I sina memoarer skrev Signe Höjer att hon åkte till England med det explicita syftet att utbilda sig till socialarbetare på den världsledande London School of Economics and Political Science.28 LSE grundades på 1890-talet av makarna Sidney och Beatrice Webb, tillsammans med liberalen R. B. Haldane, i syfte att erbjuda en samhällsvetenskaplig utbildning för Storbritanniens nya politiska
eller mindre påtagliga krigserfarenheter, vara tömd på illusioner, cynisk och föraktfull inför den viktorianska dubbelmoral som präglat deras föräldrar och deras jämnåriga. Ernest Hemingway,
The Sun also Rises (New York: C. Scribner’s Sons, 1926); William Strauss och Neil Howe,
Genera-tions: The History of America’s future, 1584 to 2069 (New York: Quill, 1991), s. 250–251. 24 Eyerman, Between Culture and Politics, s. 68–92.
25 I sin självbiografi beskrev Signe på ett för henne typiskt sätt hur hon och Axel åkt ut till Versa-illes på hennes födelsedag och bara ”råkat” komma dit samtidigt som fredsfördraget underteck-nades i spegelsalen. Samtida brev visar i stället att de besökte Versailles söndagen dessförinnan, var för sig. Brev från Signe till Louise Dahl 27 juni, SAHA, 3b vol. 17; brev från Axel Höjer till familjen 27 juni 1919, avskrivet i Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 236. På Signes födelsedag gick Axel på föreläsningar, och på kvällen upplevde han och Signe ”Le jour de la gloire”, med fackeltåg och fullpackade boulevarder, tillsammans. Brev från Axel Höjer till familjen 2 juli 1919, avskrivet i Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 239.
26 Jfr Höjer, Läsarungen växer upp, s. 215; Höjer, Vägen till Hagalund, s. 11; Höjer, ”Ur J. Axel Hö-jers minnen”, s. 250; brev från Axel Höjer till Signe Dahl 2 juli 1919, SAHA, 3b vol. 4.
27 Brev från Axel Höjer till Signe Dahl 3 juli 1919, SAHA, 3b vol. 4. Snart hade han också börjat ta lektioner i engelska (med blandad framgång: hans lärare, en i Axels ögon ganska egensinnig engelsk suffragett, gav honom nämligen bara politiska pamfletter som övningsmaterial). Se brev från Axel Höjer till Signe Dahl 8 och 11 juli 1919, SAHA, 3b vol. 4.
28 Höjer, Vägen till Hagalund s. 32. En med åren alltmer yrkesinriktad kurs i samhällsarbete hade sedan 1910 organiserats av CSA i Stockholm, med särskild inriktning på ”unga kvinnor”. Bland annat fysik, hälsolära och barnavård stod på schemat tillsammans med olika studiebesök. Se Marika Hedin, Ett liberalt dilemma: Ernst Beckman, Emilia Broomé, G H von Koch och den sociala frågan
1880–1930 (Eslöv: Symposion, 2002), s. 132. Signe nämnde dock aldrig denna kurs som ett alternativ till LSE. En direkt yrkesutbildning för socialarbetare etablerades genom tillkomsten av Socialinstitutet 1921, alltså ett par år efter Signes studier på LSE. Wisselgren, Samhällets kartläggare, s. 267–271.
