Multilateralt svenskt bistånd inleddes som nämnts 1949 då så kallade utvidgade program för tekniskt bistånd till underutvecklade
etablerades. Under 1950 bidrog Sverige med 0,5 mkr till programmet och tio år senare hade bidraget till detta och till den senare upprättade Särskilda Fonden ökat till ca 15 mkr årligen. Ar 1960 anslöt sig Sverige till IDA, som året därpå började sitt utlåningsprogram. Sverige bidrog med 15 mkr det första
Större delen av det multilaterala svenska har senare kanaliserats
genom i första hand IDA och Fördelningen på de främsta
tagarna under tidsperioden 1967168-1976177 framgår av tabell 2.1. Utbetal- ningar till bilateralt och multilateralt bistånd 1962-1975 framgår av fig 2.1 och bidragen till internationella organisationers biståndsprogram
Tabell 2.1. Svenskt utvecklingsbistånd - Fördelningen mellan multi- lateralt och bilateralt bistånd, samt fördelningen av det multilaterala bistån- det huvudmottagare (mkr, anvisat - 1976177 förslag).
UNDP IDA UNICEF Regionala banker int org r bidrag kr totala Direkt 210.1 272.6 13.6 ut- redn , m m Totalt 3122.0
Kalla 1971 Bilaga 5, s 2 (for 1973 Bilaga 5 , s 2 (for och 100, Bilaga 5 , s 2 (for Det finns vissa avvikelser mellan de olika kallorna betraffande huvudfordelningen mellan direkt och multilateralt bistånd, men dessa forandrar inte bilden i namnvard grad.
I Bidrag till u-landsforskning har tidigare å r medtagits dels under multilaterala bidrag", dels under "Direkt bistånd", medan bidragen till internationella organisationer" tidigare tagits med under multilaterala bidrag"
2 Anslaget till u-landsforskning fordelade sig som (i mkr) WHO-forskning om fortplant- ning 30, WHO-forskning om parasitara sjukdomar 5, Konsultativa gruppen for
10, varldssysselsattningsprogram (WEP) 4, forskningsinstitut for social utveckling (UNRISD) institut for utbildning och forskning 0,4 och Varldsbanksstudie om arbetsintensiva metoder
3 Forslaget forutsatte fordelning ( i mkr). Katastrofresen. 50, UNFPA 30, bistånds- organ for palestinaflyktingar i (UNRM'A) 25, U N H C R 15, I T C 7,
ret for u-landsprodukter 2,4
Politik och inflytande
Genomgående har det varit en bred uppslutning i riksdagen kring det multila- terala biståndet och regeringens politik i de mellanstatliga organisationerna. Då och d å har de tre stora oppositionspartierna - var för sig eller tillsammans - krävt ökad svensk aktivitet och ökat svenskt bistånd till den multilaterala
verksamheten generellt, eller till bestämda De har också vid
via organisationer Fig 2.1. Bi- lateralt resp multi- lateralt Utbetalningar
i
mkr, löpande priser.multilaterala organisationernas Den mest omfattande politiska
striden i samband med det multilaterala biståndet ägde rum i anslutning till biståndet genom världsbanksgruppen.
Statsmakterna har konsekvent hävdat a t t de har fort en aktiv politik i d e mellanstatliga organisationerna, för att öva inflytande på verksamheten i rikt- ning mot de mål och principer som har dragits upp for svenskt bistånd och att de har använt de svenska bidragen till detta ändamål. Man har också konstate- rat a t t vissa internationella organisationers verksamhet med tiden har kommit att Överensstämma med dessa mål och riktlinjer. Man har också framhävt som en uppgift for svensk politik att effektivisera d e mellanstatliga organisationer- nas verksamhet.
Varken regeringen eller utrikesutskottet har funnit någon anledning till a t t ge en uttömmande motivering for att ge multilateralt bistånd, såsom i 1962: 100, i de följande årliga statsverkspropositionerna och utlåtandena i detta
Fig 2.2
drag till inter- nationella orga- nisationers An- slag
i
mkr, löpande priser. 500 400 300 200 100 o 1964.65 66167 72/73 74175 76 65/66 67168 budgetarsammanhang. En relativt omfattande redogörelse for verksamheten i d e mel-
lanstatliga organisationerna gavs emellertid Både i denna och i de
årliga budgetpropositionerna har det understrukits att detta bistånd utgör en
del av Sveriges allmänna och FN-politik, och att u-länderna rent
allmänt önskar denna form av
Statsmakterna har upprepade gånger understrukit att också det multilatera- la svenska biståndet styrs av de grundläggande målen for svenskt
Regeringen framhöll i bl a att "De svenska åtagandena
inom de olika institutionerna utgår från en värdering av i vilken utsträckning verksamheten Överensstämmer med d e grundläggande målen for den svenska
men man påpekade a t t också andra hänsyn spelade in - andra länders beredvillighet att öka sina bidrag till organisationen enligt principen att det bör finnas en rimlig balans mellan de olika givarländernas insatser. I dagens läge, med stora biståndsbehov och en återhållsamhet hos flera i-länder när det gäller att öka de multilaterala bidragen, fann regeringen mindre grund till att strikt upprätthålla denna princip: "Sverige bör . .
