Vid denna tid fanns bara en handfull fasta lärartjänster vid de svenska medi-cinska fakulteterna. En övervägande majoritet av de disputerade forskarna var liksom Axel Höjer hänvisade till docentstipendier. Höjer hade räknat med en professur i hygien i Lund, men den akademiska karriären utvecklade sig inte så lysande som han och Signe hoppats. Inrättandet av en hygienprofessur sköts på framtiden.82 Axel började därför också söka sig andra utvägar.83 I flera fall tog han åter på sig rollen av socialreformator. Tillsammans med prästen Hagbard Isberg reste han runt till en rad skånska barnhem, där det enligt Isbergs fru, som var barnmorska, bedrevs vanvård och rentav änglamakeri. De missförhål-landen som upptäcktes vid inspektionerna väckte stor uppmärksamhet, och föranledde socialdepartementet att organisera landsomfattande inspektioner.84 Axel Höjer initierade även en undersökning av de skånska statarnas usla bo-stadsförhållanden. Undersökningen resulterade i en uppmärksammad artikelse-rie i Arbetet.85
Också Signe Höjer började leta sig åt andra håll. Rollen som hjälpreda var uppenbarligen inte nog i längden, särskilt då den inte gav resultat i akademiskt avancemang för Axels del. Till skillnad från Axel ville hon inte heller ha fler barn, utan betraktade familjebildningsfasen som avslutad. Detta markerades definitivt genom aborten i Landskrona 1932.
Redan långt innan dess hade Signe Höjer sökt sig tillbaka till föreningsliv och politik. Snart blev hon minst lika socialt engagerad som i Solna, där hon ju kombinerat föreningslivet med yrkesarbete och barnafödande. Förutsättningen för ett verkligt engagemang som rörelseintellektuell var emellertid fortfarande att det fanns hembiträden att överlåta markskötseln till, sommarställen att vila upp sig på och möjlighet till rekreationsresor, vilken kan förklara varför en så övervägande del av mellankrigstidens rörelseintellektuella kvinnor kom från medel- och överklassen. Med hjälp av hembiträden kunde medelklassens
81 Brev från Signe till Axel Höjer 2 sep 1927, SAHA, 3b vol. 8. 82 Höjer, ”I Lundacentrifugen”, s. 243–244.
83 Brev från Signe till Axel Höjer 9 nov 1929, SAHA, 3b vol. 8; brev från Axel till Signe Höjer 19 nov 1929, SAHA, 3b vol. 4.
84 Höjer, En läkares väg, s. 120–122; Milton, Folkhemmets barnmorskor, s. 186, 211–212.
85 Den som praktiskt genomförde undersökningarna var fil. kand. John Landgren, en ung clarté-ist. Höjer, En läkares väg, s. 124–125. Jfr Milton, Folkhemmets barnmorskor, s. 205.
kala kvinnor kombinera moderlighetsidealet med samhällsmoderlighetsidealet, och, om de så ville, även anamma en bit av den nya kvinnans frihet.
Konflikten mellan de olika förväntningar som lades på mellankrigstidens kvinnor tydliggör denna typ av avantgardetänkande. Det blir aldrig lika tydligt hos en man som Axel Höjer, just eftersom konflikten saknas: även om han kontinuerligt urskuldade sig och lovade att bättra sig, ägna mer tid åt familjen och så vidare, togs det alltid för självklart att hans centrala uppgift var att satsa på arbetet.
Under tiden i Lund kom Signe Höjer återigen att engagera sig i den social-demokratiska kvinnorörelsen. Hon gick med i den socialsocial-demokratiska kvinno-klubben i Lund, som var starkt präglad av sin närhet till universitetet. Inom klubben kom hon bland annat att arbeta hårt för etableringen av ett semester-hem för arbetarkvinnor. Snart blev hon även engagerad i kvinnoförbundet på Skånenivå, där hon valdes till sekreterare och studieledare.86 Hon fortsatte att propagera för kvinnors plikt att bilda studiecirklar, förbereda sig för ett politiskt liv och aktivt försöka ta plats i landsting och riksdag, i stället för att slösa tid på ”långrandiga handarbeten efter mönster från Allers Familjejournal”.87 För att ge kvinnor verktyg att hävda sig i offentliga sammanhang ordnade hon bland an-nat en talarkurs tillsammans med förbundets riksstudieledare Hulda Flood. Flera av deltagarna kom senare in i kommun- och landstingsfullmäktige och några kom även in i riksdagen.88 Som studieledare ordnade Signe också varje sommar drygt veckolånga studiekurser på olika folkhögskolor, där hon utnytt-jade sitt växande akademiska nätverk för att arrangera föredrag i olika ämnen, med övervikt på samhällsrelaterade frågor.89
Under tiden i Lund blev hon och Axel också på allvar indragna i fredsrörel-sen. Enligt memoarerna blev Signe redan vid flytten till Lund löst knuten till Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF. Axel drogs in i fredsrörelsen sedan han genom sitt arbete kommit att intressera sig för giftga-sernas patologi.90 På Socialdemokratiska arbetarepartiets kongress i juni 1928, några månader efter det legendariska folkhemstalet, gick han i polemik mot Per Albin Hanssons rustningsplaner: eftersom inget militärt försvar skulle förslå mot de moderna stridsmedlens förintande kraft borde kongressen i stället yrka på att motsvarande resurser lades på mellanfolkligt samarbete och det slags sociala åtgärder som krävdes för att också i praktiken ”göra landet till ett verk-ligt folkhem”.91 I början av 1929 inbjöds han av IKFF att föreläsa om giftgasers verkningar vid en internationell konferens mot giftgaser, anordnad i Frankfurt.
