Från ljud till text: om transkriptionen

vju kan intervjupersonen därför känna sig obehaglig till mods eller ”hotad” i sin självbild (jfr Schwalbe och Wolkomir, 2001). Det är betydelsefullt att vara med-veten om detta. Samtidigt vill jag emellertid framhålla vikten av att inte uteslu-tande inta ett problemorienterat förhållningssätt till saken. Vad som också bör understrykas är att intervjun kan innebära en möjlighet för intervjupersonen att bli uppmärksammad och få tillfälle att berätta om sina erfarenheter.

Intervjupersonerna är inga passiva objekt som enbart rapporterar fakta och som aldrig ifrågasätter intervjuarens frågeställningar. Det händer att intervjuper-soner, som Jody Miller och Barry Glassner (2004, s. 134; jfr Blumer, 1969/1986, s. 22) uttrycker det, ”talk back”, dvs att de argumenterar emot intervjuaren. In-tervjupersoner som säger emot signalerar att de känner sig ”comfortable and com-petent enough in the interaction (Miller & Glassner, 2004, s. 134)”. De unga männen i min studie har på ett aktivt sätt både tydliggjort sina kommentarer, ställt frågor, visat viss ironi över frågor och argumenterat mot upplevda tolkning-ar. Vidare har de spontant börjat diskutera exempelvis böcker, film och inredning samt uttryckt nyfikenhet över den uppsluppna stämningen i fikarummet på So-ciologiska institutionen (efter en disputation). Detta är i min mening ett gott tecken på självständighet och trygghet i situationen – och på att intervjun kan fungera som ett samtal.

Från ljud till text: om transkriptionen

Analysen tar sin egentliga utgångspunkt redan i intervjusituationen då man ställer frågor och lyssnar till vad som berättas. Vid överföringen av ljud till text intensi-fieras analysarbetet (jfr Riessman, 1997). I detta skede börjar man lägga märke till olika mönster, t ex återkommande ord och uttryck.

Sätten att transkribera ord inspelade på band är många (se t ex O’Connell & Kowal, 1994; Du Bois, 1991). Ibland har de ansetts vara för många. Samtidigt kan man som John Du Bois (1991, s. 73) hävda att: ”there is not, nor ever can be, a single standard way of putting spoken word to paper”. Utgångspunkten för transkriptionen i min studie är det så kallade Jeffersonsystemet (utarbetat och ut-vecklat av Gail Jefferson) vilket Potter (2000) har gjort en tydlig sammanställning av (jfr Sacks et al., 1974). Jag använder mig av ett urval ”Jeffersonska” transkrip-tionssymboler av vilka några har modifierats (det är exempelvis endast vad jag har definierat som långa pauser vilka mäts i sekunder). Min avsikt här är att redogöra för hur jag resonerat då jag gjort mitt val beträffande överföring av ljud till text.

Det brukar i första hand framhållas att transkriptionens detaljrikedom bör avgö-ras i förhållande till vad som är av analytiskt intresse (O’Connell & Kowal, 1994). En annan aspekt som brukar påtalas är att transkriptionen ska möjliggöra för

läsa-

vju kan intervjupersonen därför känna sig obehaglig till mods eller ”hotad” i sin självbild (jfr Schwalbe och Wolkomir, 2001). Det är betydelsefullt att vara med-veten om detta. Samtidigt vill jag emellertid framhålla vikten av att inte uteslu-tande inta ett problemorienterat förhållningssätt till saken. Vad som också bör understrykas är att intervjun kan innebära en möjlighet för intervjupersonen att bli uppmärksammad och få tillfälle att berätta om sina erfarenheter.

