Förutsättningar  för  en  levande  stad

Det   finns   många   idéer   kring   hur   en   levande   stad   bäst   bör   utformas.   Många   av   dessa   framhåller  att  mångfald  är  en  förutsättning  för  att  skapa  en  levande  stad  som  både  är   trygg  och  attraktiv  (Bondi,  1998;  Carmona,  2014;  Glaser  et  al.,  2012;  Gehl,  2003;  Jacobs,   1961;   Silberberg   &   Lorah,   2013;   Whyte,   1980).   Jacobs   (1961)   anser   vidare   att   förutsättningarna  för  att  en  livskraftig  mångfald  ska  kunna  uppstå  i  en  storstad,  i  dess   stadsdelar   och   på   kvartersnivå,   kan   summeras   i   fyra   villkor,   vilka   var   och   en   beskrivs   närmare  i  de  följande  avsnitten:  

• Stadsdelen  måste  fylla  mer  än  en  primär  funktion.  

• Kvarteren  måste  vara  korta  (en  god  genomskärning  av  tvärgående  gator).  

• Det  måste  finnas  en  blandning  av  hus,  beträffande  ålder  och  skick.  

• Det  måste  finnas  en  hög  koncentration  av  människor  i  området.  

Glaser  et  al.  (2012:21)  har  undersökt  vilka  fysiska  egenskaper  som  förefaller  ha  en  viktig   betydelse   för   att   skapa   en   levande   stadsmiljö.   I   denna   undersökning   har   sju   populära   gator  som  internationellt  sett  blivit  erkända  för  sin  välfungerande  sammansättning  och   goda   attraktion   av   människor   studerats.   Dessa   gator   är   Regent   Street   i   London,   Les   Champs-­‐Elysées   och   Boulevard   St.   Michel   i   Paris,   Paseo   de   Gracia   i   Barcelona,   Haarlemmerdijk  och  Overtoom  i  Amsterdam,  samt  Meent  i  Rotterdam.  Dessa  gator  har   följande  gemensamma  egenskaper  som  förefaller  ha  betydelse  för  att  ett  område  lyckas   bli  levande:  

• Gatorna  kantas  av  i  genomsnitt  en  ny  enhet  var  10:e  meter  (eller  8-­‐10  enheter  var   100:e   meter).   Dessa   enheter   utgörs   av   hus,   diverse   offentliga   funktioner   eller   kontor.  

• Gatorna   har   åtminstone   en   ny   offentlig   funktion   var   15:e   meter   (eller   6-­‐8   funktioner  var  100:e  meter).  

• Förekomsten  av  kontor  är  oviktig  för  populära  gator.  

• Inslag   av   bostäder   fungerar   så   länge   de   inte   utgör   den   dominerande   primära   funktionen.  

• Offentliga  funktioner  så  som  affärer,  caféer,  restauranger,  och  utbildning  bidrar   främst  av  allt  till  att  skapa  populära  gator.  

Gehl   och   Gemzøe   (1996)   har   studerat   relationen   mellan   offentliga   rum   och   stadsliv   i   Köpenhamn.   Köpenhamns   innerstadskärna   består   av   en   unik   integration   av   bostäder,   kontor   och   kommersiella   lokaler.   En   vanlig   syn   där   är   restauranger   och   kaféer   i   bottenplan,  kontor  ovanpå  och  bostäder  högst  upp.  Detta  ger  en  variation  i  stadsdelen   som   genererar   liv   dygnet   runt   och   följaktligen   en   miljö   som   upplevs   som   trygg   och  

angenäm.   En   viktig   faktor   som   bidrar   till   känslan   av   trygghet   och   säkerhet   när   det   är   mörkt   ute   är   alla   upplysta   fönster   från   de   boende   i   området   som   både   lyser   upp   och   bidrar  med  bevakning.  

Resultaten  från  jämförelsen  av  Glaser  et  al.  (2012)  och  Gehl  och  Gemzøe:s  (1996)  studie   sammanfaller  på  flera  sätt  med  Jacobs  (1961)  teorier  om  vad  som  utgör  en  levande  stad.  

Nedan  följer  en  närmare  genomgång  av  Jacobs  fyra  olika  villkor.  

