Energianvändningen i sektorn bostäder och

decennierna

2.2.1 Aktivitet bland mindre aktörer har redan haft stor påverkan på energisystemet

Småhus, flerbostadshus och lokaler⁴ står för en dominerande del av energianvändningen i sektorn bostäder och service m.m., se figur 2.1 ovan. Drygt hälften av denna energianvändning går till uppvärm-ning och varmvatten. Elanvänduppvärm-ningen för uppvärmuppvärm-ning har även en stor inverkan på hur effektbehovet varierar över tid i elsystemet.

Det innebär att det finns flera skäl för att studera just denna ut-veckling närmare.

I enfamiljshus dominerar el och biobränslen som energibärare för uppvärmning medan flerbostadshusen och lokalerna huvudsakligen värms med fjärrvärme, se figur 2.4–2.6 nedan.

Åtgärder som påverkar uppvärmningsbehovet i flerbostadshus och lokaler respektive i småhus, tex. i form av en ökad energieffek-tivisering, för därmed med sig effekter i olika delar av energisystemet.

Diagrammen nedan ger också en illustration av hur oljan succes-sivt fasats ut som uppvärmningsbränsle i Sverige. I flerbostads-husen och lokalerna skedde denna utveckling till stor del redan under

3 Energianvändningen har antagits vara proportionell mot respektive industribranschs utsläpp av växthusgaser i den icke-handlande sektorn. I handelssystemet ingår utsläpp av koldioxid från anläggningar för produktion av el och värme, raffinaderier, anläggningar som producerar och bearbetar järn, stål, glas och glasfiber, cement och keramik, samt anläggningar som pro-ducerar papper och pappersmassa. Dessutom ingår verksamheter som, oavsett bransch, har en förbränningsanläggning med en sammanlagd installerad tillförd effekt över 20 MW. Inom framför allt verkstadsindustri kan det finnas aktörer som faller utanför begreppet mindre aktör trots att de ingår i den icke-handlande sektorn. SCB har mer detaljerad statistik på området som skulle kunna ersätta den förenklade beräkningen ovan.

4 Offentlig verksamhet samt övrig serviceverksamhet.

1970, 80- och 90-talen genom att fastighetsnära panncentraler er-sattes med fjärrvärme.

Fjärrvärmeanvändningen nästan tredubblades mellan 1970 och 1990 och den största ökningen skedde redan på 70-talet. Fjärrvärme användes först i tättbebyggda områden i större samhällen. Sedan skedde utbyggnaden av fjärrvärmenätet även till mer glest bebyggda villaområden och etablering av nya fjärrvärmenät på mindre orter.

Fjärrvärme stod för 57 procent av energianvändningen i bostäder och lokaler (exklusive jordbruks- och skogsbrukslokaler) år 2016 och är sedan 1991 den vanligaste uppvärmningsformen.⁵

I slutet av 1990-talet började även hushåll i småhus ersätta sina oljepannor med framför allt värmepumpar (dvs. med elvärme med värmepump som uppvärmningssystem). Pelletspannor och i viss ut-sträckning även fjärrvärme ersatte också.

Den totala elvärmeanvändningen ökade ändå inte trots denna utveckling. Det beror på att många hushåll med elvärme också in-vesterade i värmepumpar under perioden, något som sänkte dessa hushålls elanvändning för uppvärmning jämfört med att använda direktverkande el. Energimyndighetens statistik visar att det samman-lagda antalet värmepumpar i småhus steg med drygt 800 000 under perioden 2005 till 2016⁶, försäljningen av värmepumpar hade börjat öka redan några år före denna period.⁷

Olja används numera i mycket liten utsträckning för uppvärm-ning av bostäder och lokaler i Sverige. År 2016 uppgick använduppvärm-ning- användning-en sammanlagt till cirka 1,0 TWh medan danvändning-en var cirka 15 TWh 2002, varav merparten i småhus.⁸ Användningen av fossila bränslen i fjärr-värme- och eltillförselsektorerna sjönk också under samma period.