Intervjupersonerna är inga passiva objekt som enbart rapporterar fakta och som aldrig ifrågasätter intervjuarens frågeställningar. Det händer att intervjuper-soner, som Jody Miller och Barry Glassner (2004, s. 134; jfr Blumer, 1969/1986, s. 22) uttrycker det, ”talk back”, dvs att de argumenterar emot intervjuaren. In-tervjupersoner som säger emot signalerar att de känner sig ”comfortable and com-petent enough in the interaction (Miller & Glassner, 2004, s. 134)”. De unga männen i min studie har på ett aktivt sätt både tydliggjort sina kommentarer, ställt frågor, visat viss ironi över frågor och argumenterat mot upplevda tolkning-ar. Vidare har de spontant börjat diskutera exempelvis böcker, film och inredning samt uttryckt nyfikenhet över den uppsluppna stämningen i fikarummet på So-ciologiska institutionen (efter en disputation). Detta är i min mening ett gott tecken på självständighet och trygghet i situationen – och på att intervjun kan fungera som ett samtal.

Från ljud till text: om transkriptionen

Analysen tar sin egentliga utgångspunkt redan i intervjusituationen då man ställer frågor och lyssnar till vad som berättas. Vid överföringen av ljud till text intensi-fieras analysarbetet (jfr Riessman, 1997). I detta skede börjar man lägga märke till olika mönster, t ex återkommande ord och uttryck.

Sätten att transkribera ord inspelade på band är många (se t ex O’Connell & Kowal, 1994; Du Bois, 1991). Ibland har de ansetts vara för många. Samtidigt kan man som John Du Bois (1991, s. 73) hävda att: ”there is not, nor ever can be, a single standard way of putting spoken word to paper”. Utgångspunkten för transkriptionen i min studie är det så kallade Jeffersonsystemet (utarbetat och ut-vecklat av Gail Jefferson) vilket Potter (2000) har gjort en tydlig sammanställning av (jfr Sacks et al., 1974). Jag använder mig av ett urval ”Jeffersonska” transkrip-tionssymboler av vilka några har modifierats (det är exempelvis endast vad jag har definierat som långa pauser vilka mäts i sekunder). Min avsikt här är att redogöra för hur jag resonerat då jag gjort mitt val beträffande överföring av ljud till text.

Det brukar i första hand framhållas att transkriptionens detaljrikedom bör avgö-ras i förhållande till vad som är av analytiskt intresse (O’Connell & Kowal, 1994). En annan aspekt som brukar påtalas är att transkriptionen ska möjliggöra för

läsa- ren att dra egna slutsatser utifrån materialet (Potter, 2000). Jag har försökt ta hänsyn till båda dessa synvinklar. Vad som kan vara värt att notera är att även om det ana-lytiska intresset är klart definierat innan arbetet med intervjuutskrifterna inleds kan det vara svårt att på förhand veta exakt vad som är viktigt att observera och tydlig-göra. På grund av detta är mina intervjuutskrifter ibland mer detaljrika än vad som är nödvändigt för den analys som görs. Jag föreställer mig emellertid att transkrip-tionen, utöver dess analytiska betydelse, kan fungera som en bra metod att för läsa-ren öka tillgängligheten till intervjupersonernas tal (jfr ibid.). En mycket detaljerad transkription kan försvåra läsbarheten (jfr Ochs, 1979) men transkriptionssymbo-lerna kan också bidra till att skapa ”flyt” och känsla i texten, förbehållet att läsaren sätter sig in i systemet ordentligt innan genomläsningen av texten görs (dvs att man inte ”slår upp” symbolerna vartefter de framträder).

Någonting ytterligare som kan vara värt att påpeka är att en relativt detaljerad transkription kan vara till fördel på så sätt att man genom transkriptionsarbetet kommer nära sitt material och lär känna det mycket väl. Samtidigt bör betonas att eftersom det vid transkriptionen sker en första tolkning av materialet är det betydelsefullt att återvända till bandinspelningarna flera gånger, dvs att inte en-bart arbeta med textmaterialet. Det är trots allt ljudmaterialet som är den närmas-te representationen av själva innärmas-tervjutillfället (jfr Tilley, 2003). Vid flera genom-lyssningar kan man upptäcka om man exempelvis misstagit sig på specifika ord eller uttryck och eventuellt kan nya tolkningsmöjligheter framträda. Eftersom omfattningen av mitt material (att det varit begränsat till tio intervjuer) har tillåtit noggrann transkription och flera genomlyssningar har jag utnyttjat denna möj-lighet.³¹

