Dikotomier och begrepp .1 Förtydligande av termer och begrepp

Mot bakgrund av att det förekommer två motstående värdekluster som placerar kollektiv respektive individ i främsta rummet och fungerar som gemensam grund för den rättsliga styrningen av skolväsendet följer en rad andra dikotomier som en konsekvens av spänningsfältet mellan de två värdeklustren. Då flera av termerna som används i den fortsatta fram-ställningen har olika innebörd för olika läsare ges här en översiktlig in-troduktion av de mest centrala begreppen och motsatsförhållandena, vilka lägger grund för merparten av de normkollisioner som observerats ifråga om det kompensatoriska uppdragets tillämpning. Samtidigt ska påpekas att användningen av dikotomier är en illustrativ förenkling av

verkligheten och att det i realiteten kan vara frågan om två perspektiv på var sin sida av mitten på en glidande skala.

2.5.2 Kollektiv – individ

Det ena normativa grundmönster som kan åskådliggöras i skolförfatt-ningarna utgår från kollektiva värden, vilket manifesteras på en rad olika sätt. Med kollektivism ska förstås dels det statliga intresset av att på ag-gregerad nivå tillförsäkra en god utbildning åt så många medborgare som möjligt, dels de normer som ger uttryck för att det finns ett egenintresse av att ingå i en grupp. En sådan grupp är ifråga om skolväsendet oftast en klass eller skolenhet, men kan också omfatta en hel skolform vilket

illustrerades i exemplet med grundskolan ovan.153 Begreppet kollektiv är

relativt så till vid att en grupp elever i en klass kan ses som utanför kol-lektivet när det är frågan om särlösningar som skiljer gruppen från resten av en skolenhet eller en skolform, medan samma grupp kan ses som re-presentant för kollektivet i relation till den enskilda elev som av någon anledning skiljs från gruppen.

Som motsats till den kollektiva prägel på skolväsendet som följer av en grundskola avsedd att omfatta de flesta eleverna med skolplikt finns samtidigt starkt förankrade värden avseende den enskilda elevens rätt i förhållande till kollektivet och till staten. Det kluster av regler som utgår från dessa värden och iakttar den enskilda elevens specifika rättigheter, oaktat vad som gäller för kollektivet, betecknar jag som individualism.

153 Tidigare bestämmelser om att eleverna skulle indelas i grupper eller klasser har tagits bort ur skolförfattningarna. Således gäller bestämmelsen i 2 kap. 10 § skollagen (2010:800) om att rektor beslutar om sin enhets inre organisation, vilket innebär att rek-tor beslutar hur elever eventuellt ska indelas i mindre kollektiv. Samtidigt anges i vissa bestämmelser, såsom i 3 kap. 7 §, att det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer av denna lag eller annan författning. Det finns alltså en förväntan på en indelning i mindre grupper, även om detta inte är ett formellt krav.

Ifråga om det kompensatoriska uppdraget förekommer både kollektiva och individuella åtgärder, men alltid med utgångspunkt i elevens indivi-duella behov.

Att ta emot en elev i grundsärskolan är på samma gång ett avskiljande från det större kollektivet i grundskolan och en åtgärd som resulterar i undervisning tillsammans med andra i ett nytt, mindre kollektiv. Beslutet fattas samtidigt på individuell grund, vilket innebär att flera motstående hänsyn kan komma till uttryck i en och samma situation. Begreppsdefi-nitionerna nedan är alla kopplade till dikotomin kollektiv/individ.

2.5.3 Integrering – segregering

Ett annat motsatsförhållande av vikt för det kompensatoriska uppdraget är integrering och segregering, vilka har en stark koppling till såväl det kompensatoriska uppdraget som till de överordnade värdeklustren avse-ende kollektiv och individ.

Integrering avser ifråga om skolväsendet var en elev rent fysiskt får sin undervisning. En elev som får all sin undervisning inom en ordinär klass i grundskolan är i alla avseenden att betrakta som integrerad, me-dan elever som undervisas i en särskild undervisningsgrupp, enskilt eller på en skolenhet särskilt anpassad för elever med vissa behov inte är att betrakta som integrerade i samma utsträckning. Integrering är en väleta-blerad norm inom den svenska skolan sedan lång tid tillbaka och kan kategoriseras som en rättsprincip då det utgör huvudregel för all

utbild-ning och undervisutbild-ning.154 Avsteg från integreringsnormen fordrar stöd i

lag och utgör därmed rättsliga undantag.

154 Att grundskolan utgör den normala skolformen för en stor variation av elever är ett tydligt exempel på integreringsnormen, liksom att undantag från normen enligt de seg-regerande åtgärderna i 3 kap. 11 § skollagen (2010:800) endast får ske om det föreligger särskilda skäl.

Det värdekluster som kan betecknas som kollektivistiskt har kommit att utmanas genom allt fler rättsprinciper som beaktar individen och gör

henne till rättighetsbärare, vilket utvecklas i KAPITEL 4.

