Människosyn

Människan - ”The Economic Man” eller en komplex och social varelse

Vad är en människa? Vilka egenskaper karaktäriserar henne och vad styr hennes handlingar? Är hon främst en givmild social varelse eller i grund och botten en girig egoist? Frågan om människosynen tillhör de klassiska och grundläggande spörsmålen inom filosofi, vetenskap och religion. I olika tider och samhällen har olika människosyner existerat och vissa synsätt varit mer dominerande än andra.

Det moderna industrisamhället domineras i hög grad av en människosyn som kan kallas

”The Economic Man” eller ”den rationella aktörsmodellen”.330 Enligt denna syn är människan först och främst en förnuftig aktör, vars intentioner och handlingar styrs av rationalitet och strävan efter individuell nyttomaximering. Människan tillskrivs förmågan till förnuftigt resonerande, till avvägningar och rationella beslut, liksom till konsekvens mellan beslut och handling. Det är kanske ingen tillfällighet att båda benämningarna på denna människosyn härstammar från vetenskapliga sammanhang. Begreppet ”The Economic Man” är inspirerat av mikroekonomisk teori inom nationalekonomin. Här studeras exempelvis hur efterfrågan på en marknad utgår från konsumenter som

maximerar sin nytta i ekonomiska valsituationer, liksom hur utbudet skapas av producen- ter som söker maximera sin vinst. ”Den rationella aktörsmodellen” har sitt ursprung i den beslutsteoretiska skolan och förekommer bland annat i den s.k. ”rational choice”-skolan och i spelteori. I traditionell beslutsteori antages aktören välja det handlingsalternativ som

329 _{Hornborg 2001: 193-4.}

330 _{Avsnittet om ”The Economic Man” och ”den rationella aktörsmodellen” från Grahm 1999: 132-144 samt}

ger den största förväntade nyttan. Den förväntade nyttan av ett alternativ bestäms i sin tur genom att man väger samman nyttan av de möjliga konsekvenserna av alternativet med sannolikheten för dessa.

”The Economic Man” och ”den rationella aktörsmodellen” har sålunda ett explicit samband med vetenskapliga synsätt och teorier, men det är viktigt att påpeka i hur hög grad denna människosyn implicit genomsyrar både den allmänna samhällsdebatten och vardagslivets olika områden. Det finns exempelvis en stor tilltro till den enskilde

medborgarens och konsumentens förmåga och möjligheter att göra fria och rationella val på en mängd komplicerade områden. Exempelvis förväntas den enskilde konsumenten vid valet av produkter kunna inhämta en stor mängd information och göra rationella avvägningar vid valet av produkter ur en mängd aspekter såsom ekonomi, funktion, kvalitet, hälsa, säkerhet och miljö. Allt större ansvar lämnas även till den enskilde vad gäller att överblicka och fatta rationella och fördelaktiga beslut i frågor kring skola, vård och omsorg, samt inte minst placering av sparkapital för pensionen.

Synen på människan som en rationell och förnuftig aktör har en lång historia. Den växer fram under flera århundraden som en aspekt av en allmän utvecklingsprocess i Västeuro- pa, med början under 1500- och 1600-talen, via renässansen, Upplysningen och den industriella revolutionen, till vad som idag benämns som det ”moderna samhället”. Denna förnuftsgrundade människosyn är således inte enbart en produkt av vetenskapen, vare sig den naturvetenskapliga revolutionen eller framväxten av humanvetenskaperna, utan i hög grad en aktiv och integrerad aspekt av utvecklingen av moderna, västerländska samhälls- strukturer och institutioner, liksom av ett större system av kulturella tankemönster, värderingar och normer (Se vidare avsnitt 4.3).

Även om denna rationella och nyttobetonade människosyn har ett starkt inflytande på dagens samhällsklimat, inte minst inom de politiska sammanhang till vilken den integrerade produktpolitiken hör, står den inte oemotsagd. Inom såväl vetenskap som allmän samhällsdebatt fortgår en diskussion om ”människans natur”. Istället för att jaga efter en enkel och entydig etikett, ”den sanna” människosynen, kan ett fruktbart alternativ vara att erkänna människan som en mångfacetterad och komplex varelse. Istället för ett ”antingen eller ” tillåter en mera nyanserad och integrerad människosyn ett ”både och”. Kanske är människan både god och ond, förnuftig och irrationell, altruist och egoist? Kanske beror det på hennes bakgrund, levnadsförhållanden och i vilken livssituation hon befinner sig?

En sådan integrerad människosyn är det perspektiv som ligger till grund för de resone- mang och diskussioner som förs i denna humanekologiska studie av hållbar produktion och konsumtion. Detta förhållningssätt betraktar människan lika mycket som en komplex och social varelse, präglad av irrationella och känslomässiga processer och drivkrafter, som av förnuft och klarsyn. Hon är visserligen en enskild aktör, men samtidigt i högsta grad integrerad i ett nätverk av socio-kulturella och personliga drivkrafter. Innan vi närmare diskuterar denna integrerade människosyn, börjar vi med en grundläggande betraktelse av människan som biologisk och kulturell varelse. Att känna till vår egen arts ursprung i tid och rum ger viktiga insikter om människans egenskaper, liksom en

Människan i ett biologiskt och historiskt perspektiv Det mänskliga djuret

Människan är en av jordens alla djurarter men på många sätt en unik sådan. Många epitet har tillskrivits hennes egenart: ”Det förnuftiga djuret”, ”det talande” eller ”det tänkande djuret” eller varför inte ”det frågande” eller ”det skrattande djuret”? Även om människan har tydliga och specifika yttre egenskaper såsom en upprätt gång med frigjorda armar och fingerfärdiga händer, är det främst hennes inre egenskaper som kan sägas vara typiskt mänskliga: hennes stora och välutvecklade hjärna som möjliggör abstrakt och logiskt tänkande, liksom hennes förmåga att tänka i symboler, vars uttryck vi finner bland annat i språket och i kulturformer som konst, litteratur och musik, men vars förnämsta manifesta- tion kanske är det mänskliga medvetandet självt. Detta reflekterande medvetande vilket, som humanekologen Bengt Hubendick i boken Människoekologi uttrycker det, ”ger henne ett rikt liv men svårt”.331

Ett annat sätt att karaktärisera det ”typiskt mänskliga” är att ta fasta på bristen på speciella och enhetliga egenskaper och istället framhäva hennes stora flexibilitet och förmåga till

anpassning. Människan, ”djurrikets största amatör”, karaktäriseras snarast av en brist på

specialisering, vilket möjliggjort hennes expansion och framgång i snart sagt alla typer av ekosystem på jorden, liksom hennes förmåga att anpassa sig till vitt skilda samhällssy- stem och kulturer.332 _{”Människans föds som ett djur och är vid födelsen djurisk men}

potentiellt mänsklig”, skriver Hubendick. En av människans viktiga egenskaper är att hon i så hög grad är formad av ett samspel av biologiska, kulturella och sociala faktorer, kort sagt: arv och miljö. Människan besitter en unik egenskap i det att hon utvecklar och för vidare en kumulativ tradition över generationsgränserna, en tradition som hela tiden utvecklas och anpassas till hennes livsmiljö och livsvillkor. Detta kulturarv består av både materiella och immateriella aspekter, allt från teknisk kunskap och materiella artefakter till kulturella tankemönster såsom världsbild, natursyn och människosyn, liksom

värderingar, etik och normer. Hubendick fortsätter: ”För förverkligande av de potentiella möjligheterna, för förmänskligande av djuret, krävs en bearbetning av det genetiskt bestämda materialet i en mänsklig miljö. Kulturarvet ska ingjutas i den biologiska individen. Men inte nog med det. Själva den biologiska individen kommer till uttryck först genom konfrontation och samspel med en mänsklig omgivning”.333

Människan har liksom andra djur en uppsättning primära och fysiska basbehov, vilka kan sammanfattas såsom behovet av föda (mat och dryck), skydd (värme och bostad) liksom förstås luft och fysiskt utrymme. Vid sidan om dessa primärt livsuppehållande behov har människan en rad ”icke-materiella behov” av social, psykologisk, emotionell och vad man kan kalla ”kreativ”art. Vi behöver mänsklig gemenskap, där vi kan känna trygghet och få uppskattning och bekräftelse. Vi behöver närhet och fysisk beröring och den

331 _{Avsnittet om människan i ett biologiskt och historiskt perspektiv främst från Hubendick 1985. Citat sid}

121.

332 _{Hubendick 1985: 110 citat från Dubos, R. 1968. Detta mänskliga djur. Rabén och Sjögren.} 333 _{Hubendick 1985:120.}

sexuella driften är stark hos människan. De icke-materiella behoven är svåra att entydigt definiera men samtidigt de som mest utmärker ”det mänskliga hos människan”. Enligt Hubendick kan man sammanfatta dessa för människan grundläggande behov såsom:

behovet av tillhörighet till någon form av mänsklig gemenskap, behovet av delaktighet i ett kulturarv samt behovet av skapande och förverkligande. Människan blir inte

”mänsklig” utan delaktighet i mänskliga gemenskaper och kultursammanhang eller möjlighet till kreativa och individuella uttryck. Det är i sammanhanget viktigt att fastslå att de ”materiella” resp. ”icke-materiella” behoven i praktiken inte kan hållas isär, eftersom tillfredsställelsen av behovet av exempelvis föda, kläder eller bostad samtidigt tillfredsställer en rad symboliska, kulturella och existentiella behov.

Den historiska människan

Vi tänker gärna att människans historia tar sin början någonstans vid de gamla egyptierna eller den grekiska antiken. Men människans utvecklingshistoria sträcker sig betydligt längre tillbaka än så. I ett planetärt perspektiv innebär den mänskliga artens expansion dock bara ett knappt ögonblick i jordens mångmiljonåriga utvecklingshistoria. De första livsformerna i planetens urhav uppstod någon gång för mer än 3 miljarder (3000

miljoner) år sedan, och det är onekligen fascinerande att tänka sig de första människolik- nande arterna träda in på scenen för omkring för 3-5 miljoner år sedan334_{. Inte mindre}

hisnande är det att tänka sig de många tusentals människogenerationer som levt och verkat i släktled efter släktled: allt från de första människoliknande arterna av släktet

Australopithecus, via den för ca 2 miljoner år sedan första kända representanten för vårt

eget släkte, Homo habilis (den ”händiga människan”) och senare Homo erectus (den ”upprätta människan”), för att för ca. 200 000 år sedan uppträda i Afrika som vår egen art, Homo sapiens: den ”förnuftiga människan”.

Huvudparten av denna historia sker i en, som Hubendick uttrycker det, ”naturmiljö och i en livssituation som grovt men enkelt kan kallas för stenåldersmänniskans”.335 _{Under på}

sin höjd några hundra generationer har människor levt som bofasta jordbrukare och i endast några få generationer känner vi henne som medborgare i ett modernt industrisam- hälle. Men under flera tusen, kanske något tiotusental, generationer har människans historiska och biologiska livsmiljö varit stenåldersmänniskans: ett liv som kringvandran- de samlare och jägare i små familje- och släktgrupper. Människans tillvaro i ”stenålders-

miljön” är omtvistad: ömsom romantiserad och ömsom utmålad som ett liv i yttersta

armod. Här ska inte ägnas utrymme för en närmare genomgång av de vetenskapliga kontroverserna om människans ursprungliga livsvillkor och sociala struktur. Konstateras kan dock, att även om tillvaron måste har inbegripit ett stort mått av osäkerhet och vad vi nog skulle uppfatta som (materiell) fattigdom, visar studier inom bland annat arkeologi och antropologi att ”stenåldersmänniskan” inte sällan ägde ett stort mått av, med vårt språkbruk, ”fritid” och möjligheter till ett socialt rikt liv: ett överskott av fri tid utöver den primära försörjningen samt en fundamental och självklar delaktighet i en mänsklig gemenskap, grundad på släktskap och ömsesidigt beroende, samarbete och solidaritet.

334 _{Människans utvecklingshistoria befinner sig under ständig revision och omskrivning. Dessa översiktliga}

fakta är hämtade från Nationalencyklopedien årgång 1994.

I människans biologiska och historiska ursprung kan vi hitta viktiga ledtrådar till den integrerade människosyn som här förespråkas. Kännedom om människans utvecklingshi- storia och ursprungsmiljö ger oss viktiga insikter om vilken radikalt ny och annorlunda situation som det moderna samhället innebär.

En integrerad människosyn – det humanekologiska perspektivet

Inte bara ovanstående biologiska och historiska perspektiv på människan ger oss anledning att tvivla på ”The Economic Man”, synen på människan som en konsekvent förnuftsvarelse. Arne Öhman, professor i psykologi vid Karolinska institutet, menar i en artikel i antologin ”Livsstil och Miljö” att Västerlandets benägenhet att placera en förnuftig och egenmäktig människa i centrum alltmer ifrågasätts av nya vetenskapliga rön: från föreställningen om jorden som universums mitt till föreställningarna om människan som ”skapelsens krona”, en guds avbild med förnuft, moral och en fri vilja.336 Genom den moderna fysikens och astronomins landvinningar, samt genom evolutionslä- ran och genetiken inom biogin och biokemin, tillskrivs inte bara planeten utan även människan en alltmer marginell roll i en ändlös världsrymd. Och med ökade kunskaper inom modern psykologi om det omedvetnas betydelse för människans varseblivning och beteende, liksom om hennes sinnesorgans fysiska begränsningar, hotas även ”den dominerande, världsbildsbärande psykologiska teorin om medvetandets primat”.337 Öhman sammanfattar den moderna vetenskapens kraftfulla utmaning av en snävt förnuftsgrundad människosyn:

Därmed kan man säga att vetenskapens detronisering av medvetandet från positio- nen i tillvarons mittpunkt är slutförd. Människan bebor inte universums centrum; hon är inte guds ställföreträdare på jorden utan en bland många varelser som for- mats av den biologiska evolutionen [...] och medvetandet är inte den centrala psykologiska spelplatsen där rationella överväganden och visdom destilleras i ansvarsfulla val, utan en instans som försöker åstadkomma någon slags ordning och reda i handlingar och känslor som till stor del styrs av mekanismer som ligger utanför dess kontroll.338

Innebär då denna ”detronisering av medvetandet” att vi förlorar hoppet till människan som förnuftsvarelse, till hennes förmåga att agera rationellt och klarsynt? Nej, menar Öhman: Medvetandet och förnuftet har en roll att spela ”i denna utomordentligt komplicerade process” i vilken människans levnadshistoria förverkligas. Förnuftet och medvetandet tillåter ”en relativ frihet i att fatta ståndpunkt mot bakgrund av rationella överväganden i samspel med ens samlade erfarenhet såsom denna manifesteras i minnet”.339 _{Inom vissa domäner blir människans förmåga till medvetenhet och förnuft}

speciellt viktig: demokratins och politikens domäner är sådana exempel enligt Öhman. ”Demokratins metod är medvetandets: rationella överväganden och rationellt genomlysta argument [...] Den traditionella politiska vägen präglas av föreställningen om medvetan-

336 _{Öhman 1994: 209-222.} 337 _{Öhman 1994: 213.} 338 _{Öhman 1994: 216-217.} 339 _{Öhman 1994: 220.}

dets primat”.340 _{Även om man kan kritisera tilltron till rationella och ”upplysta” politiska}

processer, kan således kunskaper om möjligheter och begränsningar hos människans medvetande och förnuft leda till insikter om förutsättningarna för politiska strategier för hållbar produktion och konsumtion.

Humanekologen Jessica Grahm, författare till en artikel om ”Människobilden i vetenska- pen”, får sammanfatta det humanekologiska perspektivet på människan och behovet av en mera nyanserad människosyn:341

Vi bör vara särskilt uppmärksamma om vi oreflekterat använder oss av modeller där människan förutsätts vara en strategisk och rationellt tänkande aktör i avsak- nad av kropp och känslor. I ekologiska och humanekologiska studier använder vi oss ofta av begrepp och fenomen som mänskliga behov, livsstil eller miljövänliga beteenden, vilket tangerar ämnen och frågor där människors agerande kan förstås utifrån behov, som inte bara kan eller bör definieras i ekonomiskt-rationella termer utan ofta handlar om mer komplicerade psykiska eller känslomässigt baserade realiteter.

Eftersom människan måste vara den centrala utgångspunkten i strategier för hållbar utveckling, är det angeläget att dessa beaktar hela människan, såväl hennes medvetna, rationella och reflekterande, som hennes omedvetna, irrationella och emotionella natur. Detta leder Grahm till den i våra ögon berättigade slutsatsen att ”synen på människan [bör] placeras på dagordningen i den offentliga diskussionen om ett framtida hållbart samhälle”.