Den hänsyn till talspråk och dialektala variationer som tagits vid transkribe-ringen är av ringa omfattning. Detta eftersom sådana lingvistiska aspekter (dvs di-rekta uttal) inte är intressanta i den analys som görs. Det förekommer emellertid ett antal undantag när det gäller ”grammatisk oriktighet” eftersom talspråk enligt min åsikt i vissa fall kan underlätta läsningen av intervjucitat. När det exempelvis gäller begreppet ”dom” har detta behållits som alternativ till det i skrivspråket kanske mer korrekta ”de” eller ”dem”. Detsamma gäller ”å” (en variant av ”och” eller ”att”), ”nånting”, ”nån”, ”såna”, ”nä” och ”sen” (dvs varianter av ”någon-ting”, ”någon”, ”sådana”, ”nej” och ”sedan”). Dessa begrepp är vanligt förekom-mande i intervjuerna och den ordagranna transkriberingen av dem bidrar enligt min uppfattning till att känslan av ”originalsamtalet” (vilket transkriberingen ska representera) bättre bibehålls.

31 Transkriptionsarbetet har skett i nära anslutning till varje intervjutillfälle. Fördelen med detta är att man har intervjun relativt färsk i minnet och därför har lättare att komma ihåg vad som sagts om ljudkvalitén på kassettbandet skulle visa sig vara svag (på grund av buller på caféer etc). I samband med transkriptionen har även en kort beskrivning av intervjusituationen gjorts (var intervjun skett, vad som diskuterats före och efter intervjun, specifika händelser i anslutning till intervjun etc). Detta för att i efterhand kunna skapa sig en bild av det aktuella tillfället och för att bättre kunna minnas speciella detaljer.

 ren att dra egna slutsatser utifrån materialet (Potter, 2000). Jag har försökt ta hänsyn till båda dessa synvinklar. Vad som kan vara värt att notera är att även om det ana-lytiska intresset är klart definierat innan arbetet med intervjuutskrifterna inleds kan det vara svårt att på förhand veta exakt vad som är viktigt att observera och tydlig-göra. På grund av detta är mina intervjuutskrifter ibland mer detaljrika än vad som är nödvändigt för den analys som görs. Jag föreställer mig emellertid att transkrip-tionen, utöver dess analytiska betydelse, kan fungera som en bra metod att för läsa-ren öka tillgängligheten till intervjupersonernas tal (jfr ibid.). En mycket detaljerad transkription kan försvåra läsbarheten (jfr Ochs, 1979) men transkriptionssymbo-lerna kan också bidra till att skapa ”flyt” och känsla i texten, förbehållet att läsaren sätter sig in i systemet ordentligt innan genomläsningen av texten görs (dvs att man inte ”slår upp” symbolerna vartefter de framträder).

Någonting ytterligare som kan vara värt att påpeka är att en relativt detaljerad transkription kan vara till fördel på så sätt att man genom transkriptionsarbetet kommer nära sitt material och lär känna det mycket väl. Samtidigt bör betonas att eftersom det vid transkriptionen sker en första tolkning av materialet är det betydelsefullt att återvända till bandinspelningarna flera gånger, dvs att inte en-bart arbeta med textmaterialet. Det är trots allt ljudmaterialet som är den närmas-te representationen av själva innärmas-tervjutillfället (jfr Tilley, 2003). Vid flera genom-lyssningar kan man upptäcka om man exempelvis misstagit sig på specifika ord eller uttryck och eventuellt kan nya tolkningsmöjligheter framträda. Eftersom omfattningen av mitt material (att det varit begränsat till tio intervjuer) har tillåtit noggrann transkription och flera genomlyssningar har jag utnyttjat denna möj-lighet.³¹

