I.P regler för ej stålhagelprovade vapen

Till vapnen ska användas en ”ordinär” patron. Föreskriften innebär tekniskt att haglens utgångshastighet mätt 2,5 meter från mynningen inte får vara större än 400 m/s och att mynningsimpulsen inte får överstiga 12Ns (New- tonsekunder) Maximal hagelstorlek är 3,25 mm eller därunder. Stålhagelpa- tronernas maximala gastryck får heller inte överstiga det värde som är tillåtet för motsvarande patron laddad med blyhagel. Detta begränsar hagelladd- ningen till maximalt 30 gram, inklusive förladdning, vid maximal hastighet.

N AT U R V Å R D S V E R K E T

Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition

Önskar en tillverkare använda tyngre laddningar ska utgångsfarten sän- kas proportionellt.

Det går således utmärkt att ladda patronen med 40 gram hagel vid 300 m/s i utgångshastighet vilket ger exakt samma mynningsimpuls.

Den helt överskuggande tekniska problematiken med stålhagel är dock deras relativa hårdhet. Det innebär risk för skador på vapnen även vid nor- mal användning av stålhagel i de storlekar som är nödvändiga för att säker- ställa en rimlig skottverkan vid jakt.

På grund av stålets låga specifika vikt får de enskilda haglen en låg ballis- tisk koefficient som gör att speciellt de mindre hagelstorlekarna tappar sin fart mycket snabbt i förhållande till blyhagel.

I olika Danska rapporter om stålhagel och vilka ”kvalitetskrav” som anses rimliga för att undvika skadskjutningar nämns patronens utgångshas- tighet som en viktig parameter.

Rekommendationen är att stålhagelpatroner av ”god kvalitet” ska ha en utgångshastighet på minst 425 m/s. Laddningsvikten bör vara minst 32 gram och hagelstorleken för jakt på änder och gäss ungefär desamma som rekom- menderas i Amerika för användning i enkelpipiga vapen. Således mellan 3,5- 4 mm.

Patroner med sådana egenskaper tillhör kategorin högeffektpatroner och ska med rimlig säkerhet för person och egendom inte användas i annat än stålhagelprovade vapen. (Danmark är inte anslutet till C.I.P)

Utgångshastighet, hagelstorlek och laddningsvikt är ur teknisk synpunkt inget vedertaget mått på en hagelpatrons kvalitet utan bara egenskaper den avsiktligt ges vid tillverkningen och som kan varieras beroende på vilket användningsområde den ska ha. En standardpatron laddad med blyhagel behöver inte ha en utgångshastighet på mer än 350 m/s för att ge en fullgod verkan.

Fullskaliga fältprov med s.k. ordinära stålhagelpatroner som genomfördes för några år sedan med ett hagelvapen av standardkvalitet tillverkat i mitten på 1950-talet gav en uthållighet på 750 avlossade skott innan vapnet av säkerhetsskäl var tvunget att tas ur bruk. Med ett allmänt förkommande vapen från mitten 1970- talet med pipor av kromnickelstål sköts det 4700 patroner av samma sort innan var tvunget att tas ur bruk på grund av skador som pipseparation och kraftigt slitage på förreglingen mellan pipor och baskyl mm.

Huvuddelen av den befintliga, svenska och europeiska, arsenalen av hagelvapen är konstruerade för att skjuta med mjuka blyhagel och har vid tillverkningen dimensionerats och provats för detta. I sak innebär det att tek- niskt invändningsfria hagelvapen, som tillverkats redan i slutet av 1800- talet och början av-1900 talet, utan vidare kan användas med blyhagel av alla kommersiella storlekar utan hänsyn till trångborrningsgrad.

De enda tekniska förbehållen är man använder patroner med rätt längd i förhållande till patronläget och att patroner laddade med röksvagt krut inte används i vapen med s. k damaskerade pipor om de inte kontrollerats vid ett ackrediterat provhus (Nitro Proof)

mellan stålhagel och konventionella hagelvapen som den bilaterala C.I.P kon- ventionen, av säkerhetsskäl för användare och konsumenter, angett regler för vilka prestanda en stålhagelpatron maximalt får ha för att med rimlig säker- het kunna användas i vapen som inte genomgått särskilt stålhagelprov vid ackrediterat provhus.

Sverige är som nation inte anslutet till C.I.P men förbundit sig att följa artikel 10 i EU direktivet 93/15/ EEG som hänvisar till att C.I.P konventionen från 1969 ska gälla för att ammunition ska ha fri rörlig- het inom den gemensamma marknaden.

