Förtroliga och stödjande samtal

En betydande aspekt som lyfts fram när det gäller vännerna är samtalet. Det som kännetecknar samtalet är att det är en del av det sociala umgänget. Allt det vännerna gör tillsammans; fikar, handlar, sportar, är ute på nöjen, konserter, ser på film, spelar spel m.m. är tillfällen där de också samtalar med varandra. Förtroliga och stödjande samtal möjliggörs genom att den sociala samvaron och de däri förekommande vardagliga samtalen bygger upp vänskapsrelationen. Via den flerdimensionella vänskapsrelationen utvecklar individen kännedom om sin vän som presumtiv stödperson. På det sättet bygger det sociala umgänget och samtalen upp både vänskapen och det sociala stödet (Leatham & Duck, 1990).

I detta avsnitt diskuteras olika former av samtal och på vilket sätt de är stödjande för individen. Samtalen som sådana kan handla om vardagliga allmänna ämnen och/eller olika svårigheter och hinder relaterade till det psykiska funktionshindret. I ett citat från Gunilla framträder det att såväl allmänt hållna samtal som samtal direkt relaterade till hennes (och vännens) problem upplevs stödjande. Det är för övrigt samma vän, Ulf, som Gunilla berättade om i förra temat.

Gunilla: Jag har en gammal ungdomskompis som jag också kan ringa mycket till och prata med och vi gör även roliga saker. // Det blir väl mest att vi tar en fika och kollar på tv och sitter och tjatar. // Vi har känt varandra i över 20 år. Det har också varit mycket stöd det senaste. // Han har haft familj och jag har haft familj en gång i tiden och han har ställt upp väldigt mycket också som en vän. // Vi kan prata om allt mellan himmel och jord i stort sett. Vi har gått igenom skilsmässor bägge två och upplevt vår ungdom ihop och jag har väldigt stort förtroende för honom. Vi kan ringa till varandra om det känns jobbigt.

Citatet tydliggör hur de via vardagliga samtal (och umgänge) byggt upp en kännedom om varandra, men också förtroende och tillit som möjliggör förtroliga samtal om känslor och problem. Sådana relationella förutsättningar möjliggör en särskild förståelse för varandra (Skårner, 2001). Samtal om svårigheter och problem (s.k. trouble-talk) kan vara inbäddat i mer vardagliga samtal (Goldsmith, 2004). Inom ramen för det vardagliga samtalet kan det vara lättare att ta upp och ventilera även det som är problematiskt. Samtidigt ska man inte underskatta samtal som inte alls är relaterade till de psykiska svårigheterna. Topor (2001) fann att sådana samtal med vänner främjar återhämtningen. De kan distrahera och avleda tankarna från det som är svårt och ge individen ett välbehövligt andrum (Derlega, Barbee & Winstead, 1994).

De tre följande exemplen på förtroliga stödjande samtal kan samtliga benämnas som ”trouble-talk”. Det är vardagliga vänskapliga samtal som syftar

114

till att vara stödjande för individen så att hon/han bättre kan hantera sina psykiska svårigheter. Med oss i läsningen av dessa exempel ska vi dock ha att de bottnar i en flerdimensionell och förtroendefull relation såsom ovan beskrivits.

Det första exemplet hämtar jag från Katja. Hon beskriver hur samtal med i synnerhet en vän, Maria, bidrar till att nyansera och balansera upp sådant Katja varit med om. Katja har enligt egen utsago en tendens att övertolka och överreagera vilket kan leda till att hon hamnar i konflikter med andra då hon gärna konfronterar dem utifrån sina egna tolkningar av situationen.

Katja: Min utgångspunkt är att folk är korkade, fattar de ingenting, varför gör de så här? Och det är bättre att jag pratar med någon av dem (vännerna) än att jag talar om för personen som det gäller att ”fattar inte du hur korkad du är?” // Maria bromsar så jag inte agerar ut eller säger någonting som är helt uppåt väggarna till de här. Utan det dämpas. // Hon kan ge mig rätt, ”ja det här var jätteklantigt gjort, det här var hel-idiotiskt gjort av den här personen, men om du gör så här så slår det tillbaka på dig själv”. Och så talar hon om att nu sätter du dig ner och så tar du det lugnt och så får du släppa detta.

Samtalet är stödjande genom att Katja ges möjlighet att diskutera och ventilera sina känslor och erfarenheter. Sådana samtal är betydelsefulla då det ger individen resurser att hantera den känslomässiga stressen innan den växer sig för stor (Barbee, 1990). Vännen Maria ifrågasätter inte det Katja känner utan förser henne med alternativa sätt att förstå situationen på. Det samtal Katja beskriver kan ses som främjande för återhämtningen. Det inbegriper ventilering där känslor och erfarenheter kan uttryckas, men också realitetsprövning där upplevelserna kan sorteras och slutligen problemlösning där hon får konkreta råd om hur hon ska hantera situationen. Samtliga dessa tre aspekter lyfts fram som främjande för återhämtningen av Breier & Strauss (1984).

