Mobiliserande stödformer

Tre olika stödformer diskuteras i detta avsnitt; kompenserande, diskuterande och reflekterande samt motiverande stöd. För att kunna hantera och överbrygga de psykiska funktionshindren behövs olika former av stöd. Samtliga de stödformer som ses som betydelsefulla har ett mobiliserande inslag, där individens egen förmåga och kapacitet tas tillvara och kan utvecklas. Det blir tydligt att det inte enbart handlar om vad som görs utan också hur. Det mobiliserande stödet inbegriper således ett förhållningssätt i relationen som kan sägas ha inslag av empowerment inbyggt. Via empowerment stärks möjligheten för individen att se sina egna förmågor och sin egen makt (Fitzsimons & Fuller, 2002). Egenmakten

83

är en viktig aspekt i återhämtningen, därför kan det mobiliserande stödet förstås som främjande för denna process (Velpry, 2008).

5.1.2.1. Kompenserande stöd

Det kompenserande stödet inbegriper det individen för tillfället inte klarar själv på grund av sina psykiska svårigheter. Denna stödform är ofta kopplad till praktiska göromål, sysslor som hör vardagen till såsom städa, laga mat, tvätta, handla etc. Den egentliga förmågan att utföra sysslorna saknas sällan. Det handlar mer om att de psykiska svårigheterna medför en bristande initiativförmåga där det blir svårt att komma igång och få någonting gjort. De närstående kan under längre eller kortare tid utföra dessa sysslor och tar på det sättet över det individen för tillfället inte klarar själv. Det ska inte förväxlas med det stöd som benämns som ”för mycket stöd”. Där tar andra över sådant individen har en faktisk förmåga att klara själv12. Det är en balansgång som kräver lyhördhet inför föränderligheten i den förmåga/oförmåga som är förenad med psykiska funktionshinder. Samtliga informanter har under perioder behov av denna form av kompenserande stöd när det gäller de praktiska göromålen.

För att belysa vikten av denna stödform används Jonna som exempel. När de praktiska sysslorna inte blir utförda finns risken att de psykiska svårigheterna förvärras. Jonna berättar hur det kan bli som en ond cirkel när hon inte orkar eller förmår ta tag i det som behöver göras, när allting runt omkring verkar förfalla. Vissa dagar kan hon bli liggande i sin säng och inte orka ta sig upp, inte duscha eller klä sig och än mindre städa. Anblicken av hur det ser ut runt omkring henne får henne att må ännu sämre. Om hon mot förmodan tar sig ut från hemmet blir det än värre när hon kommer hem och får se hur det ser ut. Det kompenserande stödet som hennes föräldrar bistår med är betydelsefullt och underlättar hennes vardag. Exemplet är hämtat från när Jonna var inlagd efter ett av sina suicidförsök.

Jonna: Både han (pappa) och mamma har skött allting utanför, som när jag har legat inne, så har de tagit hand om allt som jag har släppt. Alla räkningar och lägenhet och katter och de har skött alltihop. // Så jag känner att hade de två inte orkat så hade det nog varit illa med allting. // Om jag nu inte hade haft dem, så hade nog mycket annat rasat. För räkningar och sådant jag sket i alltihop. Det var det minst viktiga. Så det var mycket sådant de gjorde och som man kanske hade skitit i annars.

84

Citatet visar hur Jonnas föräldrar tog hand om de praktiska sysslorna när hon själv inte förmådde det. Att de för tillfället tog över medförde att Jonna istället kunde fokusera på sig själv och sitt psykiska mående. Det kompenserande stödet har inte bara en underlättande effekt utan även en förebyggande sådan. Om inte räkningar betalas, bostad sköts etc. kan det få stora konsekvenser (kronofogden, vräkning m.m.) för individen. Att ha mat, kläder, husrum, ekonomi och tillgång till stödinsatser är grundläggande för återhämtningen (Borg & Topor, 2008). Materiella förutsättningar påverkar individens möjlighet att återfå sin identitet som fullvärdig medborgare i samhället (Topor, 2001). När det finns brister i det kompenserande stödet och individen blir av med hus och hem eller drabbas av stora skulder, för det individen ännu längre bort från rollen som fullvärdig medborgare. Det är på det sättet det kompenserande stödet fungerar förebyggande då det skyddar individen från negativa effekter (Vangelisti, 2009).

