Så snart han återvänt till Sverige 1920 skrev Axel Höjer en rapport om sina erfarenheter av fransk och engelsk barnhälsovård till Medicinalstyrelsen, som delvis sponsrat hans utlandsvistelse. Reserapporten var påfallande lång och hade snarast karaktären av en utredning. I stället för att nöja sig med en enkel redogörelse för studieresan till Frankrike, tog Axel Höjer tillfället i akt att sam-manställa en omfattande kritisk genomgång av barnhälsovårdens organisation i både Frankrike och England. Hans förhoppning var att rapporten även skulle
kunna ges ut i bokform.1 Den genomgående kritiska attityden gör att rapporten kan betraktas som ett slags rekommendationslista för en framtida reformation av den svenska barnavården – en process i vilken han själv hoppades få spela en avgörande roll.
Rapporten kan läsas som ett inlägg från Axel Höjer som barnläkare till det medicinska etablissemanget i Sverige. Vid sidan av återkommande kommenta-rer kring läkarens viktiga roll i barnavårdsarbetet skrev han flera textpassager till försvar för barnläkarens viktiga men negligerade roll i den medicinska hierar-kin.2 Detta låg i tiden: som pedagogen Kajsa Ohrlander visat präglades 1920-talets barnavård av barnläkarnas inträde på fältet, där de gjorde stora anspråk på unik, vetenskapligt grundad kunskap.3 Dessa anspråk, menar jag, bör också ses som ett led i barnläkarnas specialiseringssträvanden.
Men skriften framstår också som ett försök av Axel Höjer att hävda sig själv som läkare och barnläkare. Han tycks ha varit angelägen om att understryka att han själv hade en plats inom den svenska och europeiska läkarkåren, och gjorde detta genom att hänvisa till samtal med internationellt kända auktoriteter som Marfan och Frederic Truby King, antyda möten med pionjärer inom det medi-cinska barnavårdsområdet som Adolphe Pinard och droppa familjära hänvis-ningar till kollegor inom den Stockholmska läkarsocietet till vilken både förfat-taren och rapportens adressater på Medicinalstyrelsen förutsattes höra: ”Jag tänker, när Helmer kommer hem från Amerika, vi få höra åtskilligt om det sjudande lifet på barnavårdsområdet där.”4
Axel Höjer skrev också ett flertal artiklar i olika tidskrifter, inriktade på olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård och socialt arbete.5 Signe Dahl å sin sida skrev flera artiklar om arbetsrätt och socialt arbete och förefaller också ha hjälpt Axel med de texter som berörde engelsk barnhälsovård, där hon hade komplet-terande kunskaper. När jag i det följande hänvisar till texter skrivna i Axel Hö-jers namn, bör läsaren alltså vara medveten om att det i flera fall förmodligen handlar om samarbetsprodukter.6
1 A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920. Axel Höjer hade rekommenderats att skriva rapporten som en bok. Han började skriva på den i december 1919. Se brev från Axel Höjer till Signe Dahl 26 dec 1919, SAHA, 3b vol. 4.
2 A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, se särskilt bilagorna A2, A7, A9 och A14. 3 Kajsa Ohrlander, I barnens och nationens intresse: Socialliberal reformpolitik 1903–1930 (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1992), s. 249–278. Se även Milton, Folkhemmets barnmorskor, s. 204–205. 4 A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, bilaga IV och A1. Citat ur bilaga IV.
5 Höjer, ”Något om barnmorskeväsendet i England”, s. 209–11; Höjer, ”Något om fransk barna- och modersvård”, s. 7–11; Axel Höjer, ”Något om engelsk barna- och modersvård”,
Vårdarebla-det, vol. 10 (1920), s. 30–33.