86 Höjer, Mellan två världskrig, s. 51, 59–61
87 ”Artikel av Signe Höjer om populära böcker i hälsovård”/”artiklar i Morgonbris okt 1929” (manuskript av Signe Höjer), SAHA, 2b vol. 5; se även S. Höjer, ”Synpunkter på kvinnliga studie-cirklar”, SAHA, 2b vol. 5.
88 Höjer, Mellan två världskrig, s. 56–57. 89 Höjer, Mellan två världskrig, s. 51–55.
90 Höjer, Mellan två världskrig, s. 84–97; Höjer, ”I Lundacentrifugen”, s. 258. 91 SAP kongressprotokoll 1928, s. 214–215, cit. s. 215.
Också Signe följde med på konferensen, liksom bland andra Elin Wägner, som paret Höjer lärt känna genom gemensamma vänner, och som kom att bli en vän för livet. Efter konferensen såg IKFF:s svenska ordförande Matilda Widegren till att Axel Höjer och den avhoppade officeren Carl J. Brunskog framförde sina Frankfurtföreläsningar även i Skåne. Widegren samlade därefter en grupp in-tresserade i paret Höjers hem på Clemenstorget. Under dessa möten lades enligt paret Höjer grunden både till Informationsbyrån för fredsfrågor och mellan-folkligt samarbete – en föregångare till FN-förbundet – och till en lundakrets av IKFF, för vilken Signe blev ordförande. Samma år, 1929, gav Axel Höjer till-sammans med läkaren och vapenvägraren Stig Holm ut antologin Krig eller
kul-tur, med bidrag av bland andra Natanael Beskow, Elin Wägner och Allan Vougt.92
Inte minst tack vare föreningslivet fick Höjers med tiden ett stort umgänge i studentstaden, ett umgänge som sträckte sig en bra bit utanför de yngre medici-narnas krets. Via Värmlands nation, där Axel skrivit in sig, kom de in i en um-gängeskrets där bland andra Tage och Aina Erlander, Gullan och Harald Elov-son, Astrid och Aron Borelius och Stellan Arvidsson ingick.93 Via Ingegerd Henschen-Ingvar och hennes syster Dagny Nyman kom de in i en annan krets av vänner, som främst bestod av medicinare, men även av författare som Hjal-mar Gullberg, Ivar Harrie och Elin Wägner.94 Paret Höjer engagerade sig också i den socialistiska studentföreningen Clarté.95
För Signe erbjöd föreningslivet möjligheter att återigen styra in på den ”soci-ala” banan. Hennes rörelseengagemang började lägga grunden till ett slags al-ternativ – ideell eller halvprofessionell – karriär och gjorde det också lättare att frigöra sig professionellt från Axel. Mönstret för paret Höjers fortsatta arbete började här konsolideras. Deras samarbete blev framöver allt mindre konkret och dagligt. Rent praktiskt kom de under lång tid framöver att arbeta parallellt snarare än tillsammans, utan att därför överge sina gemensamma målsättningar på ett mer övergripande plan.
92 Höjer, Mellan två världskrig, s. 84–97; Höjer, ”I Lundacentrifugen”, s. 258; Krig eller kultur, red. Stig Holm och Axel Höjer (Stockholm: Tiden, 1929). Höjers lärde ursprungligen känna Elin Wägner genom Wägners kusin Ester Lundberg, som var vän till Sven och Ingegerd Ingvar. Hö-jer, Mellan två världskrig, s. 33. Brunskog och Widegren bodde hemma hos Höjers mellan 9 och 13 januari 1929, se gästbok i SAHA, 1e vol. 2.
93 Höjer, Mellan två världskrig, s. 23.
94 Höjer, Mellan två världskrig, s. 21–44; Höjer, ”I Lundacentrifugen”, s. 250–252. Om vänkretsar-na i Lund, se även Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 390–399.
95 Under en kort period slogs Lundaavdelningen av Clarté samman med föreningen DYG och Axel Höjer fungerade då tillfälligt som ordförande. Höjer, Mellan två världskrig, s. 38–42, Höjer, ”I Lundacentrifugen”, s. 253. Jfr Stellan Arvidsson, ”Clartés tjugotal”, i Under Lundagårds kronor: