Förlegade eller rimliga idéer om män?

5. jag tror ja (.) det är väl en bild som dom har målat upp så 6. att det ska vara så […] jag tror det handlar just om att man 7. vill vara eh: att man ska vara tuff du vet det är just det 8. med attityd- det var så jävla mycket attityd ((irriterat)) å 9. det är det fortfarande att man ska man ska leva upp till ett 10. visst ideal å visst ska man vara alltså man måste vara 11. stentuff man måste visa för sina kompisar ”ah jag har blivit 12. rånad” å du vet >”men det gör ingenting< jag fixar det jag 13. har kontakter jag har kompisar som fixar det till mig”.

Här framhålls att ”det är väl en bild som dom har målat upp så att det ska vara så” (rad 5-6). Genom att ordet ”dom” används i detta sammanhang distanserar sig mannen från bilden som sägs ha målats upp, dvs idealet. ”Dom” är en obe-stämd grupp i vilken talaren själv inte ingår (jfr Kitagawa och Lehrer, 1990; Holmqvist och Holsánová, 1996). Mannen ändrar sig också från ”man vill vara” till ”man ska vara tuff ” (rad 6-7). Denna rättelse, där ordet ”ska” betonas, ger en antydan om att det är förväntningar det handlar om. Den unge mannen säger även att man ”ska leva upp till ett visst ideal” (rad 9-10) och att man ”måste vara stentuff ” (rad 10-11). Användningen av uttryck som att man ”ska” och ”måste” ger en antydan om att det handlar om föreställningar och förväntningar (inte nödvändigtvis vad man själv känner eller anser).

Männen i samtalsintervjuerna tar i princip avstånd från bilden av att män bör vara tuffa, starka och handlingskraftiga. De menar att det handlar om förlegade uppfattningar om vad som är ”manligt” och ”kvinnligt” eller som en av männen uttrycker det; ”ja du det är väl gamla problem sen dag ett i världens- i samhället […] om hundra år till så kanske vi inte har samma samhälle (.) då kanske det är annorlunda”. Den här mannen hänför också idéerna om män till tonårstiden och menar att det var då (för några år sedan) som det var viktigt att visa sig ”som en man”; ”det här att man vill visa att man klarar sig du vet att man har ett starkt psyke att ’ja jag låter inte nåt sånt påverka mig’ […] det har åsså med dom här gamla begreppen ’ja jag ska visa att jag är en man’ men när man är fjorton år så har man ju inte så jädra mycket världs- man har ju ingen jävla världsbild så”.

Men även om männen själva anser att uppfattningarna om vad som är manligt beteende och manliga känslouttryck är omoderna, menar de samtidigt att de i högsta grad existerar och är mer eller mindre allmänt accepterade. Idéer om man-lighet framträder via kamraters förväntningar men de beskrivs också som generel-la ideal: det ”hör till” att män ska känna på ett visst sätt.

Olika förväntningar gällande känslor och reaktioner i samband med brott kan i sin tur påverka huruvida man förutsätts göra en polisanmälan eller inte. Om en man bör kunna ”ta lite mer” än en kvinna förväntas han inte polisanmäla vilken



Förlegade eller rimliga idéer om män?

 våldssituation som helst. I exemplet nedan förklarar en av männen att en man och en kvinna inte alltid förväntas göra polisanmälan vid samma typ av händelser. ”Det verkar lite som att killar ska kunna ta lite mer innan dom går å polisanmäler nånting” säger mannen (rad 7-8). Samtidigt framhåller han att det inte borde vara så (rad 1).

Exempel 6.7

1. I: Eh: jag tycker faktiskt inte att det s- borde vara så men 2. men jag menar om vi säger att en kille slår till en tjej (.) 3. om en kille ger en tjej en lavett så att säga ˚eller en 4. handflata˚ så kanske hon anmäler det vilket inte är så 5. konstigt (.) men är det en kille som ger en annan kille en 6. lavett så är det nog inte så ofta att dom anmäler det […] 7. det verkar lite som att killar ska kunna ta lite mer innan 8. dom går å polisanmäler nånting.

