Det ä r utrikesdepartementet som utarbetar budgetpropositionens avsnitt om utvecklingsbiståndet och som har beredningsansvaret for det multilaterala biståndet. Både diplomatisk tradition och hänsyn till löpande
blir något nedtonad. Som framgår av föregående avsnitt har detta emellertid inte hindrat att vissa FN-organs brist på effektivitet vid ett par tillfallen direkt har nämnts. Man har också i klartext uttalat att det brister i överensstämmelse mellan de mål och principer som vissa FN-organ arbetar efter och dem som har varit normgivande for svensk biståndsverksamhet.
Också SIDA konsulteras under beredningen av det multilaterala biståndet
och avger yttranden i detta Styrelsen diskuterade 1973 de
svenska bidragen till de multilaterala programmen rent allmänt i anslutning till fördelningen av det totala svenska utvecklingsbiståndet. Denna diskussion i
anslagsframställning for ä r av speciellt intresse, att den
troligen mer direkt och utan omsvep återger uppfattningar om d e multilaterala biståndsformedlarna som finns i den svenska biståndsmiljön, utan den hänsyn till samarbetsrelationer som det är naturligt for utrikesdepartementet att vi- En utgångspunkt for Styrelsens diskussion var de stora ökningar av biståndsanslagen som förestod och frånvaron av någon "tumregel" for
mellan direkt bistånd genom SIDA och multilateralt bistånd genom de mellanstatliga
Styrelsen betonade värdet av FN-organens normskapande verksamhet, och pekade på att Sverige stött detta arbete genom tillskott till d e ordinära pro-
grammen och finansiellt bidrag till speciella forskningsprogram m Också
genom förmedlingen av bistånd hade FN-organen ett pionjärarbete, men
på detta område hade svagheterna efterhand blivit alltmer uppenbara. organen var inte uppbyggda med tanke på a t t sådana uppgifter i den omfattning denna verksamhet hade fått, och deras kapacitet var inte
Även om SIDA hade många positiva erfarenheter från sitt samarbete med olika FN-organ, hade kontakterna samtidigt avslöjat FN-organens interna svårigheter. Dessa var många och stora och fick konsekvenser for organens
Styrelsen framhöll att utvecklingsländerna själva ofta
föredrog direkt bistånd från
I umgänget med s k mottagarlanders politiker och ambetsman SIDA ofta en stark och väl belagd kritik mot FN-organs biståndsarbete Då u-landers regeringsorgan stalls svenska rekommendationer att soka bistånd direkt hos FN-organ eller att låta svenskt bistånd formedlas genom FN-organ, framkommer det numera nastan undantagslost att de, om de ett fritt val, att stod i sitt utvecklingsarbete direkt från Sverige. Sådana uttalanden kan påverkas av önskan att vara alskvard mot Sveriges foretradare, och om SIDA skulle ta på sig många uppgifter, skulle dess egna i erfarenhet och förmåga snart framtrada. står, att en okad lyhordhet for u-landers onskemål, sådana de vid direkt kontakt med SIDA, leder till slutsatsen att bistånd i multilaterala former inte bistånd från Sverige i den omfattning som man garna forestaller sig Att ett u-land skall bilateralt samarbete med Sverige torde dock forutsatta, att biståndet lamnas på villkor som endast FN ansetts kunna garantera, utan sådana bindningar till givaren som minskar både biståndets effektivitet och mottagarlandets agerande. Detta har varit utmarkande for svenskt bistånd
Attityden hos en del har kommit till synes inte minst d å den svenska
ten alltmer tillampa den nyss s k landerprogrammeringens princip, som det biståndsmottagande landets egna planer och prioriteter i centrum for biståndsplaneringen och utgår ifrån att dess egna organ skall ta ansvaret for genomforandet av de som stods genom bistånd.
Enligt Styrelsen fanns fortfarande utslag av formyndarinställning kvar, och FN-organen hade inte frigjort sig från "en strävan a t t kvarstå som närmast monopolistiska verkställighetsorgan for d e utvecklingsprojekt som d e stöder". De hade uppenbara svårigheter med a t t samordna verksamheten sig emellan. "Uppgiften att verksamt bidra till eller t o m leda samordningen mellan alla biståndsgivare till ett land, har de hittills sällan lyckats vinna förtroende att fullgöra."
Styrelsen menade a t t Sverige borde engagera sig i a t t försöka öka nens effektivitet. Deras svaghet berodde på deras internationella
Från svensk sida hade man redan tagit många steg i riktning mot "ett mer enhetligt och konsekvent och därmed effektivt uppträdande i förhållande till FN-familjens organ."
Det heter vidare a t t
Utrikes- och biståndsforvaltningen har forstarkts kvantitativt och kvalitativt Bevakningen biståndsarendena i FN-organen och samordningen av det svenska uppträdandet har forbattrats Ett erfarenhetsgrundat och program for Sveriges agerande i biståndsarbete nu utarbetas. Metoderna och redskapen for att ge uttryck for vår bor ses over, och vi bor prova hur vi i u-landernas intresse skall så effektivt som mojligt påverka arbetet med av de stora bidrag Sverige till olika biståndsprogram - bidrag som under innevarande budgetår uppgår till over en halv kronor och nasta å r kan forvantas oka med hundratals miljoner kronor personal, som numera representerar den samlade
i vårt land från praktiskt arbete med och inom FN-organen torde kunna ytterligare nyttiggoras i sammanhanget genom utredningar, medverkan i moten med mellanstatliga organisa- tioners styrande organ och i utformningen av svenska Styrelsen ar beredd att i
ordning exempel på frågor som bör behandlas och som bor vidtas. På
biståndspolitiska utredningen ankommer att prova också den frågan hur riksdagen och allmanheten skall bnngas i kontakt med den del av FN-arbetet vartill de bidragen av statsmedel lamnas.
I Styrelsens sammanfattning framhölls rent generellt a t t
I fråga om de finansiella bidragen från Sverige for 1974175 har styrelsen forutsatt dels att vårt land utan tveksamhet bidrar med sin genom bidragsgivarnas overenskommelse faststallda andel till IDA, dels att en positiv forsiktighet de svenska stallningstagandena till FN-program som befinner sig i ett omstallningsskede i det att okningarna i huvudsak uppgår till vad som redan O m undersokningar, som inom ramen for biståndspolitiska utredningens arbete eller på annat satt, skulle visa att anstrangningarna att oka FN-organens effektivitet i samarbetet med u-landerna och med varandra snabbt ger resultat, bor bidragshöjningar komma ifråga En metod att en vaxande kapacitet, som provats i flera fall och med framgång, ar att genom sarskilda bidrag från medel under forvaltning en utvidgad FN-verksam- het på något område som man från svensk sida vill befordra och nara
Regeringen i sin tur satte in det multilaterala svenska biståndet i ett bredare
sammanhang - verksamhet med a t t främja fred och internationell samver-
kan - och pekade på a t t u-länderna hade tillkännagivit a t t d e föredrog multila- teralt bistånd. Sveriges stora multilaterala bidrag hade förstärkt möjligheterna a t t verka for u-landernas önskemål gentemot andra i-länder. De grundläggande målen for Sveriges utvecklingssamarbete styrde Sveriges handlande i d e inter- nationella biståndsorganisationerna, och utvecklingsstrategi, som präglas
av ett socialt utjämnings- och rättvisetankande och en betoning av u-ländernas strävan mot oberoende, utgjorde en naturlig ram i detta
Efter en tid anslöt sig emellertid regeringen till värdering, även om man lade större vikt vid a t t framhäva positiva utvecklingsdrag hos det multila- terala biståndet. Man framhöll bl a att "man knappast kan förvanta att det multilaterala biståndet uppnår samma administrativa effektivitet som förekomma inom det direkta utvecklingssamarbetet. Det finns flera orsaker härtill. Personalen rekryteras på världsvid basis, vilket självfallet resulterar i samarbetsproblem inom sekretariaten. Verksamhetens karaktär av
verforing från i första hand en rad i-länder till u-länder med vitt skilda sättningar att motta dessa kunskaper skapar problem som inte möter ett enskilt i-land. Därtill kommer en långsamhet i beslutsfattandet, som naturligt präglar mellanstatligt samarbete."
Regeringen hänvisade vidare till att det på svenskt initiativ hade genomförts en reform av FN-familjens biståndsverksamhet, med sikte på att basera bistån- det på mottagarländernas prioriteringar och deras engagement under genomfö-
randet. nya länderprogrammeringssystem hade fungerat på ett ändamåls-
enligt satt i detta avseende. Men det återstod ännu mycket innan reformpro-
grammets alla syften Regeringen betonade att de mellanstatliga orga-
nens verksamhet inte kunde värderas endast på grundval av deras effektivitet -
innehållet i deras politik borde stå i förgrunden. "Från svensk sida söker vi
aktivt påverka av denna
I detta sammanhang betonade regeringen att de svenska insatserna inom de mellanstatliga organen förbereddes i nara samråd med de berörda svenska
myndigheterna, bl a inom ramen för s k multilaterala samrådsgruppen.
Detta hade möjliggjort ett enhetligt uppträdande i d e olika organisationerna
och en samordning med det direkta svenska
Uppbyggnaden av det multilaterala biståndet har under årens lopp genom- gått en del förändringar, även om huvudmönstret legat ganska fast. Föränd- ringar vad galler målsättningarna och inriktningen av biståndet har emellertid skett - bl a genom strategin för andra utvecklingsårtionde, systemet med landprogrammering och den koordinering av de olika FN-organens bistånds- verksamhet som man försökt tillämpa. 1975 utarbetades ett förslag till en ny FN-struktur för ett globalt ekonomiskt samarbete, på uppmaning av generalförsamling. Man föreslog bl a a t t ekonomiska och sociala råd
(ECOSOC) skulle en starkare stallning som policyskapande organ, och att
olika fonder for utveckling skulle en gemensam styrelse, United Nations Development Authority (UNDA), for att uppnå större effektivitet och enhetlig- het i utvecklingsarbetet.
O m en värdering av hur de olika FN-organen fungerar läggs till grund for fördelningen av det multilaterala biståndet och storleken av den multilaterala komponenten, kan det sista ordet aldrig sagas, oavsett hur tid det tar att finna en ståndpunkt. De svenska statsmakterna måste såsom hittills skett kontinuerligt pröva i vilken utsträckning de mellanstatliga organen ar lämpliga som förmedlare av svenskt bistånd, med utgångspunkt i de mål som utformats
för svensk biståndspolitik - och andra utrikespolitiska mål - och alternativa kanaliseringsformer som finns. Ställt inför påtryckningar om större
ar i det etablerade mönstret har statsmakterna emellertid upprepade gånger skjutit biståndspolitiska utredningen framför sig, och hänvisat till att det ingick i dess mandat både att värdera frågan om fördelningen av biståndet multilate- ralt-bilateralt, och hur ändamålsenligt det ä r att kanalisera svenskt bistånd genom de olika FN-organen, främst UNDP och IDA. Utrikesutskottet under- strök i detta sammanhang, 1976, att det skulle tas hänsyn både till "Sveriges kapacitet att bilateralt administrera en växande biståndsvolym och till hur olika internationella organisationers arbete kan förenas med vår målsättning och allmänna syn på