Målet for biståndet, på den höga generaliseringsnivå som rör
sig på, ä r att höja de fattiga folkens levnadsstandard. "Konkret innebär detta att avskaffa svälten och massfattigdomen, att eliminera de epidemiska
marna, att minska barnadödligheten och över huvud skapa möjligheter till drägliga levnadsvillkor."
Tre förutsättningar uppställdes för att uppnå dessa konkretiserade utökade investeringar (i) i människor, för att höja kunskapsnivån (utbildning), och (ii) i produktionsutrustning (kapitalbildning) på ett satt som utlöser en självbärande utvecklingsprocess. Den tredje förutsättningen (iii) - en utökad
produktion - kan val närmast betraktas som en funktion av de två första. De svenska statsmakterna fann det svårt att 1962 ange sociala och politiska mål för biståndsverksamheten. På flera stallen i propositionen betonades att
man inte fick vara etnocentrisk i förhållandet till Detta
gällde också vid utformningen av de sociala och politiska målen for bistånds- verksamheten.
Det a r inte givet att de sociala och politiska system och principer till vilka vi ansluter oss a r for alla andamålsenliga eller uppnåeliga. Trots detta kan det vara rimligt att inrikta biståndsgivningen så att den, så långt man kan medverkar till en samhallsutveckling i politiskt demokratisk och socialt utjamnande riktning Det a r inte i overensstammelse vare sig med det svenska biståndets motiv eller med dess mål att det bidrager till att konservera en
fientlig samhallsstruktur
I 1962: 100 formulerades sociala och ekonomiska utjämningsmål endast
försiktigt och indirekt, på ett makroplan: "att höja de fattiga folkens levnads-
.
Tyngdpunkten lades på att uppnå en så effektiv ekonomisk tillväxt som möjligt. Biståndet skulle utformas med sikte på att främja både en totalproduktionsökning och en produktionsökning per Utjämning -
genom jord- och skattereformer - motiverades med utgångspunkt i sådana
överordnade Samtidigt betonades det som nämnts i
allmänna ordalag, att biståndet skulle utformas på så sätt att det medverkade till en samhällsutveckling "i politisk, demokratisk och socialt utjamnande Målsättningen att skapa största möjliga ekonomiska tillvaxt fortast möjligt var emellertid den klart överordnade målsättningen, som skulle styra fördelningen av biståndet. Palme-gruppen betonade detta, både i fråga om valet av mottagarländer för bilateralt bistånd, och nar det gällde fordelningen
av kommersiellt och tekniskt bistånd rent Arbetsgruppen
gjorde ett undantag från denna huvudregel. För det humanitära biståndets vidkommande utgjorde "behovets storlek, vilket avspeglas i nationalinkomsten
per capita" en rimlig Palme-gruppen betonade också att det
överordnade för svenskt bistånd var "att i vidaste bemärkelse
levnadsvillkoren för mottagarländernas Den ekonomiska och so-
ciala utvecklingen som det svenska biståndet bidrog till att främja, borde resultera i "högre levnadsstandard, större trygghet och ökad frihet för hela befolkningen".
Målen så som de här har beskrivits förändrades inte särskilt mycket under de följande åren. Detta framgår bl a av 1968: 101, dar den offentliga
om biståndsfrågorna på 1960-talet beskrevs som följer:
Denna debatt har, i varje fall såvitt den forts i riksdagen, inte bragt i dagen
de. I anslutning till de årliga forslagen och besluten biståndsanslagen har de
riktlinjerna bekraftats och preciserats på av vunna erfarcnheter årets riksdag uttalade 1967 53, rskr att 1962 års beslut visat sig val agnat att grundval for den fortsatta planeringen a v biståndets utbyggnad"
De tidigare formulerade ekonomiska och sociala målen bekräftades i utan att de utvidgades eller formulerades mer stringent. Departe- mentschefen betonade att "Social rättvisa och utjämning krävs inom nationer-
na och samma måste uppställas for förhållandet mellan
Såsom dessa målsättningar formulerades framträdde de som medel for att uppnå den överordnade målsättningen: att undvika konflikter inom enskilda
och mellan nationer; ett medel i kampen for
På denna höga generaliseringsnivå betonades emellertid också att verksam- heten avsåg "att genom impulser och bistånd utifrån stimulera de fattiga ländernas egna utvecklingsansträngningar. De skall bidra till social och eko- nomisk utjämning och medverka till en samhällsutveckling i demokratisk
Mot slutet av 1960-talet skärptes utjämningskraven, inte minst inom rege- ringspartiet. Kravet om bättre fördelning - jämlikhet - utkristalliserade sig i argumentationen for a t t biståndet skulle kanaliseras till länder, där statsmak- terna energiskt arbetade for en snabb ekonomisk utveckling, samtidigt som de
sökte uppnå en rättvis fördelning av de gemensamma Samma
värderingar låg också till grund for den konkurrerande urvalsstrategin: att det existerande behovet till grund for val huvudmottagarländer, samt att inrikta biståndet på sektorer som direkt kunde komma folkets breda läger till godo - såsom landsbygdsutveckling, stöd till primärnäringarna,
sörjning, hälsovård och familjeplanering.
