Modeller för genomförande

Utifrån den allmänna beskrivningen av IPP:s syfte och generella strategi, har ett antal modeller för implementeringen framlagts. Modellerna gäller två nivåer:

- Makronivå. Implementeringen på nationell och internationell policynivå.

- Mikronivå. Implementeringen för enskilda aktörer såsom organisationer och företag.

Makronivå

Utvecklingen av en integrerad produktpolitik sker som en gradvis och parallell process inom och mellan olika politiska organ och myndigheter. Rubik m.fl. beskriver en utvecklingsmodell för denna process som sammanfattas i figur 1:6.78

Genomförandemodell på makronivå

Utvecklingsmodell för implementeringen av IPP

Fas 1. Produktpolitik utan direkt uttalad miljöpolitisk koppling. Fas 2. Produktpolitik med direkt uttalad miljöpolitisk koppling.

Fas 3. Det generella ramverket för en integrerad produktpolitik utformas. Fas 4. En integrerad produktpolitik implementeras.

Fas 5. ?

Figur 1:6. Källa: Rubik och Scholl 2002.

Fas 1 karaktäriserar de inledande förhållanden under vilken en miljöpolitik och en produktpolitik utvecklas. Sedan åtminstone 70-talet har flertalet av Europas länder ägnat sig åt såväl miljöpolitik som produktpolitik, men detta har skett relativt separat och kopplingen har varit av tillfällig och indirekt karaktär. Produktpolitiska åtgärder har inte haft någon systematisk eller uttalad miljöpolicy utan har endast tillfälligtvis haft en

implicit eller indirekt miljökoppling.

Ett andra steg i modellen karaktäriseras av att kopplingen mellan miljö- och produktpoli- tik uppmärksammas och uttalas. Fas 2 innebär att produktrelaterade politiska åtgärder sker med en explicit referens till miljöfrågor. Dessa fortfarande relativt separata åtgärder leder i sin tur till en växande medvetenhet om behovet av en samordnad syn på produkt- och miljöpolitik.

Fas 3 innebär första utvecklingsfasen för en generell och miljöorienterad produktpolicy, en integrerad produktpolitik. Här börjar processen med att formulera det övergripande ramverket för IPP: definitioner, syfte och målsättningar, roller och aktörer, strategier och metoder etc. Det viktiga med denna fas är det systematiska och integrerade synsättet som nu anläggs, samt att problematiken konceptualiseras och blir möjlig att kommunicera; den blir ”officiell”. Under denna fas läggs grunderna för IPP, men det sker fortfarande på ett mycket generellt och abstrakt plan. Ofta är policydokumenten vaga och allmänna, varför den reella och konkreta implementeringen brister.

Fas 4 kännetecknas av att den integrerade produktpolitiken förmår omvandla ett generellt och övergripande ramverk till konkret och effektiv implementering. Områden inom IPP tolkas och anpassas här för specifika branscher, produkter, aktörer och samhällssektorer osv.

Det är egentligen först i fas 4 som man kan tala om en reellt existerande integrerad produktpolitik. Ingen av Europas länder har enligt Rubik m.fl. nått längre är till fas tre, och han anger dessa som Nederländerna, Danmark, Finland, Storbritannien och Sverige. De flesta av EU:s medlemsländer befinner sig i fas 2 eller i en övergång till fas 3, medan bland andra Portugal, Irland och Spanien, samt inte minst de nu medlemsansökande länderna, befinner sig i fas 1.

Det finns ingen anledning att tro att utvecklingen avstannar i och med fas 4, menar Rubik m.fl., men vad fas 5 kan innehålla är osäkert. De spekulerar bl.a. kring möjligheten att IPP på ett tydligare sätt kan kopplas till strategier för en hållbar utveckling, att integratio- nen av ekonomiska, sociala och ekologiska dimensioner förbättras. Likaså diskuteras en förstärkning av processen mot ”avmaterialisering” och utvecklingen av funktionsoriente- rade synsätt och produktservicesystem (Se avsnitt 1.13 under ”Produktutveckling och innovationspolitik”).

Mikronivå

Genomförandet av en miljöorienterad produktpolitik kommer att innebära en omfattande omställningsprocess för många aktörer och organisationer t.ex. företag, myndigheter och offentlig förvaltning. Implementeringsmodellen för IPP, som bland andra Ernst & Young presenterar, faller tillbaka på en allmän modell för utvecklingsprocesser som återfinns inom managementteori och organisationslära.79 _{(Se även avsnitt 1.13 under ”Miljöled-}

ningssystem”).