5.1.2.2. Diskuterande och reflekterande stöd

Diskuterande och reflekterande stöd syftar till att få ett vidgat perspektiv och se nya sidor av sig själv och/eller sin situation. Flera av informanterna påtalar hur lätt det är att, som person med psykiska funktionshinder, fastna i det som är problematiskt och hindrande. I det hänseendet är det betydelsefullt med personer som förmår visa andra nya sidor man tidigare inte sett eller uppmärksammat. På det sättet kan individen komma igång och se såväl livet som sig själv med andra ögon och inte bara som en person med ett liv fyllt av problem och svårigheter. Med de nya perspektiven kommer också en förbättrad psykisk hälsa vilket tydliggörs i Dittes beskrivning av det stöd hennes pojkvän är. I situationer som vanligtvis stressar upp Ditte, eller får henne att fastna i det negativa och svåra, kan pojkvännen inge lugn genom att visa på andra sätt att tänka eller känna.

Ditte: Det är min pojkvän och han är väldigt viktig för mig. För han har fått mig att se livet på en helt annan sida än jag någonsin gjort tidigare. // Och se mig själv som en helt annan människa. // Istället för det där mörka som jag alltid har fått se. Han får mig att komma igång, komma ut, vilja gå ut. Och han piffar upp mitt dåliga självförtroende väldigt mycket när jag har varit nere i de här ”underbara” svackorna som jag har. För jag är ju nere i svarta havet. Och då trycker han upp mig så mycket han kan. // Han är lugn som en filbunke. Det får mig även lugn. När inte någon river upp eld och hav och allt vatten så blir det som att jag sjunker ner i det där lugna också. Han har tröstat och stöttat mig på alla vis han har kunnat.

En tilltro till (och erfarenhet av) att andra alternativ och synsätt finns tillgängliga är främjande för återhämtningen (Anthony, 1993; Carpenter, 2002). I exemplet ovan visas det hur Dittes psykiska hälsa förbättras när pojkvännen genom att

85

visa på alternativa sätt att tolka situationer lyfter upp henne ur det svåra och destruktiva. Hon förmår då se livet och sig själv på ett mer positivt sätt. Ett stöd som även bidrar till att hon blir mer aktiv. När det, som för Ditte, finns en möjlighet att tillsammans med andra ventilera sin situation, kan det ge ökad insikt och mer nyanserad förståelse för den egna situationen (Breier & Strauss, 1984). Denna stödform kan föra individen ett steg längre bort från den problematiska situationen eftersom hon/han finner nya alternativa sätt att förstå och hantera sitt liv på, som i större utsträckning bygger på positiva aspekter hos individen än på dennes hinder och svårigheter.

Det att individens egen kraft och förmåga utvecklas kan betraktas som den mobiliserande aspekten i denna stödform. I flera av informanternas berättelser visar det sig hur betydelsefullt det är att diskutera och bolla olika åsikter med andra, för att därigenom finna egna argument för sin ståndpunkt och fatta egna beslut. På det sättet ger det diskuterande och reflekterande stödet ökad kraft och förmåga att ta tag i det som behöver göras och fatta de beslut som måste fattas. Gunilla berättar om hur hennes mamma, utan att ta platsen som den aktiva och drivande, kan motivera henne att själv ta tag i olika situationer. Det går till så att mamman först lyssnar, därefter diskuterar och låter Gunilla finna egna argument och slutligen själv göra sitt val eller fatta sitt beslut. Det ger henne, som Gunilla beskriver det, styrka att ta nya tag och kunna förändra sin situation. Dessa diskussioner kan också bringa ordning och struktur i individens tankar. När de närstående låter individen pröva sina egna tankar och idéer och utifrån det ger olika möjliga tolkningar av situationen, kan de bidra till ett meningsskapande av det individen varit med om (Topor, 2001). Förutsättningen för att det ska verka mobiliserande är att den närstående framställer sina tankar och åsikter just som ett alternativt synsätt och inte det enda rätta.

De närstående som bistår med detta stöd framstår som mentorer/förebilder13. De förmår lyfta fram individens egen förmåga och styrka, men bidrar också genom att balansera upp krav och förväntningar som individen har på sig själv. Erik berättar att han ofta har höga krav på sig själv, men genom att spegla sig i exempelvis sina kusiner kan han sänka dessa krav till en mer rimlig nivå. Mentorer och förebilder behöver inte alltid vara fysiskt närvarande. De kan i sin frånvaro bistå med detta reflekterande och diskuterande stöd. Både Ditte och Henrik berättar om sina mormödrar, som inte lever längre, men som ändå är betydelsefulla som stödpersoner. Jag har valt ett citat från Henriks berättelse för

86

att belysa hur detta stöd fungerar. Enligt Henrik var mormodern den enda person som under hans uppväxt fanns där för honom (tillsammans med en dagmamma).

Henrik: Det är en person som är positiv i min värld, för hon har hjälpt mig och pratat med mig mycket. // Det var om hur livet går och hur hon tyckte att hennes liv hade varit och goda råd. // Det var mycket positivt att prata med henne. // Det var att hon var rättfram, hon knusslade aldrig med vad hon tyckte och tänkte om personer och sådana saker. Och ärlighet det uppskattar jag ifrån alla människor. // De (mormodern och dagmamman) har bidragit till att jag har blivit en starkare person psykiskt. Att jag själv vågar säga vad jag tycker och tänker. Även om man får motgångar från många personer, eftersom man anser att det är på något annorlunda sätt så vågar jag i alla fall stå för vad jag tycker. // De har gjort mig till en starkare person och det lever kvar fortfarande.