Styrelsen for internationell utveckling (SIDA) gick i sin anslagsframställning for in for denna alternativa strategi med motiveringen att man fann
den bättre ägnad att befrämja I statsverkspropositionen år
1970 betonade regeringen betydelsen av den förstnämnda strategin: att Sverige i hand "söker samarbete med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter att genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar for en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämningn
. I den debatt om dessa två strategier som följde, tog de flesta som utgångspunkt det angelägna i att snabbt uppnå både ekonomisk tillväxt och social
Tyngdpunkten mellan de båda komponenterna i denna målsättning har förskjutits med tiden. Medan "ekonomisk tillväxt" var det överordnade målet under större delen av 1960-talet, blev det under 1970-talet ett medel for att främja social utveckling och jämlikhet,
Utjämningsmålet uppställdes både for det multilaterala och det direkta biståndet. Vad gäller det multilaterala biståndet betonade regeringen - i sam-
band med antagandet av utvecklingsstrategin for andra
de - att målsättningen med tiden hade i linje med den svenska
hade opererat med en enkel tillväxtmålsättning, angav utvecklingsstrategin for det andra utvecklingsärtiondet, att målsättningen för utvecklingssamarbetet a r förbättrade levnadsvillkor for människor i
Den svenska utvecklingsstrategin tar sikte på att
både mellan stater och inom de enskilda staterna. Vid val av programländer kommer detta till uttryck genom en prioritering av de fattigaste länderna, även om graden av fattigdom, som nämnts, inte är det enda kriteriet för detta val. Sverige har också arbetat for att de internationella organisationernas bistånd skall fördelas efter behovskriteriet, och denna syn har efterhand vunnit insteg -
UNDP ar t ex i fard med att prioritera de fattigaste Också inom
de enskilda u-länderna har Sverige försökt att främja fordelningsmålet. Krite- rierna for val av nya samarbetsländer for det direkta biståndet forutsätter, att mottagarregeringen eftersträvar utjämning och for en socialt rattfardig politik. Detta är också ett framträdande motiv for inriktningen av biståndet, med betoning av insatser inom områden som kommer de stora, fattiga grupperna tillgodo - t ex genom prioritering av landsbygdsutveckling i vid mening, ut- byggnad av dricksvattenforsörjningen, etc. Under första hälften av 1970-talet blev det allt vanligare att fordelningsmälet främst uttrycktes på så satt att biståndet skulle inriktas mot "u-ländernas mest eftersatta grupper".
Detta framkommer bl a av SIDAs anslagsframstallning dar det
bl a heter att kravet på "jämlikhet, inkomstutjämning och trygghet åt alla
medborgare dominerar den svenska samhällssynen. Det är ett naturligt
önskemål att det svenska biståndet skall bidraga till att
for just de fattigaste och mest missgynnade människorna i
na." I de flesta u-länder lever de mest eftersatta nära - eller t o m under - existensminimum. "Medan den ekonomiska utvecklingen oftast gynnar
resursstarka grupper får delar av befolkningen oförändrade eller levnadsförhållanden. De lämnas utanför den ekonomiska utvecklingen och har också svårt att få del av den växande samhällsservicen, t ex undervis- ning, hälsovård, arbetsmarknadsåtgärder o s v." De mest eftersatta grupperna ar t ex nomader, jordlösa lantarbetare och arrendatorer, storstädernas
flyktingar och utstötta minoriteter - och inom grupperna ar ofta
kvinnorna och barnen värst utsatta och deras situation bara av
utvecklingen.
SIDA betonade i detta sammanhang att det är mycket svårt att utforma utvecklingssamarbete så sätt, att det verkligen når de allra sämst ställda i mottagarländerna på grund av att biståndet inordnas i u-ländernas egen ut- vecklingsplanering och styrs av deras
På denna höga generaliseringsnivå har social och ekonomisk utjämning med tiden blivit en fast förankrad målsättning for svensk biståndspolitik. Denna målsättning står nu troligen över den dagsaktuella politiska striden. Det bekräf-
tades bl a i SIDAs anslagsframställning for Det gjordes också till en
central utgångspunkt for Biståndspolitiska utredningen som regeringen tillsatte
Däremot kommer sannolikt inte frågan om hur skall
for 1974175 antyddes en rad problem som sammanhänger med utform-
ningen av en strategi for att nå Följande citat ur framställningen kan
sagas vara ett realistiskt erkännande av att problemet ar både omfattande och komplicera t:
Klyftan mellan å ena sidan vår kunskap om de verkliga forhållandena och å andra sidan målet att svenskt bistånd skall bidra till ekonomisk och social utjamning a r fortfarande stor. Det a r angelaget att intensifiera forskningen I amnet for att få ett battre underlag for planering och genomforande av insatser som syftar till att hoja de eftersatta gruppernas levnadsnivå.
I arbete med landanalyser och biståndsprogram agnas d e eftersatta gruppernas problem okad uppmarksamhet, och i takt med nya forskningsron kan SIDA i samarbete med
och frivilliga organisationer medverka till en sådan utformning av konkreta program och projekt att det utländska biståndet verkligen når de fattigaste