En elev som ges undervisning enskilt är segregerad, det vill säga av-skärmad från den kontext som förknippas med normalitet, medan en elev i en särskild undervisningsgrupp eller vid en resursskola förvisso inte är fullt ut integrerad men ändå tillsammans med andra elever. Integre-ring och segregeIntegre-ring är olika uttryck för kollektiv kontra individ och en elev kan anses både integrerad och segregerad i olika grad beroende av åtgärdens karaktär. Därför är det i egentlig mening inte frågan om en distinkt dikotomi.

2.5.4 Inkludering – exkludering

Medan integrering tar fasta på den fysiska kontext i vilken eleven får sin undervisning så syftar inkludering till elevens upplevelse av delaktighet. Utifrån ett inkluderingsperspektiv innebär integrering enligt definit-ionen ovan att elever vilka ”definierats som ’avvikande’ ska passas in i en helhet som ’från början’ inte organiserats utifrån det faktum att barn är,

och har rätt, att vara olika.”155 I skolförfattningarna omnämns inte

inklu-dering, men inom den pedagogiska forskningen och i praktiken ses dock inkludering som ett viktigt värde. Integrering och inkludering tenderar att sammanblandas eller betraktas som att inkludering per definition

föl-jer av en integrerande praktik, vilket inte är fallet.156 Förhållandet mellan

integrering och inkludering är komplext och hanteras på daglig basis i landets skolor, varför lagstiftaren ur ett effektivitetsperspektiv behöver förhålla sig till båda begreppen för att uppnå ändamålsenlig styrning.

155 Nilholm, Claes (2006) Inkludering av elever ”i behov av särskilt stöd” – vad betyder det och vad vet vi?, Forskning i fokus nr 28.

Motsatsvis innebär exkludering att eleven inte upplever sig delaktig, en upplevelse som man kan ha även inom en större grupp. Exkludering följer till exempel av att eleven hamnar i fel kontext i relation till sina förutsättningar, vilket kan ske även inom en större grupp, eller av att ele-ven genom det stöd eleele-ven får från skolan urskiljer sig från gruppen med sociala konsekvenser som följd. Känslan av att vara exkluderad äger den enskilde och det finns därför inte en given situation som är exkluderande för alla elever.

2.5.5 Särskilt stöd och relationen till specialpedagogik

Särskilt stöd är en rättslig term som omfattar såväl en pedagogisk process som en rad olika åtgärder avsedda för elever som befaras att inte nå de

kunskapskrav som minst ska uppnås.157 Specialpedagogik är som

fram-gått ovan ett omtvistat pedagogiskt begrepp som saknar en allmänt ac-cepterad definition. Syftet med specialpedagogik i praktiskt hänseende är dock i alla avseenden att elever som får undervisning inom ramen för ordinarie pedagogik men som uppvisar svårigheter att nå kunskapskra-ven får undervisningen anpassad utifrån sina behov. Specialpedagogik är även en vetenskaplig disciplin som knyter an till frågor om integrering

och inkludering, samt fyller det särskilda stödet med reellt innehåll.158

Medan det särskilda stödet syftar till den rättsliga regleringen utgör spe-cialpedagogik en väsentlig del av reglernas omsättande i pedagogisk praktik, vilket innebär att specialpedagogik på sätt och vis är ”rättsregler-nas pedagogiska konsekvens” ifråga om det kompensatoriska uppdraget.

157 3 kap. 6–12 §§ skollagen (2010:800).

158 Dels anger inte skollagens processuella regler avseende särskilt stöd hur åtgärderna ska genomföras, dels anges i förarbetena (prop. 2013/14:160 Tid för undervisning, s. 21) att specialpedagogiska insatser kan utgöra en del av det särskilda stödet. Specialpedagogiska insatser kan ges i både integrerande och segregerande form.

Inom den pedagogiska disciplinen syns ofta en sammanblandning av begreppen där likhetstecken sätts mellan särskilt stöd och

specialpedago-gik.159 I och med att specialpedagogik saknar en enhetlig innebörd kan

detta eventuellt tolkas som att pedagogerna lämnar åt juridiken att defi-niera begreppet, samtidigt som det i författningarna finns en förväntan från lagstiftarens sida på att den pedagogiska disciplinen självständigt ska definiera och fylla ut den begreppsmässiga innebörden. Således uppstår

ett cirkelresonemang som avhandlas närmare i KAPITEL 4 och 6.

I den fortsatta framställningen ska särskilt stöd förstås i rättsliga

ter-mer och specialpedagogik som ett pedagogiskt begrepp.160 Pedagogik i

allmänhet och specialpedagogik som pedagogisk subkategori skiljer sig dock åt, både i fråga om perspektiv och i förhållande till det rättslig

ram-verket vilket kommer att avhandlas i KAPITEL 6 gällande begreppens och

perspektivens relation till de både motstående värdeklustren.