De skillnader som beskrivs här kan också betecknas som klyftan mellan teori och praktik som har beskrivits i tidigare studier. Genom utbildningens upplägg-ning och innehåll förmedlas en uppfattupplägg-ning om vad som är viktigt för intensiv-vårdssjuksköterskans yrkesfunktion. Denna uppfattning påverkas under det fort-satta yrkesarbetet av den kompetens som utnyttjas och efterfrågas av arbetsgiva-ren och av de attityder som förekommer i det sociala och kulturella samman-hang, som den nyutbildade intensivvårdssjuksköterskan befinner sig i.
Ökad vikt för yrkesfunktionen
• Intensivvård av äldre
I kommentarerna i enkäterna framgår att äldre patienter utgör en stor grupp inom intensivvården.
• Att arbeta i team
Teamarbetet kanske inte framstår lika tydligt under de kliniska studierna när arbetet sker tillsammans med handledaren.
• Prioritera vårdåtgärder och/eller patienter
Av kommentarer i enkäterna framgår att det är vanligt att studenter får koncent-rera sig på en patient och arbeta i ett lugnare tempo. Under arbetet som
intensiv-vårdsjuksköterska tvingas sjuksköterskan både att prioritera vårdåtgärder och/eller mellan patienter.
• Transportmedicin
Att kunna transportera intensivvårdspatienter inom sjukhuset eller mellan sjuk-hus t.ex. till olika undersökningar anses också som en viktigare kompetens än vid utbildningens slut. Men det beskrivs också som något där den egna kompe-tensen knappt räcker till.
/Transportera en respiratorpatient som är cirkulatoriskt och respiratoriskt instabil till olika röntgenundersökningar (röntgen ligger en bit från IVA). Transportvagn kopplas då till patienten med respirator, sug, O2, övervak-ningsmoduler etc. Ofta finns ej anestesiläkare till hands att följa med. Man känner sig utlämnad med så svårt sjuka patienter utanför IVA/(enk. II: 1302).
• Arbeta utifrån generella ordinationer
Intensivvårdspatienter behandlas kontinuerligt med många olika läkemedel, där intensivvårdssjuksköterskan står för den kontinuerliga utvärderingen av effek-terna och doserar läkemedel utifrån s.k. ramordinationer.
• Handledning och undervisning
Den största ökningen har skett inom detta område. Det tyder på att undersöknings-personerna nu har skaffat sig kompetens inom området och därmed ser det som viktigare. Den snabba utvecklingstakten inom intensivvården skulle också kunna vara en förklaring till att det ses som viktigare att kunna handleda och undervisa.
• Att identifiera omvårdnadsproblem och ta initiativ till utvecklings- och kva-litetsarbete
Det kan förklaras med att undersökningspersonerna efter ett år klarar att lyfta blicken från det dagliga arbetet, och ser det som viktigare med kvalitetsutveck-ling än vid utbildningens slut.
Minskad vikt för yrkesfunktionen
• Etiskt förhållningssätt
Den största förändringen har skett inom detta område. I utbildningen har studen-terna tagit till sig en attityd att etiken är viktig inom intensivvården, men vad händer när undersökningspersonerna möter den kliniska verkligheten? Utifrån skattningen av kompetensen har det skett en kompetensutveckling inom områ-det. Det tyder på att det är en kompetens som utnyttjas i arbetet, men att det är en kompetens som inte efterfrågas. Ligger det i den allmänna kulturen inom inten-sivvården att det inte är viktigt eller är sjuksköterskans roll inte viktig, när det gäller etiska ställningstaganden? Möjligen är den etiska medvetenheten större på
specialintensivvårdsavdelningar, eftersom undersökningspersonerna som är an-ställda där anser att ett etiskt förhållningssätt är viktigare för yrkesfunktionen än undersökningspersoner anställda inom den allmänna intensivvården.
Sammanfattning
På frågan om vilket kunskapsinnehåll, som lärs i utbildningen och vilken kom-petens som utvecklas i yrket, visar resultatet att undersökningspersonerna upp-fattar en klyfta mellan teori och praktik. De som i högre grad lyckats överbryg-ga denna klyfta finns i gruppen med tidiöverbryg-gare erfarenhet från intensivvård.
Undersökningsgruppen som helhet skattar både vid utbildningens slut och efter ett års yrkesverksamhet sitt lärande som högst inom kunskaps- och kompetensområden, vilka är kopplade till övervakning och medicinsk behandling. Dessa är områden som har en klar uppgiftscentrering och är exempel på ett anpassningsinriktad lärande. Inom de relationsinriktade kompetensområdena kommunikation och etik skattas inte lärandet lika högt, men områdena skattas som lika viktiga för yrkesfunktionen, som de uppgiftscentrerade områdena. Att kunna organisera sitt arbete är en kompetens, som studenterna i mindre grad hunnit utveckla under utbildningen.
Att kunna kritiskt granska forskningsresultat, att kunna identifiera omvårdnads-problem, för att kunna ta initiativ till utvecklings- och kvalitetsarbete samt att ha lärt sig metoder för att leda utvecklings- och kvalitetsarbete kan tillsammans visa på studenternas potentiella förmåga till förändring eller på ett utvecklingsinriktat lärande. Dessa kunskaps-/kompetensområden faller inom de högskolemässiga målen, vilka har poängterats ytterligare i 1993-års utbildningsreform. Resultaten visar också att studenter med en utbildning efter 1993- års utbildningsreform skat-tar sina kunskaper högre inom de två senare variablerna jämfört med studenter med en äldre sjuksköterskeutbildning.
I stort sätt råder en överensstämmelse mellan den formella kompetensen och den kompetens som arbetet kräver. Däremot finns skillnader mellan den skattade kompetensen och den kompetens som utnyttjas enligt respondenternas erfaren-heter. Orsakerna till detta är bl.a. den specialisering som finns inom intensivvår-den och som gör att alla patientkategorier inte vårdas på alla intensivvårdsavdel-ningar. Utvecklad kompetens i att driva förändrings- utvecklings- och kvalitets-arbete utnyttjas inte heller till fullo alternativt att den utnyttjas, men inte efter-frågas eller erkänns officiellt. Den största förändringen som skett under det för-sta yrkesverksamma året är att området etiskt förhållningssätt har minskat i be-tydelse för yrkesfunktionen. Ett resultat som leder till eftertanke.