Strukturbegreppet kommer enligt Giddens till uttryck genom användandet av regler och resurser i vardagslivet. Han ser strukturen på följande sätt (1986):
Rules and resources, recursively implicated in the reproduction of social systems. Structures exist only as memory traces, the organic basis of human knowledge ability and as instantiated in action (s. 377).
Att undersöka struktureringen av sociala system innebär att man fokuserar på vilket sätt detta system, genom tillämpning av regler och resurser, produceras och reproduceras genom samverkan (Giddens, 1979). Sociala system kan ses som ”reproduced relations between actors or collectivities, organized as regular social activities” (ibid. 1986, s. 25). En social struktur kan förstås som en social logik eller ett abstrakt ramverk, som vägleder aktörerna i det dagliga livet (Barley, 1986).Genom de återkommande interaktioner som sker mellan människor eller grupper av människor reproduceras därför tidigare mönster och rutiner. Giddens (1986) framhåller att alla interaktioner präglas av en samtidig förekomst av såväl regler som resurser, vilka aktörerna utnyttjar vid produktion av en praktik. Kortfattat kan man säga att med regler avses olika normer och värderingar som styr handlandet medan resurser möjliggör att
66
utöva makt i relationen för att påverka utfallet. En mer utförlig beskrivning av begreppen regler och resurser kommer i de följande avsnitten. Regler och resurser ses som egenskaper hos sociala system, vilket innebär att alla sociala praktiker organiseras av strukturella egenskaper i form av regler och resurser, då aktörer interagerar med varandra (Englund, 2005). De strukturerade egen- skaperna bidrar till att organisera individers handlingar genom att de binder samman de sociala praktikerna över tid och rum. En konsekvens av detta är att struktur inte är förknippad med något specifikt subjekt till skillnad från handling som alltid är tids- och rumsbunden (Giddens, 1976).
Den sociala strukturen kan betraktas som en form av kunskap eftersom den skapar minnesspår hos individen, som hon dra nytta av för att veta hur hon skall agera i en viss situation eller annorlunda uttryckt hur saker och ting skall göras (Giddens, 1979). Minnesspåren är endast virtuella i aktörernas praktiska medvetande och när individen ställs inför nya eller liknande situationer som tidigare, kan hon utnyttja denna kunskap för att vägleda henne. Den virtuella kunskapen beskriver Giddens (1986, 1979) med hjälp av tre medvetande- nivåer eller reflexiviteter; det undermedvetna, det praktiskt medvetna och det diskursivt medvetna.
I det undermedvetna finns i likhet med Freuds uppfattning förträngda minnen och undertryckta motiv (Johnson, 2001). Det undermedvetna spelar dock en mer underordnad roll hos Giddens jämfört med hos Freud (ibid.). Snarare fokuserar Giddens på det praktiskt medvetna, som handlar om så kallad tyst kunskap (know how to do) som inte kan uttryckas verbalt (Giddens, 1979, s. 73). Det praktiskt medvetna bygger på den kunnighet som erfaren- heterna i vardagslivet ger. Genom att aktörerna iakttar sitt och sina medaktörers handlande, byggs en reflexivitet upp, som ”gör det möjligt att läsa mellan raderna, använda sig av ironi, humor och kroppsspråk” (Parkatti, 2007, s. 20). Genom den här praktiska reflexiviteten skapar aktörerna mening och konsensus kring uppfattningar och beteenden som skall gälla i vardagen. Genom den gemensamma kunskapen som aktörerna får i vardagslivet, behöver de inte börja om från noll för att skapa mening i sina interaktioner (ibid.), eftersom det i det praktiskt medvetna finns minnen och kunskaper som utan reflektion kan användas i vardagslivet. Genom att aktörerna utvecklar sin praktiska medvetenhet sker det en ”vardaglig självorganisering” (Hellqvist, 1997, s. 198), som innebär kontinuerliga, om än små, förändringar i aktörers arbetssätt36.
Det diskursiva medvetandet handlar om erfarenheter, attityder och intentioner. Där kan aktörerna lyfta fram sina enskilda intentioner, skäl och handlingar ur handlingsflödet (Parkatti, 2007). Men man kan också säga att
36. En tolkning jag gör av detta är att Hellqvist menar att resultatet av aktörens handlingar kan ses som en evolutionär process. Detta har relevans i relation till hur vi uppfattar den sociala verkligheten. Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv skapas den sociala verkligheten såväl genom konstruktioner som genom en evolutionistisk utveckling (Wenneberg, 2001).
här kan aktörerna reflektera utifrån en ”idévärld” och komma fram till vad som är eftersträvansvärt eller ej vad gäller deras beteende eller den organisation de arbetar inom (Hellqvist, 1997).37 I det diskursiva medvetandet kan aktörerna motivera varför de gör, som de gör, om de blir tillfrågade och de reflektioner aktörerna gör kan därför ses som en form av ”efterhands- konstruktion och rationalisering” (Johnson, 2001, s. 104). Aktörerna är med- vetna om vad de själva och deras medmänniskor sysslar med varför handling kan utföras ”av gammal vana” utan att direkt vara motiverad eller representeras på det diskursiva planet. Det betyder att aktörerna ”känner och har förmågan att reflektera över de strukturer som påverkar dem, vilket innebär att det nästan alltid finns en möjlighet att handla annorlunda – att vara en aktör” (ibid.). Johnson framhåller också att anhängare av Giddens struktureringsteorin kallar den för ”möjligheternas ontologi” medan hans kritiker snarare kallar den för en sorts ”sofistikerad intentionalism” (ibid.). Giddens själv (1979, 1986) anser aktörerna vara såväl kunniga som kompetenta i fråga om sin sociala omgivning och att det är de själva som driver den sociala utvecklingen. Men han påpekar också att reproduktionen av sociala praktiker delvis kan vara styrd av aktörers omedvetenhet och därför få oavsedda följder trots en medveten handling. Över tid och rum kan man därför säga att aktörernas handlande bidrar till skapandet av det vi kallar för institutioner och sociala system.
Som framgått är förhållandet mellan struktur och handling dialektisk, där aktörens praktiska medvetenhet och de sociala praktikerna utgör en viktig roll som brobyggare mellan handling och social struktur (Parkatti, 2007). Handlingar eller handlingsmönster kan därför sägas ingå i ett socialt, materiellt, rumsligt och tidsmässigt sammanhang menar Parkatti.
I det följande beskriver jag mer ingående Giddens strukturbegrepp som utgörs av regler och resurser.