Den hänsyn till talspråk och dialektala variationer som tagits vid transkribe-ringen är av ringa omfattning. Detta eftersom sådana lingvistiska aspekter (dvs di-rekta uttal) inte är intressanta i den analys som görs. Det förekommer emellertid ett antal undantag när det gäller ”grammatisk oriktighet” eftersom talspråk enligt min åsikt i vissa fall kan underlätta läsningen av intervjucitat. När det exempelvis gäller begreppet ”dom” har detta behållits som alternativ till det i skrivspråket kanske mer korrekta ”de” eller ”dem”. Detsamma gäller ”å” (en variant av ”och” eller ”att”), ”nånting”, ”nån”, ”såna”, ”nä” och ”sen” (dvs varianter av ”någon-ting”, ”någon”, ”sådana”, ”nej” och ”sedan”). Dessa begrepp är vanligt förekom-mande i intervjuerna och den ordagranna transkriberingen av dem bidrar enligt min uppfattning till att känslan av ”originalsamtalet” (vilket transkriberingen ska representera) bättre bibehålls.

31 Transkriptionsarbetet har skett i nära anslutning till varje intervjutillfälle. Fördelen med detta är att man har intervjun relativt färsk i minnet och därför har lättare att komma ihåg vad som sagts om ljudkvalitén på kassettbandet skulle visa sig vara svag (på grund av buller på caféer etc). I samband med transkriptionen har även en kort beskrivning av intervjusituationen gjorts (var intervjun skett, vad som diskuterats före och efter intervjun, specifika händelser i anslutning till intervjun etc). Detta för att i efterhand kunna skapa sig en bild av det aktuella tillfället och för att bättre kunna minnas speciella detaljer.



En alltför noggrann korrektion av talspråket skulle riskera att göra texten upp-styltad medan en alltför bokstavstrogen återgivning av intervjupersonernas tal skulle riskera att skapa förvirring hos läsaren. Min i viss mån inkonsekventa åter-givning av intervjupersonernas ord och uttryck är ett försök till balansgång mel-lan de båda ”riskerna”.

Dialektala skillnader i betoning (dvs var i orden intervjupersonen lägger sin be-toning) markeras inte i citaten. Markeras gör däremot starka eftertryck samt högt, tyst och snabbt tal. Vilka ord och uttryck som understryks och vad som uttalas högt/lågt/snabbt kan nämligen vara av analytiskt intresse. Dessutom kan sådana markeringar göra ljudmaterialet lite mer tillgängligt för läsaren. Av samma anled-ning markeras utdraget tal, samtidigt tal och pauser. Vidare anges frågande, avslu-tande, fortlöpande tal samt abrupta avslut. När det gäller ickespråkliga fenomen som exempelvis skratt transkriberas sådana inte utan de beskrivs (dvs ”skrattar” – inte ”haha”, jfr O’Connell & Kowal, 1994).

Kommatering kan vara ett bra sätt att öka läsvänligheten men jag har valt att inte utnyttja/erbjuda denna möjlighet. Detta beror på att kommateringen kan ge upphov till en känsla av att det är pauser, obefintliga sådana, det handlar om. De intervjuades pauser uppträder inte alltid då det kan verka mest naturligt i skrift-språk. Kommatecknet används i min transkription istället för att markera fortlö-pande tal. En fullständig transkriptionsnyckel följer nedan.

Transkriptionsnyckel

_____ : (understruket) eftertryck

: : (t ex aha:) utdraget (fler kolon = längre utdraget)

? : frågande

. : avslutande

, : fortlöpande

- : abrupt avslutning, t ex öppn-[ ] : samtidigt tal

(.) : kort paus (upp till c. 3 sekunder)

(3) : lång paus (c. 3 sekunder eller längre) markeras i tid > < : snabbare tal

˚ ˚ : tyst tal

AH : (versaler) högt tal

” ” : outtalade citationstecken, intervjupersonen citerar eller härmar någon annan (eller sig själv)

( ) : ej säker på vad som sägs, eventuell gissning (( )) : förklarande kommentarer

[…] : utelämnat för att korta ned



En alltför noggrann korrektion av talspråket skulle riskera att göra texten upp-styltad medan en alltför bokstavstrogen återgivning av intervjupersonernas tal skulle riskera att skapa förvirring hos läsaren. Min i viss mån inkonsekventa åter-givning av intervjupersonernas ord och uttryck är ett försök till balansgång mel-lan de båda ”riskerna”.

