För att förstå vad som händer när organisationen och dess personal ställs inför krav på förändringar anses Giddens struktureringsteori vara en användbar utgångspunkt (Boland, 1996; Englund, 2005; Scapens & Roberts, 1993).Med hjälp av teorin kan en förståelse ges för hur ett socialt sammanhang kan stödja eller motverka den förändring som avses. Vid en förändring kan man säga att den etablerade ordningen hotas (Englund, 2005). Centrala aspekter i Giddens
34
struktureringsteori (1976, 1979, 1986) är att vardagliga sociala interaktioner är viktiga och att den kunskap som ligger till grund för vardagliga handlingar tas för given, vilket leder till att agerandet kan ses som rutinartat. Men även om aktörer har vaga föreställningar om vad som händer om man utför vissa handlingar så har de alltid möjlighet att reflektera över principerna, som ligger till grund för den sociala interaktionen. De kan därmed ändra sina beteenden och handlingsmönster. Praktiken skall därför inte ses som ett statiskt tillstånd utan aktörerna (re)producerar kontinuerligt sitt beteendemönster genom sitt oreflekterade, praktiska handlande. Men aktörerna kan också använda sig av ett mer reflexivt, diskursivt medvetande (Giddens, 1986; Hellqvist, 1997) för att resonera kring vilka idéer eller principer som styr deras beteende. En konsekvens av detta är att det kontinuerligt sker smärre förändringar i aktörers arbetssätt eller som Hellqvist (1997, s 74) kallar det en kontinuerlig ”vardaglig självorganisering”. Genom den här reflexiviteten kan aktörerna reflektera kring sina handlingar utifrån både en praktisk medvetenhet (ta-för-givet- antaganden) men också utifrån en diskursiv medvetenhet, som rör idéer kring den egna organisationen och vad som är ett eftersträvansvärt beteendemönster (ibid.).
Giddens (1979, 1986) ger aktören en framträdande roll som reflexiv och aktivt skapande i reproduktionen av den sociala verkligheten. Enligt honom innebär social handling att i stor utsträckning följa olika regler, varför han menar att om vi vill förstå mänskligt handlande måste vi förstå de regler som styr detta. Regler ser han som en uppsättning dominerande normer och värden som vägleder aktören i vardagen. Dock skall man inte se reglerna som färdig recept utan mer hur aktörer kan tänka och handla i det sociala livet för att ge det mening och innehåll. Hasselbladh (2008) menar att med tiden så tas den vedertagna kunskapen, rollerna och rutinerna för givna eller ses som naturliga, vilket bidrar till att olika aktörer vägleds men också begränsas av hur de ser på sin verksamhet och den roll de har i denna. Reglerna (re)produceras ständigt genom människors handlande eftersom handlandet innebär att man gör saker. En viktig del i praktiken är överraskningar, eftersom medarbetare inte alltid vet vad som kommer att hända varken kort- eller långsiktigt (Bjurström, 2007). En konsekvens av detta är att det i princip är omöjligt att förutsäga vad aktörer kommer att göra i en specifik kontextuell situation, eftersom situationen kan vara påverkad av omgivningen men också olika aktörers tycke och smak, arbetssituation etc. (Boland, 1993; Englund, 2005).
Vid kritiska händelser uppstår möjligheter för aktören att revidera sina ”ta- för-givet-antaganden” kring regler och rutiner trots att det är dessa antaganden som begränsar och vägleder aktörens tankesätt. Att vara en aktör innebär därmed möjligheter att göra val i det handlingsflöde som praktiken innebär och där praktiken ses som en plats, som bestämmer vad som händer eftersom det är val av handlingar som skapar praktiken (Bjurström, 2007). Förändringar kan därför uppstå både på ett omedvetet eller medvetet sätt beroende på
omständigheterna i den specifika situationen, vilket kan bidra till att såväl stabilitet som förändring kan vara delar av samma pågående process (ibid.).
Giddens (1986) ser en struktur som bestående av regler och resurser, vilka båda är centrala för att förstå val av handling i praktiken. Men då det sociala livet eller praktiken handlar om relationer mellan olika aktörer innebär det också att det finns möjligheter att utöva makt i dessa relationer. Makt- utövningen kan ske genom att aktörerna använder sig av olika resurser, som till exempel information, sin auktoritet eller hot (Giddens, 1976). Resurser kan med andra ord ses som en möjlighet att påverka utfallet i relationen i eller för aktören positiv riktning.
Kopplar vi detta till hemtjänsten och dess chefer skulle man kanske intuitivt kunna säga att de underordnade har mindre makt i relation till den överordnade politiska makten. Men enligt Giddens (1986) har underordnade alltid en möjlighet att utöva makt i relation till sina överordnade eftersom de kan göra val och därmed påverka utfallet av förändringen eller gällande regelverk i för dem positiv riktning. Men för att kunna utnyttja makt behövs också resurser, som skall ses som en kapacitet att företa handling (Giddens, 1979).
Att fokusera på hur strukturen, i form av regler och resurser, samspelar för att förstå handling är av central betydelse vid en analys av empiri (Burns & Scapens, 2000; Englund, 2005; Englund m.fl., 2011; Scapens & Roberts, 1993). Ett nytt styrinstrument, i mitt fall BUM och dess ekonomiskt administrativa ideal, måste förstås som något mer än bara de tekniska delarna i instrumentet. Förståelsen måste också vara inriktad på att förstå hur BUM påverkar och påverkas av den situerade kontext det är en del av.
Sammanfattningsvis kan man säga att mitt val av Giddens strukturerings- teori ligger i linje med tidigare forskning kring ekonomistyrning (management accounting and control). De flesta studier inom denna forskning har oftast behandlat bara ett av Giddens tre struktureringsbegrepp – meningsskapande, dominans eller legitimitet (Englund, 2005). Mitt fokus däremot är på samspelet mellan regler och resurser, där regler skall ses som dominerande normer och värderingar avseende olika ideal. Jag har antagit att det kan uppstå spänningar mellan det ekonomiskt administrativt idealet och omsorgsidealet eftersom de bygger på skilda ideal eller värden. Det är det ekonomiskt administrativa idealet som sätter ramarna för arbetets former och rutiner i hemtjänsten. Spänningen har jag vidare antagit kan komma till uttryck framförallt vid kritiska händelser, eftersom då kan det krävas förändring av de ta-för-givet-antaganden som finns i hemtjänstens omsorgsideal. Vid de kritiska händelserna har jag också antagit att det kan uppstå ett maktspel mellan över- och underordnad eftersom de underordnade kan utöva makt i relationen för att påverka utfallet av förändringen i för dem positiv riktning. En konsekvens av detta är att mitt intresse inte bara riktar sig mot de sociala regler aktörerna följer eller inte följer utan också den makt som kan utövas i samspelet mellan struktur och aktör. Maktbegreppet hjälper oss att förstå att aktörerna kan använda sig av olika regler i olika situationer beroende på vilka
36
resurser de kan använda för att utöva sin makt genom (Englund, 2005). Resurser skall ses som en kapacitet att företa handling (Giddens, 1979) genom att använda sig av till exempel information, sanktioner, auktoritet, formell position etc.
För att förstå hur struktur och aktör samverkar har jag också kompletterat struktureringsteorin med nyinstitutionell teori. Den teorin fokuserar på olika logiker för att tolka och förstå en verksamhet där konkurrens eller rivalitet finns (Lounsbury, 2008; Scapens, 2006; Zetterquist-Eriksson, 2009). Den institutionella teorin beskriver hur förändring uppstår men inte varför.