Krav på ett visst träningsskytte för jakt inte finns reglerad i lagstiftningen annat än indirekt.
Svenska Jägareförbundet har i regeringsbeslut 2005-12-20 Jo 2005/2234 uppdragits, inom ramen för det s.k. allmänna uppdraget, att verka för att minimera antalet skadskjutningar samt återrapportera vidtagna åtgärder. I förlängningen innebär det att förbundet skall arbeta för en ökad skjutskick- lighet i jägarkåren samt att regeringen anser det angeläget att öka jägarnas skjutförmåga.
Krav på jägarna finns även uttalat från allmänhetens sida av bl.a. natur- vårds - och djurrättsorganisationer och andra grupper som ställer höga krav på jägarna ur bl.a. etisk synpunkt.
Huvuddelen av medborgarna (> 80 %) accepterar eller är direkt positiva till jakt under förutsättning att jägarna sköter jakten på ett sådant sätt att djuren inte utsätts för ett onödigt lidande vilket bl.a. förutsätter en viss skjut- skicklighet.
Bevakningen att jägarna sköter sig i skogen pågår ständigt och debatten om skadeskjutningar i samband med jakt kan vara intensiv i media.
Även bland jägarna internt har kravet på skjutskicklighet ökat de senaste 10 åren. Att träningsskjuta inför jakten är inte bara en skyldighet för den som jagar utan är också en moralisk fråga med mål att bedriva en korrekt jakt enligt Jaktlagens mening. Ett tecken på detta är att många jaktlag och jakt- klubbar idag har krav att medlemmarna skall uppfylla skjutkraven för Jäga- reorganisationernas älgskyttemärke i brons samt att man i vissa länsjak- tvårdsföreningar har infört ett s.k.träningskort för hagel.
Det ställs allt högre krav på välutbildade jägare i skogen. Jägarens skjut- skicklighet och omdöme är en central fråga i sammanhanget. Grundläggande och en förutsättning för en säker och human jakt är bl.a. möjligheten att trä- ningsskjuta under jaktlika förhållanden.
Jägareorganisationerna bedömer att en minskad kompetens i jägarkåren kan få allvarliga effekter på viltförvaltningen.
4.5 Träningskytte med kula
Allmänt
En förutsättning för att bedriva ett effektivt övningsskytte är att det finns till- gång till jaktskyttebanor med varierande träningsmöjligheter, som kan ge ett till jakten anpassat träningsskytte, dvs. träningsskytte med de vapen och helst den ammunition man skall jaga med.
Träningen skall utformas så att den så nära som möjligt efterliknar den jakt som ska genomföras. Olika jaktformer kräver olika typer av träning med varierande svårighetsgrad.
Jaktformer där viltet ofta är i rörelse och kan röra sig snabbt när det kom- mer till skytten kräver en betydligt mer omfattande träning än vid jaktformer med oftast stillastående mål. Träningsskyttet måste således anpassas till så verkliga förhållande som möjligt.
All träning går ut på att lära känna sin förmåga och sina begränsningar. Inför jakt kan det målet bara nås genom regelbunden träning.
Träningsformer (allmänträning och jaktträning)
I princip kan man skilja på två träningsformer, jaktträning och allmän träning där den senare innebär att man skjuter kontinuerligt under året med olika typer av vapen för att träna skytteteknik och få en viss mängdträning.
Jaktträning innebär att man träningsskjuter med jaktvapen mot målfigu- rer av de arter man skall jaga och som anatomiskt efterliknar avsett viltslag.
Vid denna typ av träningsskytte är det väsentligt att man kan använda avsett jaktvapen och använda en träningsammunition som är så lik jaktam- munitionen som möjligt så att förutsättningarna blir lika en jaktsituation.
Erfarenheten har visat att detta är särskilt viktigt när det gäller klass 1 vapen, dvs. vapen som är avsedda för jakt efter älg, hjort, vildsvin och björn. Att vara vän med sitt vapen är en viktig faktor som bidrar till ett stabilt och säkert skytte.
