Senast år 2020 ska förutsättningarna genom restaureringsåtgärder vara goda för hög biologisk mångfald och naturlig rekrytering av fisk i grunda kustnära miljöer.
Det innebär att:
• Senast 2012 ska berörda myndigheter ha identifierat potentiellt värdeful- la, störda, grunda, kustnära livsmiljöer som är viktiga för biologisk
mångfald och limniska livsmiljöer som är viktiga för kustfiskebestånd och ha tagit fram regionala åtgärdsprogram för restaurering av dem. • Senast 2015 ska hälften av objekten i åtgärdsprogrammen ha restaurerats.
Förtydligande av delmålet
• Grunda kustnära miljöer definieras som marina och brackvattenpåverka- de områden på djup mellan 0 och 10 m med eller utan vegetation.
• Med störda miljöer menas av människan påverkade miljöer. Det kan vara olika typer av fysisk störning, ändrad vattengenomströmning eller ökade halter av gifter och näringsämnen.
• Limniska miljöer för kustfiskebestånd är områden som är viktiga för re- krytering av varmvattenarter i Östersjön som t.ex. gädda, abborre och karpfiskar. Åtgärder för att gynna öring, lax, harr och ål hanteras inom miljökvalitetsmålet levande sjöar och vattendrag.
Motivering till delmålet
Grunda skyddade vikar är en av kustens mest betydelsefulla livsmiljöer för ett stort antal arter av fisk, fågel, ryggradslösa djur och vattenväxter. De kan vara fria eller delvis täckta av vegetation, tillfälligt (t.ex. lösliggande algmattor) eller permanent, eller de kan ha rikligt med vegetation som t.ex. kransalger och sjögräs. Vid sidan av blåstångsbältet är dessa våra absolut mest produktiva livsmiljöer och av avgö- rande betydelse för kustens produktionsförmåga.
De flesta fiskar med förhållandevis höga temperaturkrav har sina lek- och upp- växtområden i grunda skyddade vikar och i anslutning till små kustmynnande vat- tendrag. Ostkustens bestånd av t.ex. abborre, gädda och västkustbestånd av t.ex. plattfiskar hör till dem som är mest beroende av sådana miljöer för sin lek och/eller uppväxt.
En nyligen publicerad avhandling13 visar på hur stor betydelse grunda havsom-
råden har för den totala fiskproduktionen och för det kommersiella fisket på väst- kusten. Cirka 80 % av kommersiella fiskarter utnyttjar kustzonen under någon tid i livscykeln. Första levnadsåret utnyttjas främst djup på 0-1 m och andra levnadsåret utnyttjas djup på 1-10 m.
De grunda mjukbottnarna på västkusten bidrar t.ex. med drygt tre fjärdedelar av den totala tillförseln av nya rödspottor till den vuxna populationen för hela Ska- gerrak och Kattegatt. De grunda områdena (0-10 m) på västkusten uppgår idag till ca 1000 km2 vilket motsvarar ungefär 2% av hela Skagerrak- och Kattegattområ-
det. Ekologiska och ekonomiska modeller visar att restaurering och skydd av dessa livsmiljöer kan öka vinsterna i torsk-, ål- och rödspottefiskena. Skydd och restaure- ring av dessa områden kan därför fungera som viktiga kompletterande åtgärder till fångstregleringar inom fisket. De grunda miljöerna har inte bara ett högt bevaran-
13
Ståhl, 2007, Essential Fish Habitats. The Importance of Coastal Fish Habitats för Fish and Fisheries., Thesis, Göteborg University
devärde för fisk utan har också allmänt höga naturvärden, på grund av hög biolo- gisk mångfald inte bara under ytan utan även över, t.ex. av fåglar.
Skydd av viktiga livsmiljöer faller under delmålet Långsiktigt bevarande. Men behovet är stort att restaurera störda grunda kustmiljöer på både ost- och västkus- ten. Även många kustmynnande småvattendrag och kustnära våtmarksområden har ett omfattande restaureringsbehov.
Det nya delmålet är delvis en komplettering till delmål som berör skydd och re- staurering under ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Myllrande våtmarker”, och det är viktigt att åstadkomma samordning med åtgärder under dessa mål.
Avgränsningen mellan målen görs i huvudsak utifrån art och inte geografi (t.ex. första vandringshinder). Målet gäller både marin miljö och brackvatten och be- handlar i första hand kustbestånd av abborre, gädda, plattfiskar m.fl. Arter som det limniska målet i huvudsakligen hanterar är de som kan vandra långt upp i systemen som lax, öring, harr och ål.
Inom miljökvalitetsmålet “Levande sjöar och vattendrag” har man redan pekat t de värdefulla områden som ska restaureras. Kriterier för dessa områden har bl.a. varit hotade arter och stammar, liksom arter och stammar med stor betydelse för fiske.
Delmålets åtgärdsprogram bör samordnas och stämmas av mot Vattenmyndig- heternas åtgärdsprogram. I den fördjupade utvärderingen av ”Levande sjöar och vattendrag” föreslås dels att det inrättas en nationell samrådsgrupp för fiske- och naturvårdsfrågor, dels att länsstyrelsen får en aktiv roll i att samordna berörda aktö- rer för restaureringsåtgärder. Restaurering i kustnära miljöer och i synnerhet lim- niska miljöer, bör även kunna hanteras inom denna samarbetsgrupp.