Det är den här utvecklingen som gett det enskilt största bidraget till att Sveriges utsläpp av växthusgaser minskat med dryga 25 pro-cent sedan 1990.⁹

5 Naturvårdsverket (2017a).

6 Energimyndigheten (2006) och (2016a).

7 https://skvp.se/aktuellt-o-opinion/statistik/varmepumpsforsaljning

8 Energimyndigheten (2016a).

9 Se till exempel Naturvårdsverket (2017a), figur 5 och avsnitt 3.9.

Figur 2.3 Energianvändning för uppvärmning och varmvatten i småhus, fr.o.m. 1983, TWh

Källa: Energimyndigheteten (2017b).

Figur 2.4 Energianvändning för uppvärmning och varmvatten i flerbostadshus, fr.o.m. 1983, TWh

Källa: Energimyndigheten (2017b).

0 10 20 30 40 50 60

TWh

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

0 5 10 15 20 25 30 35 40

TWh

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

Figur 2.5 Energianvändning för uppvärmning och varmvatten i lokaler, fr.o.m. 1983, TWh

Källa: Energimyndigheten(2017b).

Vilka var drivkrafterna bakom den snabba utfasningen av oljepannorna i småhusen?

Utvecklingen ovan visar att det redan finns exempel på en relativt omfattande aktivitet hos mindre aktörer i energisystemet. Under en period på knappt 15 år med start runt millennieskiftet så skedde en snabb förändring av småhusens uppvärmningssystem. Utveck-lingen kan förklaras med att oljans konkurrenskraft försämrades jämfört med andra energislag under perioden, både till följd av höjda energi- och koldioxidskatter och tidvis höga världsmarknadspriser på råolja. Tidsbegränsade styrmedel i form av konverterings- och investeringsstöd har också bidragit till utvecklingen.

0 5 10 15 20 25 30

TWh

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

Har det skett någon ytterligare energieffektivisering utöver den ökade användningen av värmepumpar?

Enligt Energimyndigheten har den totala temperaturkorrigerade energianvändningen per areaenhet minskat med cirka 14 procent mellan 1995 och 2015. Minskningen beror främst på installationer av värmepumpar i småhus (användningen av köpt energi minskar när en värmepump installeras), en ökad användning av fjärrvärme och konverteringen från olja (förluster flyttas till el- och fjärrvärmetill-förselsektorn). Till mindre del förklaras minskningen även av energi-effektiviserande åtgärder av byggnadernas klimatskal.¹⁰ Det saknas tillförlitlig statistik om hur stor denna effekt är.

2.2.2 Elanvändningen i sektorn bostäder och service ökar inte

Elanvändningen ökade kraftigt fram till 1990 men har sedan dess stagnerat.

I sektorn bostäder och service m.m. användes cirka 71 TWh el 2015, vilket motsvarar runt 50 procent av den totala elanvändning-en. Användningen av el för uppvärmningsändamål utgjorde en rela-tivt stor post på knappt 20 TWh. Den totala användningen av el för uppvärmning har minskat något sedan 1990-talet, samtidigt som an-talet hushåll med eluppvärmning ökat. Förklaringen finns, som tidi-gare nämnts, i den ökade användningen av värmepumpar i kombi-nation med andra effektiviseringsåtgärder, se ovan.

Utvecklingen av övrig elanvändning beror av två samtidiga mot-verkande trender som hittills, på en övergripande nivå, tagit ut var-andra. Det handlar dels om en ökad användning av eldrivna apparater och installationer i en rad olika tillämpningar, och dels om en successiv och i vissa fall relativt kraftig effektivisering inom de olika produktområdena.

10 Energimyndigheten (2017c). Åtgärderna kan till exempel handla om tilläggsisolering och fönsterbyten.

Figur 2.6 Elanvändningen i sektorn bostäder och service m.m.

fr.o.m. 1970, TWh

Källa: Energimyndigheten (2017b).

2.3 De mindre aktörerna orsakar variationerna