Dialektala skillnader i betoning (dvs var i orden intervjupersonen lägger sin be-toning) markeras inte i citaten. Markeras gör däremot starka eftertryck samt högt, tyst och snabbt tal. Vilka ord och uttryck som understryks och vad som uttalas högt/lågt/snabbt kan nämligen vara av analytiskt intresse. Dessutom kan sådana markeringar göra ljudmaterialet lite mer tillgängligt för läsaren. Av samma anled-ning markeras utdraget tal, samtidigt tal och pauser. Vidare anges frågande, avslu-tande, fortlöpande tal samt abrupta avslut. När det gäller ickespråkliga fenomen som exempelvis skratt transkriberas sådana inte utan de beskrivs (dvs ”skrattar” – inte ”haha”, jfr O’Connell & Kowal, 1994).

Kommatering kan vara ett bra sätt att öka läsvänligheten men jag har valt att inte utnyttja/erbjuda denna möjlighet. Detta beror på att kommateringen kan ge upphov till en känsla av att det är pauser, obefintliga sådana, det handlar om. De intervjuades pauser uppträder inte alltid då det kan verka mest naturligt i skrift-språk. Kommatecknet används i min transkription istället för att markera fortlö-pande tal. En fullständig transkriptionsnyckel följer nedan.

Transkriptionsnyckel

_____ : (understruket) eftertryck

: : (t ex aha:) utdraget (fler kolon = längre utdraget)

? : frågande

. : avslutande

, : fortlöpande

- : abrupt avslutning, t ex öppn-[ ] : samtidigt tal

(.) : kort paus (upp till c. 3 sekunder)

(3) : lång paus (c. 3 sekunder eller längre) markeras i tid > < : snabbare tal

˚ ˚ : tyst tal

AH : (versaler) högt tal

” ” : outtalade citationstecken, intervjupersonen citerar eller härmar någon annan (eller sig själv)

( ) : ej säker på vad som sägs, eventuell gissning (( )) : förklarande kommentarer

 Vid originaltranskriptionen noterades allt verbalt samtalsstöd från min sida, dvs kortare kommentarer i form av ”mm”, ”aha” etc. Alla sådana kommentarer är i stort sett avlägsnade ur intervjucitaten i texten (längre stödjande kommentarer har dock behållits). Detta markeras inte alltid. Stödkommentarerna är frekvent återkommande (i originalutskriften) och jag föreställer mig att de snarare skulle fördunkla än fungera upplysande för läsaren (jfr Wästerfors, 2004).

Intervjucitaten i texten inleds ofta med den intervjuade mannens yttranden, dvs själva frågan citeras inte alltid. Detta beror på att frågan kan ha ställts flera minuter tidigare. Att då återge hela diskussionen skulle vara mycket utrymmes-krävande. Det är inte heller säkert att den direkta frågeställningen ligger till grund för intervjupersonens uttalanden. Jag är dock medveten om att mina kommenta-rer som samtalspartner är viktiga och ibland, då jag har ansett det vara av speciellt analytiskt intresse, diskuteras därför dessa.

Vid såväl transkriptionen som återgivningen av intervjucitaten i texten har jag använt mig av teckensnittet Courier. Detta bland annat därför att dess kon-stanta teckenavstånd (samtliga skrivtecken och mellanrum är av exakt samma storlek) underlättar markeringen av samtidigt tal.³² Radnumreringen i intervju-citaten är till för att det ska vara enklare att orientera sig i intervjuintervju-citaten. Ibland syftar radnumrering även till att återge placeringen i den ursprungliga transkrip-tionen. Så är alltså inte fallet här.

Då man använder sig av en relativt bokstavstrogen återgivning av intervjuper-sonernas tal och presenterar denna parallellt med en vetenskaplig analys kan den kontrast som uppstår leda till att läsaren uppfattar de intervjuade individernas ut-sagor som mindre viktiga (Nilsson, 1999). I en preciserad analys av samtal kan forskaren dessutom framstå som kallsinnigt dissekerande de intervjuades resone-mang. Det är, i den typ av analys jag gör, svårt att undvika en forskarstil som kan uppfattas som kylig. Jag vill därför poängtera att de unga männens egna tolkning-ar av sitt tal, som ju inte ges något utrymme här, inte är att betrakta som mindre viktiga eller ”sanna”.

32 Fler råd angående transkriptionslayout finns på Jonathan Potters hemsida (under rubriken ”Transcription”): http://homepage.ntlworld.com/jonathan.potter1/potterhomepage.htm

 Vid originaltranskriptionen noterades allt verbalt samtalsstöd från min sida, dvs kortare kommentarer i form av ”mm”, ”aha” etc. Alla sådana kommentarer är i stort sett avlägsnade ur intervjucitaten i texten (längre stödjande kommentarer har dock behållits). Detta markeras inte alltid. Stödkommentarerna är frekvent återkommande (i originalutskriften) och jag föreställer mig att de snarare skulle fördunkla än fungera upplysande för läsaren (jfr Wästerfors, 2004).

Intervjucitaten i texten inleds ofta med den intervjuade mannens yttranden, dvs själva frågan citeras inte alltid. Detta beror på att frågan kan ha ställts flera minuter tidigare. Att då återge hela diskussionen skulle vara mycket utrymmes-krävande. Det är inte heller säkert att den direkta frågeställningen ligger till grund för intervjupersonens uttalanden. Jag är dock medveten om att mina kommenta-rer som samtalspartner är viktiga och ibland, då jag har ansett det vara av speciellt analytiskt intresse, diskuteras därför dessa.

Vid såväl transkriptionen som återgivningen av intervjucitaten i texten har jag använt mig av teckensnittet Courier. Detta bland annat därför att dess kon-stanta teckenavstånd (samtliga skrivtecken och mellanrum är av exakt samma storlek) underlättar markeringen av samtidigt tal.³² Radnumreringen i intervju-citaten är till för att det ska vara enklare att orientera sig i intervjuintervju-citaten. Ibland syftar radnumrering även till att återge placeringen i den ursprungliga transkrip-tionen. Så är alltså inte fallet här.

Då man använder sig av en relativt bokstavstrogen återgivning av intervjuper-sonernas tal och presenterar denna parallellt med en vetenskaplig analys kan den kontrast som uppstår leda till att läsaren uppfattar de intervjuade individernas ut-sagor som mindre viktiga (Nilsson, 1999). I en preciserad analys av samtal kan forskaren dessutom framstå som kallsinnigt dissekerande de intervjuades resone-mang. Det är, i den typ av analys jag gör, svårt att undvika en forskarstil som kan uppfattas som kylig. Jag vill därför poängtera att de unga männens egna tolkning-ar av sitt tal, som ju inte ges något utrymme här, inte är att betrakta som mindre viktiga eller ”sanna”.

32 Fler råd angående transkriptionslayout finns på Jonathan Potters hemsida (under rubriken ”Transcription”): http://homepage.ntlworld.com/jonathan.potter1/potterhomepage.htm



       

Våldsprat

De unga män som har samtalsintervjuats i denna studie har blivit misshandlade eller rånade. Att deras berättelser innefattar skildringar av våld kan därför te sig självklart.³³

Hur man berättar om våld är däremot inte någon självklarhet.³⁴ Bakom en

våldsskildring kan det finnas ett speciellt syfte. Personer eller grupper som inte har upplevt våld personligen kan likväl ha anledning att påvisa våldets frekvens och intensitet. Yrkesgrupper inom rättsväsendet kan ha till uppgift att via beskriv-ningar förstärka eller tona ned våld. Robert Emerson (1996) visar i en fallstudie hur en misshandlad kvinna som ansöker om besöksförbud mot sin före detta