Genom skärpt lagstiftning och ökad övervakning skall utsläppen av olja och kemikalier från fartyg minimeras och vara försumbara senast år 2010.
Miljötillståndet
Antalet illegala oljeutsläpp har minskat från 488 år 1999 till 269 år 2006, trots att sjötrafiken har ökat. Det finns dock ett stort mörkertal. Antals- och volymmässigt bedöms de faktiska utsläppen inom svensk ansvarszon uppgå till minst det dubbla. Oljeutsläppen till havs är med andra ord fortfarande vanliga. Varje år upptäcks flera hundra oljeutsläpp inom svenska havsområden, men de flesta omfattar mindre än ett ton olja.
Den geografiska fördelningen av oljeutsläppen under 2006 visar att många av dem fortfarande äger rum i de stora fartygsstråken. Det tyder på att utsläppen till stor del görs av fartyg som passerar svenskt vatten på väg till eller från hamnar utanför Sverige.
Minskningen av antalet utsläpp beror bl.a. på att mängden flygtimmar för över- vakningen har ökat och att satellitövervakningen har utvidgats, både genom egen upphandling och genom bilder via EU (EMSA). Därtill kommer att medvetenheten
ombord har ökat men också att tekniken på fartygen har förbättrats de senaste åren. Mängden oljerester som levereras till hamnarnas mottagningsanläggningar har också ökat. Det visar att allt fler fartyg föredrar att lämna oljan i hamn framför att släppa ut den till havs.
Figur 5. Konstaterade oljeutsläpp i Sverige under 2006. Källa: Kustbevakningen.
Sett i ett internationellt perspektiv har de flesta oljepåslag på den svenska kusten varit små, men de förorsakar ändå skada och stora kostnader. Oljeutsläpp medför skada på stränder och utarmning av växt- och djurliv. Sjöfåglar är särskilt utsatta, och i synnerhet övervintrande fågel till havs. Även små mängder olja kan skada fågellivet allvarligt.
Effekterna av olja i ytläge är allvarliga men ändå relativt kortvariga. Nere på havsbottnarna kan oljan däremot bli kvar betydligt längre tid. I grunda skärgårds- miljöer kan redan små utsläpp leda till stora negativa miljöeffekter.
Västkusten har varit utsatt för de flesta oljepåslagen. Öresund, sydöstra Sverige och norra Stockholmsregionen är andra kustområden där risken för oljeförorening är större än genomsnittet. Dessa förhållanden stämmer väl överens med nuvarande transportmönster för sjöfarten.
Antalet utsläpp av kemikalier i svenska vatten är, enligt Sjöfartsinspektionens SjöOlycksSystem, mycket begränsat. Sjöfartsinspektionen har bara uppgifter om fyra utsläpp till vatten från fartyg under de senaste tio åren. Även här finns ett mör- kertal, men det bedöms som litet.
DRIVKRAFTER
Framtidstron inom de marina näringarna är stark i länderna runt Östersjön. Det kan man bl.a. se av antalet nybeställningar av fartyg under 2006. Flera hamnprojekt håller också på att växa fram. Även om utbyggnaden av hamnkapaciteten i Finska
viken är kraftig väntas den inte kunna täcka behovet av exporthamnar för den ryska oljan framöver. Ryssland har de största tillväxttalen i hela Östersjöregionen. Där har oljeexporten från Primorsk ökat med 15 % och containerhanteringen i S:t Pe- tersburg med över 20 % under 2006.
Utsläpp som hänger samman med driften av fartygen är vanligast, men fartygs- olyckor kan leda till mycket stora utsläpp, speciellt när tankfartyg är inblandande. De snabbt ökande oljetransporterna med stora tankfartyg från hamnar i Ryssland och Baltikum är från sjötrafiksynpunkt det största hotet mot Östersjöns och Väster- havets miljö. Sjötransporterna av olja från Ryssland uppgår i dag till 160 miljoner ton per år och beräknas öka med minst 40 % till 2015.
Tankfartyg med laster på upp till 100 000 ton trafikerar dagligen Östersjön. Framtida förändringar i transportmönster och tonnage-sammansättning påverkar därmed också riskbilden.
För att minska riskerna för oljeutsläpp vid kollisioner och grundstötning med oljetankfartyg har FN:s sjöfartsorganisation IMO utarbetat internationella regler för hur fartygen skall konstrueras och hur äldre fartygstyper successivt skall ersättas av nya och säkrare konstruktioner. Reglerna för utfasning av fartyg med enkelt skrov kommer att medföra att andelen tankfartyg med dubbelskrov ökar fram till år 2010. Då kommer all olja att transporteras på tankfartyg med dubbelskrov.
En rad skyddsåtgärder har beslutats både av Helsingforskommissionen och av IMO. Risken för kollisioner och grundstötningar motverkas genom förbättrade ledsystem, trafikinformation, sjömätning, användning av moderna navigationsin- strument och ökad användning av lots. Östersjön är ett känsligt brackvattenhav. IMO: s klassning av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA) under- lättar åtgärder för ökad trafiksäkerhet och skydd av känsliga områden.