I Östersjön finns förmodligen världens största bestånd av sötvattensarter i en marin och brackvattenmiljö. Särskilt på öppna kuststräckor är lämpliga yngelpro- duktionsområden i havet en bristvara och då är anslutande sötvatten viktiga. Såda- na miljöer har förts till detta marina mål eftersom det berör marina bestånd.
Rekryteringen av kustfiskbestånd av bland annat abborre och gädda är till stor del utslagen i Egentliga Östersjöns ytterskärgårdsområden. Detta geografiska mönster antyder att orsakerna till problemet kan finnas i påverkan från utsjön i Egentliga Östersjön.
Rekryteringen i de mest skyddade delarna av Östersjön och i Bottenhavet fun- gerar, men kan inte nå sin fulla potential. Kustfiskbeståndens nyckelhabitat i kust- mynnande vattendrag, skyddade vikar och innerskärgårdar har under lång tid för- sämrats som lek- och uppväxtområden. Därför är det viktigt att restaurera dessa miljöer.
Människornas exploatering av kustmiljöer har pågått under lång tid utan till- räcklig hänsyn till miljöernas naturvärden. Exempel på störningar i mynningsom- rådena på de små vattendragen är utdikning och uträtning och vandringshinder i form av dammanläggningar, kulvertering och vägbankar. Våtmarker i direkt an- slutning till kusten har dikats ut för att ge mark för jord- och skogsbruk. Störningen i kustmiljön består bl.a. av marinor, kajanläggningar, farleder och muddringar men också aktiviteter i samband med industrianläggningar, samhällsutbyggnad, utfyll-
ningar och vägbankar. Sådana störningar utgör ett generellt problem utmed våra kuster, och trycket på ytterligare exploatering ökar.
Även övergödningen orsakar störningar. På västkusten är det om sommaren omfattande problem med fintrådiga algmattor på bottnar som normalt saknar vege- tation. Dessa bottnar är viktiga uppväxtområden för bl.a. plattfisk. Under sommar- månaderna kan 30 - 50 % av den totala ytan av potentiella uppväxtområden vara täckta av en algmatta med stora förluster av yngelproduktion som följd.
Studier visar att rekryteringen av rödspottans årsyngel kan reduceras med mel- lan 30 och 40 % på grund av algmattorna14. Kraftig tillväxt av fintrådiga alger på ålgräs minskar biomassan och förändrar artsammansättningen i det rörliga djur- samhället. I ålgräs minskar också antalet fiskarter i takt med att täckningen av fintrådiga alger ökar15.
Restaureringen bör inriktas mot att återskapa habitatens naturliga funktion (bio- logiska integritet16) och därmed gynna all biologisk mångfald. Kunskaperna om
restaurering av kustmiljöer för andra syften än fiskevård är inte så utvecklade. I Strömstad kommun har man anlagt våtmarker vid mynningen av bäckar och åar som mynnar direkt på de grunda mjukbottnarna i havet och öppnat vägbankar och igenvuxna sund. Därigenom har man lyckats förbättra vattenkvaliteten och vatten- omsättningen markant17. Genom ökad vattenomsättning ökar syrehalten, och det
skapar förutsättningar för hög biologisk mångfald.
Det har visat sig svårt men ändå möjligt att återplantera både blåstång och ål- gräs i miljöer där de försvunnit, under förutsättning att de störande faktorerna har åtgärdats. Målet för restaurering är att återskapa habitatens naturliga funktion. Det innebär att restaureringar med fiskevårdande syften även gynnar övrig biologisk mångfald, eftersom naturliga strukturer och funktioner återskapas. Det är av stor vikt att man tar hänsyn till både fisk, naturvärden och kulturmiljövärden vid ut- formning av åtgärdsprogrammen. Förebyggande och bevarande åtgärder faller under delmålet Skydd av marina områden.
Uppföljning av delmålet
• 2012 utvärderas om berörda myndigheter har utvecklat regionala åt- gärdsprogram. Det kommer att utvärderas hur väl dessa har samordnats med åtgärdsprogram för restaurering av kustnära miljöer inom de övriga miljökvalitetsmålen ”Levande sjöar och vattendrag”, Myllrande våtmar- ker” och ”Ingen övergödning”, liksom vattenmyndigheternas åtgärdspla- ner.
14
Pihl, et. Al, 1995. Recent increases of filamentous algae in shallow Swedish bays: Effects on the community structure of epibentic fauna and fish. Netherlands J of Aquatic Ecology 29 (3-4): 349-358.
15
Pihl, et. Al. 2005. Relating place recruitment to deteriorating habitat quality. Canadian Journal of Fisheries and aquatic sciences 62, 123-132.
16
Den biologiska integriteten definieras som ekosystemets förmåga att upprätthålla ett balanserat, integrerat och anpassat organismsamhälle med en artsammansättning, diversitet och funktionell organi- sation som är typisk för naturliga habitat i regionen.
17
• En gemensam databas över statligt finansierade restaureringsåtgärder i vatten håller på att byggas upp på uppdrag av Fiskeriverket och Natur- vårdsverket i första hand för limniska miljöer, men den bör även fungera för marina restaureringsåtgärder. Databasen kommer att ge information om bl.a. finansiering, kostnader, åtgärdernas syfte, fiskutsättningar, kul- turmiljöfunktionens eventuella medverkan och enklare uppföljning av åt- gärder på objektsnivå. Databasen bör ge underlag för uppföljning av hur delmålet nås.
Ansvariga för delmålet
Ansvaret för delmålet delas av Fiskeriverket, Naturvårdsverket och kustlänsstyrel- serna.