Relationella påfrestningar

Även om vänskapsrelationerna lyfts fram som betydelsefulla och stödjande framkommer även påfrestningar i dessa relationer. Ensidiga relationer och

sårande beteenden är två relationella påfrestningar som framkommit i materialet

om vänner. Livsstress (exv. psykiska funktionshinder) i kombination med sociala påfrestningar kan försämra både den fysiska och psykiska hälsan (Rook, 1990). Därmed kan dessa relationella påfrestningar påverka återhämtningen i negativ riktning. Individen försöker sätta gränser för vad som är acceptabelt och inte i vänskapsrelationerna. Längtan efter och behovet av att ha vänner (men

128

också att vara en) kan dock leda till att de accepterar mer i vänskapsrelationen än vad de egentligen vill. Det framkommer i ett citat från Erik.

Erik: En kamrat utnyttjade det. Jag kom i lite beroendeställning till honom. // För då var han ute efter pengar och ville låna. Det var inget vidare. // Och då fick jag väl klart för mig att jag måste vara mer observant på sådant. // Vad som är rimligt och inte rimligt att tacka ja till om man säger så. // Det går inte att bara tycka att det ska vara ok med precis allting. // Och där har jag nog varit lite dålig förut, att man bara har tackat ja till alla möjliga kontakter.

I hopp om att få fler vänner har Erik försökt ställa upp och vara en bra vän för andra. Det har resulterat i att han ställt upp på mer än vad han egentligen vill. Det verkar också som om han inkluderat personer som egentligen inte lever upp till de karaktäristika som kännetecknar en vän. Han har ”tackat ja till alla möjliga kontakter” berättar han. Han går då in i relationen med förväntningar på att de ska agera såsom vänner agerar mot varandra d.v.s. finns där i ett ömsesidigt utbyte. När de inte lever upp till det förväntade leder det till otillfredsställelse och relationsproblem (Cutrona, 1989). Erik har blivit mer och mer medveten om vilka konsekvenser dessa ensidiga relationer får för honom och hans psykiska hälsa. Han försöker sätta gränser för vad som är acceptabelt och inte i relationen. Det är dock något han har svårt med och där har personalen på den kommunala sysselsättningen varit ett stort stöd för honom.

Hur ensidiga relationer påverkar individen, dennes psykiska hälsa, men också hela vänskapsrelationen framkommer även i ett citat från Cornelia. Cornelia berättar om en god vän hon lärde känna på den psykiatriska slutenvårdsavdelningen hon är inlagd på.

Cornelia: Jag träffade en tjej här inne och vi blev jättevänner och nu så skickar hon massa meddelanden till mig. Jag har ringt polisen så många gånger för att hon ringer och säger att hon ska ta livet av sig hela tiden. // Ja hon använder mig, hon vill att jag ska ringa polisen och ta henne till sjukhuset, det går inte. // Jag kan inte vara hennes vän om det är så, det är inte på lika villkor. // Det ska inte bara handla om henne, och det ska inte bara handla om mig, utan det ska handla om oss. // Man ska ge och ta i en vänskap inte bara, ta och ta och ta. // Men hon hör inte av sig annars, utan hon hör bara av sig då. // Det handlar inte om att vara med mig utan det handlar om att få hjälp och då tycker jag att hon kan, skaffa sig en annan vän. // För det ger jättemycket problem om man måste ringa till polisen hela tiden och den frustrationen att man inte kan vara där och hjälpa henne, för i början jag var helt knäckt när hon ringde och sa det, men sen när hon gjorde det den fjärde och femte gången, så det går inte.

Riktiga vänner förväntas respondera på varandras problem (Vaux, 1988), men alla är dock inte kapabla eller intresserade av att vara ett stöd tillbaka (Rook, 2009). Cornelia kände sig utnyttjad då vännen inte återgäldade det givna stödet eftersom hon förväntar sig ömsesidighet i relationen. Den enda gången vännen

129

hörde av sig var i samband med att hon tänkte ta livet av sig. De hade ingen gemenskap eller umgänge i övrigt. Cornelia kände sig inte värderad eller betydelsefull utan enbart utnyttjad. I tillägg till det påverkades hennes psykiska hälsa i negativ riktning av denna ensidiga relation. Det var också det som fick Cornelia att sätta gränsen för denna vänskap och bryta relationen.

