pistol/revolver .22 LR
Karaktäristik
.22 LR är en liten svagt laddad patron (utgångshastighet normalt 325 m/s), i folkmun kallad salongsgevärspatron. Projektilerna är av bly som är överdrag- na med ett tunt lager vax eller en tunn plätering av koppar för att hindra oxi- dation och för att minska risken för blyavlagringar i vapnen. Kulvikten är normalt 2,53 gram. Tändsatsen innehåller 3-4 mg bly i form av olika blyföre- ningar. Kostnad per patron från ca 40 öre för de enklaste träningspatronerna till ca 2 kronor för de mest exklusiva tävlingspatronerna.
Alternativ
Det saknas alternativ till bly såväl till projektilen som till tändsatsen. Genom att patronen arbetar med mycket låga gastryck - något som vapnen är kon- struerade för – krävs att projektilen är mjuk och lätt kan graveras av bom- marna i pipan (har till uppgift att bringa projektilen i rotation och därmed göra den stabil i kulbanan).
Tävlingsskytte med .22 LR är i de flesta fall synnerligen precisionskrävan- de. Kvaliteten på tändsatsen har mycket stor betydelse för ammunitionens precision och utgör redan idag en begränsande faktor. Därför är en övergång till en blyfri tändsats inte trolig. Branschen bedömer det som osannolikt att någon blyfri patron kommer att kunna utvecklas.
Organisationer och skytteformer som nyttjar .22LR
Frivilliga skytterörelsen (FSR)/Skytterörelsens ungdomsorganisation (SUO) • Korthållsskytte på bana och i fält
• Pistol och revolver (vapengrupp C) på bana 25 meter och i fält Svenska Sportskytteförbundet (SSF)
• Gevär 50 meter, internationella tävlingsformer (int) • Pistolskytte 25 meter (int)
• Pistolskytte 50 meter (int) • Löpande viltmål 50 meter (int) Svenska Skidskytteförbundet
• Skidskytte 50 meter (int) • Springskytte
• Rullskidskytte Jägarorganisationerna
• Löpande viltmål 20 meter • Löpande viltmål 50 meter • Jaktfältskytte
Sveriges Metallsilhuettförbund
• Smallbore rifle 40-100 meter (int) • Smallbore pistol (25-100 meter (int) Mångkampsförbundet
• Orienteringsskytte (int)
Försvarsmakten Idrott/Friskvård (FM I/F) • Gevärsskytte 50 m (int)
• Marin femkamp (int) • Orienteringsskytte (int) • Skidskytte (int)
• Pistol 25 meter (int) Försvarsmakten
• Frivilligutbildning gevär (bana/fält) Konsekvenser av krav på miljökulfång
I förordningen 2002:273 Svensk författningssamling definieras miljökulfång som: ”en anordning för uppsamling av ammunition som förhindrar att ammunition vid användning sprids till skjutvall, mark eller vatten”. För att kunna tolka denna förordning måste begreppet ammunition ersättas med projektiler och skjutvall med kulfång. I den fortsatta texten avses med miljö- kulfång en anordning som förhindrar att projektiler vid användning sprids till kulfång, mark eller vatten. Traditionella kulfång består av sand med för användningen lämplig kornstorlek. Sanden i kulfången sållas från bly och mantlar med lämpliga intervall (beroende på nyttjandegraden). Eftersom möjligheten att nyttja blyfria alternativ för .22 LR saknas krävs från och med 2008 miljökulfång.
Följande typer och antal skjutbanor berörs
• 50-meters gevärs- och fripistolbanor (antal banor 621, antal tavelställ AAA)
• Pistolbanor 25 meter (antal banor 550, antal tavelställ)* • Löpande viltmålbanor 20 meter (antal banor 30)
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition
• Skidskyttebanor 50 meter • Metallsilhuettebanor
• Terräng/skjutfält för fältskytte
50-meter gevär, fripistolskytte samt frivillig försvarsutbildning
Några av de större femtiometersbanorna har idag kombinerade kulfång och tavelautomater. I dessa kulfång samlas projektilresterna och kan enkelt åter- vinnas. Kulfången är ursprungligen inte utvecklade med tanke på miljön. Ett flertal större och medelstora banor har taveltransportörer eller mål med akus- tisk markering. Dessa målanordningar saknar inbyggda kulfång, men i vissa fall – t ex på inomhusbanor - förekommer olika varianter på miljökulfång bakom måltavlorna. På flertalet mindre femtiometersbanor utgörs kulfånget av en sandvall. Det totala antalet 50-metersbanor uppgår till 621.