Samtidigt som flygövervakningen intensifieras och antalet fartygsrörelser ökar fortsätter den positiva trenden med minskande antal oljeutsläpp. Det visar att över- enskomna åtgärder har effekt. Särskilt flygövervakningen till havs har visat sig ha en avhållande inverkan och har väsentligt bidragit till att reducera mängden illegala utsläpp. Länderna inom HELCOM förfogar nu över mer än 20 flygplan, de flesta utrustade med avancerad utrustning för att observera och dokumentera olja till havs. Under 2007 kommer Kustbevakningens flygplan att bytas ut, vilket medför en större flygkapacitet.
Den ökade miljöövervakningen i kombination med ökad satellitövervakning, rutinen att samtliga utsläpp rapporteras och allmänhetens ökade rapporteringsvilja leder till att allt fler av utsläppen upptäcks.
Når vi delmålet?
Antalet oljeutsläpp inom svenskt ansvarsområde har minskat de senaste åren. Detta tyder på att den svenska kustbevakningens flygövervakning, de riktade operatio- nerna med flyg och fartyg och det internationella samarbetet fortsätter att ge resul- tat. En rad åtgärder har också vidtagits för att inom HELCOM-området minska antalet utsläpp från fartygens drift. Åtgärdernas effekt styrks av statistik, och det är rimligt att anta att den riskbild som de många små utsläppen från driften hittills
representerat minskar i betydelse i den sammanvägda riskbilden för perioden fram till 2010.
Figur 6: Upptäckte oljeutsläpp och flygövervakning i Östersjön. Källa: HELCOM Report on Illegal Discharges Observed During Aerial Surveillance in 2005.
Däremot finns en ökad risk för olyckor på grund av den ökande trafiken med olje- tankfartyg. Östersjön och övriga svenska farvatten har varit förskonade från stora tankfartygsolyckor. Flera åtgärder för att minska riskerna har införts och kommer att genomföras.
Sjöfartsverket har i samråd med Naturvårdsverket utvärderat effekterna av de skyddsåtgärder som har kopplats till IMO:s klassning av Östersjöområdet som särskilt känsligt havsområde (PSSA). Trots att åtgärderna bara har gällt sedan den 1 juni 2006 tyder utvärderingen i stort på att de har haft avsedd effekt. Ett exempel är att antalet fartyg som inte följer rekommendationen att undvika Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken verkar ha minskat andra halvåret 2006.
Omfattningen av utsläpp av kemikalier är mycket liten. Riskerna för utsläpp i framtiden bör därför också bedömas som liten, särskilt med tanke på de förbätt- ringar av regelverk och fartyg som skett och kommer att ske och de förbättringar av säkerheten i trafiken med alla fartyg i Östersjöområdet som genomförts och kom- mer att genomföras. Olyckor kan dock alltid inträffa, oavsett hur bra regelverk och trafiksystem är. Det är då en fråga om att tillräckliga bekämpningsresurser finns tillgängliga och att samarbetet mellan Sjöfartsinspektionen och Kustbevakningen fungerar väl. Kustbevakningens förmåga att bekämpa olje- och kemikalieutsläpp kommer att öka från 2008 när nya fartyg levereras.
Utsläppen av olja från fritidsbåtar kommer att vara fortsatt höga till följd av ökad båttrafik. Stora miljöförbättringar kan nås med övergång till moderna och väl un- derhållna 2-taktsmotorer i kombination med miljövänligare olja, 4-taktsmotorer och alkylatbensin. Många av de nödvändiga åtgärderna rör det personliga beteendet inte minst hos fritidsbåtägare, t.ex. att inte använda gamla tvåtaktsmotorer. Än så länge syns inget trendbrott i dessa avseenden. Att vända invanda beteenden tar lång tid.
Den sammantagna bedömningen är dock att det är möjligt att nå delmålet till år 2010.
UPPFÖLJNING
Än så länge finns endast en indikator för delmålet: Antalet illegala oljeutsläpp. Den fungerar tillfredställande, men det saknas en indikator för kemikalieutsläpp. Någon internationell statistik över kemikalieutsläpp till havet finns inte och inte heller någon samlad statistik för Östersjöområdet.
Sjötrafikinformationen och övervakningen i Sverige utförs främst av Sjöfarts- verket från trafikcentraler i land. De vakar över farleder och angränsande farvatten till och från ett antal svenska hamnar. Även Kustbevakningen övervakar fartygstra- fiken från ledningscentraler genom flygspaning och bevakningsfartyg för att avslö- ja olje- och kemikalieutsläpp. Kommunerna svarar för att begränsa skador av olje- och kemikalieolyckor på land med stöd från Statens räddningsverk. Kustbevak- ningen svarar för skadebegränsning och bekämpning av utsläpp av både olja och kemikalier.