Genomförandemodell på mikronivå - Implementeringsmodell för IPP

ANALYS Utredning - Inhämtning av information och kunskap Problemformulering Definitioner Avgränsningar KONSULTATION Samråd Förankring

POLICY

HANDLINGSPROGRAM Policyer på övergripande nivå och detaljnivå Mål Syfte Strategier Resursbehov Ansvar Arbetsfördelning Tidsplaner IMPLEMENTERING Genomförande med kontinuerlig avstämning mot

policy och handlingsprogram

UPPFÖLJNING Systematisk utvärdering och uppföljning Stegvis och kontinuerlig förbättring

Figur 1:7. Källa: Ernst & Young 2000:12-21; Miljödepartementet 1996:25-27.

Införande av miljörelaterade policys inom en organisation sker enligt modellen i en stegvis och cyklisk utvecklingsprocess, vilket framgår av figur 1:7. Faserna ska inte ses som enstaka och separata arbetsmoment, utan som interdependenta och kontinuerliga aspekter i en förändringsprocess:

• Analys och utredning. Inledande sondering och formulering av problemområden, definitioner och avgränsningar, inhämtning av information och kunskap. Denna fas är nödvändig för att utveckla kompetensen, kunna göra rätt bedömningar och priorite- ringar samt för att kunna motivera och kommunicera miljöarbetet.

• Konsultation. Förankring och samråd med berörda aktörer inom organisationen såsom anställda, företagsledning, ägare samt omvärldsintressenter. Genom denna process skapas förutsättningar för konsensus, ansvarstagande och aktivt deltagande från olika berörda parter.

• Policy och genomförandeprogram. Formulering av övergripande policy, målsättning- ar, genomförandestrategi, resursbehov, ansvarsfördelning och utvärderingsmetoder etc. Såväl övergripande principer och riktlinjer som konkretiserade och detaljerade mål och tidsplaner ska utarbetas. Enligt principen om kontinuerlig förbättring utveck- las efterhand förnyade målsättningar och program.

• Implementering. Genomförande av programmen på olika nivåer och i olika sektorer av verksamheten med kontinuerlig avstämning mot policy och målsättningar i ovanståen- de fas.

• Utvärdering och uppföljning. Systematisk utvärdering av implementeringen i förhållande till policy och program, varefter processen fortgår med förbättring och utveckling av tidigare faser och i form av nya ”cykler”. Principen om uppföljning och kontinuerlig förbättring sluter cirkeln och ger förutsättningar för processens dynamis- ka karaktär av lärande och utveckling.

Kopplingen mellan makro- och mikronivå

Naturligtvis är det i verkligheten svårt att dra några definitiva gränser mellan implemente- ringen på makro- respektive mikronivå. Processen sker som en ömsesidigt påverkande process mellan aktörer inom olika vertikala och horisontella positioner, t.ex. politiska nivåer, myndighetssektorer, produktbranscher och enskilda företag.

Frans Berkhout och Derek Smith, från SPRU respektive Ernst & Young80, tar fasta på detta ömsesidiga samspel genom att istället fokusera implementeringen av IPP utifrån ett livscykelperspektiv. Modellen, som kallas ”Reverse chain management model”, visar hur policyer och strategier ofta visat sig ”utvecklas baklänges” sett ur ett produktsystem- och livscykelperspektiv (Figur 1:8).81

80 _{Samarbete mellan konsultfirman Ernst & Young i London och enheten SPRU (Science and Technology}

Policy Research) vid universitetet i Sussex, Brighton.

Utvecklingen av IPP i ett produktsystemperspektiv Reverse chain management model

Tidig fas Avfallsled: Avfallshantering, retursystem, producentansvar

Konsumentled och försäljningsled: Produktmärkning och miljöinformation.

Stimulering av marknadens efterfrågan. Mellanfas Producentled och tillverkarled:

Miljöanpassad produktutveckling. Insatsvaror och råvaruindustri. Materialval samt material- och energieffektivitet.

Mogen fas Integrerad produktpolicy: Alla faser beaktas så att miljöhänsyn är integrerat

med hela produktsystem och livscykler. Figur 1:8. Källa: Berkhout och Smith 1999:179.

Produktpolitiska åtgärder tenderar att börja med de mest synliga och lättåtkomliga problemen, ofta i systemens slutled, såsom källsortering, retursystem och återvinnings- tekniker. Vanliga tidiga åtgärder är även informations- och utbildningsinsatser gentemot konsumenter eller inom producentleden, exempelvis miljömärkning och produktinforma- tion. Först senare utvecklas policyer som tar sig an tidigare och ofta viktiga led i

produktkedjan. Exempel är ekonomiska styrmedel som skapar incitament för miljöanpas- sad produktutveckling och val av insatsvaror, material- och energieffektivitet etc. Först i denna slutfas kan man enligt författarna börja tala om en integrerad produktpolitik, vilken förmår omfatta en helhetssyn och integrera strategier för livscykelns alla faser.