För att ett miljökulfång ska vara användbart till tävlingsskytte krävs att det kan samverka med en tavelautomat eller en elektronisk/akustisk tavla. Enkla kulfång av exempelvis modellen Star miljö targetbox kan endast användas vid mer eller mindre individuell träning på mindre skjutbanor där skytten fritt kan gå fram och byta tavla.
Antalet patroner som skjuts under precisionsskytte med gevär 50 meter uppgår till ca 4,2 miljoner (10,6 ton bly).
Förutom att 50-metersskytte med .22 LR är den största gevärsgrenen vid sidan om luftgevärsskytte används detta skytte för utbildning inom främst Hemvärnet och Försvarsutbildarna. I takt med att det nationella skyttet med 6,5x55 minskar på grund av bland annat höga kostnader och nedläggning av skjutbanor nära tätorter ökar gevärsskyttet med .22 LR och är en viktig fak- tor i rekrytering av nya skyttar.
Pistolskytte 2,5 meter vapengrupp C
På 25-metersbanorna skjuts med såväl .22 LR (vapengrupp C) som med mantlad och omantlad ammunition i grövre kalibrar. Förutsatt att inte före- ningarna avvecklar sitt grovpistolskytte medför kravet på miljökulfång att dessa dimensioneras för den kraftigaste mantlade pistolammunitionen. Detta innebär att investeringar i miljökulfång blir betydligt högre än vad som endast är motiverat av pistolskytte med .22 LR. Flertalet pistolskyttar tränar och tävlar med vapen i såväl .22 LR som i grövre kalibrar varför alternativet att enbart satsa på miljökulfång som klarar .22 LR uppges av representanter för skytteorganisationerna vara orealistiskt.
Eftersom blyfria alternativ saknas för .22 LR krävs miljökulfång på pistolbanorna även om det teoretiskt skulle vara möjligt att övergå till blyfria projektiler för pistoler/revolvrar i grövre kaliber. Nu gällande förordning innebär således i praktiken krav på miljökulfång för allt banskytte med pistol från och med 2008.
Investeringskostnaden per tavelställ för miljökulfång uppgår till ca 60 000 kronor och driftkostnaden per ställ och år till 5.000 kronor. Dessa kostnader täcker då även åtgärder för skytte med grövre mantlad och omant- lad pistolammunition. Idag finns olika former av uppsamlande kulfång främst för inomhusskytte. Exempelvis buntar med komprimerat gummigra-
nulat, träkubbar och snedställda plåtar med en gummiduk framför som ska hindra blystänk.
Antalet .22 LR som skjuts med pistol/revolver på 25-metersbanorna upp- går till 13,7 miljoner patroner och blymängden till 34,7 ton.
Skytte med .22 LR är totalt dominerande inom pistolskytte på grund av relativt låg kostnad för ammunitionen, liten rekyl, lågt skottljud samt bra precision. Introduktion och utbildning av nya skyttar sker så gott som uteslu- tande med .22 LR-vapen.
Även mindre pistolskytteföreningar förfogar över relativt många tavelställ (ofta 20) för att kunna genomföra lokala och regionala tävlingar (målanordning- ar för precisionsskytte med pistol är synnerligen enkla och innebär inga nämn- värda investeringskostnader). Kulfången består undantagslöst av sandvallar.
Få föreningar uppges ha de ekonomiska förutsättningar som krävs för en investering i miljökulfång.
Eftersom förbudet mot bly i ammunition som ej skjuts mot miljökulfång eller motsvarande innebär att fältskytte med pistol inte längre kan genom- föras kommer underlaget för föreningarnas verksamhet att urholkas. Att enbart kunna erbjuda inomhusskytte med luftpistol uppges inte kunna räcka varken för att locka nya skyttar eller för att behålla de gamla.
Nedläggning av lokala skytteföreningar innebär längre resor till träning vid skyttecentra för de skyttar som eventuellt fortsätter. Dessutom kommer befintliga kulfång att finnas kvar utan tillsyn.
