Sydafrika och dess
Också stöd till och Angola har motiverats med
utgångspunkt från Biståndet till blev i
bl a motiverat utifrån landets situation - det "står nu inför uppgif- ten att sin självständighet, Man strävar till att befria landet från dess koloniala struktur Bakgrunden till det svenska stödet i södra Afrika framgår klart av följande korta formulering i inledningen till anslags- framställning för
Raspolitiken i Afrika och Portugals kolonialkrig skapar en okad forbittring, som leder till krav på anstrangningar från de svenska statsmakterna att soka mildra de groteska