.
vara berett att öka sin andel av bidragen till de organisationer som framjar mål som ligger i linje med den svenska biståndspolitiken. Beträffande bidragsgivning till organisationer som i mindre utsträckning framjar dylika mål ä r en mer avvak-tande hållning Det kommer därför att uppstå ett klart behov för
regeringen att legitimera frivilliga bidrag till de internationella organisationer som mottar merparten av svenskt multilateralt bistånd inom denna referens- ram. Detta förhållande kan påverka statsmakternas beskrivning av de interna- tionella organisationernas mål och verksamhet.
Genomgående understryks det svenska inflytandet över d e multilaterala organisationernas mål, inriktning, principer och verksamhet av de svenska statsmakterna. Detta sker både rent allmänt och i anslutning till verksamheten inom de enskilda organen. Påståendena verkar forst och främst troliga genom bidragens storlek: Sverige har under en rad å r varit den största bidragsgi- varen till flera internationella organisationer - andelen i U N D P har varit 10-1 2
procent, U N I C E F upp till 20 procent, IDA och UNRWA 4 procent, UNFPA 8
procent och I T C upp till 30 Denna bas for inflytande förstärks
genom det nordiska samarbetet inom de mellanstatliga organisationerna - regeringen framhävde bl a 1976 att de nordiska ländernas andel av bidragen till
U N D P utgjorde 28 procent Sedan hänvisar också till hur
Sverige har medverkat till att ändra inriktningen av vissa biståndsprogram. I hävdade utrikesministern bl a följande:
Jag vill har framhålla de indirekta, positiva effekter, som kan uppnås genom svenska bidrag till d e mellanfolkliga organisationernas bistånd. Genom dessa bidrag och genom våra deklarationer och vid diskussioner och overlaggningar i dessa organisationer, utformade i enlighet med målen for det svenska biståndet, kan vi utova ett inflytande på ovriga biståndsgivare och på u-landerna Genom att verka for ett okat bistånd från ovriga biståndsgivare, en okad multilateralisering av andra bistånd och en ur u-landernas synpunkt fordelaktigare utformning det internatio- nella biståndet samt genom att lamna bidrag till u-landernas analys av de sociala problem, som nu hindrar utvecklingen, kan vi bidra till av det svenska biståndet vad som sker genom insatserna De vid en internationell stora svenska bidragen till IDA
och UNDP skall ses mot denna
I detta sammanhang hävdades också bl a a t t "Sverige var en av initiativta- garna till tanken om a t t dra upp nya och mer effektiva riktlinjer for det internationella utvecklingssamarbetet under 1970-talet", att Sverige dessutom var med i den förberedande kommitté som generalförsamling tillsatte for att utarbeta riktlinjer for det andra utvecklingsårtiondet. Sverige hade utformat förslag till generalsekreterare om hur strategin enligt svensk syn borde utformas. Denna grundsyn drevs också aktivt inom UNCTAD där Sverige
hade påtagit sig rollen som brobyggare mellan u- och Rent generellt
het och inledde en praxis med flerårsutfastelser beträffande svenska bidrag till utvecklingsprogram, barnfonden och flyktingkommissariatet for att främja
en utveckling i denna Svenska initiativ för att effektivisera biståndet
i förhållande till de svenska huvudmålen har framhävts också i senare proposi- tioner - bl a i 1973: 1 i anslutning till en översyn av resursernas
delning i
I den följande statsverkspropositionen gällde detta initiativ hela
jen. Dar tillfogades emellertid att bedömningen av de mellanstatliga organens verksamhet inte kunde begränsas till de administrativa effektivitetsproblemen -
innehållet i organisationernas politik på utvecklingssamarbetets område måste stå i förgrunden. "Från svensk sida söker vi aktivt påverka utformningen av denna
Denna vilja att påverka de mellanstatliga organisationernas politik och biståndsverksamhet i riktning mot d e svenska biståndsmålen framträder också av det direktiv regeringen gav biståndspolitiska utredningen. Där heter det bl a följ ande:
