DEL II – IPP sedd "utifrån": En kritisk granskning
4. Personen som utgångspunkt
4.3 Det moderna paradigmet
En ”världsbild” kan sägas vara ett samlingsnamn för de tankemönster, idéer och
metaforer som bidrar till hur vi uppfattar verkligheten. Världsbilden innehåller tankar och idéer kring hur verkligheten är uppbyggd samt uppfattningar om naturen, samhället och människan. Implicit i världsbilden ligger också ofta värderingar kring vad som är rätt, gott och eftersträvansvärt. Världsbilden påverkar vår varseblivning och verklighetsupp- fattning och den utgör på så sätt en ”bakgrund” till vårt sätt att tänka, värdera och handla i olika situationer. Även om världsbilder alltid bärs upp av enskilda människor, finns det i olika tider och kulturer ofta en viss uppsättning tankemönster och värderingar som dominerar mer än andra. Dessa kulturella världsbilder påverkar inte bara enskilda människors tanke- och idévärldar, utan genomsyrar även sättet på vilket vi betraktar och agerar gentemot varandra och således i förlängningen processer på samhällelig och ekologisk nivå.
När kulturellt burna världsbilder uppträder som relativt ”fasta tankemönster” talar man ibland om ”paradigm”.342 Begreppet paradigm härstammar från grekiskans paradeigma,
förebild, och har länge används som ett grammatiskt begrepp. Genom fysikern och vetenskapshistorikern Thomas Kuhns berömda verk The Structure of Scientific Revolu-
340 Öhman 1994: 221. 341 Grahm 1999: 143.
tions från 1962, fick begreppet sin moderna och utvidgade användning. Kuhn använde
begreppet paradigm för att beteckna de dominerande världsbilder och vetenskapliga teorier, vilka likt grammatiska böjningsmönster påverkar hur människor uppfattar, sorterar och tolkar information. Kuhns teori innehåller också idéer om hur paradigm förändras och byts ut, vilket anses ske när alltför mycket avvikande data och teorier, anomalier, utmanar det rådande paradigmet. När tillräckligt kraftfulla konstruktioner av alternativa förklaringar uppbådats, kan det rådande paradigmet relativt snabbt falla samman; ett ”paradigmskifte” sker. Ett exempel är hur antikens och medeltidens
geocentriska världsbild ersattes av den heliocentriska världsbilden genom den naturveten- skapliga revolutionen under 1500-, 1600- och 1700-talen.
I det humanekologiska perspektivet, där natur-samhälle-människa ses som ömsesidigt interagerande aspekter, är det viktigt att studera sådana kulturella paradigm eller
världsbilder. Vi kan på goda grunder antaga att olika aspekter av kulturella paradigm har stor betydelse för miljö- och rättviseproblematiken av idag. Sociologen Anna-Lisa Lindén menar exempelvis att ”[t]raditioner och kulturell kontext är viktiga bakomliggande faktorer för utveckling och kreativitet i förändringsprocesser”343, vilket utan tvekan
anknyter till frågan om en hållbar utveckling.
Bakgrund till det moderna paradigmet
Detta avsnitt syftar till att översiktligt beskriva och diskutera den världsbild och det paradigm vi anser dominera inom det moderna västerländska samhället.344 Denna
”vetenskapliga världsbild” eller detta ”västerländska paradigm” har diskuterats av många idéhistoriker och filosofer, och likt kärt barn har den många namn: ”den mekanistiskt-
deterministiska världsbilden”345 och ”den mekaniska världsbilden”346 är två exempel.
Titeln på Carolyn Merchants bok, ”Naturens död”, uttrycker denna ”mekaniska världsbild” som hon anser ersätter det medeltida och förmoderna paradigmet: en organisk, holistisk och sakral världsbild. Andra exempel på metaforer för den moderna synen på världen och naturen är ”naturen som maskin” eller ”naturen som fabrik”.347 Vi
väljer här att kalla den nu dominerande västliga världsbilden för ”det moderna paradig- met”.
Innan vi stiftar närmare bekantskap med detta ”moderna paradigm” bör några ord om dess bakgrund och sammanhang antydas. Den världsbild som idag dominerar vårt samhälle växte fram som en aspekt av de omfattande och genomgripande strukturella samhällsförändringar av ekonomisk, politisk, vetenskaplig och religiös karaktär som ägde rum i Västeuropa under den långa övergångsperioden från medeltidens ”förmoderna” och feodala bondesamhälle till det moderna, kapitalistiska industrisamhället. Termen
”modern” betecknar således i dessa sammanhang den samhällstyp som växte fram och
343 Lindén 2001:71.
344 Avsnittet om det moderna paradigmet främst från: Merchant 1994; von Wright 1986; White 1967;
Hornborg 2001; Sörlin (Red) 1996.
345 von Wright 1986. 346 Merchant 1994. 347 Efter Worster 1996.
ersatte tidigare, ”förmoderna” samhällen.348 Det ”moderna samhället” karaktäriseras av
vissa specifika strukturer och institutioner, varav staten, marknaden och kärnfamiljen är viktiga exempel.