Räddningsverket anser att detta natio- nellt ska garantera en rimlig skyddstek- nisk nivå men det är okänt om myndighe- ten utövar den tillsyn direktivet kräver.

Om man av hänsyn till den enskilde användarens säkerhet och berättiga- de krav på skydd för sin egendom följer dessa regler försämras hagelvap- nets faktiska kapacitet och dödande förmåga som jaktvapen mycket dras- tiskt vid användning av stålhagel.

Det effektiva skjutavståndet måste minskas till i stort sett hälften av vad en patron laddad med blyhagel presterar. Även om man på ett skjutavstånd på runt 20 meter använder ett vapen utan någon trångborrning blir hagelsvär- men ändå så tät att viltet kommer att massakreras samtidigt som skadskjut- ningsrisken ökar vid minsta riktfel.

Tekniska skillnaden mellan olika typer av hagelvapen

I debatten om alternativ ammunition för hagelvapen har det ofta hänvisats till de förhållanden som råder i Nordamerika som har haft förbud mot användning av blyammunition i våtmarker under ganska många år. Något som inte är relevant om man jämför med nordiska förhållanden i allmänhet eller svenska i synnerhet. Jakten i Nordamerika är organiserad på ett helt annorlunda sätt då jakten inte är direkt bunden till jordägande. Det innebär att det i attraktiva våtmarksområden kan förkomma ett mycket intensivt jak- ttryck i vissa vattenområden, framförallt i samband med flyttsträcken. Den stora skillnaden är emellertid vilka vapen som traditionellt används för jakt- bruk. I Nordeuropa och särskilt i Skandinavien är dubbelpipiga brytvapen i stort sett den helt förhärskande typen av hagelvapen för jakt.

Hagelvapen tillverkade runt sekelskiftet är inte omoderna som konstruktion betraktade. Vissa modeller kan ha ett betydande ekono- miskt värde förutom affektions- och kulturella värde.

Men de är inga museiföremål ut fullt använd- bara för jaktbruk med den ammunition de är konstruerade för.

N AT U R V Å R D S V E R K E T

Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition

Den transatlantiske jägaren använder i huvudsak enkelpipiga pumprepetera- de eller halvautomatiska hagelvapen och är heller inte besvärad av restriktio- ner när det gäller antal vapen som kan innehas för jaktbruk. Jakt på fältfågel och mindre hårvilt kan också ske med konventionella blyhagelpatroner. Det dubbelpipiga vapnet är mer flexibelt för allmänt bruk då man som regel har olika trångborrningar i piporna och kan ladda vapnet med två olika

hagelstorlekar. Det gör att man ögonblickligen kan välja vad man vill ha för egenskaper på vapnet beroende på skjutavstånd och behov av täckning.

Nackdelen med brytvapen är att de tekniska egenskaperna som när det gäller förregling godstjocklek i piporna etc. inte går att ändra på ett enkelt sätt. Ett extra pipset måste beställas samtidigt med vapnet och ställer sig nor- malt mycket dyrbart. Att beställa extra pipor i efterhand är ännu dyrare och inte ekonomiskt realistiskt för de flesta normala brytvapen i sida - sida utfö- rande. På hagelvapen av bockmodell är det i vissa fall möjligt att passa in extra pipor i efterhand men generellt sett kan inte godstjockleken i patronlä- gen och piporna i övrigt dimensioneras hur som helst utan är givet av vapnets grundkonstruktion.

Enkelpipiga vapen konstrueras på ett annat sätt. De är som regel helt

maskintillverkade med relativt stora toleranser. Vapnen har ett separat slutstycke och pipan är en lös enhet som lätt kan bytas ut på några sekunder. En lös pipa är relativt billig i tillverkning och kräver ingen manuell tillpassning. Det är således mycket enkelt att i tillverkningsledet anpassa en pipa för exempelvis hårda och grova alternativhagel genom att välja ett speciellt material, öka godstjockleken där det behövs eller göra ett djupare patronläge som klarar 75 eller upp till 90 mm långa patroner för att hantera tunga laddningar av grova alternativhagel. Kan man utan tekniska problem skjuta 36 gram eller mer av stålhagel med 4 – 4,5 mm diameter är det enkelt att få samma prestanda som med nor- mala blyhagel av mindre diameter, både vad som avser skjutavstånd, täckning och penetrationsförmåga. En pump eller halvautomat kan heller inte skjutas glapp som ett brytvapen med konventionell förregling. Skulle låsregeln försli- tas är det tekniskt en enkel sak att byta ut den. En annan fördel med fram för allt halvautomatiska hagelvapen med gasomladdning eller piprekyl är att de inte är lika känsliga för variationer i gastryck som kan uppstå i alternativa patroner utan elastisk förladdning vid varierande yttre förhållanden. Stålhagel i kombinationsvapen