Viltmålsskytte 50 meter
Skytte mot löpande viltmål 50 meter innebär att målet får beskjutas när det exponeras vid passage av en tio meter stor öppning. Skytte mot rörliga mål kräver miljökulfång som täcker hela skjutöppningen i bredd och målets höjd med relativt stor marginal. På många skjutbanor ökas banans kapacitet genom att placera två mål ovanför varandra (två skyttar skjuter samtidigt. Viltmålsskytte 50 meter bedrivs som en internationell tävlingsform av klub- bar under Sportskytteförbundet. Dessutom skjuts viltmål 50 meter som jak- tträning och som en nationell tävlingsform av jägarorganisationerna.
I takt med att vildsvinsstammen ökar tränar allt fler jägare mot löpande vildsvin på dessa banor genom att jaktskytteklubbarna bereder även icke med- lemmar tillgång till sina skjutbanor. Detta skytte sker med .22 LR, träningsam- munition för jakt samt med jaktammunition. För att möjliggöra en allsidig användning av dessa banor måste således ett miljökulfång vara dimensionerat för grovkalibrig gevärsammunition och skytte med helmantlade projektiler.
Kostnaden för ett miljökulfång till viltmål 50 meter är ca 225.000 kronor och underhållet per år uppskattas till ca 30.000 kronor. Föreningar med banor för löpande viltmål 50 meter har så gott som alltid också en bana för löpande viltmål 80 meter. Investeringskostnaden för miljökulfång på 50- metersbanan kan därför inte ses isolerad utan föreningen måste samtidigt investera i miljökulfång för 80-metersbanan och eventuellt andra banor för exempelvis löpande viltmål 10 och/eller 20 meter. Klarar inte jaktskytteklub- barna den totala investeringen blir resultatet nedläggning. Effekten av ned- läggningar drabbar möjligheten till jaktträning på lokal nivå.
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition
Uppskattningsvis ca 1,3 miljoner patroner .22 LR skjuts årligen under organiserad träning på viltmål 50 meter vilket motsvarar en blymängd på 3,3 ton. Kulfången utgörs idag av sandvallar. Därutöver skjuts uppskattningsvis ca hundratusen jakt- eller jaktträningspatroner mot dessa kulfång motsvaran- de en blymängd på cirka ett ton.
Skidskytte, spring- och rullskidsskytte, orienteringsskytte, marint femkampsskytte
Idag finns det nio större banor med kapacitet för nationella tävlingar (minst 20 tavelställ). Därutöver finns åtta i storleksordningen 15 skjutplatser samt ett större antal mindre skjutbanor för lokal skidskytteträning. Samtliga banor har självmarkerande mål i stålplåt. Vid skytte mot dessa mål fragmenteras blyprojektilen och fragmenten sprids radiellt från träffpunkten. Samtliga täv- lingsbanor har tak över målen för att begränsa spridningen av bly. Försök har visat att blyresterna på dessa banor sprids på marken högst tre meter från träffpunkten (bakåt och åt sidorna). Kostnaden för dagens målanordningar med upphängning och tak uppgår till ca 12.000 kronor per tavelställ. Miljö- kulfång för skytte mot stålmål saknas och i den mån sådana kommer att utvecklas bedöms kostnaden som hög på grund av att målet måste byggas in i kulfånget – något som också ställer krav på beslysning.
Effekten av ett krav på miljökulfång kommer enligt de berörda organisa- tionerna att innebära att flera mindre klubbar avvecklar sina skjutbanor. Det- ta innebär i sin tur en minskad rekryteringsbas för skytteformer som trots få utövare har en mycket hög internationell nivå Skidskytte är också den skytte- form som har störst publikvärde.
Ca 4 miljoner .22 LR (13,7 ton bly) skjuts per år inom skidskyttet (omfat- tar även springskytte och rullskidskytte med gevär). I storleksordningen en miljon av dessa skjuts mot pappmål och resten mot självmarkerande stålmål. En mindre del av detta skytte sker sommartid i samband med spring- eller rullskidsskytte. Orienteringsskyttet och det marina femkampsskyttet upps- kattas till ca 0,35 miljoner patroner (0,9 ton bly).