Sårande beteenden är den andra relationella påfrestning jag vill tydliggöra i

detta avsnitt. Det hänger förvisso samman med de ovanstående exemplen, då individen självklart känner sig sårad när hon/han utnyttjas såsom i de ensidiga relationerna. Situationen är dock i någon mån annan i det sista exemplet som jag hämtar från intervjun med Anna. Det handlar inte om ensidigt stödgivande mellan parterna eller något utnyttjande utan om kränkande uttalanden som en vän till henne använder sig av dagligdags.

Anna: Det hände med en kompis som kallade mig ”pucko” hela tiden och i skojsyfte, men jag tyckte inte det var speciellt roligt så jag sa det till slut. Jag svalde ett tag och sedan så… Och då blev hon jätte- för det hade ingen reagerat på förut, så varför gjorde jag det då? Varför är jag så konstig? Då blev hon irriterad på mig för att hon måste gå och passa sig för vad hon ska säga till mig så att ”inte jag blir kränkt och sårad”. // Jag tvivlade jättemycket och jag grät och jag rannsakade mig själv och jag tänkte ”vad är jag för människa egentligen?” Men ändå så känns det att jag måste markera när jag tycker att det går för långt. Men det är svårt att skiljas från människor, eller bli ovänner, det tycker jag. Men om jag inte hade sagt någonting skulle jag bli ännu mer besviken på mig själv, för att jag godtar det. Det kanske inte är en stor grej för vissa, men för mig är det, det. // Men det känns bra, att kunna i alla fall ifrågasätta eller ja, möta konflikter ändå. Att jag vågar det ändå.

Anna känner sig kränkt och sårad över att hennes vän kallar henne ”pucko”, men blir än mer sårad över vännens reaktion då Anna väljer att berätta hur hon upplever det. Vännen visar ingen förståelse eller känslighet, på det sättet kan heller inte relationen drivas framåt (Goldsmith & Parks, 1990). Även om relationen mellan dem i övrigt innehåller både rolig och stödjande gemenskap tar de negativa interaktionerna överhanden och påverkar därmed upplevelsen av stöd (Vangelisti, 2009). I efterhand är Anna stolt över sig själv, att hon tog mod till sig och sa vad hon kände, även om relationen gick förlorad.

I ovanstående exempel har jag försökt visa hur de relationella påfrestningarna påverkar relationen, individen och dennes psykiska hälsa. En betydande kvalitetsaspekt i relationen för att återhämtningen ska kunna främjas är ömsesidighet (Topor, 2001). Det är i en relation där omgivningen (vännerna) visar omtanke, hänsyn och respekt som förutsättningar för ett gott stöd skapas (Cassel, 1976). Utifrån det blir det än mer tydligt att ensidiga relationer och sårande beteenden påverkar återhämtningen i negativ riktning. För individen

130

innebär det ett dilemma att ta ställning till. Är själva vänskapsrelationen så betydelsefull för individen att hon/han ska sätta den före sin egen psykiska hälsa? Hur långt är hon/han beredd att gå? Var gränsen går är olika från person till person och i den bedömningen tas säkerligen flera olika aspekter i beaktande. En sådan aspekt kan vara tillgången till andra vänner. Vänner är en stödaktör som bistår med bland annat utåtriktande gemenskap och förtroendefulla och stödjande samtal. Utan dem går detta stöd förlorat och frågan är vem/vilka som kan kompensera för just det stödet.

6. 3. Sammanfattande reflektioner

Kapitlet har inalles belyst sex teman. Det första, utåtriktande gemenskap, handlade om hur vännerna agerar inspiratörer, igångsättare och modingivare för mer utåtriktade aktiviteter. Därefter diskuterades förtroliga och stödjande samtal. Dessa samtal är en del av det sociala umgänget. Den flerdimensionella vänskapen bidrar till att samtalen ska bli just förtroliga och stödjande. Det balanserade stödutbytet gestaltade hur individen strävar efter en ömsesidig relation och minskad beroendeställning, för att därigenom återta makten över sitt eget liv. Fjärde temat handlade om de strategier individen utvecklar för att säkerställa det sociala stödet och vänskapsrelationen. Där framkom fyra strategier; öppenhet med de psykiska svårigheterna, förstärka stödbehovet, fördela stödbehovet samt undvika stödsökande. Därefter diskuterades individens svårigheter att inkluderas i vänskapsrelationer. Dessa svårigheter är relaterade till det psykiska funktionshindret som sådant men även till de sociala konsekvenser det för med sig. Kapitlet avslutades så här långt med ett tema om relationella påfrestningar. Där diskuterades ensidiga relationer och sårande beteenden samt svårigheten att sätta gränser för dessa relationer då vänskapsrelationen är av så stor betydelse för individen.

6.3.1. Socialt stöd

Det sociala umgänget med vännerna framträder som ett betydelsefullt stöd. Då vännerna inspirerar och agerar igångsättare och modingivare möjliggör det mer utåtriktade aktiviteter i samhället. Det minskar risken för isolering, men är också ett närmande till den eftersträvansvärda rollen som ”normal” samhällsmedborgare. Det andra sociala stödet som betonas är de förtroliga och stödjande samtalen. Det kan vara både samtal om allmänna vardagliga saker och

131

om de psykiska svårigheterna. De vardagliga samtalen ger en distans till de psykiska svårigheterna. I samtalen, som är mer riktade mot de psykiska svårigheterna (s.k. trouble talk), får individen hjälp att hantera olika situationer när vännerna nyanserar tolkningar och visar på nya perspektiv. Samtal med personer med liknande erfarenheter bidrar till en ökad förståelse och möjlighet till identifikation, men också en normalisering av de psykiska funktionshindren och en ökad självacceptans.

6.3.2. Relationella aspekter

Den flerdimensionella vänskapsrelationen ligger till grund för det stöd och det umgänge som främjar det sociala stödet och återhämtningen. Det inbegriper att vännerna gör och pratar om olika saker. Parterna har i regel känt varandra länge och har en stor kännedom om varandra och hur de reagerar på olika situationer. Det ger en förtroendefull relation där det finns tilltro till att man kommer att finnas där för varandra närhelst det behövs. Härur byggs såväl vänskapen som det sociala stödet upp. En annan betydande aspekt är det balanserade stödutbytet. Det handlar om att få, att återgälda, att ge och att återgäldas. På så sätt minskar individens beroendeställning, hennes värde stärks och maktförhållandet jämnas ut. Det stärker också vänskapen och minskar den psykiska belastningen på individen. Förståelse och acceptans är två kvalitetsaspekter som är av betydelse för att få det stöd man är i behov av. För att skapa denna förståelse hos vännerna tar individen ett stort ansvar. De relationella aspekter som verkar hindrande är ensidiga relationer och sårande beteenden, d.v.s. vänskapliga relationer som inte har de karaktäristika som annars är förknippade med ”äkta vänskap”. Individens behov av vännerna, och oro för att de ska gå förlorade, medför att vissa karaktäriseras som vänner som inte borde göra det. Individens oro för (men också erfarenhet av) hur vännerna ska reagera på de psykiska svårigheterna, d.v.s. de stigmatiserande effekterna av funktionshindret kan hindra såväl stödutbytet som återhämtningsprocessen.

6.3.3. Kapaciteter och strategier

Det sociala stöd vännerna bistår med (umgänge och samtal) ger individen mod att våga sådant hon/han annars inte tror sig klara. Samtalen bidrar också till att utveckla förmågor hos individen att själv hantera sina svårigheter för att komma vidare i livet. Fyra strategier framträdde i materialet. Den första är öppenhet

132

med de psykiska svårigheterna vilken syftar till att nå ökad förståelse för att kunna bibehålla relationen och få sitt stödbehov tillgodosett. Förstärka stödbehovet syftar till att legitimera stödbehovet och tillse att vännerna finner det relevant att stödja individen. Risken med denna strategi är att stödberoendet ökar och de egna kapaciteterna går förlorade. Den tredje strategin, fördela stödbehovet, syftar att bibehålla stödet och relationen genom att minska belastningen på enstaka stödgivare. Denna strategi förutsätter dock att det finns flera personer att fördela stödet på. Samma sak gäller den avslutande strategin, undvika stödsökande.