3.3.2.1 Primära  funktioner  

En  stadsdel  behöver  uppfylla  mer  än  en  primär  funktion,  helst  fler  än  två,  för  att  kunna   skapa  förutsättningar  för  mångfald  och  en  levande  stad.  Primära  funktioner  definieras   här   som   sådana   funktioner   som   på   egen   hand   attraherar   folk   till   en   plats.   Dessa   kan   utgöras  av  exempelvis  bostäder,  kontor  eller  industrier,  men  även  i  förekommande  fall   utbildning,   rekreation   och   underhållning.   Antalet   funktioner   ett   område   förfogar   över   har  ett  tydligt  samband  med  hur  levande  området  upplevs  (Jacobs,  1961).  Framför  allt   har   förekomsten   av   handels-­‐   och   restaurangverksamheter   en   särskilt   stor   betydelse   (Linköpings   kommun,   2014).   Funktionerna   behöver   vidare   vara   av   sådant   slag   att   människor  attraheras  till  områdets  offentliga  rum  vid  olika  tider  på  dygnet  och  av  olika   skäl,   samtidigt   som   det   möjliggörs   för   ett   gemensamt   användande   av   olika   faciliteter.  

Detta  bidrar  även  till  ett  effektivt  utnyttjande  av  stadsrummet  (Jacobs,  1961).  

Det  stora  utbudet  av  arbeten  och  nöjen  i  storstaden  möjliggör  dess  befolkning  att  kunna   leva  och  bo  i  samma  stadsdel  under  hela  sitt  liv.  En  förutsättning  för  att  folk  ska  vilja  bo   kvar  i  en  stadsdel  är  emellertid  att  den  är  tillräckligt  levande,  variationsrik,  och  erbjuder   nödvändiga   funktioner   för   livets   alla   skeden.   Stadsdelar   som   är   alltför   monotona   eller   funktionsuppdelade,  såsom  renodlade  bostadsområden,  blir  ofta  obalanserade  och  som   Jacobs  (1961)  uttrycker,  förblir  mellanstationer  för  en  kortare  fas  i  människornas  liv.  

Som   komplement   till   de   primära   funktionerna   finns   de   sekundära  funktionerna.   Dessa   definieras   som   de   funktioner   som   uppstår   till   följd   av   de   primära   funktionernas   attraktion   av   människor.   Dessa   livnär   sig   således   på   människornas   närvaro   och   fyller   vissa  behov,  men  har  svårt  att  på  egen  hand  attrahera  folk  (Jacobs,  1961).    

3.3.2.2 En  hög  koncentration  av  människor  

Av  avgörande  betydelse  för  att  mångfald  ska  uppstå  är  att  skapa  förutsättningar  för  ett   så  jämnt  flöde  av  människor  som  är  möjligt  under  en  så  hög  andel  av  dygnets  timmar  som   är  möjligt.  Om  flödet  av  människor  är  för  lågt  eller  ojämnt,  dvs.  koncentrerat  till  ett  fåtal   kortare  tillfällen  minskar  förutsättningarna  för  mångfald.  Ett  exempel  på  detta  är  nedre   Manhattan.  Här  rör  sig  en  enorm  mängd  människor  varje  dygn,  men  då  området  utgörs   av   ett   stort   kontorsdistrikt   och   alltså   endast   har   en   primär   funktion   fördelar   sig   människorna  väldigt  ojämnt  över  dygnet.  Här  uppstår  således  ingen  mångfald  (Jacobs,   1961).  Även  homogenisering  av  områden  kan  leda  till  låga  eller  ojämna  människoflöden.  

En   alltför   hög   eller   låg   kontroll   av   de   offentliga   rummen   tenderar   att   skapa   områden   som  upplevs  otrygga  under  vissa  tider  på  dygnet  eller  motverkar  vissa  samhällsgrupper   (Carmona,  2010b).  

Om   det   finns   en   god   blandning   av   primära   funktioner   så   att   ett   flöde   av   människor   genereras  kan  dessa  i  sin  tur  utgöra  drivkraft  för  nya  funktioner  att  etableras.  På  så  sätt   är   funktionsblandningen   självdrivande.   I   takt   med   att   de   gemensamma   ekonomiska   stöttepelarna  växer  sig  allt  starkare  har  allt  fler  sekundära  funktioner  möjlighet  att  växa  

fram.   Det   finns   även   fall   där   den   sekundära   mångfalden   av   funktioner   blir   så   stor   att   dessa   tillsammans   utgör   en   primär   funktion   i   sin   helhet,   dvs.   den   urbana   mångfalden   lockar   till   sig   människor   som   besöker   området   enkom   för   dess   stadskänsla   (Jacobs,   1961).   Typiska   sekundära   specialfunktioner   som   guldhandel,   skobutiker   och   diverse   andra   butiker   normalt   utgör   kan   utgöra   en   attraktionskraft   om   dessa   placeras   i   omfattande   kluster.   Sådana   platser   kan   lyckas   attrahera   både   destinationsorienterade   konsumenter  och  nyfikna  besökare  som  attraheras  av  platsens  unika  dragningskraft.  I   sin  helhet  utgör  därför  dessa  platser  en  primär  funktion.  

