Karaktäristik
Sportskytte är den största individuella idrottsgrenen i världen och av sport- skyttegrenarna är lerduveskytte den tävlingsform som har flest utövare. De olympiska grenarna skeet, olympisk trap och dubbeltrap är rena idrotter. Internationella tävlingar skjuts undantagslöst med blyhagel och standard-
laddningen är idag 24 gram hagel per patron. I Sverige upphörde dispensen att använda blyhagel till de olympiska grenarna 1/1 2005. En ny, begränsad dispens, har getts från 5/5 2006 fram till och med OS i Peking 2008.
Övriga lerduvegrenar såsom nordisk trap, sporting och jaktstigsskytte lik- nar olika former av tänkbara jaktsituationer. De skjuts i huvudsak nationellt och där har användningen av stålhagel i stort sett blivit accepterad eftersom alla tävlar på lika villkor. I grenen sporting sägs användningen av stålhagel kräva att vissa skjutavstånd kortas ned. Grenen nordisk trap (tidigare kallad jägartrap) utnyttjas flitigt av icke tävlingsskyttar som förberedelse för jakt. Under denna träning förekommer sannolikt en betydande mängd skytte med sportpatroner laddade med blyhagel. Jägarnas hagelvapen är i liten utsträck- ning så moderna att de är konstruerade för och trycktestade med stålhagel.
Jaktstigsskytte och uppskjutning för jägarexamen sker mot rörliga plåtfi- gurer och stålhagel skulle ge farliga rikoschetter för såväl skytt som omgiv- ning samt förstöra målmaterielen. Under 2005 var det endast detta skytte som hade dispens att nyttja blyhagel. Denna dispens gäller fram till 2008. Alternativ
Stålhagel är i stort ett acceptabelt alternativ till lerduveskytte under förutsätt- ning att alla använder stålhagel. För jaktstigsskyttet skulle hagel av vismuth kunna användas. Priset är tio till femton gånger högre än för en blysportpa- tron.
Organisationer som bedriver sportskytte med hagel SSF • Skeet • Olympisk trap • Dubbeltrap • Nordisk trap • Sporting • DTL Svenska Jägareförbundet • Jaktstigsskytte • Jägarskeet • Nordisk trap • Compact sporting Riksjägarna • Jaktstigsskytte • Jägarskeet • Nordisk trap
Konsekvenser för sportskytte med hagelgevär
Som nämnts ovan är sporthagelpatroner laddade med stålhagel accepterade bland tävlingsskyttar. Detta beror på att effekten hos dessa patroner i de fles- ta fall är fullt tillräcklig för att krossa lerduvor på de skjutavstånd som är aktuella (utfallet av skyttet blir således inte slumpmässigt). Vidare accepteras stålhagel eftersom samtliga som tävlar nationellt har samma förutsättningar.
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition
De vapen som används vid sportskytte är i huvudsak så moderna att de är konstruerade för stålhagel.
För de internationella lerduvegrenarna (Skeet, Olympisk Trap, Dubbelt- rap) innebär ett blyförbud på sikt att en svensk representation i dessa grenar kommer att saknas. Även om det exempelvis går att skjuta skeet lika bra med stålhagel är detta inte tillåtet internationellt. Att träna med stålhagel inför en tävling där blyhagel ska användas är heller inte något alternativ eftersom det skiljer i skjutteknik mellan alternativen.
Följande typer av skjutbanor berörs • Skeetbanor
• Banor för Nordisk trap • Banor för Olympisk trap • Banor för Dubbeltrap • Sportingbanor
• DTL-banor
• Jaktstigsbanor (fasta) • Terräng för jaktstigsskytte
Miljökulfång för lerduvebanor är inget realistiskt alternativ även om man i Tyskland har testat ”gardiner” mot vilka blyhaglen slår innan de faller till marken och kan samlas upp. Anordningar för uppsamling av blyhagel på ler- duvebanor är extremt dyra. Exempelvis finns det i Tyskland endast tre sådana godkända banor.