Ibland accepteras idén om att män bör kunna stå ut med lite mer än kvinnor när det handlar om att utsättas för våld. Bakgrunden till detta tycks vara bristen på ”fair play” då kvinnor utsätts för våld av män, dvs att ett brott betraktas som mer allvarligt om gärningspersonen och offret inte bedöms som likvärdiga (jfr Karls-son, 2003b).⁷⁰

Exempel 6.8

1. I: misshandlar man en man så är det mannen mot mannen (.) 2. det är inte lika (.) det är inte lika fa- alltså det är inte 3. lika allvarligt på nåt sätt (.) alltså jag tycker inte det 4. (.) för kvinnor det kvittar hur mycket dom säger att dom är 5. jämlika å såhär (.) kvinnor kan göra vas- det som männen kan 6. göra (.) det är liksom ändå en ett ideal alltså det kommer 7. aldrig å försvinna (.) att kvinnan är faktiskt det svagare 8. könet.

Män och kvinnor beskrivs i intervjuutdraget ovan som icke jämbördiga eftersom kvinnan tillhör ”det svagare könet” (rad 7-8). Detta är en uppfattning som de unga männen också tror förekommer i förövarnas föreställningsvärld. En man ta-lar om att rånarna förmodligen skulle känna sig ”lite för låga” om de skulle ”gå fram till en tjej å liksom råna henne”. Istället menar han att ”dom liksom rånar killarna som är i samma ålder som dom”.

Om förövaren riktar ett vapen mot ett obeväpnat offer kan man tycka att inte heller detta är ”rent spel” – även om de båda inblandade är ”likvärdiga” så till vida att de är män. Detta är något som männen delvis håller med om men de menar samtidigt att verkligheten är en annan: bruket av vapen normaliseras och det fak-tum att den man rånar är obeväpnad försvinner från bedömningen av vad som är likvärdigt/inte likvärdigt.

70 Det framgår inte av intervjupersonernas berättelser huruvida en våldssituation där både offer och gärningsperson är kvinnor också betraktas som mindre allvarlig.

Exempel 6.7

Exempel 6.8

70 Det framgår inte av intervjupersonernas berättelser huruvida en våldssituation där både offer och gärningsperson är kvinnor också betraktas som mindre allvarlig.



Exempel 6.9

1. I: Nä men tjejer det är alltså (.) det är en annan sak det 2. är ju det (.) jag vet inte det- man ska ju inte slå tjejer å 3. man ska ju inte göra det å man ska alltså så (.) det är 4. gamla grejer som sitter i (.) det är ju (.) det är fegt å 5. dra upp dra kniv mot en tjej det det vet alla killar liksom. 6. V: Men å andra sidan är det inte fegt å dra det mot en annan 7. ((obeväpnad)) kille också?

8. I: Nä det är det ju inte (.) enligt många.

9. V: Men man drar ju vapen mot nån som inte har ett vapen? 10. I: Nä men det brukar hända ((skrattar lite)) folk drar vapen 11. hit å dit (.) speciellt knivar då (.) det är det mest då.

Att dra kniv mot en obeväpnad man verkar alltså ses som mindre fegt än att göra samma sak mot en kvinna, något som indirekt kan sägas förmedla en uppfattning om att män bättre bör kunna klara av att hantera en sådan situation.

Detta kan anknytas till föreställningar om mäns förmåga att försvara sig. Själv-försvar är förvisso ett tema som faller utanför rubriken ”känslor” men det kan vara värt att kommentera detta i samband med föreställningar om mäns förväntade känslor och reaktioner i samband med brott. I min enkätundersökning tillfråga-des gymnasieungdomarna huruvida de ansåg att det råder en skillnad mellan tje-jer och killar när det handlar om rädsla för att bli utsatt för brott. Cirka 75 % av ungdomarna (lika många män som kvinnor) uppgav att ”tjejer är mer rädda än killar”.⁷¹ Den mest frekvent återkommande förklaringen som gavs till detta var bland kvinnorna att ”killar har lättare för att försvara sig”. Männen motiverade i första hand sitt svar med att ”tjejer riskerar att utsättas för våldtäkt”. I andra hand nämndes självförsvarsaspekten. Rädslan för brott förknippas alltså bland gymna-sieungdomarna i stor utsträckning med oförmåga att försvara sig. Män antas vara mindre rädda på grund av att de också antas ha lättare för att försvara sig. En-kätsvaren återspeglar en specifik idé om män: de bör kunna försvara sig.