eliter.29 Makarna Webb hade arbetat med sociala kartläggningar och publicerat flera viktiga socialvetenskapliga arbeten, var för sig och tillsammans. De hörde till den inre kretsen i Fabian Society, vars mål var att omvandla hela samhället i socialistisk riktning genom långsamma, demokratiska reformer på vetenskaplig grund.30 Webbs var, i likhet med majoriteten av de andra ledande fabianerna, fria intellektuella snarare än universitetsanknutna akademiker, och en viktig tanke bakom LSE var också att skolan skulle vara öppen för större grupper av studenter än de traditionella universiteten.31 Öppenheten gjorde det möjligt också för Signe, som inte tillåtits ta studenten, att trots allt vidareutbilda sig akademiskt.32
Allt som allt vistades Signe Dahl ett halvår i England, från och med slutet av maj 1919. Början av vistelsen ägnade hon främst åt att lära sig engelska, studera barnavårdsfrågor på egen hand och söka arbete.33 Hon besökte sociala inrätt-ningar efter tips från människor hon mött i olika sammanhang, gick på föreläs-ningar och vandrade runt på egna upptäcktsfärder i Londons förslummade East End.34 Inemellan hann hon med vistelsen i Paris, arbete som barnflicka i Crow-borough i Sussex, och en vandring kring sydvästra England tillsammans med Axel. Studierna på LSE inleddes sannolikt först efter återkomsten från vand-ringen. I arkivet finns belägg för att Signe deltog i kurser i samhällsvetenskap och administration och brev till föräldrarna visar att kurserna pågick från början av oktober till en bit in i december.35 De teoretiska kurserna på LSE
29 Dietrich Rueschmeyer och Ronan van Rossem, ”The Verein für Sozialpolitik and the Fabian Society: A Study in the Sociology of Policy-Relevant Knowledge”, i States, Social Knowledge and the
Origins of Modern Social Policies, red. Dietrich Rueschmeyer och Theda Skocpol (Princeton: Prince-ton University Press, 1996), s. 128; Wisselgren, Samhällets kartläggare, s. 66.
30 Rueschmeyer och van Rossem, ”The Verein für Sozialpolitik and the Fabian Society”, s. 124; Wisselgren, Samhällets kartläggare, s. 64–66. Namnet Fabian syftade på den romerske generalen Fabius Cunctator, som var försiktig och långsam men kunde slå till effektivt när tillfället var det rätta. Edward R. Pease, The History of the Fabian Society (1918; London: Frank Cass & co. Ltd, 1963), s. 34.
31 Rueschmeyer och van Rossem, ”The Verein für Sozialpolitik and the Fabian Society”, s. 128. 32 Signe Höjer berättade i sina memoarer om skolans grundare, som imponerat stort på henne genom sina föreläsningar på skolan och Fabian Society, och kanske än mer genom sin verksam-het som samarbetande par. ”De nämndes alltid som makarna Webb”, skrev Signe, ”ungefär som vi säger makarna Myrdal med den skillnaden att de var experter på samma område”. Höjer, Vägen
till Hagalund, s. 32–38, citatet om makarna Webb hämtat från s. 35.
33 Brev från Signe Dahl till Louise Dahl 8 och 12 juli 1919 samt telegram 31 maj 1919, SAHA, 3b vol. 17.
34 Höjer, Vägen till Hagalund, s. 35; Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 312; sparade inträdesbil-jetter till föredrag i SAHA, 1e vol. 1. Brev från Signe Dahl till Axel Höjer återgivet i Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 257–258 och Höjer, Vägen till Hagalund, s. 14–15. I memoarerna beskrev Signe hur hennes skräckblandade intresse för East End väckts redan i mycket unga år. Höjer,
Vägen till Hagalund, s. 39.
35 Se diverse brev från Signe till Louise Dahl i SAHA, 3b vol. 13. I arkivet finns också ett Student’s
Pass/kvitto på att Signe betalat avgift för kurser i Social Science och Administration på LSE 2 okt 1919. SAHA, 1e vol. 1.