5.4 Tillgång, utförande och kostnad
för miljökulfång
Av Janne Kjellsson
Sammanfattning
Kartläggningen av de olika typerna av miljökulfång visar att vissa typer har en begränsad användning. För luftgevärsskytte på bana men inte för fältskyt- te finns fungerande kulfång, som kan kombineras med en tavelautomat, till en rimlig kostnad, ca 850 kr per tavelställ. För precisionsskytte på bana med kaliber 22. LR finns också alternativ som kan användas för träningsskytte och på mindre banor där samverkan inte krävs med en tavelautomat. Exem- pel på detta är Target Box eller MKA kulfångslåda för ca 2 300 kr/tavelställ eller ca 25 000 kr för en bana med 10 standard ställ. Observera att bakom dessa enkla kulfång, som i princip täcker använd tavla, krävs av säkerhetsskäl någon typ av kulfång exempelvis befintlig sandvall, som kan fånga upp kulan vid en bom. För fältskytte saknas kulfångsalternativ.
Problemet i sammanhanget är att man skjuter med vapen med många oli- ka kalibrar på samma bana. Det gör att man behöver ett miljökulfång som klarar både fina och grova kalibrar. Inomhus kan man nyttja MKA granulat- kulfång, som bl.a. Polisen använder till en kostnad av ca 250 000 kr för en bana med 5 tavelställ. Huvuddelen av alla banor är emellertid utomhusbanor som kräver andra alternativ. De som återstår är STAPP miljökulfång som FM har byggt och använder samt Svenska Pistolskytteförbundets patent, som inte har byggts och provats i praktisk verklighet. Det senare bedöms därför inte kunna ligga till grund för en bedömning av konsekvenserna av ett förbud av blyad ammunition.
STAPP miljökulfång för konventionella skjutbanor är byggda i ett relativt stort antal > 100 st. för militärt bruk och erfarenheterna har börjat värderas. Trots en del materialbrister i de första konstruktionerna och en del underhåll- sproblem anser FM att kulfången fungerar tillfredsställande och på sikt kom- mer att ge lägre underhållskostnader än konventionella sandkulfång. De har också fördelar ur säkerhetssynpunkt i vinterklimat.
Bygg- och underhållskostnaderna är emellertid mycket höga. En bana för 10 tavelställ kostar ca 600 000 kr och därtill kommer årligen uppskattade underhållskostnader på ca 70 000 kr.
Antal tavelställ på landets skjutbanor har uppskattats till 20 000 st. och med en kostnad på ca 60 000 kr/tavelställ innebär det en total investering på 1 200 miljoner kronor. Detta är en kostnad som det civila skyttet inte bedöms kunna finansiera. Härtill kommer kostnader för en utbyggnad av ca 1 500 vilt- målsbanor till en sammanlagd kostnad på ca 600 miljoner kronor. Att bygga miljökulfång för att skjuta blyad ammunition bedöms således inte vara en framkomlig väg om inte samhället finansierar huvuddelen av utbyggnaden.
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition
Kulfång för viltmål kan även köpas i form av en byggsats för egen mon- tering. STAPP AB håller även på att utveckla en byggsats för andra typer av civila utomhusbanor för egenmontering.
Ett av huvudsyftena med ett miljökulfång är att förhindra en icke önsk- värd urlakning av bly från en skjutvall. Detta uppnås främst genom att kulor- na isoleras och eventuellt uppkommet lakvatten tas om hand eller behandlas. När en blykula träffar en skjutvall förångas den delvis av anslagsenergin och omformas till större eller mindre fragment.
En del vidhäftar också på sandkornen och det finns därför en viss risk att blyföreningar urlakas till mark, ytvatten och grundvatten. Undersökningar av befintliga skjutvallar som genomförts av FM, FOI och oberoende experter har visat att denna risk oftast är överdriven och att utlakningsprodukterna oftast stannar inom själva vallen. Någon omfattande spridning till omkring- liggande mark och vatten sker således inte. (jmf. Qvarfort/Kjellsson, avveck- ling av skjutbanor 2006)
Därmed skulle behovet av olika typer av miljökulfång saknas för huvud- delen av befintliga skjutbanor utom möjligen för banor, som är lokaliserade i extema miljöer med låga pH -värden, men även detta förhållande kan mot- verkas genom exempelvis kalkning och kontroll.