På Stödcentrum för unga brottsoffer framhåller man att självförsvar är ett känsligt ämne när det handlar om unga män som utsatts för brott. Stödpersoner-na meStödpersoner-nar att unga kvinnor som drabbats av brott uttryckligen säger att de är otrygga och att de gärna vill lära sig självförsvar. Männen däremot menar oftast att de inte har något behov av att inhämta kunskaper i självförsvarsteknik. Stöd-personerna säger också att när männen trots allt visar intresse för kursen förklaras detta ibland i termer av att de vill ”känna till sina rättigheter”.

Exempel 6.10

1. S1: Vi har ju anordnat självförsvarskurser, (.) då har vi 2. erbjudit både tjejer och killar å vi har tänkt å ha 3. renodlade grupper för att det känns lättare å slappna av 71 Frågan formulerades ”Tror Du att det är skillnad mellan tjejer och killar när det gäller rädsla för

att bli utsatt för brott?”. Respondenterna fick välja ett av följande fasta svarsalternativ; ”Nej, det är ingen skillnad”, ”Ja, tjejer är mer rädda än killar” eller ”Ja, killar är mer rädda än tjejer”. Re-spondenterna uppmanades även att med egna ord motivera sina svar.



Exempel 6.9

8. I: Nä det är det ju inte (.) enligt många.

9. V: Men man drar ju vapen mot nån som inte har ett vapen? 10. I: Nä men det brukar hända ((skrattar lite)) folk drar vapen 11. hit å dit (.) speciellt knivar då (.) det är det mest då.

Exempel 6.10



4. helt enkelt å då har ju tjejerna liksom ”å jättekul jag 5. skulle jättegärna lära mig grundknepen i självförsvar för 6. jag är otrygg” medan- […] Det är mycket svårare för killarna 7. att ta hjälp när det gäller deras otrygghet, […]

8. S2: Å sen så många killar som har anmält sig har uttryckt 9. att ”ja nä” när jag har förklarat vad vi gjorde ”nä jag 10. behöver inte lära mig såna här knep jag kan försvara mig men 11. det vore ju bra å veta sina rättigheter” uttryckt sig så. 12. […]

13. S1: Ja men killarna har nåt inbyggt automatiskt att dom ska 14. kunna försvara sig å dom ska våga å dom ska vara så tuffa å 15. sen så är dom egentligen inte det för dom vågar inte gå ut 16. […] men ändå är det så svårt att tacka ja till erbjudande om 17. att gå en intensivkurs i självförsvar (.) med andra killar 18. som har blivit utsatta för brott, […]

Oavsett hur männen i samtalsintervjuerna betraktar idéerna om mäns reaktioner och uttryck av känslor i samband med brott är det tydligt att sådana finns och att de på ett eller annat sätt förhåller sig till dem. De talar om att det är ”typiskt man-ligt” att känna sig kränkt och vilja hämnas. Känslor som t ex rädsla och förtvivlan nämns däremot inte i samband med de kulturella föreställningarna. De unga männen menar även att det finns en allmänt accepterad bild av att män ska tåla mer än kvinnor då de utsätts för sådana brott som de själva upplevt (dvs misshan-del eller rån). Med undantag för känslan av att vara kränkt och hämndlysten för-väntas män enligt intervjuerna snarast låta bli att visa känslor. Istället bör man bita ihop, visa sig tuff och oberörd och inte polisanmäla vad som helst. Ungdomarna i enkätundersökningen och stödpersonerna vid Stödcentrum för unga brottsoffer pekar vidare på att män förväntas kunna försvara sig vid ett brott.

I det följande ska jag fokusera på hur de unga männen beskriver sina egna känslomässiga reaktioner. Det handlar här om känslor som beskrivs i förhållande till brottstillfället⁷² och gentemot gärningsmannen. Dessutom diskuteras

In document Gestaltningar av offererfarenheter: samtal med unga män som utsatts för brott (Page 113-117)