Att närstående kan fungera som mentorer och förebilder utan fysisk närvaro kan kopplas till det Miller & Berlin Ray (1994) benämner minnesvärda stödbudskap. Det är budskap individen fått med sig sedan tidigare i livet och som påverkar livet som helhet. Budskapen kan återkallas när det behövs och blir en buffert. Utifrån en inre dialog kan Henrik resonera sig fram till hur mormodern skulle ha agerat i frågan. Bakgrunden till att hon fortfarande kan vara ett stort stöd för honom är hur hon agerade då hon var i livet.

5.1.2.3. Motiverande stöd

Flera av informanterna upplever ångest och oro som försvårar för dem att ta sig ut ensamma för att t.ex. handla, gå till posten, promenera eller aktivera sig på annat sätt. Dessa hinder kan överbryggas genom att närstående fungerar som igångsättare och ingjuter mod i individen så att hon/han kan och vågar göra det hon/han vill och behöver göra. Detta stöd kallar jag motiverande stöd. Gunilla har panikångest vilket medför svårigheter för henne att ta sig ut ur lägenheten ensam. Blotta vetskapen om att hennes mamma finns där för henne kan inge mod. Om panikångesten blir för stark kan ett telefonsamtal till mamman motivera henne att utföra det hon föresatt sig utan att behöva avbryta och rusa hem. Ett annat exempel är från Jonna. Här är det motiverande stödet från mamman kompletterat med ett starkt fritidsintresse som möjliggör att de psykiska svårigheterna kan överbryggas.

Jonna: Och så började jag med en kompis och så slutade hon och då kände jag så här, ska jag behöva gå dit själv, för det var då jag inte gick på stan själv. // Det var inte det att komma dit eller vara där själv // Men just det att gå från köpcentret över till lokalen där. Att jag skulle behöva gå dit själv, passera torget, usch, ja. // Jag ville dansa. Jag ville inte lägga ner det. Jag tog upp det lite med mamma, men hon var på mig, ”det har du alltid velat, så lägg nu inte ner det här”. Men första gången vet jag då var jag lite tidig, då gick jag in i en av

87

affärerna i köpcentret och det skulle jag aldrig ha gjort annars. Men mamma var i telefonen hela tiden. Jag gick och pratade med henne samtidigt som jag passerade runt i köpcentret. // Vi sa inte så mycket när jag gick runt i affären ens. Utan det var sedan när jag kom ut så sa jag bara ”nu har jag gjort det” och hon visste inte att jag gick i affären. // Så sa jag till henne ”nu har jag varit inne i en affär” (förbluffat tonläge), jag var jättelycklig.

Det motiverande stödet minskar risken för isolering. Utan detta stöd finns risken att individen inte hade tagit sig ut från hemmet. De närstående tar inte över och utför de ärenden som ska göras. De utgår från att individen själv har förmågan. När individens egen förmåga sätts i fokus, stärks egenkraften och tilltron till den egna förmågan. Såsom det sociala stödet framträder här reducerar det ångest hos individen och ger ny energi som skapar förutsättningar för förändring (Skårner, 2001). Det motiverande stödet kan tolkas som en uppskattning från de närståendes sida. De ser resurser och förmågor hos individen hon/han för tillfället själv har svårt att se. Sådant stöd, esteem-support, är särskilt viktigt då individen gör en bedömning av huruvida hennes/hans förmågor är tillräckliga för att klara av den uppkomna situationen (Sarafino, 1994). Det sätt på vilket de närstående inger mod och inspirerar individen att ta sig över de hinder och svårigheter som finns mobiliserar de egna krafterna och förmågorna. Att få bekräftelse på de framsteg man gjort och de nya steg man står i begrepp att ta ökar motivationen, vilket är en betydande aspekt för återhämtningsprocessen (Breier & Strauss, 1984).

5.1.2.4. Sammanfattande reflektioner

Samtliga de ovan presenterade stödformerna har mobiliserande inslag och det är individens egen kraft och förmåga som är central. Med en sådan utgångspunkt kan hinder och svårigheter överbryggas och egenmakten förstärkas. En förutsättning är att det stöd som ges är förenat med ett hur. I vilken mån det stöd som ges kommer att ha mobiliserande effekter och uppfattas som stödjande är avhängigt av hur det mobiliserande stödet ges och vilket förhållningssätt stödgivaren har. Vilket för oss över på de kvalitetsaspekter i stödrelationen som visats sig ha betydelse.