Samexisterande värden

3.7.1 En gemensam grund

Den första forskningsfrågan är hur kollektivistiska och individualistiska värden i den rättsliga styrningen har manifesterats avseende skolans

346 Prop. 2009/10:165, s. 289 ” För rektorn är därför varje beslut om en stödåtgärd något som måste föregås av noggranna pedagogiska överväganden, samtidigt som det också finns ekonomiska realiteter att beakta.” Se även 9 § förvaltningslagen (2017:900).

kompensatoriska uppdrag och besvaras i det följande avsnittet.348 Utifrån vad som avhandlats i det förevarande kapitlet går det att urskilja två tyd-liga normativa grundmönster i rättskällorna. Ett integrerande som utgår från att elever ska ges utbildning i en gemensam skolform och ett indi-vidorienterat som oaktat frågan om integrering ska beakta den enskilda elevens behov. Annorlunda uttryckt har rättsutvecklingen resulterat i att politiskt förankrade ideologiska värden avseende kollektivism och indi-vidualism har kommit att etablera motstående värden på flera nivåer av rätten. Eftersom dessa värden i hög grad är polariserande i det normativa fältet pågår en dragkamp mellan individ och kollektiv i rätten.

Grundskolereformen 1962 innebar att samhälleliga och politiska vär-deringar ifråga om kollektivism gjorde sig gällande i skolväsendets själva organisation. Eftersom organisationen etablerats rättsligt genom bestäm-melserna i skolförfattningarna kom de kollektivistiska värdena därmed

att på ett övergripande plan ta sig direkt uttryck i rätten.349

Idén om en sammanhållen grundskola anpassad för alla elever var i flera avseenden en utopi om man strikt utgår från ett sammanhållet kol-lektiv. Elevernas olika förutsättningar att nå grundskolans mål resulte-rade i individualiseresulte-rade lösningar för vissa elever, inte sällan av segrege-rande karaktär. Genom decennierna har de individualiserade åtgärderna inom ramen för det kompensatoriska uppdraget preciserats och blivit allt mer detaljerade, samtidigt som reglerna också i allt högre grad tagit sig uttryck i form av krävbara rättigheter. Såväl pragmatism som liberala vär-den avseende indivivär-dens autonomi har därmed etablerat sig på ett likale-des överordnat plan. De båda värdeklustren har hela tiden samexisterat, såväl i samhället som i den rättsliga regleringen avseende skolan och det kompensatoriska uppdraget. De motstående värdeklustren utgör därför en gemensam grund i den rättsliga djupstrukturen, även om relationen

348 Se avsnitt 1.4.3ovan.

349 Att kollektivets intressen beaktas genom organisatoriska aspekter grundade i rätten utvecklas i kapitel 5, liksom de organisatoriska möjligheterna till att på grupp- eller skol-nivå leva upp till det kompensatoriska uppdraget på aggregerad skol-nivå.

mellan de normativa grundmönstren kommit att förskjutas från en

kol-lektiv utgångpunkt till en allt mer individorienterad skola.350

Med den kollektivistiskt förankrade grundskolan som utgångspunkt innebar de individualiserade stödåtgärderna som togs upp i författning-arna, såsom placering i specialklass enligt skolstadgan (1962:439) eller enskild undervisning enligt 3 kap. 11 § skollagen (2010:800), att det upp-stod värdemässigt grundade normkollisioner utifrån två orsaker. Dels att åtgärderna vidtogs för individen och inte för kollektivet, dels därför att de i flera fall segregerade eleven från kollektivet.

Sammantaget påvisar den historiska utvecklingen att det i egentlig mening inte föreligger en renodlad dikotomi eller strikt motsättning vad gäller att beakta olika värden simultant. Tvärtom är en av rättens styrkor som styrmedel att kunna omfatta olika, ibland motstående, värden. Det blir dock tydligt att den kollektivistiska utgångspunkten bakom grund-skolereformen fått ”släppa fram” individuella värden, vilka i sin tur kom-mit att inta en allt mer dominerande ställning, med följden att den balans mellan olika värdekluster som utgjort fundamentet för den svenska grundskolan kommit att förskjutas.