3.3.2.3 Korta  kvarter  

Utöver  ett  utbud  av  primära  funktioner  och  en  hög  andel  människor  över  dygnet  är  två   av  förutsättningarna  för  mångfald  kopplade  till  den  fysiska  strukturen.  En  stadsstruktur   med  korta  kvarter  bidrar  till  att  fördela  rörelserna  jämnt  över  stadsdelen.  Risken  med   alltför   långa   kvarter   är   att   dessa   bildar   en   barriäreffekt,   med   följden   att   mindre   gator   som   saknar   dragningskraften   från   flera   primära   funktioner   ödeläggs   vissa   delar   av   dygnet.   Detta   skapar   en   ojämn   balans   av   rörelsemönster   där   vissa   stråk   utvecklas   till   otrygga  och  skrämmande  miljöer  och  andra  istället  blir  överbefolkade.  Som  illustreras  i   Figur   5   bidrar   korta   kvarter   även   till   en   variationsrikare   stadsbild   med   flera   möjliga   ruttval  för  att  ta  sig  mellan  två  punkter,  jämfört  med  en  stadsstruktur  med  långa  kvarter.  

Strukturen  med  de  korta  kvarteren  ger  i  detta  exempel  fyra  olika  vägval,  mot  strukturen   med  de  långa  kvarteren  där  enbart  en  lämplig  väg  existerar.  

Figur  5  Skillnaden  mellan  antalet  vägval  i  struktur  med  långa  kvarter  (till  vänster)  och  med  korta  kvarter   (till  höger).  Baserad  på  figur  av  Jacobs  (1961:234-­‐236).  

3.3.2.4 En  blandning  av  hus  

En  blandning  av  hus  av  olika  stadstyper,  åldrar  och  skick  bidrar  till  en  varierad  stadsbild.  

Den   socioekonomiska   aspekten   är   emellertid   av   störst   betydelse   för   denna   förutsättning.   Ett   alltför   likriktat   husbestånd   leder   till   gentrifiering   (Hedin,   2010),   ett   problem   som   bland   andra   Carmona   (2010a),   Silberberg   &   Lorah   (2013),   och   Bondi   (1998)   belyser.   Ett   vanligt   exempel   som   Jacobs   (1961)   riktar   kritik   emot   är   de   slumsaneringar  som  genomfördes  på  uppdrag  av  modernismens  beslutsfattare.  Fattiga   områden  likställdes  med  slumområden  och  utsattes  för  storskaliga  rivningar.  Förutom   att   detta   jämställande   mellan   fattigdom   och   slum   i   många   fall   visat   sig   felaktiga   löste   dessa   rivningsåtgärder   inte   roten   till   problemet.   Sluminvånarna   flyttar   enbart   någon  

annanstans  och  problemen  med  dem.  Vidare  kan  många  fattiga  områden  under  ytan  ha   en  mycket  välfungerande  social  struktur.  Genom  att  riva  dessa  områden  rivs  även  den   sociala   strukturen.   Sådana   åtgärder   har   följaktligen   en   negativ   påverkan   på   stadslivet.  

Till   nyrestaurerade   områden   flyttar   normalt   en   köpstarkare   målgrupp   in   som   har   råd   med   de   ökade   hyresnivåerna.   Dessa   människor   utgör   generellt   sett   en   homogen   samhällsgrupp  med  likartade  levnadsmönster,  vilket  leder  till  en  minskad  mångfald  och   en  högre  koncentration  av  aktiviteter  till  vissa  tider  och  målpunkter.  Ett  område  med  en   blandning   av   olika   hus   genererar   tvärtom   en   mångfald   av   olika   användare,   som   följaktligen  bidrar  till  en  mer  levande  stadsbild.  

Denna  aspekt  har  även  en  viktig  betydelse  för  verksamheter.  Småskaliga  företagare  kan   ha   svårt   att   hyra   en   modern   nybyggd   lokal   på   grund   av   höga   hyresnivåer.   Med   en   blandning   av   hus   av   olika   karaktär   möjliggörs   därför   en   variation   i   serviceutbudet   (Jacobs,  1961).