rades med praktiskt socialt arbete, extrakurser på ett institut för hälsovårdsin-spektriser och föreläsningar på bland annat Fabian Society.36
Under sin första tid i England bodde Signe Dahl hos en familj i Walthams-tow en timmes resa nordost om centrala London.37 Redan under sommaren började hon planera för att under hösten lämna sin inackorderingsfamilj och bosätta sig på ett så kallat settlement. Hon rekommenderade också Axel att hysa in sig på ett sådant. Axel lydde rekommendationen och flyttade vid an-komsten till London in i ett par rum på det anrika Toynbee Hall, mitt i de ju-diska invandrarkvarteren i Whitechapel.38 Toynbee Hall, som grundats i mitten av 1880-talet, hade blivit en modell för andra settlements över hela världen. Dess grundläggande idé var att samtidigt fungera som ett slags bostadskollektiv för manliga, socialt engagerade akademiker och som ett centrum för utbildning, förströelse och social hjälp åt skötsamma arbetare av båda könen. Detta arran-gemang var tänkt att på samma gång bygga broar mellan samhällsklasserna och bilda en infrastruktur för undersökningar av sociala problem.39 Det fanns också många settlements som drevs av kvinnor, och som med Seth Kovens och So-nya Michels ord kunde fungera som ett slags ”gränsland” mellan den manligt dominerade staten och det civila samhället, där kvinnor hade möjlighet att testa och utveckla nya sociala välfärdsprogram.40 I slutet av oktober flyttade Signe från sin familj i Walthamstow till ett sådant kvinnligt settlement, Dame Colett House, som också det låg i East End.41 Hon framhöll i efterhand hur både hon och Axel engagerats i verksamheten, särskilt på Toynbee Hall.42
36 Brev från Signe Dahl till Louise Dahl 13 okt (feldaterat till sept) 1919, SAHA, 3b vol. 17. Förmodligen syftade Signe på kurser för blivande health visitors, jfr A. Höjer, ”Reseberättelse”, MMB E III 1920, bilaga Bc. Höjers var inte de enda vänsterinriktade svenskar som påverkades av 1910-talsfabianismen. Tvärtom kan fabianismen framhållas som en av socialdemokratins viktigas-te idékällor under mellankrigstiden, med Ernst Wigforss som den kanske tydligasviktigas-te företrädaren. Se Sten O. Karlsson, Det intelligenta samhället: En omtolkning av socialdemokratins idéhistoria (Stock-holm: Carlsson, 2001).
37 Höjer, Läsarungen växer upp, s. 195. Se även brev från Signe Dahl till Louise Dahl pingstdagen samt 16 juni 1919, SAHA, 3b vol. 17; brev från Axel Höjer till sina föräldrar, SAHA, 3b vol. 13. 38 Brev från Signe Dahl till Axel Höjer 1 aug 1919, återgivet i Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 282–83; Höjer, Vägen till Hagalund, s. 41; Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 313.
39 Asa Briggs och Anne Macartney, Toynbee Hall: The First Hundred Years (London & Boston & Melbourne & Henley: Routledge & Kegan Paul, 1984). Signe Höjer skrev själv om settlementrö-relsen och sin egen tid i East End i Höjer, Vägen till Hagalund, s. 39–44.
40 Koven och Michel, ”Womanly Duties”, s. 1076–1108, cit. s. 1096. De brittiska settlements som drevs av kvinnor hjälpte dock få av sina inneboende vidare i karriären, till skillnad från Toynbee Hall fungerade som något av en plantskola för högre ämbetsmän, men även från de amerikanska settlement som även hjälpte många kvinnor att bli inflytelserika socialreformatorer. Skocpol och Ritter, ”Gender and the Origins of Modern Social Policies”, s. 79–81.
41 Brev från Axel Höjer till föräldrarna 1, 4, 16 sept 1919, SAHA, 3b vol. 13, Brev från Signe till Louise Dahl 13 okt (feldaterat till sept) och 10 nov 1919, SAHA, 3b vol. 17. Jfr Höjer, Vägen till
Hagalund, s. 54.
42 Höjer, Vägen till Hagalund, s. 41. Trots att Toynbee Hall var ett på flera sätt gammaldags ställe, mycket månt om att förbli en helmanlig miljö, lyckades Axel utverka en viss dispens för Signe så att hon kunde hälsa på honom i hans rum. Se brev från Axel Höjer till föräldrarna 13 okt 1919, SAHA, 3b vol. 13.
Axel Höjer ville snarare minnas att han utnyttjat det mesta av sin tid i Lon-don till att studera och hämta in idéer på andra håll.43 De engelska läkarna är inte lika medicinskt framstående som de franska, skrev han till föräldrarna, men det fanns många som var duktiga lärare och han hade också lyckats träffa en del berömda vetenskapsmän. Dessutom, skrev han, lärde han sig mycket annat som var nödvändigt för en barnläkare, även om det inte hörde till den rena medici-nen.44 Han visades runt på barnavårdsinstitutioner i London och han och Signe gjorde också kortare resor tillsammans för att studera hälsovårdsorganisation i Londons lantliga omgivningar. Enligt memoarerna följde han även en kurs för landsortsläkare på S:t Thomas Hospital.45 Han följde också med Signe på en av hennes kurser på London School of Economics, en kurs i ekonomisk historia, sedan Signe övertygat honom om att ”en samhällsintresserad läkare borde ha någon insikt i ekonomiska elementa”.46 I början av november reste han till Sheffield, Leeds, Bradford och Birmingham (enligt memoarerna även Liver-pool) för att studera hälsovårds- och barnavårdsorganisationen i industridistrik-ten. Särskilt intresse väckte skolhälsovården och de spädbarnsmottagningar han fick se.47
En viktig aspekt av Englandsvistelsen var bevisligen de människor Signe Dahl och Axel Höjer mötte. Signe och senare även Axel beskrev hur de som svenskar, och dessutom vana vid svårtillgängliga fransmän, nästan överrumpla-des av engelsmännens vänlighet och spontana hjälpsamhet. Främmande männi-skor erbjöd sig ständigt att ordna kontakter och studiebesök på olika institutio-ner.48 Redan i breven märks också en viss tendens hos Signe Dahl och Axel Höjer att koppla ihop sig själva med kända personer. Än tydligare blev detta längre fram, inte minst i Signes memoarer och andra självbiografiska texter. I en minnesteckning över Signe Höjer 1988 framhöll sonen Björn Höjer moderns ”böjelse att dra in kändisar i olika sammanhang även efter ganska ytliga kontak-ter” som en del av hennes strävan att vara en god journalist.49 Anknytningen till kända namn kan också ses som försök att visa på hennes och Axels egna platser
43 Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 313.
44 Odaterat brev från Axel Höjer till föräldrarna hösten 1919, SAHA, 3b vol. 13.
45 Brev från Signe Dahl till Louise Dahl 10 nov 1919, SAHA, 3b vol. 17; brev från Axel Höjer till föräldrarna 10 okt 1919, SAHA, 3b vol. 13; Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 310.
46 I ett brev till föräldrarna berättade Axel att han gick sociala kurser på LSE på förmiddagarna, medan eftermiddagarna i mån av tid ägnades åt fortsättningskurser på ”det stora barnsjukhuset” och besök på sociala barnavårdsinstitutioner. Se brev 10 okt 1919, SAHA, 3b vol. 13. Enligt Axels memoarer var det Signe som övertygade honom att gå en kurs i Englands ekonomiska historia på LSE. Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 310; Höjer, En läkares väg, s. 66. Enligt Signes memoarer handlade det en kurs i handelsekonomi hållen av ”den fine gamle” doktor Urwick. Höjer, Vägen till Hagalund, s. 54.
47 ”Utomordentligt intressant”, skrev Axel Höjer i brev till föräldrarna 8 nov 1919, SAHA, 3b vol. 13.Enligt memoarerna ordnades studieresan av en välvillig, men ej namngiven, kvinnlig pediatrikerkollega. Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 310.