Sverige har traditionellt gett hog prioritet åt den multilaterala biståndsformen och sokt forstarka de mellanfolkliga organens stallning i utvecklingssamarbetet mellan och u-lander. Sverige har spelat en aktiv roll i den internationella debatten på utvecklingsområdet, allt i anknytning utarbetandet av FN s Utredningen bor mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter undersoka olika satt, varigenom Sverige inom de normgivande organisationerna
FN s ECOSOC och UNCTAD a n starkare kan verka for en
syn som overensstammer med de grundlaggande varderingarna for den svenska biståndspolitiken och for en mot en rattvisare fordelning av jordens resurser
bor prova de internationella biståndsorganens verksamhet utifrån u-landernas behov och de varderingar den svenska biståndspolitiken Utredningen har stod i den till helhetssyn som kannetecknar FN-strategins behandling av
och bor i detta sammanhang aven olika mojligheter att effektivisera samordningen av de olika FN-organens verksamhet
Utredningens vardering av de internationella biståndsorganen och av Sveriges roll i dessa bor innefatta aven en granskning av omfattningen av Sveriges finansiella bidrag, speciellt avseende UNDP och IDA
En liknande uppfattning framförs också i framställning av den sven-
ska politiken i d e mellanstatliga organisationerna. I SIDA om u-samarbetet hösten
1975 framhölls bl a att "Storleken av de svenska bidragen till de internationella organisationerna ger ansenlig tyngd å t svenska
i organisationernas beslutande församlingar . . . Sverige ges härigenom särskilda möjligheter att påverka det internationella biståndet i en för u-län- derna gynnsam riktning. Detta innebar ett särskilt ansvar a t t arbeta for en effektivisering av de internationalla organisationernas arbete. Sverige verkar också för samarbetet mellan och u-länder i de internationella program- men i högre grad än hittills sker på likställighetens
Styrelsen var övertygad om att Sverige haft mycket att bidra med på detta område, både genom det direkta och det multilaterala biståndet. I anslutning
till de särskilda programmen framhölls att även om var
början funnits inslag i det svenska biståndet, som givit detta en markerad 'utbudsprofil'. Klarast och tidigast framträdde detta på
rådet. Dar bidrog Sverige med konkreta biståndsinsatser vid en tid då FN-sy- stemet och de allra flesta stater intog en tveksam eller rentav fientlig
Denna form av pionjärverksamhet från svensk sida har i viss utsträckning blivit mönsterbildande. "Kvinnan och andra eftersatta gruppers stallning, export- främjande åtgärder, katastrofberedskap, utbildning for internationell upphand- ling a r några exempel på andra specialområden dar behovet av svenska insat-
ser framträder allt tydligare, aven programländerna. På en rad områ-
den har Sverige stött FN-organ finansiellt for verksamhet som deras ordinarie
inkomster inte till for: utbildningsplanering, metodutveckling inom jord-
bruket ä r exempel. Gemensamt for insatser på sådana områden är att d e innebar initiativ och nyskapande inom utvecklingssamarbetet. De möjliggör också for SIDA att medverka till att öka d e internationella kunskapsresurserna och starka den svenska
Världsbanksgruppen
-
IDAGenomgående har drygt en av det multilaterala svenska biståndet
kanaliserats genom IDA, och den häftigaste debatten har handlat om just detta bistånd. I en serie motioner i riksdagen har vänsterpartiet Kommunisterna att Sverige skulle dra sig ur världsbanksgruppen - som bl a karakterise- rades som ett verksamt redskap å t imperialistiska stormakter och "en alltmer lysande på u-ländernas bekostnad" - samtidigt som partiet gick emot bidrag till
Både motionerna och karakteristiken har avvisats var gång av utrikesutskot- tet. Ar 1971 framhävde utrikesutskottet att svenska biståndsmedel till varlds- banksgruppen uteslutande kanaliserades genom IDA, och a t t denna
koncentrerades till de fattigaste länderna med sikte på infrastrukturella investeringar. En vaxande del "avser socialt betydelsefulla projekt inom t. ex.