6 En artikel om verksamheten med personalkonsulenter i Sverige publicerades i den engelska tidskriften Welfare Work 1920. Se Signe Dahl, ”Factory Welfare Work in Sweden”, Welfare Work:
The Journal of the Welfare Workers’ Institute, vol. 1 (1920), nr 2, s. 20. Signe planerade också flera artiklar om arbetsrätt och socialt arbete för en svensk publik, se brev från Signe Dahl till Axel Höjer 5 mars 1920 i SAHA, 3b vol. 4. Om dessa publicerades är oklart. Redan sommaren 1919 skrev Axel att han såg fram emot att utnyttja Signes specialkunskaper i engelsk barnavård. Se brev från Axel Höjer till Signe Dahl 16 och 22 juli 1919, SAHA, 3b vol. 4. Efter hemkomsten bad han henne om hjälp med rättningar av den artikel om engelsk barnavård som skulle publiceras i
Vår-Medicinens centrala roll i det moderna, eller med Nikolas Rose ord liberala, projektet manifesterades i en mångfald program som inriktades på att forma familjen till en apparat för säkerställandet av friska och rena kroppar och en ren, luftig hemmiljö. Barnets, och i första hand det nyfödda barnets, hälsa sattes i centrum, och kampanjer inriktades på mödrarna, som via läkarkåren delegera-des moraliskt ansvar för övervakning av hemmet och barnens hälsa. Med läkar-nas hjälp konstruerades familjen som en privat sfär, som samtidigt pålades plik-ten att uppfylla samhällets mål i termer av fysisk och social hälsa.7
Paret Höjers texter visar att de beredvilligt anslöt sig detta synsätt, men me-nade att det ännu inte på allvar nått deras hemland. I rapporten till Medicinal-styrelsen och andra texter framställdes Sverige ganska genomgående som ett efterblivet land, som för att kunna tävla med de dominerande länderna i Euro-pa måste stärka sin folkhälsa. Barnhälsan skulle här fungera som en nyckel till allmän hälsa. En organiserad mödravård och spädbarnsvård kunde enligt Axel Höjer hjälpa till att lösa flera problem relaterade till befolkningsreproduktionen, som i sin tur bedömdes vara av avgörande betydelse för enskilda nationers överlevnad och utveckling.8
Som ett centralt befolkningsproblem lyfte Axel Höjer fram spädbarnsdöd-ligheten, som var fortsatt hög i vissa grupper, och särskilt bland barn till ensam-stående mödrar, uppfödda på flaskmjölk.9 Men barnadödligheten var bara top-pen på isberget, underströk Axel Höjer: för varje barn som räddades från dö-den, kunde tio räddas från sjukdom och handikapp.10 Utöver problemen med spädbarnsdödlighet och spädbarnssjuklighet identifierade Axel Höjer ett pro-blem i minskande födelsetal. För att lösa dessa befolkningspropro-blem lyftes barn-hälsovården fram som en viktig del i ett bredare spektrum av sociala åtgärder.11 Men någon modernt organiserad spädbarnsvård fanns knappast i Sverige än, menade Axel Höjer, och det som fanns skulle knappast räcka till för att lösa de problem Sverige delade med andra nationer. Svenska beslutsfattare måste ta intryck av andra länder och använda deras idéer som inspiration för egna
darebladet, samtidigt som han bad henne att skicka motsvarande franska artikel direkt till redaktö-ren. Se brev från Axel Höjer till Signe Dahl 24 jan 1920, SAHA, 3b vol. 5. Jag anser det därför sannolikt att han på liknande sätt under arbetet med rapporten bett Signe om hjälp med de eng-elska delarna, där hon hade kompletterande kunskaper, men förmodligen inte med de franska delarna.
7 Rose, ”Medicine, History and the Present”, s. 65–66. Rose bygger här på Michel Foucault, ”The Politics of Health in the Eighteenth Century”, i Power/Knowledge: Selected Interviews and Other
Writ-ings 1972–1977, red. Michel Foucault och Colin Gordon (New York: Pantheon, 1980), s. 172– 175.
8 Höjer, ”Något om barnmorskeväsendet i England”, s. 209–211; Höjer, ”Något om engelsk barna- och modersvård”, s. 30–33; Höjer, ”Något om fransk barna- och modersvård”, s. 7–11; Axel Höjer, ”Om ’Mjölkdroppar’ som övervakningsställen för späda barn”, Hygienisk revy, vol. 12 (1923), s. 59–62; A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, bilagorna IV, A1, A2, A 14, Ba, Bc, Bd.
9 A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, bilaga A1; Höjer, ”Om ’Mjölkdroppar’ som över-vakningsställen för späda barn”, s. 59–62.
10 A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, bilaga IV. 11 A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, bilaga A1.
former. Axel Höjers skrifter kunde, underförstått, fungera som en hjälp på vägen i denna överföring av idéer.12