3.7.2 Värden som rättsprinciper

Några av de värden som under lång tid betraktats som grundläggande för den svenska skolan, så som kvalitet och likvärdighet, fick successivt en mer framskjuten rättslig ställning. Detta kom till uttryck inte minst i ut-redningar och förarbeten, för att slutligen införlivas i skollagen

(2010:800).351 Även om kvalitet och likvärdighet numer finns uttryckta

350 Den rättsliga djupstrukturen är en term hämtad från Kaarlo Tuori (2009) Critical Legal Positivism. Djupstrukturen är det trögrörliga fundament där de mer snabbrörliga och föränderliga reglerna på ytnivån hämtar sin förankring, likväl som de mer manifesta vär-den som ligger till grund för vär-den rättsliga logiken.

direkt i skollagen har de karaktären av politiska strävansmål eller rätts-principer, vilka i sin tur ligger till grund för andra rättsregler. Kvalitet och likvärdighet ska inte ”genomföras”, utan uppnås och för att åstadkomma det kan övriga regler ifråga om det kompensatoriska uppdraget inte mot-verka en sådan utveckling. I det hänseendet är det frågan om inducerade rättsprinciper, det vill säga att de etablerats mer specifikt av lagstiftaren,

även om de är dynamiska ifråga om begreppsinnebörd.352

Likvärdighetsprincipen ska säkerställa att alla elever ges likvärdiga

förutsättningar att nå de nationella kunskapskraven. Det är i hög grad utifrån den principen som det individualiserade stödet har utvecklats, varför likvärdighetsprincipen i hög grad omfattar individualistiska

vär-den.353

Utvecklingen mot fler och mer individuellt anpassade rättsregler i syfte att säkerställa varje elevs rätt till stödåtgärder, parallellt med att sko-lan som helhet allt mer kommit att anta formen av förvaltningsmyndig-het, har påverkat innebörden av rättssäkerhetsbegreppet vad gäller

sko-lan.354

Rättssäkerhetsbegreppet avseende det kompensatoriska uppdraget omfattar såväl kollektivistiska värden, bland annat genom den regel-bundna tillsyn och kvalitetsgranskning som genomförs av Skolinspekt-ionen, som individualistiska värden i och med möjligheten att överklaga beslut och anmäla missförhållanden avseende den enskilda eleven. Rätts-säkerhetens funktion som rättsprincip är kontextuell och avhandlas

när-mare i det följande kapitlet.355

352 Se avsnitt 2.4.1 ovan.

353 Likvärdighetsprincipens innebörd och ställning som rättsprincip utvecklas i avsnitt 4.2 nedan.

354 Även fristående huvudmän som inte utgör förvaltningsmyndigheter är underkastade en lång rad förvaltningsrättsliga regler och deras relation till Skolinspektionen är snarlik även om det föreligger olika sanktionsmöjligheter och möjlighet till etablering ifråga om offentliga och fristående huvudmän, se 26 kap. 9 a-18 §§ skollagen (2010:800).

Ytterligare en rättsprincip med koppling till det kompensatoriska uppdraget är den integreringsnorm som följer av grundskolans

samman-hållande funktion och idé.356 Integreringsnormen innebär att varje form

av segregerande åtgärd är ett undantag som i möjligaste mån ska undvi-kas så att kollektiviet bibehålls. Integreringsnormen kan således sägas vara ett direkt principiellt värde, vilken inte anges explicit i rättskällorna