Orienteringsskyttet kan endast i begränsad utsträckning genomföras vid fasta skjutanläggningar eftersom orienteringsmomentet kräver tillgång till ”ny terräng”. Liksom skidskyttet sker en viss del mot papptavlor men huvud- delen av skyttet sker mot självmarkerande stålmål av skídskyttemodell. Metallsilhuettskytte
Metallsilhuettskytte med gevär .22 LR skjuts i stående ställning mot stålmål på 40, 60, 77 och 100 meters avstånd. I pistol .22 LR skjuts på avstånden 25, 50, 75 och 100 meter och skjutställningen är i flertalet pistolgrenar liggande. Att skyttet sker mot stålmål innebär att projektilerna fragmenteras och sprids radiellt. Målen måste därför byggas in i ett eventuellt miljökulfång. Metallsil- huettskyttet anser sig inte kunna bära de kostnader detta skulle medföra.
Fältskytte med gevär (.22 LR), Frivillig försvarsutbildning (fältskytte) samt jaktfältskytte (jaktstigsskytte .22 LR)
Fältskytte med gevär .22 LR skjuts i liggande eller knästående ställning (relativt stabila skjutställningar som ger bra precision) mot relativt små mål.
Samtidigt är anslagsenergin hos projektilen så låg att kulfånget kan vara rela- tivt lätt. Därför är det sannolikt teoretiskt möjligt att bygga mobila miljökul- fång som täcker en hel målgrupp. Skytte mot mål på okända avstånd innebär dock stor sannolikhet för felbedömningar som ger träfflägen som måste beak- tas vid val av storlek på miljökulfånget. Precisionen vid gevärsskytte med .22 LR är så god att den innebär en mycket snabb förslitning av ytan som täcker kulfånget (för att hindra att blyrester stänker ut). Tillgång till miljökulfång för denna form av skytte saknas för närvarande.
Jaktfältskytte med .22 LR kräver större mål och kulfång eftersom skyttet sker i stående (en mindre stabil skjutställning som ger en lägre precision. Om kuljaktstigar för .22 LR arrangerades skilt från skytte med klass 1-vapen är det - om man bortser från kostnaden - sannolikt tekniskt och arbetsmässigt möjligt att genomföra mot miljökulfång
Såväl fältskytte med gevär .22 LR som jaktfältskytte .22 LR har idag en relativt liten omfattning då dessa skytteformer är förhållandevis nya. Antal patroner som avlossas vid fältskytte gevär .22 LR uppskattas till ca 0,5 miljo- ner (1,3 ton bly) medan jaktfältskyttet med .22 LR beräknas uppgå till ca 0,2 miljoner patroner (0,5 ton bly).
Fältskytte med pistol (.22 LR)
Fältskytte med vapen i vapengrupp C är det pistolskytte som har överlägset flest utövare. Tävlingsformen nyttjar skjutavstånd i intervallet 12-180 meter och arrangeras exempelvis ofta i en större grusgrop. Träning för fältskytte sker normalt mot kulfång på 25-, 50-, 100- eller 300-meters banor.
En väsentlig del av tävlingsmomentet i fältskytte utgörs av avståndsbe- dömning, vilket kräver att fältskyttemålen förläggs i terrängen. Antalet skjut- platser på en skjutstation uppgår vid lokala och regionala tävlingar till i stor- leksordningen sex till tio och antalet skjutstationer till 6-10 (normalt 8). På varje skjutplats beskjuts en, två eller tre målgrupper.
Då precisionen vid pistolskytte i jämförelse med gevärsskytte är betydligt lägre på grund av den mycket instabilare skjutställningen är målen och kra- ven på miljökulfångets storlek betydligt större. Tillsammans med kravet att kulfången dessutom ska kunna hantera grövre mantlade och omantlade pro- jektiler innebär detta att kulfången blir stora och tunga.
En tävling med sex skjutplatser per station, åtta skjutstationer och två målgrupper per station skulle kräva 96 mobila kulfång med kapacitet för grovkalibrig mantlad pistolammunition. Redan att kunna genomföra lokala eller regionala fältskyttetävlingar skulle medföra en investeringskostnad på åtskilliga hundratusentals kronor och innebära ett gigantiskt arrangörsarbete. Krav på miljökulfång för fältskytte anses av Svenska Pistolskytteförbundet innebära att fältskytte med pistol avvecklas.
I samband med fältskyttetävlingar skjuts årligen 2,8 miljoner patroner .22 LR motsvarande en blymängd på 7,1 ton.
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition