Postmodernitet och en hållbar utveckling

Frågan om vi idag bevittnar övergången till en ny och post-modern period, ett ”postmo- dernt samhälle”, intresserar många. Den australienske filosofen och kulturanalytikern Arran Gare har i boken Postmodernism and the Environmental Crisis kritiskt granskat hur postmoderna tendenser i vår samtid förhåller sig till globala miljö- och rättvisefrå- gor.387

Med ”postmodernism” avses enligt Nationalencyklopedin vissa riktningar inom modern filosofi, samhällsdebatt, konst och populärkultur. Begreppet fick spridning bl.a. genom Jean-Francois Lyotards verk La Condition postmoderne från 1979. Termen ”postmoder-

nitet” har en oklar och mångskiftande innebörd men har ofta använts för att beteckna det

nutida samhälls- och kulturtillståndet. Enligt Lyotard kännetecknas postmoderniteten av att ”de stora berättelsernas tid” är slut, med vilket avses att varken religiösa läror, politiska ideologier eller vetenskapliga system längre kan göra anspråk på en slutgiltig sanning. ”Det moderna projektet” med sin framstegstro baserad på vetenskapens,

384 _{Giddens 1997: citat sid 253.} 385 _{Giddens 1997: 260.} 386 _{Giddens 1997: 265.}

teknikens och förnuftets möjligheter har ersatts av tron på individuella, subjektiva och partiella sanningar och på mera begränsade och personliga projekt.

Det postmoderna tillståndet kan enligt Gare sammanfattas med begreppet ”the decente-

ring of culture”.388 Dess väsen är en kultur som präglas av desorientering, differentiering och fragmentering: ett samhällsklimat i vilket såväl gemensamma värderingar och normer som tron på kollektiva visioner och projekt har underminerats. Gare skriver:389

It is `the incredulity towards metanarratives´; that is, the incredulity to any meta- discourse which makes appeal to some grand narrative, such as the emancipation of the rational, the liberation of the exploited or the creation of wealth, which can legitimate all particular claims to knowledge. What does this mean? The loss of credibility of grand narratives is essentially a loss of belief in `progress´.

De postmoderna tendenserna i dagens kultur är enligt Gare en följd av den västliga civilisationens oförmåga att lösa grundläggande mänskliga och ekologiska problem. Efter ett av världshistoriens mest förödande århundraden vad gäller krig och mänskligt lidande, vårt eget 1900-tal, har modernitetens baksidor blivit uppenbara: ”What seems to have happened is that the triumph of Western civilization has revealed the hollowness of its promises”.390 _{Den ”desorientering” som den nutida människan upplever har enligt Gare}

sin grund i moderniseringens genomgripande förändringar av hennes ekologiska, ekonomiska och politiska villkor. Gare framhåller särskilt den globala miljöproblemati- ken:

While the environmental crisis is the ultimate source of disorientation, this disori- entation is accentuated by and resonates with the `globalization´ of economic and cultural processes.391

Utifrån Gare kan man tolka den postmoderna kulturen som präglad av heterogenitet, relativism, ”konsumism” och ”privatism”. Den riskerar utmynna i extrem individualism och egocentricitet, nihilism och cynism. I en värld där inga ”stora berättelser” längre finns att sätta sin tro till tar den moderna människan sin tillflykt till den subjektiva, personliga och privata sfären. Den seriösa samhällsdebatten och det politiska engagemanget marginaliseras och förytligas medan kommersialism och populärkultur får allt starkare inflytande. Gare citerar Hannah Arendt:392

[M]ass society now `wants not culture, but entertainment, and the wares offered by the entertainment industry are indeed consumed by society just as are any other consumer good´.

I en sådan kultur riskerar även språket att relativiseras och urholkas på innebörd. Symbolerna mister sina ursprungliga referenspunkter. Jean Baudrillard konstaterar att: ”signs now float free of referents, and people now consume signs”.393 _{Detta påverkar vår}

388 _{Gare 1995: 26 ff, min kursivering.}

389 _{Gare 1995: 4 citerande Lyotard, J-F. 1984 (1979). The Postmodern Condition: A report on Knowledge.}

Minneapolis: University of Minnesota Press. sid xxvi.

390 _{Gare 1995: 5.} 391 _{Gare 1995: 6.}

392 _{Gare 1995: 16 citerande Arendt, H. 1961. ”Society and Culture” in: Norman Jacobs. Red. 1961. Culture}

for the Millions? Princeton, Van Nostrand, sid 43-53.

393 _{Gare 1995: 28 citerande Baudrillard, J. ”Simulacra and simulations” in: Poster, M. Red. Selected}

verklighetsuppfattning, inklusive synen på naturen, och den yttersta konsekvensen är förlusten av en stabil och enhetlig världsbild: ”the disappearance of a stable, universal context”.394 _{Det blir inte längre möjligt att hänvisa till en gemensam etik eller människo-}

syn; vad som kvarstår är endast skillnader och subjektiva sanningar: ”There can be only differences, differences in each individual, different individuals and different societi- es”.395

Avsaknaden av en gemensam historia, gemensamma referenspunkter och ett gemensamt värdesystem urholkar förutsättningarna att effektivt hantera komplexa samhällsfrågor som miljö- och rättviseproblem. Gare menar att intellektuella och andra samhällsgrupper som tidigare stod för ett kritisk ifrågasättande inom politik och samhällsdebatt alltmer har övergivit den uppgiften. Den ”livspolitik” som Giddens förespråkar kan i detta postmo- derna tillstånd betraktas mera som ett symboliskt än som ett reellt engagemang. Rötterna till denna ”avväpning” av samhällskritiken finner man enligt Gare i förändrade maktför- hållanden och klasstrukturer. En internationell elit knuten till den globaliserade kapitalis- men har vunnit hegemoni på bekostnad av traditionellt starka samhällsgrupper som arbetarrörelsen, intelligentsian och nationellt baserade borgarklasser. Om dessa samhälls- grupper och det postmoderna kulturklimatet av maktlöshet, uppgivenhet och passivitet skriver Gare:396

[W]hile living powerless but self-indulgent lives, [...] people now consume sym- bols. [...] At the root of this fragmentation is the disempowerment of people, and associated with this, the breakdown of genuine praxis. […] After having failed to gain political power, these people have come to embrace their lack of power to avoid taking responsibility for their complicity in the destructive effects of a glo- bal capitalist economy. As Henry Kariel noted: `For postmodernists it is simply too late to oppose the momentum of industrial society. They merely resolve to stay alert and cool in its midst. Consciously complying and yet far from docile, they chronicle, amplify, augment it. They judge it as little as it judges itself. Deter- mined to assail nothing, they are passionately impassive´.

I förhållande till miljö- och rättviseproblematiken innebär det moderna tillståndet en paradoxal situation. Å ena sidan ser vi accelererande globala problem kring miljö och fattigdom, å andra sidan en alltmer försvagad samhällelig förmåga att mobilisera en effektiv miljö- och fördelningspolitik. Enligt Gare måste vägen ut ur denna handlingsför- lamning bestå i att skapa en ny ”postmodern kosmologi” i kombination med en vitalise- ring av politiska och sociala rörelser.397 _{Principen för en sådan postmodern kosmologi}

kallar han ”processfilosofi” (”philosophy of process”). Detta rimmar enligt Gare väl med det annalkande paradigmskifte som kan skönjas i den moderna vetenskapen. Inom exempelvis modern fysik, biologi och ekologi inkorporeras idag alltmer principerna för system- och processtänkande, emergens och holism såsom vid studier av levande och självorganiserande system. Den postmoderna kosmologin kommer enligt Gare också att innehålla grunderna för en ny natursyn och människosyn som inte väjer för etiska och

394 _{Gare 1995: 29 citerande Hayles, K. 1990. Chaos Bound: Orderly Disorder in Contemporary Literature}

and Science. Ithaca: Cornell University Press. sid 272.

395 _{Gare 1995: 30.}

396 _{Gare 1995: 32-34 citerande Kariel, HS. 1989. The Desperate Politics of Postmodernism. Amherst:}

University of Massachusetts Press. Sid ix.

moraliska ställningstaganden. Sammantaget bäddar detta för aktiva politiska och sociala rörelser som förmår ta sig an de stora strukturella utmaningar som hållbarhetsfrågorna ställer oss inför i dagens globaliserade ekonomi.