utbildning, landsbygdsutveckling och Utskottet påminde om
att u-länderna aven i fortsättningen fick procent av alla röster i IDAs styrelse, samtidigt som styrelsen hade fått i uppdrag att studera frågan om röstfördelningen. På svensk begäran påpekades i detta sammanhang att en stadgeändring med battre balans mellan i- och u-länder var en möjlig utväg. Även om det fanns god anledning till att noga verksamheten i
banksgruppen, hade den efterhand orienterat sig å t rätt håll - tidigare hade banken ställt sig avvisande till medverkan i statsägd företagsamhet i u-länder- na och visat en hållning till vissa sociala utvecklingsmål. Utskottet fann att "Riktlinjerna for verksamhet och principerna för svensk biståndspoli- tik Överensstämmer allt battre med
Det har emellertid rått oenighet också mellan de stora riksdagspartierna om IDAs verksamhet och d e svenska bidragen. Regeringen framhöll 1972 att den i IDAs styrelse hade tagit upp de latinamerikanska staternas kritik av varlds- banksgruppens restriktiva lånepolitik visavi länder som genomfor
ringar av utländska Regeringen uttalade att: "Det borde inte anledning for IDA, vars verksamhet baseras på statliga bidrag, att göra sin kreditgivning avhängig av ersättningar for nationaliserad egendom till privata
företag i enskilda Detta motsatte sig en moderat riksdagsman - i
motion - men utrikesutskottet slöt upp kring regeringens
Folkpartiet och Centerpartiet har starkt stött ökat bistånd genom IDA
- och de övriga mellanstatliga Deras inställning har delats
av Moderata Samlingspartiet, som senare på 1970-talet framhållit IDA som en lämplig kanal for svenskt
Då varldsbanksgruppen Övervägde bistånd till i
skapade detta ny strid om bidragen till IDA. I ett svar på en enkel fråga i
riksdagen 14 februari 1974 formulerade statsrådet Gertrud statsmak-
ternas inställning till det svenska medlemskapet i Varldsbanken. Hon framhöll a t t även om banken med fog hade kritiserats, så var det uppenbart a t t den hade stöd bland u-länderna som en viktig källa for obundna internationella krediter till utvecklingsändamål. Sveriges möjligheter a t t påverka varldsbanksgruppen, så att den bättre skulle tillgodose d e fattiga folkens behov och krav, kunde
endast tillvaratas genom att man stannade kvar inom I
framhölls att det bl a från svensk och de övriga nordiska ländernas sida riktats stark kritik mot ett eventuellt engagemang från varldsbanksgruppen till for Saigonregeringen och mot ett utnyttjande av IDA-medel till detta Riksdagsledamöter från Centerpartiet motionerade 1975 bl a med sikte på att göra utbetalningarna till IDA beroende av att varldsbanksgruppen garante-
rade att den icke skulle komma att ge till Chile eller till i
Detta avvisades av utrikesutskottet, som framhöll att ett sådant handlingssätt skulle innebära att Sverige bröt en internationell
Man tillfogade att "Sverige har konsekvent drivit en negativ inställning till långivning från Världsbanksgruppen till Chile efter Allenderegimens fall eller till Saigon-regimen"
En grundläggande positiv inställning till Varldsbanken, parad med en kritisk hållning till viktiga sidor av dess verksamhet och inriktning, framträder av
följande omdöme i anslagsframställning som utrikesutskottet återgav:
I teknisk och administrativ mening a r en effektiv biständsorganisation med stor auktoritet och ett betydande inflytande Bland dess personal finns en stor fond av kunskap och erfarenhet. En kalla till kritik har emellertid varit IDA s benagenhet att
nas initiativ i utvecklingssamarbetet, både vad galler planering och projektgenomforande. Vidare IDA inte långtgående villkor for länen.
I projektbedomningen, som a r utslagsgivande for ingår delvis andra
varderingar an de som de svenska statsmakterna omfattar Inte mål - som politisk stabilitet, total tillvaxt av landets bruttonationalprodukt och foretagsekonomisk
vaga tyngre i fondens varderingar an i svenska biständsmålsattningar Politiskt och ekonomiskt oberoende, social utveckling, och stod till eftersatta grupper betyder andra sidan mer for projektbedomningen inom det svenska direkta biståndet
IDA synes långivning till enskilda projekt stöd till sektorer. Detta kan tillsammans med detaljerade kriterier for projektbedomning som
tillkom for bedomning av stora infrastrukturprojekt lån for exempelvis landsbygdsvagar, och sjukvårdsprogram, insatser till för eftersatta grupper etc.