Ett speciellt problem med hårda alternativhagel kan uppstå i vapen som föru- tom en eller två hagelpipor också är utrustad med en kulpipa. I normala fall är kulpipan sammanlödd med hagelpiporna till en enhet. I en olycklig kombi- nation av använd storlek på hårda hagel i förhållande till vapnets ålder, dimensionering, materialkvalitet och trångborrningsgrad kan det lätt uppstå skottbulor i hagelpipornas främre del. Detta medför som regel att kulpipan kröks mer eller mindre i sin främre del. Sådana skador uppstår ett par, tre centimeter in från mynningen räknat och på den kort sträckan gör även små förskjutningar att kulpipans träffläge inte kan korrigeras efter vapnets rikt- medel.

kostnadssynpunkt är det för huvuddelen av de vapen som i allmänhet används inom landet en helt orealistiskt åtgärd. En hantverksmässig repara- tion skulle i det flesta fall kosta betydligt mer än nyanskaffning av motsva- rande vapentyp

Kombinationsvapen där kulpipan är sammanlödd med hagelpipan/piporna är mycket känsliga för skottbulor i den trångborrade delen av pipans mynning. Äldre vapen av denna typ bör inte användas med hårda alternativ- hagel utan att pipan öppnats till ren cylinderborrning. Generellt bör hårda hagel undvikas oavsett storlek.

Även i detta fall uppstår en svårlöst försäkringsteknisk fråga när det gäller ansvar och den enskildes möjligheter till ersättning eller att få en tekniskt säkerställd bedömning av vapnets status och användbarhet med för jakt rele- vant storlek på hårda, alternativa hagel.

Stålhagelprovade vapen

Att ett vapen genomgått särskilt stålhagelprov i sam- band med tillverkningen innebär inte att alla typer av alternativ ammunition med hårda hagel kan användas urskillningslöst. Det synliga yttre tecknet på att vapnet är avsett för så kallade högeffektpatroner laddade med stålhagel är att det vid provanstalten stämplats med ”den Franska liljan” innan det förs ut på marknaden. C.I.P:s specifikation för en högeffektpatron avsedd att användas i ett stål- hagelprovat vapen är följande: Utgångshastigheten får vara maximalt eller lägre än 430 m/s och mynningsimpulsen maximalt eller lägre än 13,5Ns vil- ket begränsar den praktiska laddningsvikten till 31,3 gram inklusive förladd- ning vid maximal utgångshastighet. Vidare gäller att om patronen laddas med stålhagel som är grövre än 4 mm får pipornas trångborrning eller strypning i mynningen, i faktiskt mått i förhållande till pipans verkliga innerdiameter, inte vara mer än 0,5 mm för att skador på trångborrningsdelen (skottbulor) ska kunna undvikas. Ett enkelt sett att lösa frågorna om djurskydd och den säkerhetsmässiga problematiken med stålhagel är att byta ut den absoluta huvuddelen av alla hagelvapen som används till jakt och ersätta dem med vapen som är konstruerade för och genomgått särskilt stålhagelprov för att klara hårda alternativhagel. Vidare måste man tillåta användning av kaliber 10 som medger tyngre laddningsvikter samt tillåta användning av hagel med större diameter än de som är tillåtna i dag. (Jfr med rådande förhållanden i Nordamerika)

En sådan tanke är tveksamt genomförbar i praktiken. Kostnaderna för vapenbyten och statens inlösen av befintliga vapen i de fall vapengarderoben hos den enskilde redan är full skulle bli enorma. Vidare har Sverige genom konventioner (bl.a. tillsammans med Danmark) förbundit sig att inte tillåta

N AT U R V Å R D S V E R K E T

Rapport 5624 • Underlagsrapporter till regeringsuppdraget om bly i ammunition

hagelvapen för jakt som är grövre än kaliber 12.

Alternativet att behålla den befintliga arsenalen av hagelvapen och kräva användning av alternativ ammunition för jakt skapar dock en direkt konflikt mellan kraven på en ur djurskyddssynpunkt rimlig skottverkan och rimlig hänsyn till risk för sak- eller personskada för den enskilde vid bruk av vapnet.