Sammanfattat och förvisso förenklat kan man tala om: en vetenskaplig revolution (den moderna naturvetenskapens framväxt), en industriell revolution (ekonomiska och teknologiska strukturförändringar), en politisk revolution (utvecklingen av parlamenta- riskt styrda nationalstater) och en religiös revolution (reformationen). Denna komplexa förändringsprocess tar sin början någon gång vid den tidiga renässansens 1300- och 1400- tal och skjuter fart genom bland annat kapitalismens och nationalstaternas framväxt, jordbruksreformer och befolkningsökning, geografiska upptäcktsfärder och kolonisering, vetenskapliga upptäckter och den religiösa reformationen från och med 1500-talet. Med den industriella revolutionens genombrott och spridning under 1800-talet kan man säga att ett modernt kapitalistiskt industrisamhälle med en tillhörande modern världsbild alltmer etableras och vinner hegemoni.
Det är dock viktigt att inledningsvis poängtera, att det moderna paradigmet inte är en entydig och homogen företeelse, lika lite som det är en globalt och universellt anammad världsbild. Som bland andra Merchant påpekar, finns det i alla tider och kulturer parallellt existerande och även motstridiga paradigm. Ett exempel är hur utvecklingen inom
naturvetenskaperna alltmer utmanar det moderna paradigmet. Modern fysik, biologi och ekologi är idag inte främmande för holism och emergens, system- och sannolikhetstän- kande, vilket inte rimmar med det moderna paradigmets egenskaper (se följande avsnitt). Och även om det från Västeuropa emanerande moderna paradigmet är mycket framgångs- rikt i dagens globaliserande värld, så finns samtidigt ”fickor” av alternativa synsätt och motstridiga tendenser. Exempel är den djupekologiska rörelsen, liksom intresset för ”österländska” religioner och ursprungsfolkens världsbilder.
Det moderna paradigmets särdrag
Vilka egenskaper har ”det moderna paradigmet”, vårt västerländska sätt att tänka? Vilka tankar, idéer och värderingar finns invävda i detta kulturella ”böjningsmönster”? I detta avsnitt ska vi översiktligt beskriva och diskutera det moderna paradigmet, och vi gör det genom en för paradigmet typisk metod: vi delar upp helheten i delar genom att urskilja ett antal grundläggande komponenter:
Rationalitet och förnuft. En stark tilltro till människors förmåga att genom förnuftet
förstå världen och sig själva. En rationalitet som nära anknyter till framväxten av den
moderna vetenskapen och dess förhållningssätt: ett distanserat, logiskt och abstrakt
tänkande vilket tillsammans med praktiska experiment ger möjlighet till exakt och objektiv kunskap.
Materialism och determinism. Naturen och materien avsakraliseras och objektiveras.
Naturen betraktas som ”död” i bemärkelsen att dess beståndsdelar, materien, är enbart ”materiell”. Detta synsätt utvecklas inte bara ur den naturvetenskapliga revolutionen med upptäckter inom astronomi och fysik av bland andra Nikolaus Kopernikus, Galilei Galileo
och Isaac Newton, utan även ur den allmänna tendens till sekularisering som utmärker Västeuropa vid övergången till det moderna samhället. Den klassiska naturvetenskapen innehåller också en komponent av determinism, då den beskriver verkligheten genom ett antal naturlagar baserade på principer om konsistens, lagbundenhet och reversibilitet. Sammantaget underbygger denna materialistiska, sekulariserade och deterministiska verklighetsuppfattning ytterligare tilltron till den vetenskapliga metodens möjligheter att objektivt studera verkligheten och att förutsäga skeenden och processer.
Atomism och dualism. Världen betraktas som en helhet konstituerad av urskiljbara delar,
som kan separeras och analyseras. Atomismen kan spåras tillbaka till antikens naturfilo- sofer, bl.a. Leukippos och Demokritos från 400-talet f.Kr., medan en modernare
hänvisning är till den franske 1600-tals filosofen René Descartes (lat. Cartesius). Med den s.k. cartesianska dualismen – en tudelning mellan materia och ande, kropp och själ, människa och omvärld – var grunden lagd för ett synsätt som betonar uppdelning och separation snarare än integration och helhetssyn.349
Ambitionen att bryta ned verkligheten i olika beståndsdelar sträcker sig dock längre än till filosofiska och naturvetenskapliga teorier. Det genomsyrar hela vårt sätt att tänka, vårt språk och därmed hur vi uppfattar verkligheten:350 ”The western mode of understanding reality is well summed up in the word `analysis´ - the breaking up of something into its constituent elements” skriver Hornborg, och vidare: ”Whether we call ourselves environmental historians, environmental sociologists, or ecological antropologists, we probably have had to struggle with some habitual dualism of Western thought such as the dichotomies of culture/nature, society/nature, subject/object, mind/body, mental/material and so forth”.
Denna tendens att analysera och separera, att se delar snarare än helheter, präglar inte bara våra tankemönster och vårt språk, utan får i förlängningen effekter även på reella samhällsstrukturer, naturumgänge, m.m. Man kan tala om en grundläggande tendens till
separation i vid bemärkelse: naturen separeras från samhället, samhället från människan
och människorna från varandra. Vi ser det inte minst i vårt språk, där ”naturen”
representerar något annat än samhället och ”individen” en från medmänniskorna avskild och självständig ”enhet”. Viktigt att poängtera är att denna separation inte bara är av immateriell och kognitiv karaktär, utan i hög grad får genomslag i fysiska, politiska och ekonomiska strukturer och system. Fragmenteringen i vårt samhälle kan därför sägas vara fundamental och genomgripande, och är av såväl fysisk och försörjningsmässig som kulturell, social, personlig och ytterst vad vi kan kalla existentiell karaktär. Följderna för den moderna människans livsvärld och sambanden med miljöproblematiken kan knappast överskattas.
Utilitarism och instrumentalitet. En ”instrumentell rationalitet” som enligt filosofen
Georg Henrik von Wright kan kallas ”medelrationalitet” och som främst är inriktad på att besvara frågan ”hur” och på att söka rationella lösningar på praktiska problem. Von Wright kontrasterar denna moderna rationalitet med vad han kallar en ”målinriktad
349 Sörlin (Red) 1996: 346.
rationalitet”, som även ställer frågor om ”varför” och som utvärderar problem och
lösningar i förhållande till målsättningar, vilket inbegriper etiska spörsmål såsom sociala och ekologiska hänsyn.351
Utilitarismen som framför allt förknippas med brittiska tänkare från slutet av 1700-talet,
bl.a. Jeremy Bentham och John Stuart Mill, står för en ”nyttomoral”, en moralisk doktrin som innebär att konsekvenserna av ens handlande alltid ska sättas i relation till det sammanlagda välbefinnandet, tolkat av vissa som att samhället bör eftersträva att ”maximera den allmänna välfärden”. En föregångare till utilitarismen var den brittiske statsmannen och filosofen Francis Bacon, som redan vid 1600-talets början formulerade ett program för en praktisk och nyttoinriktad filosofi och vetenskap. Genom organiserad, systematiserad och tillämpad vetenskap skulle samhället erövra och behärska naturen till mänsklighetens nytta.352
Betoningen av praktisk tillämpning och nytta kan också kopplas till det samhällsklimat som präglade paradigmets framväxt: ett Västeuropa där utvecklingen av näringslivet, hantverket och den vetenskapliga kunskapen samverkade med varandra. Detta ledde enligt von Wright till att vetenskapen alltmer kom i händerna på ekonomiska och politiska intressen, som tillsammans med en accelererande teknikutveckling och industrialism befäste det moderna paradigmets hegemoni.353
Evolutionism, framstegstro och hierarkiskt tänkande. Antagandet att historien har en
riktning och att denna är progressiv, att den innebär framgång och stegvis utveckling mot allt ”högre tillstånd”, har rötter bland annat i kristendomen och judendomen. Här
betraktas människan som Guds ställföreträdare på jorden, en varelse som därmed har möjlighet, förmåga eller rent av skyldighet att förvalta skapelsen och sträva mot allt ”högre former” (se även nästa punkt). En annan viktig faktor är etableringen av den linjära tidsuppfattningen, som kan sättas i samband med det mekaniska urets utveckling från 1500-talet, men som dock först långt senare tränger undan den cirkulära och
naturbundna tidsuppfattningen hos de breda folklagren.354 1700-talets Upplysning och de
politiska ideologiernas framväxt under 1800-talet innefattade en stark tilltro till mänsk- lighetens förmåga att skapa ett bättre samhälle. Evolutionsläran inom biologin kom att förstärka detta tänkande ytterligare.
Härskartanken och antropocentrism. Kombinationen av synen på naturen som
materiell och obesjälad och den nyttoinriktade framstegstanken går hand i hand med synen på människan som ”naturens herre”. De judisk-kristna trossystemen har bidragit till denna härskartanke genom att framställa människan som ”skapelsens krona” och
tillskriva henne mandat att ”råda över skapelsen”. Denna antropocentrism, benägenheten att placera människan i centrum, kan ta sig mer eller mindre tydliga uttryck, allt från hänsynslös exploatering till en mera nyanserad förvaltarattityd.
Likriktning och differentiering. Å ena sidan har det moderna paradigmet en ambition
att urskilja generella och helst universella samband och principer. Å andra sidan präglas
351 Von Wright 1986. 352 Sörlin (Red) 1996: 349. 353 Von Wright 1986. 354 Giddens 1996: 26.
det moderna tillståndet i hög grad av differentiering och fragmentering. Å ena sidan uppvisar samhället en tendens till likriktning, konformism och homogenitet, inte minst p.g.a. starka strukturella krafter av ekonomisk och politisk karaktär, som kommer till uttryck i institutionalisering, effektivisering, storskalighet och standardisering.355 Å andra sidan bidrar dessa krafter samtidigt till en långt driven differentiering och heterogenitet. Exempel på detta är arbetslivets specialisering och förekomsten av en mångfald av identiteter och uttrycksformer (Jfr individualism, livsstilar, subkulturer under avsnitt 4.4).