Nästa samtal hämtar jag från Ditte. Via sin pojkvän har hon inlemmats i hans kompisgäng. För Ditte har deras vänskap och stöd i stor utsträckning bidragit till ökad förmåga att hantera de psykiska svårigheterna.

Ditte: Jag har sagt till dem att ”hade det inte varit för er så hade nog inte jag suttit utanför sjukhusväggarna för då hade jag klappat ihop mer eller mindre”. // De har räddat mig många gånger från psykiatrin, från att åka in alltså. // Under det här året har jag varit på väg hur många gånger som helst. Då har det alltid kommit någon och ”vart är du på väg? Vad gör du nu?” // Jag har kunnat prata med någon som verkligen kunnat förklara att ”det är fel, tänk si och så i stället och gör så och så.” // De har tagit tag i mig och pratat med mig och fått mig på en helt annan sida utav tänkandet och det har räddat mig många gånger. // Så att jag har stöd bakom mig och det har känts underbart.

Det är ingen tvekan om hur betydelsefulla dessa stödjande samtal varit och är för Ditte. När hon har varit på väg utför har vännerna funnits där. Med de

115

ventilerande och diskuterande samtalen har de fått den nedåtgående spiralen att stanna upp eller rent av vända. Utan dessa samtal menar Ditte att hennes psykiska hälsa skulle förvärrats i sådan omfattning att en inläggning hade varit behövlig för att hantera situationen. Samtalen har också bidragit till vad Breier & Strauss (1984) benämner insikt. Det är samtal som bidrar till att individen får en mer nyanserad förståelse för sig själv, vilket de menar främjar återhämtningen. Denna samtalsform kan också tolkas som en form av distansering via dialog där individen kan få andra tolkningar och perspektiv på sin problematiska situation och hur den kan hanteras (Topor, 2001).

Vännerna som beskrivs i ovanstående exempel har inte haft något uttalat psykiskt funktionshinder. Avslutningsvis vill jag ta upp samtal med vänner som delar erfarenheten av att leva med psykiska funktionshinder. Erik berättar om en god vän han lärt känna vid den kommunala sysselsättningsverksamheten han deltagit i.

Erik: Jag kan ta ett exempel från en kille här. // En kille som också har mått dåligt. // Som sa att: ”ja, jag är också rädd för att jag ska ha sagt någonting olämpligt till henne och hon ska bli arg eller någonting sådant där”. Och det där kände jag igen mig i på direkten alltså. // Och då är det jätteskönt när han säger så, då känner man att man är inte ensam om en sådan tankegång. Och det är en väldigt skärpt och lugn och sansad kille som sitter och säger detta rakt upp och ner då. // Jag tror att man kan lära sig mycket genom att man pratar med en sådan här kompis eller ja, god vän. Att man kan undvika de mest komplicerade situationerna då. // Han har ringt till mig och han har även umgåtts med mig och där har vi kunnat stödja varandra.

Samtalen bidrar till att Erik bättre kan hantera sina psykiska svårigheter. Han kan som han säger genom dessa samtal lära sig undvika de mest komplicerade situationerna. Tidigare har han tvekat på sin egen förmåga och sitt eget sätt att tänka. När han så hör att vännen tänker likadant, brottas med liknande problematik, känner Erik en gemenskap som är stödjande för honom. Hans egen slutsats är att de kan vara stödjande för varandra just för att de har liknande erfarenheter av psykisk problematik. Delad förståelse för varandras situation kan främja stödprocessen eftersom sådan förståelse medför en större förmåga att skapa effektiva stödbudskap (Miller & Berlin Ray, 1994). Samtalen (och umgänget) bidrar också till att Erik känner samhörighet med sin gode vän. Denna identifikation ger individen en kraft som främjar återhämtningen (Anthony, 1993; Schön, 2009). En sådan identifikation skulle kunna medföra en självbild som förstärker rollen som psykiskt funktionshindrad vilket kan hämma återhämtningen. Samtidigt tydliggör Erik i citatet att han liknar sin vän vid en skärpt, lugn och sansad kille. Det kan tolkas som ett förtydligande från Eriks

116

sida, både till sig själv och till mig, att det här är en vanlig kille, en normal kille med problem och vi kan alla få problem15. På det sättet menar jag att Erik integrerar och accepterar de psykiska svårigheterna, men enbart som en del av honom och hans identitet. En sådan integrering och acceptans främjar återhämtningen genom att det medför möjligheter för individen att se sina egna förmågor att nå mål i livet trots sitt funktionshinder (Young & Ensing, 1999).

Dessa förtroendefulla och stödjande samtal bidrar inte enbart till att individen lättare kan hantera sina psykiska svårigheter och därmed komma vidare i sin återhämtningsprocess. De bidrar även till att utveckla och stärka vänskapsrelationen. De stödjande samtalen kan ses som ett tecken på att man finns där för varandra i vått och torrt. På det sättet blir de förtroendefulla stödjande samtalen också ett tecken på sann vänskap. Att ha vänner och att vara en part i en vänskapsrelation implicerar att även individen uppfattas som en vän för den andre. Rollen som vän menar jag är att betrakta som en värderad roll i samhället och bidrar därmed till att individen kan utöka sin rollrepertoar på sin väg mot återhämtning.