Motsatsen gäller om man träningsskjuter med annat vapen än det man skall jaga med och är inte att rekommendera om man inte är en mycket dri- ven skytt som regelmässigt skjuter med många olika typer av vapen. Att exempelvis träningsskjuta med 6,5 x 55 pga. låga ammunitionskostnader och sedan jaga med 9,3 x 62 med helt andra effekter bör således undvikas även om båda vapnen tillhör klass 1.
Det finns många skyttetekniska faktorer att ta hänsyn till vid kulskyttet bl.a. anläggningsteknik, avfyringsteknik och andningsteknik. Dessa och många andra faktorer kan man träna som en form av allmän träning med vapen och ammunition, som är betydligt mindre kostsamma att skjuta med än träningsammunitionen för jakt. Lämpliga vapen i sammanhanget kan vara .22 LR och luftgevär. Prisskillnaden är avsevärd mellan en patron .308 W (7,62 x 51) som kostar mellan 5 - 8 kr och .22 LR där en patron kostar 40 öre.
Ett visst träningsskytte kan också genomföras med klena kalibrar och luf- tgevär. Idag finns det många realistiska och självmarkerande mål att välja på och för en låg kostnad kan man anskaffa både löpande och stillastående mål för träning på hemmamarken utan att åka till jaktskyttebanan. Detta skytte kan dock aldrig ersätta ovan redovisat träningsskytte för klövvilt och annat större vilt med klass 1 vapen.
Andra former för jaktträning är kuljaktstigar som är en form av fältskytte mot djurfigurer i plåt av olika slag. Även skytte mot anatomiska djurfigurer dvs. måltavlor i helfigur av olika vilt är bra träning för att lära sig djurets träffområdet och djurets vitala delar. Finessen är att hela djurets anatomi är
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition
tryckt på baksidan av tavlan så att man i efterhand kan se vilka organ som träffats av skottet.
Skyttekrav
Som tidigare nämnts finns det inga krav i lagstiftningen på skjutskicklighet. Vilka rimliga krav bör man trots detta ställa på en jägare när det gäller trä- ningsskytte inför jakt för att denne skall uppfylla Jaktlagens krav ur djur- skyddssynpunkt samt allmänhetens och jägarkårens krav ur moralisk och etisk synpunkt.
Att man inför jakten kontrollskjuter sin studsare så att den går rätt för den typ av jakt man skall genomföra är grundläggande och kan ses som ett första allmänt krav. Inskjutningen skall göras med jaktammunition.
Inför jakt med jaktformer där viltet oftast är stillastående eller vid fågeljakt sittande är det ett rimligt krav är att man träningsskjuter mot stilla- stående mål vid ett flertal tillfällen under året på olika avstånd och under oli- ka förhållanden, med stöd, fri hand mm mot den djurart man skall jaga.
Den som skall jaga högvilt bör enkelt klara högviltsdekalens eller björn- dekalens skjutkrav att träffa med 4 skott av 4 inom ringarna på en stillaståen- de älgfigur eller björnfigur. Det totala antalet skott är svårt att ange men bör ligga mellan 50 – 100 per år.
När det gäller jaktformer där viltet är i rörelse ställs andra och högre krav Om det är fråga om jakt efter älg är avläggande av det s.k. älgskyttemärket i brons ett rimligt krav. Man skjuter mot stillastående och löpande älg och där lägsta kravet, bronsvalör är 3 st. 4 skottsserier med alla skott inom älgens vitala träffområde. De flesta jaktlag och jaktklubbar ställer detta krav på sina medlemmar för att få deltaga i jakten.
Några liknande prov för andra former av jakt finns inte men vid jakt på annat högvilt i rörelse bör motsvarande krav gälla.
Hur mycket träningsskytte som krävs för att nå ovanstående krav är naturligtvis individuellt och varierar från jägare till jägare. En nybörjare behöver träna mer än en erfaren jägare och en äldre behöver oftast skjuta mer än en yngre. Vad som är viktigt är att skytten genom övning lärt känna sin kapacitet och än viktigare sina begränsningar och kan med gott omdöme använda dessa kunskaper vid jakten.
Totalt bedöms en normaljägare behöva träningsskjuta minst 100 -150 skott årligen med sitt jaktvapen och särskilt då träna skytte på viltmålsbanor mot löpande älg, vildsvin och annat högvilt. Antalet skott kan reduceras något om träning även sker med andra vapen.