Bankens president har uttalat sig for en satsning på de 40 procent fattigaste av befolkningen i olika Man kan dock en diskrepans mellan å ena sidan uttalanden och d e dokument av som publicerats av banken for olika biståndssektorer, och andra
sidan de kriterier for som i praktiken tillampas vid och gransk-
ning på
I tog regeringen på nytt upp frågan om röstfördelningen i
IDA - i tidigare propositioner hade regeringen betonat d e svenska ansträng- ningarna att öka u-ländernas relativa - och framhävde d e stora i-lan- dernas dominerande del av röststyrkan genom sina kapitalinsatser. Sveriges andel utgjorde 4 procent - fyra gånger högre ä n en normal fördelning skulle föranleda. Detta var en av svenska extrabidrag under 1960-talet d å IDA var en av de få utbyggda multilaterala kanalerna med hög biståndskapacitet. Regeringen antydde möjligheten av en förändring i förhållandet till IDA. Man
framhöll att verksamhet har på vissa områden gett goda resultat. Vårt
fortsatta bidrag till IDA måste emellertid avvägas mot andra biståndsinsatser. En sådan prövning bör .
. .
naturligen ta hänsyn till hur målen for den svenska biståndspolitiken bastDet a r emellertid inte särskilt troligt a t t någon väsentlig förändring kommer att äga rum. Regeringen har senare bekräftat sin positiva inställning till IDA. M a n underströk att den klandervärda utlåningspolitiken gentemot Chile de- monstrerade nödvändigheten av att delta i diskussionerna inom
gruppen, endast genom att delta hade Sverige möjlighet att utöva inflytande. Man hänvisade också till att u-länderna ansåg det viktigt att öka
gruppens kapital, senast i en resolution på 7:e extra
Dessutom har både Folkpartiet och Moderata Samlingspartiet starkt kat ökade anslag till
utvecklingsprogram
Under slutet av 1960-talet kanaliserades mellan hälften och cn tredjedel av allt multilateralt svenskt bistånd genom UNDP, på 1970-talet drygt en fjärdedel. UNDPs verksamhet har varit projektorienterad och bygger på frivilliga bidrag. Den svenska andelen har utgjort drygt 10 procent - under 1975 utgjorde den 12 procent - och de nordiska ländernas sammanlagda bidrag utgjorde 28 procent, långt mer än den största enskilda bidragsgivaren, USA, som d å bidrog med 19
procent av Detta har givit Sverige - tillsammans med de övriga
nordiska länderna - en mycket starkare grund for att kunna utöva inflytande över UNDPs mål och principer och biståndets inriktning ä n det har t ex inom
IDA.
U N D P upprättades 1965. Två år senare satte styrelsen igång med en utred- ning av det framtida behovet av medel och 1968 fick kommittén, bl a på svenskt initiativ, mandatet utvidgat till att värdera UNDPs kapacitet for att förmedla
bistånd. som bl a betonade av bistånd och pekade
svenskt stöd. I motiveringen för stödet hette det bl a att förslagen till ring av FN-familjens biståndssystem
bars upp av tanken att man mera direkt an som nu a r fallet måste anknyta verksamheten till mottagarlandernas verkliga behov och egna prioriteringar och att arbeta sig bort ifrån den nuvarande sektorala uppsplittringen av verksamheten som i grad får ses som en historiskt betingad av den autonomi som fackorganen åtnjutit aven på detta De sektorala intressenas nuvarande starka styrning av bor bringas att och en reell landerprogrammering genomforas, vilket bl a. forutsatter att mottagarlandernas utvecklingspla- ner och egna prioriteringar otvetydigt utgor utgångspunkten for FN-systemets
Både i 1970 och 1971 års statsverkspropositioner gjordes ökade bidrag avhäng-
iga av att de föreslagna reformerna Bidragen ökade från år till
år, och 1972 konstaterade regeringen att U N D P gjorde påtagliga ansträng- ningar för att genomföra reformprogrammet, att en administrativ omstrukture- ring hade rum, att styrelsen hade antagit ett program för länderfördelning av de närmaste årens resurser, och att ett fyrtiotal u-länder redan samma år
skulle övergå till det nya Vid den årliga
dragskonferensen 1972 faste Sverige uppmärksamheten på speciella
ansvar for de minst utvecklade u-landerna och menade att detta mer konkret måste avspeglas i fördelningen av programmets
Aret därpå följde regeringen upp detta. Man konstaterade att en översyn av
resursernas hade inletts bl a på svenskt förslag. "F. n. förde-
las UNDP-resurserna efter mycket allmänna kriterier som bl. a. medfört att relativt utvecklade länder t. ex. i och Sydeuropa erhåller inte oväsentliga
belopp från Den inledda översynen bör enligt svensk uppfattning
syfta till att UNDP-resurserna omfördelas till u-länder i egentlig mening och då
särskilt till de minst Man hänvisade i detta sammanhang till att
UNDP hade beslutat om ett eget program for de minst utvecklade u-landerna -