48 Odaterat brev från Axel Höjer till föräldrarna hösten 1919, SAHA, 3b vol. 13; brev från Signe Dahl till Axel Höjer 8 juli 1919, återgivet i Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 257.
i världen och historien. I den del av memoarerna som behandlar Londonvistel-sen skrev hon till exempel att Axel och hon där träffat en rad kända personer med inflytande i sociala frågor, bland dem George Bernard Shaw, Truby King, Sylvia Pankhurst och Rädda barnens grundare Eglantine Jebb.50 Hon framhöll också att studiemiljön på LSE gett många tillfällen att knyta kontakter med människor från olika delar av världen, varav många senare blev internationellt kända.51 Vissa möten är uppenbara efterhandskonstruktioner.52 Också Axel Höjer mindes möten med en rad fabianer och andra kända personer. Han drog sig bland annat till minnes ett bråk med George Bernard Shaw.53 Mest intres-sant med dessa omnämnanden är, menar jag, att de visar på hur paret Höjer även långt fram i livet strävade efter att positionera sig själva på vad som kan betecknas som ett brett – allmänkulturellt, medicinskt och socialpolitiskt – och internationellt, intellektuellt fält.54
Det London som mötte Signe Dahl och Axel Höjer under hösten 1919 var liksom Paris starkt påverkat av det nyss avslutade kriget, men på ett mindre påtagligt sätt. Axel Höjer skrev att han upplevde det engelska samhället som mer välordnat än det franska. Samtidigt saknade han, på gott och ont, den dy-namiska atmosfär som laddat upp honom i Paris.
I Frankrike var luften elektrisk – här får man mera intryck av utvecklingens oändliga långsamhet – av de ekonomiska lagarnas verkande som havets vågor mot stranden att sekel efter sekel sakta omdana samhället. Det kanske är nyt-tigt som motvikt.55
England beskrevs av dem båda som på många sätt socialt progressivt, men också i grunden konservativt. Många förändringar var på gång, men radikal politik fick utövas i skymundan. Hela Albert Hall kunde fyllas av entusiastiska människomassor, men tidningarna vågade sällan eller aldrig skriva om de sociala rörelserna, skrev Signe i ett brev till sin mor: ”det var entusiasm utan like, och
50 Höjer, Vägen till Hagalund, särskilt s. 55–65. 51 Ibid., s. 33–38.
52 Till exempel skrev Signe i sina memoarer att hon en kväll i maj 1919, på väg hem från en sång-lektion, fick syn på mängder av människor som strömmade in i Royal Albert Hall. Hon ställde sig i kön av ren nyfikenhet vilket ledde till att hon, som av en slump, råkade bli vittne till bildandet av Rädda barnen. Höjer, Vägen till Hagalund, s. 61–63. Mötet med systrarna Eglantine och Dorothy Jebb beskrevs med stor inlevelse och påfallande detaljerat – men själv kan Signe omöjligen ha varit närvarande. Hon var inte framme i London förrän i månadsskiftet maj–juni och började av allt att döma inte ta sånglektioner förrän på hösten. Mycket möjligt är dock att hon varit med vid ett senare möte (se brev från Signe Dahl till Louise Dahl 13 okt (feldaterat till sept) 1919, SAHA, 3b vol. 17, där hon nämner att hon varit på ett jättemöte i Albert Hall).
53 Höjer, ”Ur J. Axel Höjers minnen”, s. 312–313.
54 Med fält menar jag här något vidare än ett fält i Bourdieus mening, och något som Signe och Axel Höjer i hög grad konstruerade själva. Gränserna bestämdes genom de människor och sociala sammanhang de valde att ta med i sina framställningar. Här är belysande att se hur många av de kontakter och influenser som nämndes i samtida brev föll bort i memoarerna, där de namn som lyftes fram främst var sådana som ännu var någorlunda allmänt ihågkomna.
man märker att saker är i görningen i England också, fast det sitter hårt åt och fast tidningarna aldrig vågar säga ett ord därom”.56 Och, skrev Axel till sina föräldrar, lika mycket som han uppskattade engelsmännen för deras älskvärdhet och hjärtlighet ”i det privata”, lika illa tyckte han om ”deras imperialistiska poli-tik”.57