utan kan deduceras ur de konkreta rättsreglerna i skollagen.357

De motstående värdeklustren ifråga om individ och kollektiv manife-steras således även på principplanet, vilket utgör den mellannivå som binder rättens djupstruktur och dess ytnivå samman. Vad som utgör en rättsprincip avhandlas närmare i det följande kapitlet, men utifrån ett styrningsperspektiv utgör rättsprinciperna såväl en grund för rättssyste-mets existens vilka mer konkret styrning i form av bland annat lag och förordning måste förhålla sig till, samt ett potentiellt redskap för mer

långsiktig styrning genom ovan nämnda induktion.358

3.7.3 Värdemässig trängsel på rättens ytnivå

Redan skolstadgan (1962:439) omfattade konkreta regler avseende skol-plikt, vilka fick till följd att alla elever skulle underkasta sig undervisning

356 Integreringsnormen förklaras och utvecklas i avsnitt 4.5 nedan.

357 Se avsnitt 2.4.1 ovan. Även motstående värden kan deduceras ur rättsreglerna, men då dessa även kommer till mer konkret uttryck i förarbeten och i författningstext är det sna-rare frågan om att de individualistiska värdena kommit att induceras.

358 Tuori, K. (2009), s. 147 ff. Tuori menar att de konkreta rättsreglerna inom den posi-tivistiska rätten baseras på de förutsättningar som etableras av de djupare lagren av rätts-strukturen, vilka inbegriper rättsprinciper. De djupare strukturerna sätter också upp be-gränsningar för hur rättsreglerna på ytnivån kan tolkas och tillämpas. Jag menar, utöver vad Tuori anger, att de djupare mer trögrörliga strukturerna av rätten även ställer upp begränsningar för hur framtida rättsregler kan komma att ta sig uttryck eller vilka värden de kan omfatta.

i samma skolform och i gemensamma skolenheter.359 I den nuvarande skollagen (2010:800) är det så kallade ”öppenhetskravet” i 10 kap. 30 § vid sidan av skolplikten ett konkret uttryck för kollektivistiska värden så som integreringsnormen. Bestämmelsen ska bland annat förstås som att varje skolenhet inom grundskolan ska vara öppen för alla elever som öns-kar gå där. Skolor som endast tar emot elever inom vissa kategorier eller som stänger grupper av elever ute utgör därmed undantag.

På motsvarande sätt är bestämmelserna om extra anpassningar och särskilt stöd i 3 kap. skollagen (2010:800) uttryck för individuell anpass-ning utifrån varje elevs specifika behov. Vidare anges i 3 kap. 2 § skolla-gen första momentet att:

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Bestämmelsen utgår från vad som anges i skollagens portalparagraf och poängterar att alla elever ska betraktas som individer. Den ledning och stimulans som skolan står för ska anpassas så att varje elevs unika pot-ential tas tillvara. De individanpassade stödreglerna är nära förknippade med den ovan nämnda likvärdighetsprincipen och är ett värdemässigt utflöde av en liberal, individualistiskt orienterad ideologi. Ifråga om det kompensatoriska uppdraget har de värden som följer av den kollektivist-iska respektive den individualistkollektivist-iska ideologin således manifesterats i flera delar av rättsordningen. Spänningsfältet mellan de olika normativa grundmönstren ifråga om kollektiv och individ har enligt min mening kommit att öka i styrka till följd av att nya regler och rättsprinciper

359 2 kap. 16–23 §§ skolstadgan (1962:439). Regler om skolplikt gällde även för de skol-former som fanns innan grundskolereformen, men åsyftade inte undervisning i ett ge-mensamt kollektiv eftersom folkskolan och realskolan var separerade. Den kollektiva nor-men var därför inte lika stark som efter grundskolans införande.

etablerats i rättsordningen eftersom den ökande reglering som beaktar individ/kollektiv blivit fler regler som ”trängs” i rättsordningen, vilket påverkat såväl den lokala koherensen som risken för potentiella norm-kollisioner. Även skolväsendets organisation är i viss utsträckning ett

KAPITEL 4